Områden: Fastighetstaxering, Förvaltningsrätt & förfarande

Löpnr: RSV S 1996:24

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande rekommendationer m.m. om förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (FTL).

1 Inledning

Genom lagen (1993:1193) om ändring i FTL har införts bestämmelser om förseningsavgift i FTL. Förarbetena till lagen finns i prop. 1993/94:1 och bet. 1993/94:SkU 8. Bestämmelserna tillämpas vid särskild fastighetstaxering från och med 1994 års taxering och beträffande allmän fastighetstaxering från och med 1996 års taxering.

Reglerna om förseningsavgift i samband med allmän fastighetstaxering finns i 18 kap. 42-46 §§ FTL och särskild fastighetstaxering i 26 kap. 4 § FTL.

2 Förseningsavgift

2.1 Grunder för påföring av förseningsavgift

2.2 Allmän fastighetsdeklaration

Förseningsavgift påförs deklarationsskyldig som inte har lämnat allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller endast lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering.

Förseningsavgiften är 500 kr (18 kap. 42 § första stycket).

Förhöjd förseningsavgift, 2 000 kr, påförs fastighetsägare som utan föreläggande skall lämna allmän fastighetsdeklaration, inte har kommit in med deklaration senast den 1 maj under taxeringsåret eller då endast kommit in med en deklaration med så bristfälligt innehåll som angetts ovan (18 kap. 42 § andra stycket).

Rekommendationer:

Med bristfällig deklaration bör förstås en deklaration som är så gravt ofullständig att den uppenbart inte kan läggas till grund för taxering. För att förseningsavgift skall kunna påföras bör så väsentliga uppgifter saknas i deklarationen att en meningsfull granskning inte kan påbörjas.

2.3 Särskild fastighetsdeklaration

Vid särskild fastighetstaxering påförs deklarationsskyldig som inte efter föreläggande har lämnat deklaration inom föreskriven tid en förseningsavgift på 500 kr. Förseningsavgiften skall även påföras den som fått ett föreläggande och därefter lämnat en deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering (jfr 2.2).

Har inte någon deklaration lämnats inom föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr (26 kap. 4 § första stycket).

2.4 Ej undertecknad deklarationshandling

Förseningsavgift på 500 kr tas också ut om en deklarationshandling lämnats i rätt tid men inte varit undertecknad, och sedan inte undertecknas inom den tid som angetts i föreläggande (18 kap. 42 § tredje stycket och 26 kap. 4 § andra stycket).

2.5 Undantag för avliden person (dödsbo)

Förseningsavgift får inte påföras sedan den deklarationsskyldige avlidit (18 kap. 45 § och 26 kap. 4 § tredje stycket).

3 Vem skall påföras förseningsavgift?

3.1 Allmän fastighetsdeklaration

Förseningsavgift skall påföras den som är deklarationsskyldig. Ägs taxeringsenheten av flera personer åvilar deklarationsskyldigheten normalt samtliga delägare. I princip skall samtliga ägare påföras förseningsavgift. Inte endast den som tillställts deklarationsblanketter skall kunna påföras förseningsavgift.

Skattemyndighet skall emellertid inte påföra samtliga delägare förseningsavgift då en godtagen deklaration kommit in men endast är undertecknat av en delägare. I detta fall bör myndigheten anta (presumera) att den som undertecknat deklaration har påtagit sig deklarationsskyldigheten och den faktiska förvaltningen av fastigheten för övriga delägares räkning.

Ett liknande betraktelsesätt skall göras vid föreläggande att komma in med deklaration eller att komplettera densamma (prop. 1993/94:1 s. 70).

3.2 Särskild fastighetsdeklaration

Förseningsavgift kan endast påföras den fastighetsägare som förelagts att komma in med fastighetsdeklaration eller att komplettera en redan inkommen deklaration och inte i rätt tid kommit in med deklarationen eller kompletteringen (se 26 kap. 4 § första stycket).

4 Eftergiftsgrunder

Förseningsavgift får efterges helt. Deklarationsskyldig kan efter ansökan medges anstånd med att lämna allmän fastighetsdeklaration (18 kap. 9a §). RSV har meddelat anvisningar om anstånd (RSV S 1995:22).

Rekommendationer:

Fastighetsägare, som inte ansökt om anstånd, bör inte påföras förseningsavgift, om skäl att medge anstånd enligt 8 kap. 9a § FTL kan anses ha förelegat. Vid bedömning av avgiftsfrågan i sådant fall bör även beaktas den anståndstid som normalt skulle medgetts om ansökan hade skett. Har allmän fastighetsdeklaration lämnats efter utgången av denna tid bör förseningsavgift påföras.

Fråga om eftergift av förseningsavgift bör bedömas efter förhållandena den dag, då deklarationen egentligen skulle ha lämnats.

Förseningsavgift skall efterges om förseningen eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den deklarationsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om förseningen eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn til särskilda omständigheter eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften (18 kap. 43 § och 26 kap. 4 § tredje stycket).

4.1 Ålder

Rekommendationer:

Med ålder bör förstås både hög och låg ålder. Eftergiftsgrunden ålder bör i detta sammanhang tillämpas endast beträffande fall där åldern kan antas ha ett samband med förseningen eller underlåtenheten. För deklarationsskyldig som vid deklarationstidpunkten fyllt 65 år eller uppburit förtidspension kan åldern i regel antas ha haft samband med förseningen eller underlåtenheten. Förseningsavgift bör därför i sådana fall efterges utan skriftväxling och särskild prövning. Framgår det av deklarationsmaterialet eller av vad som förekommit i ärendet att åldern kan ha haft samband med deklarationsförsummelsen även för en person som är några år yngre skall myndigheten utreda om avgift bör påföras.

En ekonomiskt aktiv person bör i princip ansvara fullt ut för deklarationsförsummelse.

För en deklarationsskyldig som skall lämna deklaration första gången kan åldern antas ha haft samband med förseningen eller underlåtenheten. Eftergiftsgrunden ålder kan i sådant fall sammanfalla med grunden bristande erfarenhet (jfr 4.3).

4.2 Sjukdom

Rekommendationer:

Med sjukdom bör förstås både fysisk och psykisk sjukdom hos den deklarationsskyldige som kan antas ha menligt påverkat hans möjligheter att avlämna deklaration inom föreskriven tid. För eftergift bör erfordras att det föreligger ett direkt samband mellan sjukdomen och den deklarationsskyldiges underlåtenhet att lämna deklaration i tid.

Sjukdomen bör således ha utgjort hinder för den deklarationsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Deklarationsskyldig, som på grund av sjukdom inte kunnat lämna deklarationen i rätt tid, bör inte påföras förseningsavgift om deklarationen kommit in inom 14 dagar efter det att sjukdomstillståndet upphört.

Om hänsyn skall tas till deklarationsmedhjälpares sjukdom får bedömas från fall till fall. Vid bedömningen av ursäktligheten beträffande sjukdom hos deklarationsmedhjälpare bör särskild vikt fästas vid om den deklarationsskyldige har varit beroende av viss sakkunnig medhjälpare för att kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet. Så får normalt anses vara fallet då fastighetsbeståndet är så komplicerat eller verksamhetens omfattning så betydande att sakkunnig hjälp erfordras.

Denna eftergiftsgrund kan tillämpas även för juridiska personer om sjukdom föreligger hos firmatecknare och deklarationsskyldigheten inte kunnat fullgöras av annan behörig firmatecknare.

4.3 Bristande erfarenhet

Rekommendationer:

Eftergiftsgrunden bristande erfarenhet kan tillämpas för eftergift av förseningsavgift då den deklarationsskyldigs erfarenhet av deklarationsförfarande är obetydlig. Eftergift bör således kunna meddelas invandrare eller utländsk medborgare som har bristfällig kännedom om det svenska deklarationsförfarandet.

4.4 "Därmed liknande förhållande"

Rekommendationer:

Till förhållande som är jämförbart med ålder, sjukdom och bristande erfarenhet bör räknas inträffad yttre omständighet som erfarenhetsmässigt brukar påverka en persons handlingsförmåga, t.ex. skilsmässa, närståendes sjukdom eller dödsfall. Kan den inträffade omständigheten antas ha påverkat den deklarationsskyldiges möjlighet att lämna deklaration i rätt tid bör alltså eftergift medges.

4.5 Ursäktlig med hänsyn till särskilda omständigheter

Deklarationsplikt föreligger inte för en eller flera byggnader på annans mark då basvärdet understiger 50 000 kr. Det är fastighetsägaren själv som får göra denna bedömning. Till sin hjälp har ägaren visserligen beräkningstablåer i deklarationsbroschyrerna.

Rekommendationer:

Allt för stort krav bör dock inte i dessa fall ställas på fastighetsägaren. Skulle byggnadsvärde uppgå till högst 100 000 kr bör förseningsavgiften efterges i dessa svårbedömda fall.

Reglerna om en fastighets fastighetsrättsliga förhållanden är tekniskt komplicerade och inte helt lätta att sätta sig in i. Skulle fastighetsägaren ha misstagit sig i detta hänseende kan en fastighets basvärde påverkas kraftigt. Även i dessa fall bör förseningsavgift efterges då fastighetsägare misstagit sig och av det skälet inte lämnat fastighetsdeklaration.

4.6 "Uppenbart oskäligt"

Rekommendationer:

Deklarationer från deklarationsskyldiga i utlandet kommer många gånger in för sent. Om det föreligger särskilda omständigheter som beror på utlandsvistelsen, t.ex. att den deklarationsskyldige inte haft tillgång till deklarationsblanketter i tid eller att postgången fungerat otillfredsställande, kan förseningen anses ursäktlig. Förseningsavgift bör efterges, om det kan antas att förseningen berott på omständigheter över vilka den deklarationsskyldige inte kunnat råda.

I vissa fall kan det inträffa att förseningen med att lämna deklaration inte kan anses vara ursäktlig men att det ändå skulle framstå som orimligt att ta ut avgift. Dessa situationer, som är svåra att konkretisera, tar sikte främst på de fall där eftergiftsgrunden är tänkt att fungera som en "ventil" när andra eftergiftsgrunder inte är tillämpliga. Påföljden står i dessa fall inte i rimlig proportion till den försummelse som den deklarationsskyldige gjort sig skyldig till eller också framstår det av annan anledning som stötande att ta ut avgiften. Oskäligheten kan ha sin grund i den situation den deklarationsskyldige befann sig i då deklarationen skulle ha lämnats.

5 Utredningsansvaret

Huvudregeln bör vara att den deklarationsskyldige själv får anföra de omständigheter som kan föreligga för eftergift. Från denna princip gäller det viktiga undantaget, att eftergiftsbestämmelserna skall beaktas även om yrkande om eftergift inte framställts. Myndighetens skyldighet att beakta eftergiftsreglerna ex officio är alltså begränsad till de fall då frågan om eftergift har aktualiserats av vad som har förekommit i ärende hos skattemyndighet eller mål hos domstol om förseningsavgift (18 kap. 44 §).

Uppgift som har betydelse för bedömningen av åldern som eftergiftsgrund framgår bl.a. av deklaration. Frågan om eftergift på annan grund aktualiseras oftast genom att den deklara-tionsskyldige har tagit kontakt med skattemyndigheten. I vissa fall kan den deklarationsskyldiges bristande erfarenhet utläsas redan av deklarationshandlingarna. Det torde vidare i många fall vara möjligt att bilda sig en uppfattning om felaktigheten är ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet. Av handlingarna i ärendet kan framgå omständigheter som tyder på att den deklarationsskyldige lider av sjukdom eller handikapp. När det finns grund att anta att viss eftergiftsgrund föreligger, skall myndigheten höra med den deklarationsskyldige om ytterligare upplysningar kan lämnas för bedömningen av frågan om eftergift.

6 Beslut om förseningsavgift

I beslutet om förseningsavgift skall anges, förutom skälen för beslutet och tillämpligt lagrum, även avgiftens belopp. Förseningsavgiften skall sen debiteras på slutskattesedeln för det inkomstår den avser.

Dessa rekommendationer m.m. tillämpas fr.o.m. 1996 års fastighetstaxering.