Meny

Förenklat ledsagardokument

Förenklat ledsagardokument ska användas vid flyttning av beskattat bränsle, d.v.s. bränsle som släppts för konsumtion i ett EU-land och för vilket skattskyldighet för punktskatt därigenom inträtt i det landet.

Bestämmelser om det förenklade ledsagardokumentet finns i 6 kap. 12 § LSE, 24 § FSE samt i SKVFS 2012:13.

Bestämmelserna grundar sig på artiklarna 34.1 och 35.1 a i punktskattedirektivet.

Hur dokumentet ska vara utformat m.m. framgår av förordning (EEG) 3649/92 av den 17 december 1992.

Skatteverket har utfärdat en blankett för det förenklade ledsagardokumentet (SKV 5251).

Undantag vid distansförsäljning

Vid distansförsäljning är det fråga om redan beskattat bränsle. Förenklat ledsagardokument krävs dock inte vid distansförsäljning av beskattat bränsle som sänds från Sverige (6 kap. 12 § LSE).

Den svenske avsändarens hantering av förenklade ledsagardokument

Det är den som ansvarar för flyttning av beskattat bränsle, d.v.s. avsändaren, som ska upprätta det förenklade ledsagardokumentet (6 kap. 12 § första stycket LSE).

Flyttning till eller via ett annat EU-land

Ett förenklat ledsagardokument ska upprättas när bränsle flyttas till

Det förenklade ledsagardokumentet ska upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet ska åtfölja bränslet under flyttningen (24 § första stycket FSE). Den som har upprättat dokumentet ska behålla exemplar 1. Exemplar 2 och 3 av dokumentet ska följa med bränslet under flyttningen. Den som upprättat det förenklade ledsagardokumentet ska förvara exemplar 1 av ledsagardokumenten i kronologisk ordning (2 § SKVFS 2012:13).

Förvaring av exemplar 1 av de förenklade ledsagardokumenten ska ske på betryggande sätt. Exemplar 1 ska bevaras under minst tio år efter utgången av det kalenderår under vilket varorna avsänts (3 § SKVFS 2012:13).

Den som ansvarar för en flyttning mellan två svenska orter via ett annat EU-land ska också anmäla varorna till Skatteverket innan flyttningen påbörjas (24 § andra stycket FSE).

Den svenske mottagarens hantering av förenklade ledsagardokument

Det finns inget krav på att mottagaren ska underteckna och återsända returexemplaret (exemplar 3) till avsändaren. Det ska dock återsändas om avsändaren så önskar och har markerat det på dokumentet (jfr artikel 4 i förordning (EEG) 3649/92 av den 17 december 1992).

Det finns heller inget krav på att mottagaren ska spara exemplar 2.

Flyttning mellan två svenska orter via ett annat EU-land

Den som tar emot bränsle som flyttats mellan två svenska orter via ett annat EU-land ska lämna en bekräftelse på mottagandet till Skatteverket senast 15 dagar efter utgången av den kalender-månad under vilken han tagit emot bränslet (24 § tredje stycket FSE).

Rättsfall: brister i det förenklade ledsagardokumentet

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om brister i ett förenklat ledsagardokument i ett mål som gällde ett överklagande av Tullverkets beslut om transporttillägg enligt LPK. Målet gäller alkoholvaror, men har betydelse även för flyttningar av bränsle. Det bolag som påförts transporttillägget disponerade den lokal där Tullverket utfört transportkontrollen och där de punktskattepliktiga varorna förvarats under pågående flyttning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att det skett en sådan flyttning från ett annat EU-land som medför att den som ansvarar för flyttningen ska upprätta ett förenklat ledsagardokument. De ledsagardokument som lämnats till Tullverket var fullständigt ifyllda, men innehöll felaktiga uppgifter om anmälarens referensnummer.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de felaktiga referensnumren inte kan anses utgöra smärre brister. Flyttningarna hade därmed skett i strid med 1 kap. 6 § första stycket LPK. Enligt domstolen skulle 1 kap. 6 § LPK tolkas på så sätt att ett ledsagardokument som är behäftat med mer än smärre brister inte är ett ledsagardokument i den mening som avses i 25 § LAS (motsvarande 6 kap. 12 § LSE). Ett sådant dokument utgör alltså inte ett ledsagardokument vid tillämpningen av 1 kap. 6 § första stycket LPK och kan därmed inte heller anses som ett föreskrivet ledsagardokument vid tillämpningen av reglerna om transporttillägg i samma lag. Av detta följde enligt Högsta förvaltningsdomstolen att bolaget inte uppfyllt sin skyldighet att tillhandahålla Tullverket förenklade ledsagardokument och att det fanns grund att påföra transporttillägg. Domstolen ansåg emellertid att det fanns skäl att medge befrielse från transporttillägget på grund av omständigheter i det enskilda fallet (HFD 2017 ref. 10).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2017 ref. 10 [1]

EU-författningar

  • Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december 1992 om förenklade ledsagardokument vid flyttning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion i den avsändande medlemsstaten [1] [2]
  • RÅDETS DIREKTIV 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG [1]

Föreskrifter

  • Skatteverkets föreskrifter om hantering av förenklade ledsagardokument enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi; [1] [2] [3]

Lagar & förordningar

  • Förordning (2010:178) om skatt på energi [1] [2] [3] [4]
  • Lag (1994:1776) om skatt på energi [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Lag (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter [1] [2]

Referenser inom energiskatt, koldioxidskatt, svavelskatt