KRNS, mål nr 1435-1436-22, bestämmande av lägenhetstyp för del av hyreshus som består av ett s.k. lägenhetshotell

Kammarrättens i Stockholm dom den 4 april 2023, mål nr 1435-1436-22

Sammanfattning

Kammarrätten anger att bedömningen av värdefaktorerna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, måste göras i sitt sammanhang och med beaktande av systematiken i lagstiftningen. Det innebär att bestämmelsen i 9 kap. 3 § om värdefaktorn lägenhetstyp, som bestäms med utgångspunkt i om en värderingsenhet är inrättad för bostäder eller lokaler, måste tolkas i ljuset av övriga bestämmelser.

Kammarrätten konstaterar att det inte finns någon definition i FTL av vad som avses med en bostad, men att begreppet bostadslägenhet definieras som en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Även om hyreshuset innehåller lägenheter som i och för sig är utrustade på ett sätt som bostäder brukar vara så innebär inte detta med automatik att det är frågan om bostadslägenheter i FTL:s mening. Kammarrätten anger att även användningen av byggnaden och dess lägenheter ska beaktas i vissa sammanhang. Kammarrätten bedömer att lägenheterna ska användas för hotellverksamhet och att det därför är fråga om ett tillfälligt boende som inte kan jämställas med en bostad. Kammarrätten anser mot bakgrund av detta att lägenheterna som används i hotellverksamheten inte utgör bostäder i FTL:s mening och att lägenhetstypen därför ska bestämmas till lokal.

Skatteverket delar kammarrättens bedömning.

Referat

Bolaget överklagade Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 31 januari 2022, mål nr 21778-21 och 21719-21, och yrkade att 3 473 kvm av byggnadens area ska indelas som lägenhetstyp bostäder. Bolaget anförde att frågan om lägenhetstyp uppenbart omfattas av regleringen i 9 kap. 3 § FTL och inte av 2 kap. 2 § FTL. De rekvisit som därför ska prövas enligt Bolagets mening är hur lägenheten är inrättad och huruvida ytan till inte oväsentlig del är avsedd att användas som bostad. Ytan ifråga är uppenbart inrättad för boende och används även till inte oväsentlig del som boende. Bolaget menar att det saknas rättslig grund att som förvaltningsrätten anse att det har betydelse att hyreshuslägenheterna nyttjas i en hotellverksamhet.

Skatteverket hänvisade till Skatteverkets allmänna råd enligt vilka utrymmen som används för hotell- och pensionatsrörelse, varmed avses yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfälligt möblerad bostad, indelas som lägenhetstyp lokal. Skatteverket anförde vidare att det allmänna rådets lydelse om upplåtelse av tillfälligt möblerad bostad tar sikte på den faktiska användningen av hotellägenheterna, dvs i detta fall uthyrningen från blockhyresgästen (förstahandshyresgästen) till den faktiska brukaren (andrahandshyresgästen). I detta fall finns det inget som tyder på att ytorna är upplåtna till den faktiska brukaren som bostäder med sedvanliga bostadshyreskontrakt utan det rör sig istället om tillhandahållande av korta upplåtelser av en tillfälligt möblerad bostad, dvs hotellverksamhet.

Kammarrätten anger att bedömningen av värdefaktorerna i FTL måste göras i sitt sammanhang och med beaktande av systematiken i lagstiftningen. Det innebär att bestämmelsen i 9 kap. 3 § om värdefaktorn lägenhetstyp, som bestäms med utgångspunkt i om en värderingsenhet är inrättad för bostäder eller lokaler, måste tolkas i ljuset av övriga bestämmelser. Det finns inte någon definition i FTL av vad som avses med en bostad, men däremot definieras begreppet bostadslägenhet som en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad.

Kammarrätten konstaterar att det förhållandet att hyreshuset innehåller lägenheter som i och för sig är utrustade på ett sätt som bostäder brukar vara inte med automatik innebär att det är frågan om bostadslägenheter i FTL:s mening. Även användningen av byggnaden och dess lägenheter ska beaktas i vissa sammanhang. I 2017 års fastighetsdeklaration har det som en övrig uppgift angetts att byggnaden är ett hotell och kammarrätten bedömer att lägenheterna ska användas för hotellverksamhet. Kammarrätten anger att även om det är möjligt att hyra ett hotellrum eller en lägenhet i ett lägenhetshotell för en längre tid så är det ändå ett tillfälligt boende som inte kan jämställas med en bostad. Kammarrätten kom mot bakgrund av detta fram till att lägenheterna i hyreshuset som används i hotellverksamheten inte utgör bostäder i FTL:s mening och att lägenhetstypen därför ska bestämmas till lokal.

Skatteverkets kommentar

Det framgår av kammarrättens dom att det vid bestämmande av lägenhetstyp inte är tillräckligt att värderingsenheten är inrättad för bostäder för att lägenhetstypen ska bestämmas till bostad. Det är i vissa sammanhang även nödvändigt att beakta hur byggnaden och dess lägenheter används. Om lägenheter används i hotellverksamhet så utgör de ett tillfälligt boende som inte kan jämställas med en bostad, även om lägenheterna i hotellet eller lägenhetshotellet kan hyras för en längre tid.

Det ovan sagda får anses framgå av såväl definitionen av hyreshus i 2 kap. 2 § FTL som av definitionen av värdefaktorn lägenhetstyp i 9 kap. 3 § FTL där det bl.a. anges att med bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Detta framgår även av 12 kap. 1 § JB där det anges att med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Skatteverket delar kammarrättens uppfattning att det i vissa sammanhang är nödvändigt att beakta användningen av byggnaden och dess lägenheter vid bestämmande av lägenhetstyp och att hotellrum och lägenheter i ett lägenhetshotell utgör ett tillfälligt boende som inte kan jämställas med en bostad i FTL:s mening..