Områden: Bokföring & redovisning

Datum: 2006-01-13

Dnr: 131 706948-05/111

Sammanfattning

Verksamhet med valutaväxling sker ofta under sådana former att den riktar sig främst till privatpersoner. I företag som driver sådan verksamhet får de enskilda växlingstransaktionerna dokumenteras i bokföringen med en s.k. gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket bokföringslagen.

Företag som ägnar sig åt valutaväxling i väsentlig omfattning omfattas av penningtvättslagens bestämmelser. I vissa fall måste enligt nämnda lag identitetskontroll göras. Detta gäller bl.a. vid inledande av en affärsförbindelse eller vid enstaka växling av belopp motsvarande minst 15 000 euro eller vid flera växlingar där det sammanlagda beloppet uppgår till minst 15 000 euro. En person som regelbundet växlar valuta - och som har förhandlat sig fram till bättre villkor än vad företaget erbjuder allmänheten - får normalt anses ha inlett en affärsförbindelse med företaget.

2 Bakgrund och frågeställning

Valutaväxling sker vanligtvis på bank eller hos något av de större växlingsföretagen med kontorsnät i hela landet. Det finns även mindre företag som driver verksamhet med valutaväxling, ofta i kombination med annan affärsverksamhet som resebyråverksamhet, livsmedelshandel etc.

Frågor har ställts om vilka regler som gäller enligt bokföringslagen och annan lagstiftning för dokumentation av valutaväxlingstransaktioner.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Bokföringslagen

Av 1 kap. 2 § bokföringslagen (1999:1078), BFL, framgår att med affärshändelser avses bl.a. alla förändringar av ett företags förmögenhet som beror på ekonomiska relationer med omvärlden. Av detta följer att varje växling av valuta som ett företag gör utgör en affärshändelse enligt 1 kap. 2 § BFL.

Enligt 5 kap. 6 § första stycket BFL är huvudregeln att det för varje affärshändelse ska finnas en verifikation. Av 5 kap. 7 § första stycket BFL framgår att en fullständig verifikation ska innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör.

Enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL får dock inbetalningar under en dags försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning dokumenteras genom en gemensam verifikation, om det är förenat med svårighet att upprätta verifikationer för de enskilda affärshändelserna. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

3.2 Bokföringsnämnden - BFN R 2

Bokföringsnämnden (BFN) har i sin rekommendation BFN R 2 Gemensam verifikation närmare uttalat när gemensam verifikation enligt 5 kap. 6 § tredje stycket BFL får upprättas. Enligt punkt 14 i BFN R 2 ska följande villkor vara uppfyllda:

a. Enskild verifikation kan inte upprättas utan svårighet,

b. kundkretsen är i huvudsak anonym, varmed enligt BFN:s mening avses att företagetskundkrets typiskt sett är obestämd och att kunderna normalt inte identifieras,

c. kunderna köper för enskilt bruk och har inte behov av verifikation för egen bokföring, och

d. affärshändelserna avser som regel mindre belopp.

I punkterna 20-22 preciseras formen för gemensam verifikation. Av punkt 23 framgår att i företag som normalt använder gemensam verifikation vid kontantförsäljning och som vid enstaka försäljningar utfärdar fullständig verifikation får denna ingå i den gemensamma verifikationens totalbelopp. Den fullständiga verifikationen ska i sådant fall förvaras tillsammans med den gemensamma verifikationen.

BFN R 2 trädde i kraft den 1 januari 1988, men har alltjämt giltighet trots att BFN R 2 hänvisar till 1976 års bokföringslag. Detta framgår bl.a. av BFN:s allmänna råd om Verifikationer (BFNAR 2000:6) med tillhörande vägledning.

3.3 Penningtvättslagen

För företag som ägnar sig åt valutaväxling i väsentlig omfattning gäller lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen).

Av 4 § penningtvättslagen framgår att företaget ska kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärsförbindelse med företaget. Vidare framgår att identitetskontroll alltid ska göras vid valutaväxling av belopp som uppgår till minst 15 000 euro. Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger detta belopp men kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst 15 000 euro. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion ska identiteten kontrolleras så snart summan uppgår till minst 15 000 euro.

Enligt 8 § ska handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll bevaras i minst fem år. Tiden ska räknas från det att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har ingåtts, affärsförbindelsen upphörde.

3.4 Finansinspektionen - FFFS 2005:5

Finansinspektionens har gett ut föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt, FFFS 2005:5.

I FFFS 2005:5 har närmare preciserats vad som normalt avses med inledande av affärsförbindelser enligt 4 § penningtvättslagen och hur identitetskontroll ska göras.

Av 9 § FFFS 2005:5 framgår att exempel på inledande av en affärsförbindelse är öppnande av inlåningskonto, upptagande av kredit, avtal om kontokort, hyra av bankfack, öppnande av värdepappersdepå eller avstämningskonto, köp och försäljning av fondandelar och värdepapper, förvaltningstjänster och tecknande av pensions- eller kapitalförsäkring.

Av FFFS 2005:5 framgår inte om valutaväxling kan utgöra inledande av en affärsförbindelse i penningtvättslagens mening. Vid kontakt med Finansinspektionen har inspektionen lämnat beskedet att enbart den omständigheten att en person regelbundet växlar större eller mindre belopp inte i sig medför att en affärsförbindelse enligt penningtvättslagens mening har inletts. Däremot anser Finansinspektionen att har en person förhandlat sig fram till bättre växlingskurser än vad valutaväxlingsföretaget erbjuder allmänheten utgör det - tillsammans med förekomsten av regelbundet växlande - omständigheter som normalt medför att en affärsförbindelse i penningtvättslagens mening har ingåtts mellan parterna. Om så bedöms vara fallet uppkommer krav på identitetskontroll enligt 4 § penningtvättslagen.

Enligt 8 § penningtvättslagen ska handlingar som använts vid identitetskontroll bevaras i minst fem år. I 14 § FFFS 2005:5 har det tillägget gjorts att tiden dock inte får vara kortare än vad som följer av bestämmelserna i 7 kap. 2 § BFL. Sistnämnda bestämmelse anger att räkenskapsinformation ska bevaras fram till och med det tionde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

4 Skatteverkets bedömning

Enligt Skatteverkets uppfattning utgör verksamhet med valutaväxling, som vänder sig till privatpersoner, typiskt sett sådan verksamhet som uppfyller kraven för gemensam verifikation. Reglerna om gemensam verifikation medför att alla kontanta valutaväxlingstransaktioner gentemot kunder får dokumenteras i bokföringen på sådant sätt, oavsett växlingsbeloppets storlek och vem som är kund.

Företag som driver verksamhet med valutaväxling i väsentlig omfattning omfattas av penningtvättslagens bestämmelser. I vissa fall måste enligt nämnda lag identitetskontroll göras. Detta gäller bl.a. vid inledande av en affärsförbindelse eller vid enstaka växling av minst 15 000 euro eller vid flera växlingar där det sammanlagda beloppet uppgår till minst 15 000 euro.

Om ett företag vid en valutaväxling har gjort identitetskontroll enligt penningtvättslagen innebär detta att företaget har sammanställt, eller borde ha sammanställt, de uppgifter som krävs för en fullständig verifikation enligt 5 kap. 7 § BFL. Enstaka fullständiga verifikationer får ingå i en gemensam verifikations totalbelopp, vilket framgår av punkt 23 i BFN R 2 (se avsnitt 3.2 ovan).

Denna skrivelse ersätter Riksskatteverkets skrivelse 2001-04-24 Verifikationskrav vid valutaväxling (dnr 4868-01/540)