Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 20/99 (utdrag), SRN:s förhandsbesked den 21 maj 1999

SRN:s förhandsbesked den 21 maj 1999

Äkta bostadsföretag eller ej?

Inkomsttaxering 2000-2002

En bostadsrätt som upplåts till en juridisk person anses

inte använd på sätt som kvalificerar föreningen att vara

s.k. äkta bostadsföretag

SRN meddelade följande förhandsbesked.

"En till juridisk person med bostadsrätt upplåten

bostadslägenhet skall inte beaktas vid bedömningen av

om sökandeföreningen uppfyller villkoren för en sådan

bostadsförening som avses i 2 § 7 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL."

MOTIVERING

"Vid inkomststaxeringen skiljer man mellan s.k. äkta och

oäkta bostadsföretag. Med äkta bostadsföretag förstås

enligt 2 § 7 mom. första stycket SIL, såvitt är av

intresse i ärendet, en bostadsrättsförening vars

verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att

åt föreningens medlemmar bereda bostäder i hus som

ägs av föreningen. Gränsdragningen mellan äkta och

oäkta bostadsföretag har preciserats i av

Riksskatteverket utfärdade rekommendationer, senast

RSV S 1998:3, och baseras på hur stor del av

fastigheten som är upplåten till medelmmar. Det krävs

att minst 60 % av hela taxeringsvärdet för föreningens

fastighet(-er) belöper på de till medlemmar med

bostadsrätt upplåtna bostadslägenheterna, s.k.

kvalificerad användning, för att föreningen skall anses

som ett äkta bostadsföretag. Beskattningen av ett äkta

bostadsföretag sker efter en schablonmetod.

Frågan i ärendet är om en bostadsrätt som ägs av en

juridisk person och som används för boende av bolagets

ägare, skall kunna räknas in i den del av fastighetens

användning som är kvalificerad i förevarande

hänseende.

Den ställda frågan bottnar i det förhållandet att en

juridisk person inte själv kan använda en

bostadslägenhet för bostadsändamål utan måste,

principiellt sett, anses använda den för uthyrning till den

person som skall bo där.

Definitionen i 2 § 7 mom. första stycket SIL tar sikte på

att föreningens fastighet skall användas för

bostadsändamål av medlemmarna. Utformningen är

sådan att den ger boendet en avgörande betydelse för

gränsdragningen. Enligt nämndens mening talar detta

för att bestämmelserna om äkta bostadsföretag är

avsedda för verksamhet som är inriktad på att tillgodose

föreningsmedlemmars behov av bostadlägenheter för

eget boende och att det är denna innebörs som skall

tilläggas begreppet att åt medlemmar bereda bostäder.

I Riksskatteverkets ovan nämnda rekommendationer

anges visserligen att om en delägare (medlem) själv bor

i sin lägenhet eller hyr ut den bör i princip inte inverka

på bedömningen. Denna rekommendation får ses mot

bakgrund av att en bostadsrättsinnehavare kan för

kortare eller längre tid hyra ut sin bostadslägenhet men

att detta mot eget boende alternativa användningssätt

normalt inte bör påverka bostadsrättsföreningens

beskattningskaraktär. En juridisk person har emellertid

inte möjligheter att använda bostadslägenheten på

annat sätt än för uthyrning. Rekommendationen bör

därför inte tilläggas den innebörden att den tillåter att

även av juridiska personer ägda bostadsrätter får räknas

in i den kvalificerade användningen.

Nämndens slutsats är att definitionen av äkta

bostadsföretag bör tolkas så att endast upplåtelser av

bostadsrätter till fysiska personer skall beaktas, jfr den i

SOU 1992:8 'Fastighetstaxering m.m. - Bostadsrätter' s.

81 redovisade uppfattningen och utformningen av

motsvarande begrepp i 2 kap. 17 § i

Skattelagskommitténs förslag till ny Inkomstskattelag,

SOU 1997:2. Svaret har utformats i enlighet härmed."

Kommentar: Överklagas ej av RSV.