HFD mål nr 3113-16, Uppehållstillstånd med giltighetstid kortare än ett år

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 5 juni 2017, mål nr 3113-16

Sammanfattning

En utlänning som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas här i Sverige kan folkbokföras endast om detta villkor är uppfyllt vid tidpunkten för anmälan (4 § FOL).

Högsta förvaltningsdomstolen klargör att det inte är en nödvändig förutsättning för folkbokföring av en utlänning som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas här, att tillståndet har en giltighetstid om minst ett år.

Skatteverket anser att uppehållstillståndets giltighetstid även fortsättningsvis har betydelse för bedömningen av varaktigheten av en persons vistelse i landet. Giltighetstiden för uppehållstillståndet är däremot inte ensamt avgörande, utan får i stället ses som en av flera relevanta omständigheter som har betydelse för Skatteverkets prövning.

Med ledning av HFD:s dom anser Skatteverket att en utlänning vars uppehållstillstånd är kortare än ett år kan folkbokföras om det utifrån omständigheterna i ärendet ändå kan antas att personens vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år.

Om varken uppehållstillståndets giltighetstid eller omständigheterna i övrigt talar för ett antagande att utlänningens vistelse i landet kommer att uppgå till minst ett år, ska personen inte folkbokföras.

Skatteverket gör tolkningen att en liknande bedömning ska göras även för andra situationer än den i det aktuella målet (familjemedlem till doktorand). Skatteverket redogör närmare för denna bedömning i ställningstagandet Folkbokföring vid uppehållstillstånd kortare än ett år (dnr 202 284594-17/111).

Referat

Skatteverket avslog i maj 2015 en anmälan om flyttning till Sverige för en familjemedlem (maka) till en doktorand. Makans uppehållstillstånd hade en giltighetstid om nio månader. Frågan i målet är vilken betydelse uppehållstillståndets giltighetstid har för bedömningen av om det kan antas att en utlänning kommer att tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år.

HFD konstaterar att i förarbetena till bestämmelsen i 4 § första stycket folkbokföringslagen (1991:481), FOL, om uppehållstillstånd som förutsättning för folkbokföring (prop. 1990/91:153 sid. 91) berördes den då rådande administrativa praxisen på området. Denna praxis innebar att en utomnordisk invandrare skulle folkbokföras endast om han eller hon hade fått ett uppehållstillstånd som avsåg en vistelse i landet för minst ett år. HFD konstaterar att någon bestämmelse med den innebörden emellertid inte intogs i 1991 års lag. HFD menar att det inte heller ur förarbetena kan utläsas någon avsikt att ge bestämmelsen en vidare innebörd än vad som framgår av dess ordalydelse.

Därefter klargör HFD att det således inte är en nödvändig förutsättning för folkbokföring av en utlänning som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas här, att tillståndet har en giltighetstid om minst ett år.

HFD redogör därefter för att familjemedlemmen i sin anmälan i maj 2015 uppgav att hon hade för avsikt att bosätta sig i Sverige och här leva tillsammans med sin make, som redan var folkbokförd i Sverige sedan september 2009. Maken hade en anställning som doktorand som innebar att han kunde antas komma att stanna i landet åtminstone fram till 2017. HFD drar slutsatsen att annat således inte har framkommit än att det vid tidpunkten för makans anmälan kunde antas att hon skulle komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år. Makan skulle därför folkbokföras enligt sin anmälan.

Skatteverkets kommentar

HFD klargör att det inte är en nödvändig förutsättning för folkbokföring, för den som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas här, att tillståndet är giltigt i minst ett år.

I bedömningen av att makan till doktoranden skulle folkbokföras har domstolen – förutom hennes uppehållstillstånd – vägt in

• att hennes avsikt var att bosätta sig i Sverige med sin make,
• att maken redan var folkbokförd i Sverige och
• att maken hade en anställning som doktorand som innebar att han kunde antas komma att stanna i landet i minst ett år framöver.

Mot denna bakgrund – och då något annat inte har framkommit – drar HFD slutsatsen att det vid tidpunkten för makans anmälan kunde antas att hon skulle komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år.

Skatteverket gör följande bedömning mot bakgrund av HFD:s dom.

En utlänning som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas här i Sverige kan folkbokföras endast om detta villkor är uppfyllt vid tidpunkten för anmälan (4 § FOL). Uppehållstillståndets längd är fortsatt en omständighet som ska vägas in i bedömningen av varaktigheten av en persons vistelse i landet. Uppehållstillståndets giltighetstid har alltså även fortsättningsvis betydelse för bedömningen, men är inte ensamt avgörande. Giltighetstiden för uppehållstillståndet får i stället ses som en av flera relevanta omständigheter som har betydelse för Skatteverkets prövning.

Med ledning av HFD:s dom anser Skatteverket att en utlänning vars uppehållstillstånd är kortare än ett år kan folkbokföras om det utifrån omständigheterna i ärendet ändå kan antas att personens vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år.

Om varken uppehållstillståndets giltighetstid eller omständigheterna i övrigt talar för ett antagande att utlänningens vistelse i landet kommer att uppgå till minst ett år, ska personen däremot inte folkbokföras.

Skatteverket gör tolkningen att en liknande bedömning ska göras även för andra situationer än den i det aktuella målet (familjemedlem till doktorand). Skatteverket redogör närmare för denna bedömning i ställningstagandet Folkbokföring vid uppehållstillstånd kortare än ett år (dnr 202 284594-17/111).

Referenser

3 och 4 §§ folkbokföringslagen (1991:481)