Omsättningsland - skadereglering m.m.

1 Sammanfattning

Tjänster som utförs av skadereglerare eller liknande i samband med skadereglering vid sakskada (ej fast egendom) eller personskada är sådana tjänster som omfattas av 5 kap. 7 § andra stycket 3 i mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Syftet med dessa tjänster är att ge råd till vanligtvis ett försäkringsbolag i bedömningen av hur stor ersättning som bör utbetalas på grund av skadan.

För det fall det endast är fråga om en värdering avseende skada eller egendom som utförs av t.ex. en värderingsman ska tjänsten hänföras till 5 kap. 6 § 3 ML.

Om det i stället är fråga om en skaderegleringstjänst eller en värderingstjänst av fast egendom ska omsättningsland avgöras utifrån 5 kap. 4 § ML.

2 Bakgrund och frågeställning

Ett företag som åtar sig att, på uppdrag från försäkringsbolag eller försäkringsmäklare, göra tekniska undersökningar, värderingsuppdrag eller skaderegleringar tillhandahåller skattepliktiga tjänster.

En skaderegleringstjänst innefattar en värdering av en sakskada eller personskada, kontroll av försäkringsvillkoren och försäkringens giltighet samt ett förslag till ersättningsbelopp utifrån de värderingsregler och villkor som finns i försäkringsavtalet. För att kunna utföra denna rådgivning måste förutom värderingen av en skadad egendom även flera uppgifter samlas in såsom kvitton och liknande.

Den fråga som uppkommit är hur omsättningsland ska avgöras för en skaderegleringstjänst.

3 Gällande rätt m.m.

Av 5 kap. 4 § första stycket ML framgår att tjänster avseende fast egendom har omsatts i Sverige om den fasta egendomen är belägen här i landet. Reglerna i 5 kap. 4 § ML motsvaras av artikel 9.2 a i Rådets sjätte direktiv (77/388/EEG).

Enligt 5 kap. 6 § 3 ML är värdering av vara som är lös egendom omsatt inom landet om värderingen utförs här i landet. Reglerna i 5 kap. 6 § ML motsvaras av artikel 9.2 c i sjätte direktivet.

Enligt 5 kap. 7 § ML är bland annat konsulttjänster och försäkringstjänster omsatta utom landet om de tillhandahålls härifrån och förvärvaren är en näringsidkare som i ett annat EG-land har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls. Denna regel motsvaras av artikel 9.2 e i sjätte direktivet.

Av prop. 2002/03:5 s. 46 framgår att begreppen finansieringstjänster samt försäkrings- och återförsäkringstjänster som anges i artikel 9.2 e i sjätte direktivet kan ha ett vidare tillämpningsområde än i artiklarna 13 B a och 13 B d i sjätte direktivet.

Undantaget från försäkringstjänster i ML finns i 3 kap. 10 § ML och motsvaras av artikel 13 B a i sjätte direktivet.

EG-domstolen har i målet C-8/01, Taksatorringen, funnit att artikel 13 B a i sjätte direktivet ska tolkas på så sätt att värdering av motorfordonsskador som Taksatorringen (en dansk sammanslutning), vars medlemmar är försäkringsbolag, utför på medlemmarnas vägnar varken utgör försäkringstransaktioner eller närstående tjänster som utförs av en försäkringsmäklare eller en försäkringsagent.

EG-domstolen har i domen C-167/95, Linthorst, punkt 13 angett att begreppet ”värdering” i artikel 9.2 c i sjätte direktivet normalt innefattar en undersökning av en varas fysiska tillstånd eller äkthet i syfte att kunna bedöma varans värde eller det arbete som måste utföras eller omfattningen av en skada som har uppkommit.

I domen C-145/96, von Hoffmann, punkt 15 och 21, har EG-domstolen angett att artikel 9.2 e tredje strecksatsen i sjätte direktivet inte avser yrken som advokater, konsulter, revisorer eller ingenjörer utan att den avser särskilda tjänster. Gemenskapslagstiftaren använder bara de yrken som nämns i denna bestämmelse för att definiera de tjänstekategorier som avses i bestämmelsen. En tjänst ska anses som liknande i jämförelse med en av de verksamheter som nämns i denna artikel när båda två har samma syfte. 

Mervärdesskattekommittén har vid det 26:e mötet den 13 juli 1989 kommit överens om att aktuarieberäkningar inom försäkringsbranschen är sådana tjänster som inte omfattas av artikel 13 B a i sjätte direktivet. Vid bedömning av omsättningsland omfattas dessa tjänster av artikel 9.2 e i sjätte direktivet (se bl.a. A Guide To The European VAT Directives avsnitt 6.3.3.7.3 av Terra/Kajus).

HM Customs and Excise i Storbritannien har uttalat att tjänster som utförs av en skadereglerare eller värderingsman i samband med bedömning av värdet av fordran i samband med skadereglering (ej fast egendom) utgör en sådan liknande tjänst som omfattas av artikel 9.2 e tredje strecksatsen i sjätte direktivet. Dessa tjänster kan innefatta undersökning av varan för att kunna fastställa värdet av skadan och/eller förhandlingen i samband med bestämmande av försäkringsersättning. Är det dock fråga om en skadereglering av fast egendom är tjänsten att hänföras till artikel 9.2 a i sjätte direktivet (se bl.a. A Guide To The European VAT Directives avsnitt 6.3.3.7.3 av Terra/Kajus). 

4 Skatteverkets bedömning

De olika tjänster som omfattas av paragraferna i 5 kap. ML ska bedömas utifrån vad dessa tjänster innefattar enligt normalt språkbruk (se dom från EG-domstolen C-167/95, Linthorst).

En skaderegleringstjänst innefattar en värdering av en sakskada eller personskada, kontroll av försäkringsvillkoren och försäkringens giltighet samt ett förslag till ersättningsbelopp utifrån de värderingsregler som finns i försäkringsvillkoret. För att kunna utföra denna skadereglering måste, förutom att värdering av skadad egendom sker, även flera uppgifter samlas in såsom kvitton och liknande.

För det fall det är fråga om endast en värdering av en skadad egendom är det inte fråga om en skaderegleringstjänst utan endast en värderingstjänst. Sådana kan utföras av t.ex. värderingsman eller besiktningsman. I dessa fall är det således fråga om en värdering av skadan utan någon bedömning utifrån försäkringsvillkoren och utan något förslag till ersättningsbelopp med hänsyn till dessa villkor.

Även om begreppet försäkringstjänster i 5 kap. 7 § ML skulle kunna tolkas vidare än samma begrepp i 3 kap. 10 § ML anser Skatteverket att detta begrepp inte kan inrymma de tjänster som utförs vid en skadereglering.

Enligt Skatteverkets bedömning är en skaderegleringstjänst avseende sakskada (ej fast egendom) eller personskada en sådan liknande tjänst som anges i 5 kap. 7 § andra stycket 3 ML. EG-domstolen har angett att en tjänst ska anses som liknande i jämförelse med en av de verksamheter som nämns i bestämmelsen när båda två har samma syfte (se C-145/96, Hoffmann, punkt 21). En skaderegleringstjänst får anses ha samma syfte som en rådgivningstjänst med hänsyn till att syftet med skaderegleringstjänsten är att ge råd till vanligtvis ett försäkringsbolag i bedömningen av hur stor ersättning som bör utbetalas på grund av skadan. En skaderegleringstjänst (ej fast egendom) ska bland annat anses omsatt här landet om köparen av tjänsten är en näringsidkare här i landet.

För det fall tjänsten endast innefattar en värdering av lös egendom omfattas tjänsten av 5 kap. 6 § 3 ML. I dessa fall har tjänsterna omsatts i Sverige om de utförts här i landet. Detta är fallet när t.ex. tjänsten endast innefattar en bedömning av en specifik skadas värde eller omfattning.

Avser skaderegleringstjänsten eller värderingstjänsten fast egendom anser Skatteverket att denna tjänst ska hänföras till 5 kap. 4 § ML. I dessa fall har tjänsterna omsatts i Sverige om den fasta egendomen är belägen här i landet.