Begreppet jordbruksverksamhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi

1    Sammanfattning

Skatteverket anser att i de fall huvudsaklig verksamhet är hänförlig till annan SNI-kod inom grupp 01 än sådan som avser service till jordbruk eller jakt och viltvård och service i anslutning härtill, är verksamheten sådan jordbruksverksamhet som avses i 6 a kap. 1 § 11 och 14, 9 kap. 5 § samt 11 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE.

 

2    Bakgrund och frågeställning

 Fråga har uppkommit om vad som avses med begreppet jordbruksverksamhet i 6 a kap. 1 § 11 och 14, 9 kap. 5 § samt 11 kap. 12 § LSE.

 Bakgrunden till frågan är att det förekommer osäkerhet om uppfödning av päls- eller sällskapsdjur kan omfattas av skattelättnader som följer av ovannämnda bestämmelser.

 

3    Gällande rätt m.m.

 Av 6 a kap. 1 § 11 LSE framgår att för vissa bränslen som förbrukas för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet medges viss skattebefrielse.

Av 6 a kap. 1 § 14 LSE framgår att för vissa bränslen som förbrukas för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet medges viss skattebefrielse.

 Av 9 kap. 5 § LSE framgår att återbetalning medges till viss del för el som förbrukas för framställning av värme som levereras för yrkesmässig jordbruks- skogsbruks- och vattenbruksverksamhet.

 Av 11 kap. 12 § LSE framgår att om elkraft har förbrukats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än vid växthusodling eller i yrkesmässig skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, kan återbetalning av energiskatten på den elektriska kraften ske.

 Kapitel 6 a infördes i LSE den 1 oktober 2001 . I författningskommentaren till kapitlet, prop. 2000/2001:118 s. 136, anges att införandet av 6 a kap. endast syftar till att förenkla tillämpningen av reglerna kring skattebefrielse samt att inga materiella ändringar är avsedda.

 Av författningskommentaren till 6 a kap. 1 § 11 LSE, prop. 2000/2001:118 s. 138, framgår att punkt 11 delvis motsvarar tidigare rätt till avdrag enligt 7 kap. 4 § första stycket LSE.

 Skattelättnaderna i 7 kap. 4 § och 11 kap. 12 § LSE för energiförbrukning som sker i jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet infördes den 1 oktober 2000 . Samtidigt infördes i 9 kap. 5 § LSE även skattelättnader för energiförbrukning för framställning av värme som levereras för jordbruks- skogsbruks- och vattenbruksverksamhet. I prop. 1999/2000:105, s. 91, som föregick införandet av dessa skattelättnader uttalas bland annat följande.

 "I första hand bör en utgångspunkt vara att de jordbruksverksamheter som ryms under gruppen 01 i SNI92 i energiskattesammanhang bör hänföras till jordbrukssektorn. Skattelättnaderna bör således inte tillämpas för sådana företag, som visserligen statistiskt är klassade under gruppen 01, men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen inte faller inom vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jordbruk. Det rör sig om verksamheter där det bedrivs service till jordbruk samt jakt och viltvård och service i anslutning härtill. I övrigt bör utgångspunkten för beskattningsmyndighetens hantering vara att resterande undergrupper till gruppen 01 (se redogörelse ovan) ryms inom begreppet jordbruksverksamhet. Några remissinstanser har uttryckt farhågor över att gränsdragningen mellan de olika undergrupperna kan vara diffus. Detta bedöms dock inte ha någon större praktisk betydelse, eftersom det avgörande bör vara att verksamheten ryms inom huvudgruppen 01 med de undantag som angetts ovan.

Det är, såväl utifrån företagens som beskattningsmyndighetens synvinkel, angeläget att söka skapa en enkel och överskådlig vägledning för vad som bör avses med begreppet jordbruksverksamhet. Gränsdragningsproblem bör i möjligaste mån undvikas. Av den anledningen bör en utgångspunkt vara att samtliga verksamheter som klassas inom SNI 01, med ovan nämnda undantag, omfattas av skattelättnaderna. Det är uppenbart att energiförbrukningen — och därmed energibeskattningens effekter på företagens konkurrenskraft - varierar högst väsentligt mellan olika näringar inom SNI 01. Motsvarande kan dock sägas gälla även för tillverkningsindustrin, där utgångspunkten är att samtliga verksamheter inom SNI 10-37 omfattas av skattelättnaderna. Regeringen finner, förutom undantaget för serviceverksamheter och jakt och viltvård som utvecklats ovan, inte anledning att göra någon annan bedömning vad gäller jordbrukets energibeskattning."

 I prop. 1999/2000:105 s. 102 uttalas följande avseende återbetalning med anledning av förbrukning av el i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet än vid växthusodling eller i yrkesmässig skogsbruk- eller vattenbruksverksamhet.

 "Samtliga företag som är aktuella för skattefriheten för el, dvs. generellt sett de vars verksamhet ryms inom SNI-koderna 01, 02 och 05.02,torde förbruka el i sin näringsverksamhet. --- Antalet företag inom SNI 01 och 02, som enligt förslaget inte bör omfattas av skattelättnaderna, är begränsat --- . Det rör sig således om företag som bedriver service till jord- och skogsbruk samt de som idkar jakt- och viltvård eller service i anslutning härtill."

 I författningskommentaren till 11 kap. 12 § LSE, prop. 1999/2000:105 s. 120, hänvisas bl.a. avseende innebörden av begreppet jordbrukverksamhet till vad som angetts under 7 kap. 4 § LSE. Där uttalades följande på s. 118.

 "Ändringen i första stycket föranleds av att det område där skattelättnader enligt paragrafen får tillämpas genom avdrag utvidgas och föreslås omfatta yrkesmässig jord-, skogs- och vattenbruksverksamhet. Som närmare utvecklats i tidigare avsnitt bör som generell utgångspunkt för innebörden av dessa begrepp gälla att den aktuella verksamheten är näringsgrenskodad enligt SNI 01, 02 eller 05.02.Skattelättnaderna bör dock inte tillämpas för sådana företag, som visserligen statistiskt är klassade under grupperna 01 och 02, men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen inte faller inom vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jord- eller skogsbruk. Det rör sig om verksamheter där det bedrivs service till jord- och skogsbruk samt jakt och viltvård och service i anslutning härtill."

 

4    Skatteverkets bedömning

 Mot bakgrund av uttalanden i samband med införandet av aktuella regler gör Skatteverket bedömningen att begreppet jordbruksverksamhet ska ha samma innebörd i6 akap. 1 § 11 och 14, 9 kap. 5 § samt 11 kap. 12 § LSE.

 Av ovan återgivna förarbetsuttalanden framgår att verksamheter som ryms under gruppen 01 i SNI92 bör hänföras till jordbrukssektorn. Skattelättnaderna ska dock inte tillämpas för sådana företag som visserligen är klassade under grupp 01 men vars huvudsakliga verksamhet uppenbarligen inte faller inom vad som enligt normalt språkbruk bör avses med jordbruk. Vidare framgår att service till jordbruk samt jakt och viltvård och service i anslutning härtill är de verksamheter som ska anses uppenbarligen inte falla inom vad som enligt normalt språkbruk avses med jordbruksverksamhet.

 Mot denna bakgrund anser Skatteverket att i de fall huvudsaklig verksamhet är hänförlig till annan SNI-kod inom huvudgrupp 01 än sådan som avser service till jordbruk eller jakt och viltvård och service i anslutning härtill, är verksamheten sådan jordbruksverksamhet som avses i 6 a kap. 1 § 11 och 14, 9 kap. 5 § samt 11 kap. 12 § LSE.

 Enligt såväl SNI92 som senast fastställd standard för svensk näringsgrensindelning, SNI 2007, är uppfödning av päls- och sällskapsdjur hänförlig till huvudgrupp 01. Aktiviteterna utgör inte service till jordbruk eller jakt och viltvård och service i anslutning härtill. Detta innebär att då den huvudsakliga verksamheten utgörs av uppfödning av päls- eller sällskapsdjur anses verksamheten vara en sådan jordbruksverksamhet som avses i här aktuella lagrum.