Klassificering av strand vid två skiften

1 Sammanfattning

En fastighet är uppdelad på två skiften med ett mellanliggande markområde som inte disponeras av fastighetens ägare. Det ena skiftet har byggnadsplatsen belägen högst 75 meter från strandlinje mot hav, insjö eller vattendrag, det andra skiftet ligger i direkt anslutning till strandlinjen och är obebyggt. Förutsatt att lämplig byggnadsplats saknas för det skifte som ligger i direkt anslutning till strandlinjen (jämte att övriga villkor för klassen är uppfyllda) skall fastigheten indelas i belägenhetsklass 2, strandnära.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågan gäller hur en fastighet med två skiften, en bebyggd del utan strandkontakt och en obebyggd del som ligger i direkt anslutning till strandlinjen, dvs. har egen strand, skall klassificeras i fråga om värdefaktorn närhet till strand.

3 Gällande rätt m.m.

Klassificering av värdefaktorn närhet till strand regleras i 12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), FTL.  Av lagrummet framgår att med värdefaktorn närhet till strand avses tomtmarkens läge i förhållande till strand. Skatteverket har med stöd av 7 kap. 7 § FTL och 6 kap. 1 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199), FTF beslutat föreskrifter som bl.a närmare reglerar nämnda klassificering. Av 4 § Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2005:6) om värderingen vid förenklad fastighetstaxering av småhusenheter 2006 framgår att värderingsenhet avseende tomtmark för småhus skall indelas i belägenhetsklass 1 (strand), om området mellan byggnadsplatsen och en högst 75 m därifrån belägen strandlinje mot hav, insjö eller vattendrag tillhör värderingsenheten och inte används för bebyggelse, bil-, park- eller gångväg som är allmänt tillgänglig. Annan värderingsenhet än som anges i första meningen, på vilken byggnadsplatsen ligger högst 75 m från strandlinjen, indelas i belägenhetsklass 2 (strandnära).

Av Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2005:7) om grunderna för taxeringen och värdesättningen vid 2006 och senare års fastighetstaxeringar av småhusenheter, meddelade med stöd av 3 kap. 6 § FTF, framgår att avståndet till strand bör mätas från huvudbyggnaden eller för obebyggda tomter från lämplig byggnadsplats för huvudbyggnaden.

4 Bedömning

För att en värderingsenhet tomtmark för småhus skall indelas i belägenhetsklass 1 (strand), förutsätts att området mellan byggnadsplatsen och en högst 75 m därifrån belägen strandlinje mot hav, insjö eller vattendrag tillhör värderingsenheten och inte används för bebyggelse, bil-, park- eller gångväg som är allmänt tillgänglig. I denna förutsättning ligger ett indirekt krav på att den aktuella fastighetsägaren i princip ensam skall kunna disponera över nämnda område. I flertalet fall där en fastighet är uppdelad på två skiften kan detta krav inte anses vara uppfyllt, eftersom fastighetsägaren inte kan påverka användningen av markområdet mellan skiftena. Förutsatt att lämplig byggnadsplats saknas för det obebyggda skifte som ligger i direkt anslutning till strandlinjen (jämte att övriga villkor för klassen är uppfyllda), skall fastigheten indelas i belägenhetsklass 2, strandnära. I annat fall skall detta markområde bilda egen värderingsenhet.

Avståndet till strand bör, enligt nämnda allmänna råd, mätas från huvudbyggnaden eller för obebyggda tomter, från lämplig byggnadsplats för huvudbyggnaden. Av detta följer att för det fall en mindre byggnad är belägen på det skifte som ligger i direkt anslutning till strandlinjen och byggnadens funktion utgör ett komplement till boendet i huvudbyggnaden, skall denna mindre byggnad inte vara utgångspunkt för beräkning av avståndet mellan byggnadsplats och strandlinje.

Styrsignalen ska tillämpas vid fastighetstaxering av småhusenheter.