Vid köp av varor som transporteras mellan EU-länder är det under vissa förutsättningar köparens förvärv som beskattas.
Om det unionsinterna förvärvet är föremål för mervärdesskatt eller inte behandlas på sidan Omfattning och undantag under rubriken Unionsinterna förvärv. Om det unionsinterna förvärvet är gjort inom landet eller inte behandlas under avsnittet platsen för beskattningsbara transaktioner på sidan Unionsinternt förvärv av varor.
Nytt: 2025-01-31
Avsnittet Särskilt om unionsinternt förvärv av nytt transportmedel, har strukturerats om. Ett underavsnitt har lagts till som behandlar artikel 2 a och 2 b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. I underavsnittet Hur bedömer man var transporten avslutas? har ett referat av C‑84/09, X lagts till. Underavsnittet Transporten är avslutad där transportmedlet vanligtvis ska vara parkerat eller förankrat, har tagits bort utan att någon ändring i sak är avsedd.
Vid köp av varor som transporteras mellan EU-länder är det under vissa förutsättningar köparens förvärv som beskattas. Syftet med att beskatta köparens förvärv är att beskattning i vissa angivna fall ska ske enligt destinationsprincipen, alltså att beskattning ska ske i det land där transporten avslutas.
Beskattningen av ett förvärv i ett EU-land motsvaras av ett undantag från skatteplikt för leveransen av varan i det EU-land från vilket varan transporteras, se vidare Undantag för leveranser till ett annat EU-land. Förutsättningarna för undantag från skatteplikt i det land där leveransen har skett är alltså en spegelbild av förutsättningarna för unionsinternt förvärv i destinationslandet.
Med unionsinternt förvärv av varor avses rätten att såsom ägare förfoga över materiell lös egendom som sänds eller transporteras till ett annat EU-land än det EU-land som varorna skickades ifrån (5 kap. 22 § ML). Första och andra stycket av bestämmelsen motsvaras av artikel 20 i mervärdesskattedirektivet.
Det är ett unionsinternt förvärv oavsett om transporten görs
För att ett unionsinternt förvärv ska bli föremål för mervärdesskatt så ska vissa förutsättningar vara uppfyllda, se vidare Transaktioner som är föremål för mervärdesskatt.
För att ett unionsinternt förvärv ska beskattas i Sverige så krävs även att det unionsinterna förvärvet har skett i Sverige enligt 6 kap. 29 och 30 § ML, se Unionsinternt förvärv av varor.
Varor transporteras till ett svenskt bolags lager i Sverige av leverantörer som är etablerade i andra EU-länder. Det svenska bolaget blir inte ägare till varorna förrän slutkunden beställer dem från lagret. Eftersom det svenska bolaget inte blir ägare till varorna vid tidpunkten för transporten till Sverige gör bolaget inte ett unionsinternt förvärv (HFD 2015 not 64). I stället är det leverantörerna som gör en överföring till Sverige och deras försäljning till bolaget är en leverans av varor inom landet, jämför nedan exempel varan finns i Sverige. Dock finns särskilda förenklingsregler för avropslager som kan medföra ett annat resultat. Läs mer om avropslager på sidan Överföring av varor till ett avropslager i ett annat EU-land.
Även i det fall en vara transporteras från ett EU-land till ett annat EU-land än Sverige kan det bli fråga om ett unionsinternt förvärv som blir föremål för mervärdesskatt i Sverige enligt den s.k. reservregeln (6 kap. 30 § ML), se mer om platsen för beskattningsbara transaktioner på sidan Unionsinternt förvärv av varor.
Med unionsinternt förvärv avses även förvärv från ett avropslager (5 kap. 22 § tredje stycket ML). Det ska vara fråga om varor som överförts från ett annat EU-land och som överlåts till en i förväg känd förvärvare inom en 12-månadersperiod från det att varorna ankom till avropslagret. Läs mer om reglerna för avropslager på sidan Överföring av varor till ett avropslager i ett annat EU-land.
Förutsättningarna för att det är ett unionsinternt förvärv anses vara uppfyllda i följande situationer.
En svensk företagare har inte åberopat sitt VAT-nummer vid förvärv till sin verksamhet och av den anledningen blivit debiterad mervärdesskatt i ett annat EU-land. Förvärvet uppfyller ändå förutsättningarna för att vara ett unionsinternt förvärv i Sverige.
En svensk företagare har köpt en vara från Tyskland. Varan sänds till Danmark (för exempelvis viss bearbetning på uppdrag av köparen) innan den transporteras till Sverige. Om förutsättningarna är uppfyllda för att det hade varit ett unionsinternt förvärv i Sverige om varan hade transporterats direkt från inköpslandet hit så påverkas inte bedömningen av att varan transporteras via ett annat EU-land. Det är alltså i båda situationerna fråga om ett unionsinternt förvärv.
Ett förvärv görs från en beskattningsbar person i ett annat EU-land och varan transporteras från ett EU-land via ett land utanför EU till Sverige. Det är ett unionsinternt förvärv i Sverige om transporten via ett land utanför EU har skett endast av transporttekniska skäl. Normalt sker i dessa fall transiteringen under åberopande av den s.k. T2-proceduren (intern transitering). Detta innebär att varan inte förlorar sin karaktär av unionsvara, se sidan Import av varor under rubriken Tullförfaranden m.m..
Tullbefrielse (fullständig eller delvis) har erhållits i samband med att tillstånd för passiv förädling beviljats av Tullverket. Leveransen av varan från det andra EU-landet via ett land utanför EU till Sverige bör anses uppfylla förutsättningar för ett unionsinternt förvärv, se sidan Import av varor under rubriken Tullförfaranden m.m.
Förutsättningarna för att det är ett unionsinternt förvärv anses inte vara uppfyllda i följande situationer.
En svensk företagare köper en vara från en beskattningsbar person i ett annat EU-land, men varan transporteras inte till en plats utanför det landet. Det blir i detta fall inte något unionsinternt förvärv i Sverige. Leveransen av varan är då förmodligen inte heller undantagen från skatteplikt i det andra landet. Den svenska köparen kan därför komma att bli debiterad mervärdesskatt i inköpslandet av säljaren.
En svensk företagare köper en vara från en beskattningsbar person i ett annat EU-land. Varan finns i Sverige när transporten till den svenska köparen påbörjas. Leveransen är därmed gjord i Sverige (6 kap. 5 § ML). Svensk mervärdesskatt ska tas ut vid leveransen.
Det är inte fråga om ett unionsinternt förvärv eftersom det inte sker någon gränsöverskridande transport. Säljaren i det andra EU-landet är skyldig att betala mervärdesskatt i Sverige och ska registreras för mervärdesskatt här i landet (16 kap. 5 § ML och 7 kap. 1 § 3 SFL). I det fall köparen är registrerad för mervärdesskatt kan i stället omvänd betalningsskyldighet tillämpas om säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige (16 kap. 6 § ML).
En svensk företagare förvärvar varor från en beskattningsbar person i ett annat EU-land. Varan transporteras från det EU-landet till ett land utanför EU. Det är inte frågan om ett unionsinternt förvärv eftersom varorna transporteras till ett land utanför EU. Förvärvsbeskattning ska inte ske i Sverige. Det troliga är att transaktionen bedöms som export i det andra EU-landet.
En svensk företagare förvärvar varor från en beskattningsbar person i ett annat EU-land, men varan transporteras från ett land utanför EU och importeras till Sverige. I detta fall är det inte fråga om ett unionsinternt förvärv som ska förvärvsbeskattas eftersom varorna transporteras från en plats utanför EU. I stället kan importbeskattning komma i fråga.
För att det ska vara fråga om ett unionsinternt förvärv av ett nytt transportmedel som är föremål för mervärdesskatt ska transportmedlet transporteras från ett annat EU-land till köparen i Sverige av säljaren, köparen eller för någonderas räkning.
Reglerna som bestämmer beskattningsland när det gäller nya transportmedel ska säkerställa att beskattning sker i förvärvslandet. Reglerna är uppbyggda efter principen att ett unionsinternt förvärv i destinationslandet medför ett undantag från skatteplikt i avsändarlandet. Utöver kravet på att det ska ha skett en gränsöverskridande transport finns inga ytterligare krav.
Om leveransen av det nya transportmedlet kan undantas från skatteplikt på grund av att det transporterats till ett annat EU-land förutsätts att förvärvet av det i stället beskattas i det land där transporten avslutas. Detta innebär att i de fall en leverans av ett nytt transportmedel uppfyller förutsättningarna för att vara en från skatteplikt undantagen unionsintern leverans enligt bestämmelserna i det EU-land där transportmedlet har sålts så ska förvärvsbeskattning ske i Sverige när transporten avslutas här. Jfr artikel 40 i mervärdesskattedirektivet.
En icke beskattningsbar persons överföring av ett nytt transportmedel vid ändring av vistelseort ska inte betraktas som ett unionsinternt förvärv. En förutsättning är att det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 138.2 a i mervärdesskattedirektivet, d.v.s. undantaget för unionsinterna leveranser, inte kunde tillämpas vid tiden för leveransen (artikel 2 a i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011).
Om undantaget i artikel 138.2 a i mervärdesskattedirektivet tillämpats vid leveransen av ett nytt transportmedel till en icke beskattningsbar person, ska dennes återföring av transportmedlet till den medlemsstat där leveransen ursprungligen gjordes inte heller betraktas som ett unionsinternt förvärv (artikel 2 b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011).
Transporten ska ske eller påbörjas i samband med förvärvet. En transport får anses påbörjad i samband med förvärvet även i de fall transportmedlet inte förs direkt till Sverige utan först används under t.ex. en semesterresa. Om en leverans av ett nytt transportmedel uppfyller förutsättningarna för att vara en undantagen unionsintern leverans enligt bestämmelserna i det EU-land där transportmedlet har sålts ska transporten till Sverige alltid anses ha skett eller påbörjats i samband med förvärvet (se mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 54:e mötet den 1618 februari 1998, punkt 5.7)
Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att förvärvet av en ny båt i Storbritannien (som vid tidpunkten var ett EU-land) var att anse som ett unionsinternt förvärv av ett nytt transportmedel i Sverige. Målet avgjordes efter att ett förhandsavgörande i mål C-84/09, X inhämtats från EU-domstolen. Köparen avsåg att transportera den nya båten till Sverige först sedan den seglats mer än 100 timmar för fritidsändamål i 3–5 månader i ett annat EU-land än Sverige. Båten skulle ha sin hemmahamn i Sverige och även vinterförvaras här. Köparen var bosatt i Sverige och även om båten senare i stor utsträckning skulle användas i Medelhavet så angavs inte någon särskild anknytning till något annat EU-land. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till EU-domstolens dom. Av domen framgår att avgörandet av om en transaktion ska anses som en unionsintern försäljning eller ett unionsinternt förvärv inte kan bero på om en viss tidsfrist iakttagits inom vilken transporten av transportmedlet måste påbörjas eller avslutas. Det måste dock fastställas ett tidsmässigt och materiellt samband mellan leveransen av varan och transporten av den. Det måste också finnas en kontinuitet i transaktionens förlopp. För att avgöra om det är fråga om ett förvärv av ett nytt transportmedel ska en helhetsbedömning ske av samtliga objektiva omständigheter för att avgöra i vilken medlemsstat den slutliga användningen av transportmedlet planeras äga rum. Även förvärvarens avsikt ska beaktas om den kan styrkas genom objektiva omständigheter. Med beaktande av vad EU-domstolen uttalat och av de förutsättningar som köparen angett fann Högsta förvaltningsdomstolen att slutkonsumtionen av den aktuella båten får anses ske i Sverige dit båten ska transporteras. Att båten inte seglas direkt till Sverige utan används en viss kortare tid för fritidsändamål medför inte att det saknas ett tidsmässigt och materiellt samband mellan leveransen och transporten. Kontinuiteten i transaktionens förlopp anses inte heller gå förlorad genom fördröjningen av ankomsten till Sverige. Att båten under efterföljande säsonger kan komma att användas i andra EU-länder saknar betydelse eftersom platsen för ett unionsinternt förvärv ska anses vara den plats där varorna finns vid den tidpunkt då transporten till förvärvaren avslutas (jfr artikel 40 i mervärdesskattedirektivet). Båten ansågs utifrån dessa förutsättningar vara ett nytt transportmedel vid leveransen till köparen (HFD 2011 ref. 28).
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat en fråga som gällde en personbil som fortfarande var att anse som nytt transportmedel när ägaren flyttade till Sverige. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att samtliga förutsättningar för att ett unionsinternt förvärv ska föreligga enligt ML måste vara uppfyllda redan i anslutning till förvärvet. Det krävs därmed att transporten till Sverige av det nya transportmedlet sker eller i vart fall påbörjas i samband med förvärvet. Vid det aktuella förvärvet var dessa förutsättningar inte uppfyllda eftersom fordonet fördes till Sverige först vid en senare tidpunkt i samband med att köparen flyttade till Sverige (RÅ 2001 ref. 41). Jfr artikel 2 a i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.
Platsen för ett unionsinternt förvärv ska anses vara den plats där varorna finns vid den tidpunkt då transporten till förvärvaren avslutas. Bedömning av om en transport ska anses avslutad i Sverige eller i ett annat EU-land får avgöras i varje enskilt fall (prop. 2007/08:25 s. 140).
EU-domstolen har uttalat att bland de omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen av i vilken medlemsstat slutkonsumtionen sker återfinns bland annat platsen för registreringen och för den normala användningen av varan, förvärvarens bostadsort samt förekomsten eller avsaknaden av band mellan förvärvaren och leveransmedlemsstaten eller med någon annan medlemsstat. I det särskilda fall som gäller förvärv av en segelbåt kan även flaggmedlemsstaten visa sig vara relevant, liksom den plats där segelbåten normalt kommer att förtöjas eller förankras och dess uppläggningsplats för vinterförvaring. Det ska också beaktas vilka avsikter förvärvaren hade vid förvärvsögonblicket, förutsatt att dessa kan styrkas av objektiva omständigheter. Det viktiga är att fastställa i vilken medlemsstat den slutliga och varaktiga användningen av det aktuella transportmedlet ska äga rum. En användning av transportmedlet under transporten, även för rekreationsändamål, motsvarar inte mer än en helt försumbar tidsperiod i förhållande till ett transportmedels allmänna livslängd (C‑84/09, X, punkterna 44-47 och 50, se även C-26/16, Santogal, punkt 47).
Som framgår ovan av referatet av HFD 2011 ref. 28 så ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att den omständigheten att båten under efterföljande säsonger kan komma att användas i andra EU-länder saknade betydelse.
Något krav på att transportmedlet ska användas stadigvarande här i landet för att det ska anses som ett unionsinternt förvärv finns inte (5 kap. 22 § ML och 3 kap. 2 och 3 § ML).
Det krävs inte heller en viss minsta användningstid i Sverige. Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att en bil som förvärvades i Finland av en finsk privatperson med tillfällig anställning i Sverige fick anses uppfylla förutsättningarna för ett unionsinternt förvärv i Sverige trots att den befann sig i landet endast under en begränsad tid (179 dygn), varefter den återfördes till Finland. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde bedömningen att det förhållandet att bilen i samband med leveransen transporterades ut ur Finland gjorde det möjligt att leveransen där kunde undantas från skatteplikt. Transporten av bilen slutade i Sverige, där förvärvaren av bilen då var bosatt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är Sverige därmed beskattningsland (RÅ 2005 ref. 70). Jfr artikel 2 b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.
En förutsättning för att det ska vara ett unionsinternt förvärv i Sverige är att någon köper en vara som transporteras av köparen, säljaren eller för någonderas räkning till Sverige från ett annat EU-land (5 kap. 22 § ML). Om en juridisk person som inte är en beskattningsbar person importerar varor till ett annat EU-land för vidare transport till Sverige är denna förutsättning inte uppfylld eftersom transporten då påbörjas i ett land utanför EU och inte i ett annat EU-land. För att beskattningsrätten ändå ska tillfalla destinationslandet finns det en spärregel i 5 kap. 22 § andra stycket ML. När en juridisk person som inte är en beskattningsbar person förvärvar varor som skickas från en plats utanför EU och importeras av förvärvaren till ett annat EU-land än det EU-land där försändningen eller transporten avslutas, anses varorna ha skickats från det EU-land dit varorna importerats. Det är alltså även i dessa fall fråga om ett unionsinternt förvärv (5 kap. 22 § andra stycket ML).
Bestämmelsen motsvaras av artikel 20 andra stycket i mervärdesskattedirektivet.
Genom bestämmelsen skapas ett unionsinternt förvärv om en juridisk person som inte är en beskattningsbar person importerar en vara i ett EU-land för att därefter transportera varan till ett annat EU-land. Bestämmelsen motverkar att den juridiska personen i dessa situationer skulle kunna minska sina mervärdesskattekostnader genom att välja ett EU-land med låg mervärdesskatt för import av varor och därefter utan mervärdesskattekonsekvenser föra över dem till ett annat EU-land (prop. 2022/23:46 s.369).
Om mervärdesskatt för importen påförts i importlandet kan den juridiska personen ha rätt till återbetalning av denna i importlandet för att undvika dubbelbeskattning (jämför med den återbetalningsrätt som föreligger enligt 14 kap. 49 § ML vid import via Sverige).
Under vissa förutsättningar ska även överföringar av varor från andra EU-länder jämställas med unionsinternt förvärv mot ersättning (5 kap. 23 § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 21 i mervärdesskattedirektivet.
En förutsättning för att ett unionsinternt förvärv ska kunna beskattas är att det sker mot ersättning. Överföringar av varor sker inte mot ersättning. För att överföringar av varor ska kunna beskattas likställs de därför med unionsinterna förvärv mot ersättning (prop. 2022/23:46 s. 370).
För att överföringen ska likställas med unionsinternt förvärv av varor mot ersättning ska det vara fråga om varor som sänts eller transporterats av en beskattningsbar person eller för dennes räkning från ett annat EU-land för att användas av den beskattningsbara personen inom ramen för den egna rörelsen. För att överföringen ska likställas med unionsinternt förvärv mot ersättning så ska det vara fråga om varor som:
Sådana försändningar och transporter som enligt 5 kap. 13 § ML inte utgör överföring av varor till annat EU-land ska dock inte likställas med unionsinternt förvärv av varor mot ersättning. Läs mer om under vilka förutsättningar en försändning eller transport inte utgör överföring av varor på sidan Överföring av varor till andra EU-länder under rubriken Vissa gränsöverskridande transporter utgör inte överföring av varor till ett annat EU-land .
Om Sverige är platsen för det unionsinterna förvärvet regleras genom bestämmelser om platsen för unionsinterna förvärv i 6 kap. ML.
Ett unionsinternt förvärv i Sverige av en överföring från ett annat EU-land är en spegelbild av en fiktiv leverans som är undantagen från skatteplikt i det EU-land från vilket varan transporteras, läs mer om undantag vid överföring av varor.
Det är inte fråga om en överföring av vara till annat EU-land, och därmed inte heller ett unionsinternt förvärv, när en vara under vissa förutsättningar överförs i samband med arbete på vara (5 kap. 23 § andra stycket ML och 5 kap. 13 § ML), se vidare sidan Överföring av varor till andra EU-länder under rubriken Överföring i samband med arbete på vara.
När en vara genomgår bearbetning på uppdrag av säljaren anses transporten till köparen påbörjad först när varan är i överensstämmelse med försäljningsavtalet. När säljaren ansvarar för bearbetningen av varan anser Skatteverket att varan först efter det att varan bearbetats uppnår det skick som köparen vill att varan ska ha. Av denna anledning är transporten till köparen påbörjad på den plats där bearbetningen har skett.
Om bearbetningen sker i Sverige och säljaren är etablerad i ett annat EU-land är den fysiska transporten från säljarens lager i det andra EU-landet till Sverige en överföring och användningen efter transport likställs med ett unionsinternt förvärv, d.v.s. en beskattningsbar transaktion. Detta gäller oavsett om en eventuell köpare i samband med överföringen är känd eller inte (Skatteverkets ställningstagande Avgångsland vid leverans av vara som ska genomgå bearbetning på uppdrag av säljaren, mervärdesskatt).
En gränsöverskridande transport av en vara till Sverige ska inte ses som en överföring av vara som likställs med ett unionsinternt förvärv om varan ska användas för tillhandahållande av tjänster här i Sverige och följande två kriterier är uppfyllda.
Det första kriteriet innebär att den beskattningsbara person som tillhandahåller tjänsterna här i landet ska ha transporterat varorna från sin verksamhet i det land där sätet eller ett fast etableringsställe finns. Det räcker inte att den beskattningsbara personen köper in varorna i något annat EU-land där t.ex. den beskattningsbara personen av någon anledning är registrerad till mervärdesskatt och sedan transporterar varorna till Sverige. Skatteverket anser att transporten måste ske från det land där den beskattningsbara personen har sitt säte eller har ett fast etableringsställe (Skatteverkets ställningstagande Tillfällig användning i samband med överföring av vara till Sverige).
Det andra kriteriet är att användningen av varan för tillhandahållande av tjänster ska vara tillfällig. Vad som avses med att användningen ska vara tillfällig ska tolkas restriktivt och innebära att syftet inte får vara att varorna ska slutkonsumeras här i landet. Skatteverket anser att samtliga nedanstående punkter ska vara uppfyllda för att användningen av varan för tillhandahållande av tjänster ska kunna ses som tillfällig.
En överföring av en vara som inte likställs med ett unionsinternt förvärv på grund av att varan tillfälligt skulle användas för tillhandahållande av tjänster här i Sverige kan i vissa fall ses som en överföring av vara i efterhand. Så är fallet om det blir en ändring i användningen. Ändringen kan bestå i att varan förstörs under tiden den är i Sverige eller att tiden för användningen av varan för tjänster ändras på ett sätt som innebär att varan kan anses slutkonsumerad här i landet. Vid sådan ändring ska det anses vara en överföring av vara vid den tidpunkt då ändringen sker. Det är vid denna tidpunkt som förutsättningarna för att inte se det som en överföring inte längre är uppfyllda (Skatteverkets ställningstagande Tillfällig användning i samband med överföring av vara till Sverige).
Bestämmelsen i 5 kap. 13 § 7 ML (motsvaras av artikel 17.2 g i mervärdesskattedirektivet) ska tolkas restriktivt. För att överföringen inte ska likställas med ett unionsinternt förvärv krävs att den sker i syfte att tillfälligt bruka varan här i landet och inte i syfte att slutkonsumera varan. Det skulle däremot strida mot såväl ordalydelsen som mot kravet på en restriktiv tolkning och syftet med bestämmelsen, att utsträcka tillämpningen av denna bestämmelse till situationer där bruket sker på obestämd eller under en längre tid eller där bruket leder till att varan i fråga förstörs. En bedömning i varje enskilt fall måste göras av samtliga omständigheter, bland annat beakta villkoren i hyresavtalen och de aktuella varornas egenskaper (C-242/19, CHEP Equipment Pooling punkterna 40-41).
DE som är registrerad för mervärdesskatt i Tyskland för över en maskin till Sverige och hyr ut den till SE. Överföringen likställs inte med ett unionsinternt förvärv eftersom maskinen ska användas tillfälligt här.
Efter ett år säljer DE maskinen till SE. Varan ska alltså inte längre vara tillfälligt i Sverige. Överföringen likställs med ett unionsinternt förvärv vid den tidpunkt då förutsättningen inte längre uppfylls (5 kap. 14 § ML). DE ska förvärvsbeskattas om det unionsinterna förvärvet är föremål för mervärdesskatt enligt 3 kap. ML.
Under vissa förutsättningar ska en överföring av varor från ett EU-land till ett avropslager i ett annat EU-land inte likställas med en leverans av varor mot ersättning. I dessa fall så likställs överföringen inte heller med unionsinternt förvärv av varor mot ersättning (5 kap. 24 § andra stycket ML). Läs mer om under vilka förutsättningar en överföring till ett avropslager inte likställs med en leverans av varor mot ersättning på sidan Överföring av varor till ett avropslager i ett annat EU-land.
En överföring från ett annat EU-land till Sverige av varor som används av väpnade styrkor likställs under vissa förutsättningar med unionsinternt förvärv av varor mot ersättning. Det är fråga om en överföring som likställs med ett unionsinternt förvärv i Sverige enligt ML om samtliga av följande förutsättningar är uppfyllda (5 kap. 25 § ML):
En av förutsättningarna för att det ska vara fråga om en överföring som likställs med ett unionsinternt förvärv är att varan inte har förvärvats enligt de allmänna reglerna om beskattning som gäller för ett EU-lands hemmamarknad. Med detta avses att varan köpts utan mervärdesskatt enligt Sveriges eller ett annat EU-lands motsvarande regler avseende väpnade styrkor.
Bestämmelsen blir exempelvis tillämplig när svenska väpnade styrkor som har deltagit i en insats i ett annat EU-land har köpt varor från Sverige utan mervärdesskatt, eftersom undantaget från mervärdesskatt i 10 kap. 92 § ML varit tillämplig, och därefter fört tillbaka varorna till Sverige. Det blir då ett unionsinternt förvärv när de för tillbaka varorna till Sverige. Om det istället skulle vara fråga om ett annat EU-lands väpnade styrkor så skulle det inte bli ett unionsinternt förvärv. Detta eftersom sådana styrkors import av varan skulle omfattas av undantag från skatteplikt enligt 10 kap. 61 § ML (prop. 2021/22:61 s. 447).