Vilka säljare är rapporteringspliktiga?

Rapporteringspliktig säljare

Med rapporteringspliktig säljare menas en aktiv säljare som inte är en undantagen säljare (2 kap. 14 § POL).

För att fastställa om en säljare är rapporteringspliktig, krävs därför att begreppen säljare, aktiv säljare och undantagen säljare bedöms.

Säljare

Med säljare menas en användare av en plattform som vid något tillfälle under den rapporteringspliktiga perioden är registrerad på plattformen och utför en berörd verksamhet (2 kap. 15 § POL).

Med rapporteringspliktig period menas det kalenderår som kontrolluppgift ska lämnas för enligt 22 c kap. SFL (2 kap. 25 § POL).

Aktiv säljare

Med aktiv säljare menas en säljare som under den rapporteringspliktiga perioden

• tillhandahåller en berörd verksamhet, eller
• tillgodoräknas eller får ersättning utbetald med anledning av en berörd verksamhet (2 kap. 16 § POL).

Det är kopplingen till den berörda verksamheten som är avgörande för bestämmelsen. En säljare som inte tillhandahåller eller får betalt för berörd verksamhet är därför inte aktiv, även om säljaren skulle få betalt för någonting annat än berörd verksamhet (prop. 2022/23:6 s. 229).

Exempel: en säljare utför en tjänst ett år och får betalt ett annat

En säljare utför en personlig tjänst i december år 0 och får betalt för detta i januari år 1. Säljaren är då en aktiv säljare både år 0 och år 1 – år 0 för att ha tillhandahållit en tjänst och år 1 för att ha fått betalt för tjänsten (prop. 2022/23:6 s. 229).

Undantagna säljare

Följande säljare är undantagna från rapporteringsplikt (2 kap. 17 § POL)

1. myndighetsenheter
2. enheter vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad eller en närstående enhet till en sådan enhet
3. enheter för vilka plattformsoperatören har förmedlat uthyrningar av fast egendom avseende samma förtecknade egendom under den rapporteringspliktiga perioden och antalet uthyrningar är fler än 2 000
4. säljare för vilka plattformsoperatören har förmedlat försäljning av varor vid färre än 30 tillfällen och för vilken den totala ersättning som betalats ut eller tillgodoräknats inte överstigit 2 000 euro, under den rapporteringspliktiga perioden.

Undantag vid uthyrning av fast egendom

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § 3 POL syftar till att undanta stora kommersiella säljare som tillhandahåller hotellrum, stugor eller andra fasta egendomsenheter om de är belägna på samma adress, innehas av samma ägare och bjuds ut till uthyrning på en plattform av samma säljare.

Med fler än 2 000 uthyrningar avses fler än 2 000 olika bokningar. Om flera dagars uthyrning ingår i en och samma bokning ska därför detta räknas som en uthyrning. (prop. 2022/23:6 s. 229)

Antalet uthyrningar räknas samman för varje förtecknad egendom.

För säljare som bedriver berörd verksamhet genom att hyra ut fast egendom ska förfarandet för kundkännedom genomföras enligt 6 kap. 7 § POL.

Förtecknad egendom

Begreppet förtecknad egendom har betydelse för att avgöra om en säljare är undantagen från rapporteringsplikt enligt 2 kap. 17 § 3 POL (uthyrning av fast egendom).

Av 2 kap. 19 § POL framgår att begreppet förtecknad egendom avser alla fasta egendomsenheter som

1. är belägna på samma adress,
2. innehas av en och samma ägare, och
3. bjuds ut till uthyrning på en plattform av samma säljare.

Samtliga tre villkor måste vara uppfyllda för att egendomen ska räknas som en förtecknad egendom.

Enligt punkten 2 ska alla fasta egendomsenheter innehas av en och samma ägare. Fast egendom som ägs direkt av flera fysiska personer eller enheter omfattas därför inte. Däremot omfattas situationer där den fasta egendomen ägs indirekt av flera ägare t.ex. genom ett mellanliggande bolag som i sin tur är ensam ägare av egendomen.

Enligt punkten 3 ska alla fasta egendomsenheter bjudas ut till uthyrning på plattformen av en och samma säljare. Den person som hyr ut egendomen behöver inte nödvändigtvis vara samma person eller enhet som den som äger den förtecknade egendomen.

Begreppet fast egendomsenhet har endast betydelse för definitionen av begreppet förtecknad egendom och har inget med begreppet enhet (i 2 kap. 18 § POL) att göra. En fast egendomsenhet kan vara en eller flera fastigheter, eller en eller flera delar av en eller flera fastigheter, som är lämpade att hyras ut som en sammanhängande del. Det kan exempelvis vara hotellrum eller stugor i en stugby. En förtecknad egendom kan således bestå av många fasta egendomsenheter såsom hotellrum eller stugor. (prop. 2022/23:6 s. 230 f)

Undantag vid försäljning av varor

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § 4 POL gäller endast vid försäljning av varor och kan inte tillämpas för någon annan berörd verksamhet, som exempelvis uthyrning av transportmedel. Bestämmelsen gäller både säljare som är enheter och säljare som är fysiska personer. Den kan till exempel bli tillämplig på privatpersoner som säljer personlig egendom i begränsad utsträckning.

För att säljaren ska vara undantagen från rapporteringsplikt krävs att förmedling av varor har skett vid färre än 30 tillfällen och att den totala ersättningen inte har överstigit 2 000 euro under den rapporteringspliktiga perioden. Båda dessa krav måste alltså vara uppfyllda för att säljaren ska vara undantagen från rapporteringsplikt.

Vad avses med 30 tillfällen?

Med 30 tillfällen avses 30 olika transaktioner. Om flera varor ingår i en och samma transaktion räknas det som ett tillfälle. För att flera varor ska ingå i en och samma transaktion anser Skatteverket att varorna ska bjudas ut tillsammans vid samma tillfälle och av samma säljare, samt köpas av en och samma köpare.

Exempel 1: Flera varor bjuds ut i samma annons

En säljare lägger på en plattform upp en annons för försäljning av 10 böcker. Böckerna kan antingen köpas enskilt till styckpris, eller som ett paket till ett rabatterat pris. En person köper sju böcker och resterande tre böcker köps av en annan person.

I den här situationen har varorna bjudits ut tillsammans, av samma säljare, men har köpts av två olika köpare. Detta räknas därför som två transaktioner. Om böckerna istället hade köpts som ett paket av en köpare, hade det däremot räknats som en transaktion.

Exempel 2: Varor bjuds ut i olika annonser

En säljare lägger upp en annons om försäljning av en barnvagn och en annons om försäljning av en bilbarnstol. Båda dessa varor köps av en och samma köpare.

I den här situationen har inte varorna bjudits ut till försäljning tillsammans och detta räknas därför som två tillfällen enligt bestämmelsen i punkt 4.

Hur beräknas beloppsgränsen om 2 000 euro?

För att undantaget ska vara tillämpligt får inte heller totalbeloppet överstiga 2 000 euro för samtliga transaktioner under den rapporteringspliktiga perioden. Vad som ingår i beloppet utgår från begreppet ersättning. Det innebär att exempelvis mervärdesskatt inte innefattas i beloppet 2 000 euro (prop. 2022/23:6 s. 229 f.). Om ersättning har betalas i annan valuta än euro, måste beloppet räknas om till euro för att bestämma om beloppsgränsen har överskridits. Omräkning ska ske vid varje betalningstillfälle och baseras på valutakursen vid betalningstidpunkten.

Exempel: Omräkning vid betalningar i SEK

En säljare har fått ersättning för försäljningar vid två tillfällen under den rapporteringspliktiga perioden. Den första betalningen var om 11 000 SEK och vid betalningsdatumet var euro-kursen 11,34. Den andra betalningen var om 8 000 SEK och euro-kursen var vid det betalningsdatumet 11,84.

Efter omräkning enligt valutakursen vid respektive betalningsdatum, har säljaren fått ersättning om 970 euro (11 000/11,34) respektive 676 euro (8 000/11,84) under den rapporteringspliktiga perioden. Totalt uppgår ersättningen till 1 646 euro och beloppsgränsen om 2 000 euro har alltså inte överskridits för denna säljare.