Avgångspension under kortare tid än tre år

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 23 maj 2014, mål nr 7944-13

Inkomsttaxering 2011

Sammanfattning

Det får anses följa av pensionsreglernas uppbyggnad att endast pensionsutfästelser som tryggas på sätt som avses i 28 kap. 3 IL ska beaktas vid prövningen enligt 58 kap. 20 § IL första strecksatsen om en utfästelse om avgångspension ryms inom en allmän pensionsplan.  En pensionsutfästelse som ordnas i form av direktpension och som inte tryggas enligt 28 kap. 3 § IL ska således inte beaktas vid denna prövning.  Vid bedömningen av en pensionsutfästelse som tryggas enligt 28 kap. 3 § IL gäller Skatteverkets ställningstagande av den 2 oktober 2006, dnr 131 585414-06/111.

Referat

En anställd träffade år 2010 en överenskommelse med sin arbetsgivare om en förtida pensionering i två separata avtal. Enligt det ena avtalet, garanterat genom en pensionsförsäkring, skulle den anställde få pension före 65 års ålder under en kortare tid än tre år. Utfästelsen innefattade inte något löfte om pension av en viss storlek utan skulle beräknas med utgångspunkt i försäkringens värde vid varje tidpunkt. Utfästelsen rymdes inom ramen för den s.k. kompletteringsregeln. Enligt försäkringsvillkoren beräknades att ett visst belopp exklusive en eventuell återbäring skulle utbetalas månatligen. Enligt det andra avtalet utfäste sig arbetsgivaren att betala direktpension till den anställde fram till 65 års ålder. Den sammanlagda pensionen på grund av båda utfästelserna skulle överstiga pensionsförmånen enligt den aktuella pensionsplanen.

Skatterättsnämnden (förhandbesked den 25 november 2013, dnr 119-12/D) gjorde bedömningen att det får anses följa av pensionsreglernas uppbyggnad att endast sådana pensionsutfästelser som tryggas enligt 28 kap. 3 § IL ska beaktas vid tillämpningen av 58 kap. 20 § IL första strecksatsen.  Den försäkring som tecknats för att trygga avgångspensionen enligt 28 kap. 3 § IL ansågs därmed uppfylla villkoren för en pensionsförsäkring. Med hänvisning till det begränsade underlaget fastställde Högsta förvaltningsdomstolen Skatterättnämndens förhandsbesked endast när det gäller frågan vilken effekt som en pensionsutfästelse om direkt pension ska anses ha vid tillämpningen av 58 kap. 20 § IL. Den aktuella försäkringens karaktär påverkas alltså inte av utfästelsen om direktpension.

Skatteverkets kommentar

För att en försäkring ska anses som pensionsförsäkring måste de kvalitativa villkoren i 58 kap. IL vara uppfyllda. Av 58 kap. 11 § första stycket IL följer att en ålderspension som ska upphöra vid 65 års ålder inte får betalas ut under kortare tid än tre år. Av paragrafens andra stycke följer dock avseende en temporär ålderspension enligt en allmän pensionsplan att det som anges i planen gäller i stället för första stycket.  Vad som avses med allmän pensions­plan framgår av 58 kap. 20 § IL. Skatteverket gjorde bedömningen i ett ställningstagande den 2 oktober 2006, dnr 131 585414-06/111, att kostnaden för att trygga ett erbjudande om avgångspension som upphör vid en ordinarie pensionsålder och som utbetalas under en kortare tid än tre år  är avdragsgill endast om erbjudandet ryms inom vad som är sedvanligt enligt en allmän pensionsplan.  Ställningstagandet behandlar inte den i rättsfallet avgjorda frågan.  Högsta förvaltningsdomstolen har genom sin dom endast slagit fast att en utfästelse om direktpension inte ska beaktas vid bedömningen av om en pensionsutfästelse som tryggas enligt 28 kap. 3 § IL ryms inom en allmän pensionsplan. Däremot har domstolen inte tagit ställning till hur prövningen enligt 58 kap. 20 § ska göras avseende en pensionsutfästelse som tryggas enligt 28 kap. 3 § IL. Med hänsyn till det anförda är Skatteverkets uppfattning att bedömningen av om en sådan pensionsutfästelse om avgångspension som tryggas på sätt som avses i 28 kap. 3 § IL ryms inom en allmän pensionsplan även fortsättningsvis ska göras på det sätt som Skatteverket gett uttryck för i sitt ställningstagande.