Social omsorg

1 Sammanfattning

Mervärdesskattemässigt är social omsorg undantaget från skatteplikt. Skatteverket anser att det mervärdesskattemässigt finns två kategorier av social omsorg.

Den första kategorin avser verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg och stöd och service till vissa funktionshindrade. Varor och tjänster som tillhandhålls inom ramen för sådan verksamhet får till sin natur anses vara social omsorg om verksamheten bedrivs på ett sätt som motsvarar den omvårdnad som en kommun är skyldig att tillhandhålla. Det krävs i dessa fall mervärdesskattemässigt ingen individuell behovsprövning och det spelar ingen roll vem som faktiskt betalar för omsorgen.

Den andra kategorin avser "annan jämförlig social omsorg". För att undantaget ska vara tillämpligt måste det vara fråga om en verksamhet i vilken det tillhandahålls omvårdnad i någon form. Ytterligare förutsättningar är att tillhandhållandet föregås av en individuell behovsprövning samt att det allmänna till viss del bär kostnaden.

Denna skrivelse ersätter skrivelserna med dnr 130 606129-04/111 och 4695-99/00.

2 Frågeställning

I skrivelse Undantag från skatteplikt vid äldreomsorg, omsorg för funktionshindrade och annan jämförlig omsorg i privat regi daterad 2004-10-22, dnr 130 606129-04/111, har redogjorts för Skatteverkets syn på undantaget för social omsorg. Sedan skrivelsen kom har Skatterättsnämnden 2005-02-17 meddelat ett förhandsbesked angående färdtjänst och det har kommit en EG-dom C-498/03, Kingcrest Associates och Montecillo som behandlar undantaget för social omsorg. Mot denna bakgrund har följdfrågor om vad som omfattas av undantaget avseende social omsorg uppkommit.

I denna skrivelse, som ersätter skrivelsen med dnr 130 606129-04/111, ges Skatteverkets syn på vad som omfattas av undantaget för social omsorg. Denna skrivelse innebär ett visst ändrat synsätt jämfört med tidigare skrivelse. Denna skrivelse ersätter även Riksskatteverkets skrivelse 99-10-08 med dnr 4695-99/100, Mervärdesskatt - äldreomsorg i privat regi.

3 Gällande rätt m.m.

Av 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, framgår att från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård, tandvård eller social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som den som tillhandahåller vården eller omsorgen omsätter som ett led i denna. I 3 kap. 7 § ML definieras social omsorg. Av bestämmelsen framgår att med social omsorg förstås offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg.

Enligt artikel13 A1 gi rådets sjätte direktiv (77/388/EEG) ska medlemsstaterna undanta tillhandahållande av tjänster och varor som är nära kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring däribland sådant som tillhandahålls av ålderdomshem, offentligrättsliga organ eller andra organisationer som är erkända som välgörenhetsorganisationer av medlemsstaten ifråga ["som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär" enligt artikel132.1 gi rådets direktiv 2006/112/EG].

Enligt artikel13 A1 h i direktivet ska medlemsstaterna undanta tjänster och varor som är nära kopplade till skydd av barn och ungdomar och som tillhandahålls av offentligrättsliga organ eller av andra organisationer som är erkända som välgörenhetsorganisationer av medlemsstaten i fråga.

Enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ska varje kommun svara för socialtjänsten inom sitt område och ha det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunen får sluta avtal med annan om att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten (2 kap. 5 § SoL). Socialnämndens uppgift är att svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra. Olika grupper räknas upp i lagen, bl.a. barn, äldre människor, människor med funktionshinder och missbrukare.

Begreppet hemtjänst innefattar dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter som är inriktade mot personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel, såsom städning och tvätt, hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor och hjälp med tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp med att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig, sköta personlig hygien och i övrigt insatser som behövs för att bryta isolering eller för att den enskilde ska känna sig trygg och säker i det egna hemmet (prop. 1996/97:124 s. 88).

Av förarbetena framgår att avgörande för skattefriheten är tjänstens natur oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi. Skattefriheten bör i princip gälla själva omvårdnaden och vad som tillhandhålls som en del av denna. Vad som tillhandahålls olika grupper mot mer eller mindre subventionerad avgift efter fritt val utan någon individuell behovsprövning bör däremot inte anses falla under skattefriheten (SOU 1989:35 s.198 f ., prop. 1989/90:111 s. 109).

Av förarbetena framgår även att undantaget är tillämpligt oberoende av i vilket led eller av vem tjänsten faktiskt tillhandahålls så länge som tjänsten avser åtgärder som avser sjukvård, tandvård och social omsorg (prop. 1993/94:99 s.151 f .).

Regeringsrätten har i RÅ 1995 ref. 9 fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked angående en sommarkoloni där deltagarplatserna var mer eller mindre subventionerade av kommunerna. Det var dock möjligt för alla barn att delta utan särskild bedömning av behov. Nämnden prövade först om det kunde vara fråga om barnomsorg. I avsaknad av närmare definition i lagtext eller förarbeten ansåg nämnden att övervägande skäl talade för att som barnomsorg enligt ML endast betrakta förskole- och fritidsverksamhet enligt bestämmelserna i SoL och socialtjänstförordningen. Därefter prövade nämnden om det kunde vara "annan jämförlig social omsorg". I samband härmed hänvisades till förarbeten och att det av dessa framgår att det avgörande vid bedömningen är tjänstens natur och att därvid förekomsten av en individuell behovsprövning är ett betydelsefullt moment som talar för att det är fråga om social omsorg. Eftersom individuell behovsprövning saknades ansåg nämnden att det inte heller var fråga om annan social omsorg.

RÅ 1998 ref. 40 gällde barnomsorg tillhandahållen i privat regi. Det förekom ingen individuell behovsprövning eller subventionering från kommunen. Skatterättsnämnden fann att verksamheten till sin natur inte skiljde sig från sådan barnomsorg som kan tillhandahållas i kommunal regi med stöd av bestämmelserna i SoL och omfattades därför av undantaget för social omsorg. Regeringsrätten gjorde samma bedömning.

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked 1996-10-04 ansett att s.k. boservice, som en kommun avsåg att tillhandahålla kommuninvånare utan individuell behovsprövning inte var social omsorg enligt ML. Boservicen avsåg extratjänster, som mot betalning skulle erbjudas de som redan hade hemtjänst eller var över 65 år.

RÅ 2003 ref. 21 avsåg terapibehandling utförd av icke legitimerade terapeuter dvs. "annan jämförlig social omsorg". Både Skatterättsnämnden och Regeringsrätten ansåg att det var social omsorg i de fall kommunen bekostade behandlingen. Till grund för denna ståndpunkt låg bedömningen att tjänster som betalas med kommunala medel måste anses omfattade av kommunens ansvar för socialt bistånd. Prövningen i Regeringsrätten avsåg i huvudsak de tjänster som inte bekostades av kommunen. När det gällde dessa tjänster diskuterade Regeringsrätten utifrån kravet i artikel13 A1 gi sjätte direktivet att tjänsterna ska tillhandahållas av vissa organ och att alla relevanta fakta i ett ärende ska vägas in vid en bedömning av om detta kriterium är uppfyllt. Regeringsrätten kom fram till att företaget inte kunde anses utgöra en erkänd välgörenhetsorganisation i direktivets mening till den del tjänsterna inte bekostades av kommunen. Regeringsrätten pekade bl.a. på att det inte fanns några indikationer på att den ekonomiska föreningen, som bedrev terapibehandlingen, hade anknytning till offentligrättslig reglering på sätt som nämns i Kügler-domen. Någon offentligrättslig prövning av terapibehovet förekom inte i de fallen och mottagarna av tjänsten fick själva bära kostnaden för behandlingen.

RÅ 2004 not. 175 gällde en ekonomisk förening som bedrev äldreomsorg, bl.a. hemtjänst, äldreboende och dagligverksamhet. Omsorgstagarna förvärvade tjänsterna direkt från föreningen och betalade själva men vissa hade biståndsbeslut från kommunen. Skatterättsnämnden ansåg att till den del föreningen tillhandahöll tjänster åt personer som inte hade blivit föremål för biståndsbedömning enligt SoL var dessa tjänster inte av sådant slag att de utgjorde social omsorg. De tjänster som tillhandahölls sådana med biståndsbeslut fick anses ha en anknytning till sådan offentligrättslig reglering som krävs för att det ska vara fråga om social omsorg. Biståndsbesluten fick förutsättas vara fattade mot bakgrund av det ansvar som kommunen har enligt SoL. Skatteverket överklagade och anförde att det för en EG-konform tolkning av undantaget krävdes dels att tjänsten är en omvårdnadstjänst eller ett led i en sådan tjänst, dels att en individuell prövning av stödbehovet sker hos kommunen, dels att kommunen, om den inte i egen regi tillgodoser behovet, lämnar uppdraget till ett visst företag eller på annat sätt tar ställning till att ett visst företag ska stå för den sociala omsorgen. Regeringsrätten poängterade inledningsvis att de uppfattade Skatteverkets överklagande på så sätt att det endast riktade sig mot den del av förhandsbeskedet som avsåg omsättning av de tjänster som nämnden bedömt vara undantagna från skatteplikt. I den del målet överklagades gjorde Regeringsrätten samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Skatterättsnämnden har i förhandsbesked 2005-02-17 ansett att färdtjänst som en trafikhuvudman tillhandahåller, efter individuell behovsprövning, är social omsorg. Varje kommun ansvarar, enligt lag (1997:736) om färdtjänst, för att färdtjänst anordnas inom kommunen. Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman, som kan vara ett aktiebolag, ansvarar trafikhuvudmannen för att färdtjänst anordnas. Skatterättsnämnden konstaterade att prövningen av behovet av färdtjänst sker utifrån ett offentligrättsligt regelverk och att färdtjänsten till stor del bekostas av offentliga medel.

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked 2005-10-14 ansett att den kontraktsvård som bolaget bedriver enligt avtal med Kriminalvårdsstyrelsen utgår från en individuell behovsprövning och har sådan anknytning till en offentligrättslig reglering som krävs för att tjänsterna ska anses utgöra social omsorg enligt 3 kap. 7 § ML. Den ansågs även i övrigt vara bedriven i överensstämmelse med de kriterier som uppställs för att en verksamhet ska undantas från skatteplikt enligt artikel13 A1 gi sjätte direktivet. Förhandsbeskedet fastställdes av Regeringsrätten 2006-06-07, mål nr 6132-05.

I dom C-141/00, Kügler, uttalar EG-domstolen att tjänster avseende grundläggande omvårdnad och skötsel av hushållet som en inrättning för ambulerande vård, tillhandahåller personer i en fysisk eller ekonomisk behovssituation utgör tjänster som är nära kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring (punkt 61).

Vidare uttalar domstolen att varje medlemsstat ges ett utrymme för skönsmässig bedömning av huruvida de vill erkänna vissa organisationer som välgörenhetsorganisationer. Det är således de nationella myndigheterna som avgör vilka organisationer som ska anses som sådana. Vid denna bedömning kan beaktas huruvida det föreligger särskilda bestämmelser oavsett om dessa är nationella eller regionala, är införda i lagar eller i andra författningar eller är förvaltningsrättsliga, skatterättsliga eller socialförsäkringsrättsliga. Vidare kan beaktas huruvida sammanslutningar som bedriver likadan verksamhet som den som är föremål för prövning redan är undantagna från skatteplikt på grund av att verksamheten anses vara av allmännyttig karaktär. Det kan även beaktas huruvida kostnaderna för de tjänster som den aktuella organisationen utför till stor del bärs av sjukkassor som är inrättade enligt lag eller av socialförsäkringsorgan med vilka privata aktörer har slutit avtal (punkt 58).

Samma synsätt framgår även av C-498/03, Kingcrest Associates och Montecillo.

4 Bedömning

Undantaget från skatteplikt för social omsorg gäller oavsett om omsorgen tillhandahålls i en offentlig eller privat verksamhet. Av förarbeten och svensk praxis framgår att avgörande vid bedömningen av omfattningen av undantaget för social omsorg är främst tjänstens natur. Motsvarande framgår även av sjätte direktivet eftersom det enligt direktivet krävs en nära koppling till socialt bistånd eller socialförsäkring (artikel13 A1 g ) respektive skydd av barn och ungdomar (artikel13 A1 h). I direktivet anges dock uttryckligen som en förutsättning att dessa tjänster ska tillhandahållas av offentligrättsliga organ eller av andra organisationer som har en verksamhet som medlemsstaten i fråga erkänner som, i huvudsak, välgörenhet (C-498/02 Kingcrest Associates och Montecillo, p. 34).

Eftersom ML grundas på det sjätte direktivet ska bestämmelserna i lagen tolkas på ett sätt som är konformt med direktivet. Detta innebär bl.a. att vid tolkningen ska särskild hänsyn tas till de principer som finns nedlagda i direktivet och de vägledande domar som EG-domstolen lämnat på området.

Av 3 kap. 7 § ML framgår att med social omsorg förstås offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg. Av förarbeten framgår vidare att undantaget från skatteplikt för social omsorg är tillämpligt oberoende av i vilket led eller av vem tjänsten faktiskt tillhandahålls så länge som tjänsten avser åtgärder som är social omsorg. Mot bakgrund av förarbeten och det resonemang som förs i bl.a. RÅ 1995 ref. 9, RÅ 1998 ref. 40, RÅ 2004 not. 175 samt Skatterättsnämndens förhandsbesked 1996-10-04 gör Skatteverket den bedömningen att det mervärdesskattemässigt finns två kategorier av social omsorg.

Den första kategorin avser verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg och stöd och service till vissa funktionshindrade, dvs. sådana verksamheter som är särskilt angivna i 3 kap. 7 § ML. Varor och tjänster som tillhandahålls inom ramen för sådana verksamheter får anses vara till sin natur social omsorg om verksamheten bedrivs på ett sätt som motsvarar den omvårdnad som tillhandahålls av en kommun, dvs. motsvarar kommunens barnomsorg, äldreomsorg m.m. Det ska således vara fråga om sådan omsorg som kommunen är skyldig att tillhandahålla enligt SoL eller annan offentligrättslig lagstiftning. Vid en tolkning av ML:s bestämmelser i ljuset av sjätte direktivet innebär det att det ska finnas en sådan koppling till en offentligrättslig reglering som medför att den som utför tjänsten, även om det är ett privat företag, kan anses vara ett sådant organ som omfattas av artikel13 A1 g och h.

Undantaget från skatteplikt avser verksamheter för barnomsorg, äldreomsorg etc. Det innebär enligt Skatteverkets uppfattning att det i verksamheten ska finnas ett helhetsansvar för denna omsorg och inte enbart ett åtagande att tillhandahålla enskilda delar som kan ingå i omsorg såsom t.ex. städtjänster.

I dessa fall krävs inte någon individuell behovsprövning. Det innebär att oavsett om kommunen eller ett privat företag arrangerar omsorgen och oavsett i vilket led omsorgen tillhandhålls så gäller undantaget. Det spelar inte heller någon roll vem som faktiskt betalar för omsorgen. Det innebär att om kommunen köper upp tjänster som motsvarar t.ex. kommunal äldreomsorg från en underentreprenör så är även underentreprenörens omsättning undantagen. Om istället omsorgstagaren köper tjänsten direkt från ett privat företag utan kommunal inblandning så är det även då fråga om social omsorg som är undantagen från skatteplikt.

För att en verksamhet som bedrivs av ett privat företag ska kunna omfattas av den första kategorin av social omsorg krävs enligt Skatteverket att denne har en flexibilitet i sin verksamhet liknande den som en kommun har när det gäller att kunna erbjuda de tjänster som kommunen enligt SoL eller annan lagstiftning är skyldiga att tillhandahålla t.ex. äldreomsorg efter omsorgstagarens behov. Detta innebär att det privata företaget måste ha kompetens och resurser för att kunna tillhandahålla flera av de omsorgs- och servicetjänster som ingår i t.ex. hemtjänst. Om ett sådant företag utför t.ex. endast en städtjänst åt just en specifik omsorgstagare så omfattas städtjänsten av undantaget för social omsorg.

Skatteverket anser däremot inte att ett städföretag som endast utför städtjänster i egenskap av underentreprenör, till kommunen eller annan tillhandahållare av social omsorg av den första kategorin, tillhandahåller social omsorg. Av förarbetena framgår att för att undantaget ska bli tillämpligt på en underentreprenör måste tjänsten avse åtgärder som är social omsorg. En underentreprenör som utför t.ex. städning, fönsterputs m.m. åt en kommunal eller privat tillhandhållare av social omsorg, dvs. någon som har helhetsansvaret för t.ex. äldreomsorgen/hemtjänsten, bedriver inte social omsorg. De tillhandahåller istället en städ- respektive fönsterputsningstjänst.

Den andra kategorin som undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 7 § ML avser verksamhet för "annan jämförlig social omsorg". Vad som avses med begreppet finns inte närmare definierat i lagen eller i förarbeten utöver att det ska vara fråga om tjänster som till sin natur är social omsorg.

När det gäller verksamhet för "annan jämförlig social omsorg", så krävs att de tjänster som tillhandahålls i verksamheten till sin natur ska vara social omsorg. Dessutom krävs något ytterligare för att koppla ihop tjänsten med sådan offentligrättslig reglering som innebär att den som utför tjänsten kan anses vara ett sådant organ som omfattas av artikel13 A1 goch h i sjätte direktivet.

I praxis har frågan om "annan jämförlig social omsorg" föreligger prövats i ett antal fall. De verksamheter som varit föremål för bedömning är koloni- och lägerverksamhet (RÅ 1995 ref. 9), terapibehandling/själavård (RÅ 2003 ref. 21) och behandlingshem (Regeringsrättens dom 2006-06-07, mål nr 6132-05). Av förarbeten till ML framgår att skattefriheten för social omsorg i princip bör gälla själva omvårdnaden och vad som tillhandahålls som en del av denna. Av lagtexten framgår vidare att undantaget omfattar "verksamheter för" bland annat "annan jämförlig social omsorg". Mot bakgrund av ovanstående gör Skatteverket bedömningen att en första förutsättning för att undantaget ska vara tillämpligt är att det är fråga om en verksamhet i vilken det tillhandahålls omvårdnad i någon form. Undantaget omfattar i sådant fall förutom omvårdnaden även andra tjänster och varor som tillhandahålls som ett led i omvårdnaden. Undantaget är däremot inte tillämpligt för verksamheter som enbart tillhandhåller t.ex. städtjänster eller persontransporter. Sådana verksamheter kan inte anses till sin natur vara social omsorg. Den andra förutsättningen för att det ska kunna vara fråga om verksamhet för "annan jämförlig social omsorg" är att det ska finnas en koppling till en offentligrättslig reglering.

I RÅ 2003 ref. 21 tolkade Skatterättsnämnden och Regeringsrätten ML i ljuset av artikel13 A1 gi sjätte direktivet. Tjänsten var en sådan tjänst som omfattas av beskrivningen "annan jämförlig social omsorg" vilket också var utgångspunkten för resonemanget. Regeringsrätten kom fram till att föreningen inte kunde anses utgöra en erkänd välgörenhetsorganisation i direktivets mening till den del tjänsterna inte bekostades av kommunen. Regeringsrätten pekade bl.a. på att det inte fanns några indikationer på att föreningen hade någon anknytning till offentligrättslig reglering på sätt som nämns i Kügler-domen. Någon offentligrättslig prövning av terapibehovet förekom inte och mottagarna fick själva bära kostnaden för behandlingen.

Skatteverket tolkar utgången i målet som att när det är fråga om "annan jämförlig social omsorg" så är en förutsättning att det finns en individuell behovsprövning, ett biståndsbeslut, samt att kommunen betalar del av utförd tjänst för att den som tillhandahåller tjänsten ska anses agera som en erkänd välgörenhetsorganisation.

Vid en bedömning av om en tjänst kan anses vara "annan jämförlig social omsorg" så måste således en prövning göras av om tjänsten till sin natur kan vara social omsorg, förekomsten av en individuell behovsprövning samt att det allmänna till viss del bär kostnaden.

Nedan följer några exempel som belyser Skatteverkets syn på social omsorg.

Exempel 1

Ett privat företag är verksamt inom hemtjänsten. Företaget har kunnande och resurser för att tillgodose olika omsorgstagares behov av omsorg och har ett helhetsansvar för omsorgen gentemot omsorgstagaren. Skatteverket anser därför att bolaget bedriver social omsorg enligt den första kategorin.

Exempel 2

En stiftelse har som ändamål att bedriva rekreationsverksamhet för funktionshindrade. Fråga är om sådant stöd och service till vissa funktionshindrade som avses i 3 kap. 7 § ML. Eftersom stiftelsen har ett helhetsansvar för denna omsorg innebär det att tjänsten omfattas av undantaget för social omsorg, dvs. det är fråga om social omsorg enligt första kategorin.

Exempel 3

En missbrukare går i terapi hos en terapeut (ej legitimerad) i syfte att bli fri från sitt missbruk. Tjänsten är en sådan tjänst som kan omfattas av den andra kategorin, "annan jämförlig social omsorg" eftersom den innebär omvårdnad i form av stöd och hjälp för att komma ifrån missbruket. En förutsättning är dock att en individuell behovsprövning görs och att betalning till viss del sker från det allmänna. För det fall personen istället väljer att inte söka hjälp via kommunen och det därmed inte görs någon individuell behovsprövning innebär det att tjänsten inte omfattas av undantaget.

Exempel 4

En kurator får i sin yrkesmässiga verksamhet uppdraget att arbeta vid en kommunal skola ett visst antal timmar i veckan. Det är kommunen som betalar för timmarna men de avser inte vissa specifika elever. Eftersom verksamheten avser omvårdnad kan den omfattas av "annan jämförlig social omsorg". Skatteverket anser dock inte att det är fråga om social omsorg enligt kategori två trots att det är kommunen som betalar för tjänsten eftersom det inte sker någon individuell behovsprövning.

Exempel 5

En missbrukare erhåller hemtjänst i form av hjälp med personlig omvårdnad samt t.ex. städning. Eftersom kategori ett endast omfattar barnomsorg, äldreomsorg samt stöd och service till vissa funktionshindrade kan tjänsten inte hänföras till denna kategori om dessa förutsättningar inte föreligger. Tjänsten kan dock undantas enligt kategori två eftersom tjänsten innefattar personlig omvårdnad om den föregås av en individuell behovsprövning samt att det allmänna till viss del bär kostnaden.

Exempel 6

Färdtjänst som kommunen eller trafikhuvudmannen tillhandhåller är social omsorg enligt första kategorin, stöd och service till vissa funktionshindrade, efter omsorgstagarens behov. I tillhandahållandet av färdtjänsten ingår helhetsansvaret att tillhandhålla beställningscentral, organisera och samordna resorna, upphandla tjänster samt även sköta tillståndsgivning. Det innebär att om kommunen eller trafikhuvudmannen har egna bilar och bussar som transporterar omsorgstagarna så ingår de transporterna i tillhandahållandet av den sociala omsorgen.

För taxiåkare, som enligt avtal med kommunen eller trafikhuvudmannen utför färdtjänstresor utgör uppdraget däremot i sin helhet en skattepliktig personbefordran, oavsett om det är kommunen, trafikhuvudmannen eller resenären som betalar. Persontransporten är inte sådan tjänst som till sin natur kan vara en social omsorg enligt första kategorin eftersom taxiåkaren inte har helhetsansvaret för färdtjänsten. I persontransporten ingår inte heller moment av sådan personlig omvårdnad som innebär att tjänsten kan hänföras till "annan jämförlig social omsorg", kategori två.

Exempel 7

Ett företag tillagar och transporterar hem färdiga matportioner till omsorgstagarna. Bolaget tillhandhåller bara denna tjänst och är underleverantör till en kommun eller en privat tillhandahållare av social omsorg av första kategorin. Verksamheten kan inte anses utgöra "annan jämförlig social omsorg", kategori två, då det i verksamheten inte ingår någon omvårdnad. De tillhandhåller istället matportioner, i egenskap av underleverantör, till den som tillhandahåller omsorgen.

Exempel 8

Ett företag som tillhandahåller social omsorg av första kategorin köper in en förpackningstjänst av matportioner av en underleverantör. Skatteverket anser inte att underleverantören av förpackningstjänsten omfattas av undantaget för social omsorg, kategori två, eftersom det i verksamheten inte ingår någon omvårdnad. Företaget tillhandahåller en skattepliktig tjänst och är underleverantörer till den som tillhandahåller omsorgen.

Exempel 9

En omsorgstagare får ett biståndsbeslut av kommunen som avser städning och köper sedan tjänsten av ett renodlat städföretag. I verksamheten tillhandahålls inte omvårdnad i någon form utan endast städning. Verksamheten är inte till sin natur en sådan tjänst som kan omfattas av "annan jämförlig social omsorg" varför den inte kan hänföras till kategori två även om biståndsbeslut finns och kommunen betalar för tjänsten.

Exempel 10

En livsmedelsbutik skickar hem varor efter beställning på t.ex. Internet. Skatteverket anser inte att den tjänsten är social omsorg enligt andra kategorin. Verksamheten innefattar inte någon omvårdnad varför tjänsten inte kan hänföras till "annan jämförlig social omsorg" även om biståndsbeslut finns och kommunen betalar för tjänsten.

Exempel 11

Ett företag tillhandhåller kurser, föräldrautbildning inför adoption. Syftet med kursen är att de sökande ska få kunskap om adoptivbarn och deras behov m.m. Kursen ska även ge kunskap om vilka regler som gäller, hur en adoption går till osv. Genomgången kurs är en förutsättning för att få adoptera men det är inte säkert att alla sedan blir adoptivföräldrar. Skatteverket anser att tjänsten inte utgör "annan jämförlig social omsorg", kategori två, eftersom den inte innehåller något moment av omvårdnad.