Undantag från skatteplikt i andra EU-länder för företag som har säte i Sverige

Nya bestämmelser från och med till den 1 januari 2025

Från och med den 1 januari 2025 gäller nya bestämmelser i 18 kap. ML om den särskilda ordningen för beskattningsbara personer med liten årsomsättning (små företag). Den största förändringen är att företag med säte i Sverige kan få tillämpa undantaget från skatteplikt enligt den särskilda ordningen för små företag i andra EU-länder och att företag med säte i ett annat EU-land kan få tillämpa undantaget från skatteplikt enligt den särskilda ordningen för små företag i Sverige. Denna sida handlar om den förstnämnda situationen.

Om företagets säte

I bestämmelserna i 18 kap. ML liksom i motsvarande artiklar i mervärdesskatte­direktivet (artikel 280a–292d) används begreppet etablerad. Enligt Skatteverket innebär begreppet etablerad i dessa bestämmelser detsamma som sätet för den ekonomiska verksamheten. Ett företag med säte i Sverige får därför tillämpa undantaget från skatteplikt i ett annat EU-land (undantagslandet) även om det har ett fast etableringsställe där (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument A, 5.2).

Läs mer om vad som avgör var företaget har sitt säte på sidan Undantag från skatteplikt i Sverige för företag som har säte i Sverige.

Villkor för undantag från skatteplikt i andra EU-länder

Den särskilda ordningen för små företag har införts i andra EU-länder och regleras i de ländernas bestämmelser som motsvarar artiklarna 280a–292d i mervärdesskattedirektivet.

I artiklarna 284 och 288a i mervärdesskatte­direktivet anges de villkor som ett EU-lands bestämmelser ska innehålla för att en beskattningsbar person med säte i ett annat EU-land (etableringslandet) ska beviljas undantag från skatteplikt i det EU-landet (undantagslandet). Där framgår att den beskattningsbara personens årsomsättning inom unionen inte får överstiga 100 000 euro under kalenderåret eller under föregående kalenderår. Vidare får årsomsättningen i undantagslandet inte överstiga det landets årsomsättnings­tröskel under de kalenderår och på de villkor som gäller i det landet enligt bestämmelser som motsvarar artikel 288a i mervärdesskatte­direktivet. Den årsomsättnings­tröskeln kan vara olika för olika verksamhetssektorer och får som högst uppgå till 85 000 euro eller motsvarande värde i nationell valuta. Byggsektorn skulle t.ex. kunna ha en egen årsomsättnings­tröskel (förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 2.3).

För att kunna tillämpa undantaget från skatteplikt i undantagslandet ska den beskattningsbara personen lämna en förhandsanmälan till den behöriga myndigheten (skattemyndigheten) i sitt etableringsland. Den skattemyndigheten måste också identifiera den beskattningsbara personen för tillämpningen av undantaget från skatteplikt i undantagslandet, med hjälp av ett individuellt registrerings­nummer (EX-nummer). Det betyder att exempelvis ett företag med säte i Sverige kan tillämpa undantaget i ett annat EU-land först efter det att Skatteverket har gett företaget ett EX-nummer.

Ett EU-land får också införa bestämmelser som begränsar de leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som omfattas av undantaget från skatteplikt i det landet (artikel 283.2 i mervärdesskattedirektivet). En transaktion som genomförs i ett annat EU-land kan därmed vara skattepliktig även om den genomförs av ett företag som omfattas av undantaget från skatteplikt för små företag där, och trots att transaktionen skulle ha varit undantagen från skatteplikt för små företag i Sverige, om transaktionen istället hade genomförts i Sverige.

Villkoren för undantag från skatteplikt i ett annat EU-land regleras alltså inte i ML utan enbart i det landets bestämmelser. Villkoren är olika i olika EU-länder.

Det finns information om respektive EU-lands bestämmelser som avser den särskilda ordningen för små företag på EU-kommissionens webbplats under National VAT rules.

Hur beräknas årsomsättningen inom EU?

För att få tillämpa undantaget från skatteplikt i ett annat EU-land och för att få ett identifieringsbeslut enligt 18 kap. ML får årsomsättningen inom EU uppgå till högst 100 000 euro. Med årsomsättning inom EU avses värdet av de leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person gör inom EU under ett kalenderår. Det är värdet exklusive mervärdesskatt som avses (18 kap. 3 § ML, jfr artikel 280a.2 i mervärdesskatte­direktivet).

Bestämmelsen innebär att även värdet av transaktioner som likställs med leveranser av varor, t.ex. överföringar av varor mellan EU-länder ska ingå i beräkningen. Värdet av överföringar ska ingå i årsomsättning i det EU-land från vilket varorna överförs (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, punkt 11). Även värdet av uttag av varor och tjänster som likställs med leveranser av varor eller med tillhandahållanden av tjänster ska ingå i beräkningen (jfr artikel 16 och 26 i mervärdesskatte­direktivet).

Värdet av den beskattningsbara personens skattepliktiga leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, exklusive mervärdesskatt, ska tas med vid beräkningen även om köparen är betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt bestämmelser om så kallad omvänd betalningsskyldighet.

Hur årsomsättningen inom EU ska beräknas, d.v.s. vilka leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som ingår vid beräkningen av årsomsättningen regleras i 18 kap. 19–23 §§ ML (18 kap. 18 § ML).

Transaktioner som ingår i årsomsättningen inom EU

I den beskattningsbara personens årsomsättning inom EU ingår årsomsättningen inom landet.

Härutöver ingår värdet av leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, i den utsträckning de skulle ha beskattats i ett annat EU-land om de hade utförts av en beskattningsbar person som inte tillämpar bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar artikel 284 i mervärdesskatte­direktivet (18 kap. 19 § ML, jfr artikel 288.1 a i mervärdesskattedirektivet).

Om en transaktion beskattas genom vinstmarginalbeskattning enligt bestämmelser i ML eller enligt ett annat EU-lands bestämmelser som motsvarar artiklarna 306–310 respektive artiklarna 311–325, ska hela ersättningen exklusive mervärdesskatt tas med vid beräkningen av årsomsättningen, d.v.s. inte bara vinstmarginalen (C-388/18 B och prop. 2022/23:46, s. 325).

Vid beräkningen ingår även värdet av de transaktioner som är undantagna från skatteplikt i ett annat EU-land enligt bestämmelser som motsvarar någon av följande artiklar i mervärdesskatte­direktivet (18 kap. 21 § ML, jfr artikel 288.1 b–d i mervärdesskatte­direktivet):

• 98.2 eller 105a om vissa undantag med rätt till avdrag
• 138 om unionsinterna leveranser
• 146 eller 147 om undantag för export
• 148 eller 149 om undantag i samband med internationella transporter
• 151 eller 152 om undantag för vissa med export likställda transaktioner
• 153 om undantag för vissa tjänster som utförs av förmedlare.

Förutsatt att transaktionerna inte bara har karaktär av bitransaktioner ska även värdet av följande undantagna transaktioner ingå i årsomsättningen inom EU (18 kap. 22 § ML, jfr artikel 288.1 e i mervärdesskatte­direktivet):

• fastighetstransaktioner
• försäkrings- och återförsäkringstransaktioner
• finansiella transaktioner, inklusive leveranser av sedlar och mynt, som är undantagna från skatteplikt enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar artikel 135.1 b–g i mervärdesskattedirektivet.

Av ovan nämnda bestämmelser följer att värdet av tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor som omfattas av bestämmelser i andra EU-länder som motsvaras av artikel 132 i mervärdesskatte­direktivet inte ska ingå i beräkningen av årsomsättningen inom EU (jfr förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 2.4).

Ersättning vid avyttring av anläggnings­tillgångar ingår inte i årsomsättningen

Ersättning vid avyttring av anläggningstillgångar ska inte ingå i årsomsättningen inom EU (18 kap. 23 § ML, jfr artikel 288.2 i mervärdesskattedirektivet och förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 2.4).

Bestämmelsen i 18 kap. 23 § har företräde framför 18 kap. 22 § ML. Ersättningen vid avyttring av anläggnings­tillgångar i form av en fastighet ska därför inte ingå i årsomsättningen även om det är fråga om en sådan fastighets­transaktion som ska ingå enligt 18 kap. 22 § (prop. 2023/24:149 s. 134).

Förhandsanmälan till Skatteverket

Om en beskattningsbar person som har säte i Sverige vill tillämpa undantaget från skatteplikt för små företag i ett annat EU-land ska den beskattningsbara personen lämna en förhandsanmälan till Skatteverket. En sådan förhandsanmälan ska lämnas på elektronisk väg (18 kap. 24 § ML jfr artikel 284.3 i mervärdesskatte­direktivet). Den elektroniska formen motiveras med att det ska underlätta för såväl företag som Skatteverket (prop. 2023/24:149 s. 49).

Begreppet förhandsanmälan är en direkt översättning från direktivets ”prior notification” men motsvarar i realiteten enligt svensk förvaltningsrätt en ansökan, som bygger på just frivillighet.

Vad ska en förhandsanmälan innehålla?

En förhandsanmälan ska innehålla (18 kap. 25 § ML, jfr artikel 284a.1 i mervärdesskattedirektivet):

• nödvändiga identifikationsuppgifter
• uppgift om varje annat EU-land där den beskattningsbara personen vill tillämpa undantaget från skatteplikt (undantagsland)
• det totala värdet av de varor som levererats och de tjänster som tillhandahållits här i landet och i varje annat EU-land under det kalenderår då anmälan lämnas in och det närmast föregående kalenderåret.

Med nödvändiga identifikationsuppgifter avses den beskattningsbara personens namn, verksamhet, rättsliga form och adress (31 a § MF, jfr artikel 284a i mervärdesskatte­direktivet). Den beskattningsbara personen ska också lämna uppgifter om eventuella registreringsnummer för mervärdesskatt i varje undantagsland. Det underlättar för undantagslandet att avregistrera den beskattningsbara personen från mervärdesskatt, om registreringen inte ska kvarstå efter att undantaget från skatteplikt börjar gälla (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 16).

Det totala värdet ska endast avse sådana leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som ingår i årsomsättningen inom landet respektive årsomsättningen inom EU (se ovan). Det totala värdet som är exklusive mervärdesskatt ska anges per kalenderår per EU-land i förhandsanmälan (18 kap. 26 § andra stycket ML, jfr artikel 284c 1a i mervärdesskatte­direktivet). Det är bestämmelserna om platsen för leverans av varor respektive tillhandahållanden av tjänster i ML och mervärdesskatte­direktivets motsvarande artiklar som avgör för vilket EU-land värdet av de genomförda transaktionerna ska beräknas (jfr mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument C, 6.1 punkt 4 om unionsintern distansförsäljning av varor och tillhandahållanden av telekommunikations­tjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster till konsumenter).

Ett annat EU-land kan med stöd av artikel 288a.1 första stycket i mervärdesskatte­direktivet ha infört särskilda villkor som medför att en förhandsanmälan ska innehålla mer uppgifter som avser årsomsättningen i det EU-landet. Det kan innebära att det totala värdet av varor som levererats och de tjänster som tillhandahållits i just det undantagslandet ska anges för kalenderåret då anmälan lämnas in och de två närmast föregående kalenderåren (18 kap. 26 § första stycket ML, jfr artikel 284a.1 och artikel 284c.1 a i mervärdesskatte­direktivet).

Det kan också vara så att ett annat EU-land har infört bestämmelser om olika årsomsättnings­trösklar för olika verksamhetssektorer. I det fallet ska det totala värdet av varor som levererats och de tjänster som tillhandahållits i just det undantagslandet anges per verksamhetssektor (och mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 18).

Om företaget inte har tillhandahållit några tjänster eller levererat några varor ska värdet anges till noll (0) i förhandsanmälan (förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.3.3.).

Beloppen ska anges i euro

Beloppen i förhandsanmälan ska anges i euro. Om leveranserna och tillhandahållandena har gjorts i en annan valuta ska den beskattningsbara personen använda den växelkurs som gällde på kalenderårets första dag. Omräkningen ska göras enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken har offentliggjort för den dagen. Om inget offentliggörande har skett den dagen (den 1 januari), ska omräkningen göras enligt växelkurserna som offentliggörs nästa dag (18 kap. 40 § ML, jfr artikel 284c.1 b och 284c.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet).

Identifieringsbeslut för undantag i annat EU-land – EX-nummer

Efter att en beskattningsbar person har lämnat en förhandsanmälan ska Skatteverket fatta ett beslut om ett individuellt identifieringsnummer (EX-nummer) för tillämpning av undantaget från skatteplikt i det EU-land eller de EU-länder som förhandsanmälan avser (identifieringsbeslut) (18 kap. 27 § ML, jfr artikel 284.3 i mervärdesskattedirektivet).

Skatteverket ska fatta ett sådant identifieringsbeslut om den beskattningsbara personen (18 kap. 28 § ML, jfr artikel 284.2 och 288a i mervärdesskattedirektivet)

• har en årsomsättning inom EU som inte överstiger 100 000 euro och inte heller har överstigit 100 000 euro under det föregående kalenderåret
• har en årsomsättning i undantagslandet som inte överskrider det tröskelvärde som gäller i det landet för undantaget för små företag under de kalenderår och på de villkor som gäller i det EU-landet enligt bestämmelser som motsvarar artikel 288a.1 i mervärdesskattedirektivet (årsomsättningströskeln i annat EU-land).

Ett identifieringsbeslut avser ett specifikt undantagsland (prop. 2203/24.149 s. 52). Flera identifieringsbeslut kan meddelas samtidigt för olika undantagsländer. Företaget får däremot alltid bara ett EX-nummer som alltså kan gälla för tillämpning av undantag i ett eller flera andra EU-länder (förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.3).

Om företaget anger i sin förhandsanmälan att det vill tillämpa undantag från skatteplikt i flera andra EU-länder ska Skatteverket fatta ett identifieringsbeslut med EX-nummer som gäller för ett visst undantagsland så snart det kan konstatera att villkoren för identifieringsbeslut är uppfyllda för det EU-landet. Skatteverket ska alltså inte invänta besked från samtliga undantagsländer innan det fattar ett identifieringsbeslut. På motsvarande sätt ska Skatteverket besluta att inte fatta något identifieringsbeslut för ett visst undantagsland så snart det kan konstatera att villkoren för att fatta ett identifieringsbeslut inte är uppfyllda för det EU-landet (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 13).

Skatteverket prövar årsomsättnings­tröskeln inom EU

Skatteverket prövar om förutsättningarna för att fatta ett identifieringsbeslut enligt 18 kap. ML är uppfyllda vad gäller årsomsättnings­tröskeln inom EU. Skatteverket fattar inte något identifieringsbeslut om företaget enligt uppgifterna i sin förhandsanmälan har en årsomsättning inom EU som överstiger 100 000 euro.

Årsomsättningströskeln i ett annat EU-land prövas av det EU-landet (undantagslandet)

Det är undantagslandet som prövar om företagets årsomsättning i det landet överskrider årsomsättnings­tröskeln i det landet. Undantagslandet meddelar sedan Skatteverket om utfallet av den prövningen. Skatteverket gör alltså inte någon självständig prövning av om det villkoret är uppfyllt (artikel 37b.2 i förordningen om administrativt samarbete).

Om undantagslandet bedömer att årsomsättningströskeln i det landet har överskridits kommer Skatteverket inte fatta något identifieringsbeslut för det undantagslandet (jfr 18 kap. 28 § ML). Skatteverket ska då informera företaget om den bedömning som undantagslandet gjort (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 121:e mötet den 21 oktober 2022, dokument A, 5.1, punkt 3). Skatteverket ska även informera företaget om det är något annat skäl som ligger till grund för undantagslandets bedömning att företaget inte får tillämpa undantaget.

Denna ordning medför begränsningar i möjligheten att begära omprövning av och att överklaga Skatteverkets identifieringsbeslut (se nedan).

Inom vilken tid ska ett identifieringsbeslut fattas?

Skatteverket ska överföra informationen i en förhandsanmälan på elektronisk väg till skattemyndigheten i berörda undantagsländer inom 15 arbetsdagar från det datum då informationen blir tillgänglig för Skatteverket. Detsamma gäller om informationen avser en uppdatering av en tidigare lämnad förhandsanmälan (artikel 37a i förordningen om administrativt samarbete).

Skattemyndigheten i undantagslandet ska sedan inom 15 arbetsdagar från att ha tagit emot informationen på elektronisk väg bekräfta för Skatteverket att årsomsättnings­tröskeln i undantagslandet inte har överskridits (artikel 37b.2 i förordningen om administrativt samarbete).

Skatteverket ska fatta ett identifieringsbeslut inom 35 arbetsdagar från att förhandsanmälan togs emot av Skatteverket. Beslutet får dock fattas senare om skattemyndigheten i ett undantagsland behöver ytterligare tid för att utföra nödvändiga kontroller av uppgifterna i förhandsanmälan i syfte att undvika skatteundandragande eller skatteflykt (18 kap. 30 § ML, jfr artikel 284.5 i mervärdesskattedirektivet).

Nedan beskrivs inom vilken tidsfrist Skatteverket ska fatta identifieringsbeslut i de fall en förhandsanmälan uppdateras innan Skatteverket har fattat något beslut med anledning den ursprungliga förhandsanmälan.

Ett identifieringsbeslut hindrar inte användning av unionsordningen

Även om Skatteverket har fattat ett identifieringsbeslut för tillämpning av undantag från skatteplikt i ett annat EU-land för ett företag, så kan det företaget använda sig av unionsordningen för att redovisa mervärdesskatt för till exempel unionsintern distansförsäljning i andra EU-länder. Däremot kan det företaget inte använda sig av importordningen (förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 7.1.1. och 7.2.).

En förhandsanmälan ska uppdateras om företaget vill tillämpa undantag i fler länder

Om den beskattningsbara personen vill tillämpa undantag från skatteplikt i fler EU-länder än de som angetts i en förhandsanmälan, ska den beskattningsbara personen uppdatera sin förhandsanmälan.

Uppdateringen ska göras på elektronisk väg och innehålla företagets EX-nummer och alla andra uppgifter som en förhandsanmälan ska innehålla (se ovan), om inte uppgifterna redan framgår av en särskild sammanställning (se nedan).

Skatteverket ska efter en sådan uppdatering fatta ett identifieringsbeslut för varje EU-land som uppdateringen avser (18 kap. 29 § ML, jfr 284.4, 284a.2 och artikel 284.5 b i mervärdesskattedirektivet). Flera identifieringsbeslut kan meddelas samtidigt för olika undantagsländer.

Identifieringsbeslutet ska normalt fattas inom 35 arbetsdagar enligt vad som framgår ovan om den tid som gäller för identifieringsbeslut.

Om företaget uppdaterar sin förhandsanmälan med önskan om att få tillämpa undantaget i fler länder innan Skatteverket har hunnit besluta med anledning av den ursprungliga förhandsanmälan, kommer Skatteverket att behandla uppdateringen först efter ett sådant beslut. Uppdateringen ska vidare anses ha tagits emot av Skatteverket först när företaget har tagit emot det beslutet. Det innebär att Skatteverket ska fatta ett identifieringsbeslut avseende uppdateringen inom 35 arbetsdagar från den dagen då Skatteverket har fattat det eller de identifieringsbeslut som avser den ursprungliga förhandsanmälan (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 21)

En förhandsanmälan ska uppdateras vid andra ändringar

Den beskattningsbara personen är skyldig att underrätta Skatteverket om ändringar i den information som tidigare lämnats i en förhandsanmälan genom att uppdatera sin förhandsanmälan på elektronisk väg. Detsamma gäller för ändringar i sådan information som tidigare lämnats i en uppdaterad förhandsanmälan. Den beskattningsbara personen ska då alltså underrätta Skatteverket genom att uppdatera sin förhandsanmälan på nytt. En sådan underrättelseskyldighet gäller också om verksamheten upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att undantas från skatteplikt i ett annat EU-land inte längre är uppfyllda (18 kap. 31 § ML, jfr artikel 284.4 i mervärdesskatte­direktivet och prop. 2023/24:149 s. 137).

Om en uppdatering görs innan Skatteverket har beslutat med anledning av den ursprungliga förhandsanmälan, ska uppdateringen anses som en helt ny förhandsanmälan som ersätter den ursprungliga förhandsanmälan. Det innebär att Skatteverket ska fatta ett identifieringsbeslut inom 35 arbetsdagar från det att Skatteverket tog emot en sådan uppdatering (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 20).

En särskild sammanställning ska lämnas för varje kalenderkvartal

En beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje kalenderkvartal lämna en särskild sammanställning till Skatteverket på elektronisk väg. Sammanställningen ska lämnas även om inga leveranser eller tillhandahållanden har gjorts (18 kap. 34 § ML, jfr artikel 284b.1 och artikel 284c.2 i mervärdesskattedirektivet).

Vad ska sammanställningen innehålla?

En särskild sammanställning ska innehålla följande uppgifter (18 kap. 35 § ML, jfr artikel 284b.1 och artikel 284c.1 a i mervärdesskattedirektivet):

• företagets EX-nummer, d.v.s. identifierings­numret för den beskattningsbara personen
• det totala värdet av de leveranser och tillhandahållanden som gjorts under kalenderkvartalet här i landet
• det totala värdet av de leveranser och tillhandahållanden som gjorts under kalenderkvartalet i varje annat EU-land.

Det totala värdet ska endast avse sådana leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som ingår i årsomsättningen inom landet respektive årsomsättningen inom EU. Det totala värdet som är exklusive mervärdesskatt ska anges per EU-land. Det är bestämmelserna om platsen för leverans av varor respektive tillhandahållanden av tjänster i ML och mervärdesskatte­direktivets motsvarande artiklar som avgör för vilket EU-land värdet ska redovisas (jfr mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument C, 6.1 punkt 4 om unionsintern distansförsäljning av varor och tillhandahållanden av telekommunikations­tjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster till konsumenter).

Om företaget inte har levererat några varor eller tillhandahållit några tjänster ska värdet anges vara noll (0) (förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.7.1)

Uppgifter om värden i den första särskilda sammanställningen

När den första särskilda sammanställningen lämnas måste företaget beakta de uppgifter som företaget lämnade i sin förhandsanmälan. Detta för att undvika att samma uppgifter (belopp) redovisas dubbelt eller inte finns redovisade i vare sig förhandsanmälan eller sammanställningen. Beroende på när i tiden en förhandsanmälan lämnas och när i tiden företaget får sitt identifieringsbeslut (EX-nummer), så skulle nämligen uppgifter om det totala värdet av leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som lämnas i den första särskilda sammanställningen kunna överlappa sådana uppgifter som redan lämnats i förhandsanmälan. Det skulle också kunna bli ett glapp som medför att några uppgifter inte tas med. I förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.7.2, beskrivs hur detta ska undvikas vid inlämnandet av den första förhandsanmälan.

Beloppen ska anges i euro

Beloppen i den särskilda sammanställningen ska anges i euro. Det gäller även för leveranser och tillhandahållanden inom Sverige. Om leveranserna och tillhandahållandena har gjorts i annan valuta ska den beskattningsbara personen använda den växelkurs som gällde på kalenderårets första dag. Om inget offentliggörande har skett den dagen (den 1 januari), ska omräkningen göras enligt växelkurserna som offentliggörs nästa dag (18 kap. 40 § ML, artikel 284c.1 b och 284c.1 andra stycket i mervärdesskatte­direktivet och förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.7).

När ska sammanställningen lämnas?

Den särskilda sammanställningen ska ha kommit in till Skatteverket senast den sista dagen i månaden efter kalenderkvartalets utgång (18 kap. 36 § ML, jfr artikel 284b.2 i mervärdesskatte­direktivet). Det betyder att sammanställningarna ska ha kommit in den 31 januari, den 30 april, den 31 juli respektive den 31 oktober. Om dessa dagar infaller på en helg, gäller nästkommande vardag (2 § första stycket lag [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid m.m.).

En avslutande sammanställning ska lämnas om omsättningströskeln inom EU överskrids

Om den beskattningsbara personen genomför en transaktion som medför att årsomsättningen inom EU överskrider 100 000 euro, ska den beskattningsbara personen lämna en avslutande särskild sammanställning till Skatteverket inom 15 arbetsdagar. Sammanställningen ska avse det kalenderkvartal som omfattar den dag då tröskelvärdet överskreds och ska innehålla de uppgifter som en särskild sammanställning ska innehålla (se ovan), men bara fram till den dag då tröskelvärdet överskreds(18 kap. 37 § ML, jfr artikel 284b.3 i mervärdesskattedirektivet).

Exempel: den transaktion som medför att tröskeln överskrids är inte undantagen

Ett företag överskrider årsomsättningströskeln inom EU (100 000 euro) den 1 september 2025 och informerar Skatteverket om detta den 10 september genom att lämna en särskild sammanställning på elektronisk väg. Sammanställningen innehåller värdet av relevanta leveranser och tillhandahållanden som gjorts i Sverige och varje annat EU-land under perioden 1 juli–1 september fram till den transaktion som medför att årsomsättnings­tröskeln inom EU överskrids. Den sistnämnda transaktionen är inte undantagen från skatteplikt (jfr förklarande anmärkningar om den särskilda ordningen för små företag, avsnitt 4.7.3.)

Ombud får lämna särskild sammanställning

En beskattningsbar person som har fått ett identifieringsbeslut får utse ett ombud i form av en fysisk person, som får sköta den beskattningsbara personens rapportering i särskilda sammanställningar. Skatteverket ska godkänna en fysisk person som har utsetts som ombud av den som omfattas av ett identifieringsbeslut, om den som utsetts kan antas vara lämplig för uppdraget (18 kap. 39 § första stycket ML).

Vid bedömningen av lämpligheten kan Skatteverket ta ledning av vilka krav som ställs på ett deklarationsombud enligt 6 kap. 6 § andra stycket SFL (prop. 2023/24:149 s. 140).

Den som godkänts som ombud får göra följande (18 kap. 39 § andra stycket ML, jfr prop. 2023/24:149 s. 58):

• lämna den särskilda sammanställningen
• ta del av tidigare inlämnade särskilda sammanställningar
• rätta särskilda sammanställningar som ombudet självt lämnat in eller som lämnats in tidigare.

Skatteverket ska återkalla ett godkännande som ombud i följande fall (18 kap. 39 § tredje stycket ML):

• Ombudet eller den som omfattas av ett identifieringsbeslut har begärt en sådan återkallelse.
• Uppdraget har upphört att gälla.
• Det har visat sig att ombudet inte är lämplig för uppdraget.

Skatteverket får förelägga företaget att lämna den särskilda sammanställningen

Om en beskattningsbar person är skyldig att lämna en särskild sammanställning men inte gör det i tid, får Skatteverket förelägga den personen att göra det. För ett sådant föreläggande gäller 44 kap. 2, 3 och 4 §§ och 68 kap. 1 § SFL (18 kap. 38 § ML). Beslutet om föreläggande kan därmed förenas med vite och beslutet gäller omedelbart.

Ingen avdragsrätt

Ett företag med säte i Sverige har inte någon avdragsrätt för ingående skatt som är hänförlig till den del av den ekonomiska verksamheten som bedrivs utanför landet med transaktioner som är undantagna från skatteplikt i ett annat EU-land enligt det landets bestämmelser om den särskilda ordningen för små företag (13 kap. 9 § andra stycket ML).

Återkallelse av identifieringsbeslut

Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut, om den beskattningsbara personen (18 kap. 32 § ML, jfr artikel 284e a, c och d i mervärdesskatte­direktivet)

• har en årsomsättning inom EU som överstiger 100 000 euro under ett kalenderår
• har meddelat att den har upphört att tillämpa undantaget från skatteplikt
• har meddelat att den har upphört med sin verksamhet
• på annat sätt kan antas ha upphört med sin verksamhet (se nedan).

Skatteverket ska också återkalla ett identifieringsbeslut om skattemyndigheten i undantagslandet har meddelat att den beskattningsbara personen inte längre har rätt att tillämpa undantaget från skatteplikt i det EU-landet, eller om undantaget från skatteplikt har upphört att vara tillämpligt där. Ett sådant meddelande beror på att skattemyndigheten i undantagslandet har bedömt att villkoren för undantaget inte längre är uppfyllda. Det kan t.ex. avse att företagets årsomsättning i det landet överstiger den nationella omsättningströskeln. Skatteverket ska i samband med återkallelsen av identifieringsbeslutet informera företaget om undantagslandets prövning av villkoren (18 kap. 33 § ML, jfr artikel 284e b i mervärdesskattedirektivet).

Vad händer med EX-numret vid återkallelsebeslut?

När ett identifieringsbeslut återkallas på grund av att årsomsättningen inom EU överstiger 100 000 euro ska Skatteverket avaktivera företagets EX-nummer. Detsamma gäller om företaget har meddelat att det har upphört att tillämpa undantaget från skatteplikt i varje annat EU-land eller om företagets verksamhet i varje annat EU-land har upphört eller kan antas ha upphört. EX-numret ska också avaktiveras om samtliga undantagsländer var för sig har meddelat Skatteverket att företaget inte längre har rätt att tillämpa undantaget från skatteplikt i respektive EU-land eller att undantaget har upphört att gälla av andra orsaker i respektive EU-land. Det kan inträffa om företaget har överskridit den nationella årsomsättningströskeln i varje undantagsland.

Om företaget endast har meddelat att det har upphört att tillämpa undantaget från skatteplikt i t.ex. Danmark men alltjämt tillämpar undantaget i Tyskland är det bara identifieringsbeslutet för undantaget i Danmark som ska återkallas. EX-numret gäller då fortfarande för tillämpningen av undantaget i Tyskland. Detsamma gäller om företaget har meddelat att, eller om det kan antas att, företaget har upphört med verksamhet i ett undantagsland, t.ex. Danmark, men inte i ett annat, t.ex. Tyskland.

Om ett företag vars EX-nummer har avaktiverats senare uppfyller kraven för att få ett identifieringsbeslut för ett eller flera undantagsländer ska detta EX-nummer återaktiveras (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 33).

En återkallelse utesluter inte undantag i Sverige

En återkallelse av ett identifieringsbeslut för undantag från skatteplikt i ett annat EU-land utesluter inte att ett företag med säte i Sverige kan tillämpa undantaget från skatteplikt i Sverige. Det gäller även om identifieringsnumret (EX-numret) avaktiveras, t.ex. på grund av att årsomsättningen inom EU överskrider 100 000 euro (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkt 12).

När kan företaget antas ha upphört med sin verksamhet?

Ett företag med säte i Sverige som tillämpar ett undantag från skatteplikt i ett annat EU-land kan inte antas ha upphört med sin verksamhet enbart på den grunden att en särskild sammanställning för ett kalenderkvartal inte har lämnats in. Om företaget inte lämnar några särskilda sammanställningar ska Skatteverket på annat sätt verifiera verksamhetens status för att kunna anta att verksamheten har upphört.

Det kan inte heller antas att verksamheten har upphört bara för att företaget har lämnat en särskild sammanställning där det framgår att företaget varken har levererat några varor eller tillhandahållit några tjänster under kalenderkvartalet.

Om företaget däremot under en period av åtta kalenderkvartal i följd har lämnat åtta särskilda sammanställningar utan några belopp som avser leveranser eller tillhandahållanden, kan det antas att verksamheten har upphört, såvida Skatteverket inte har information om motsatsen (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, 6.2, punkterna 31–32).

En beskattningsbar person som försätts i konkurs (konkursgäldenären) ska enligt Skatteverket normalt antas ha upphört med sin verksamhet vid tidpunkten för konkursbeslutet. I vissa fall kan dock konkursgäldenären anses fortsätta bedriva sin ekonomiska verksamhet, se vidare om detta under Abandonering och avstående från kontrakt (jfr mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument D, punkt 28).

Enligt Skatteverket kan konkursboet inte omfattas av konkursgäldenärens identifieringsbeslut (EX-nummer) eftersom konkursboet är en annan beskattningsbar person. Enligt ML är konkursboet normalt en beskattningsbar person för gäldenärens verksamhet. Konkursboet skulle därför kunna göra en förhandsanmälan för att få ett eget identifieringsbeslut (EX-nummer).

Förfarande

I 18 kap. ML och i 24 kap. ML finns särskilda bestämmelser som berör förfarandet vid beslut, omprövning av beslut och överklaganden av beslut som avser identifieringsbeslut och återkallelse av identifieringsbeslut.

Omprövning av identifierings- och återkallelsebeslut

Skatteverket ska ompröva ett identifieringsbeslut eller en återkallelse av ett sådant beslut om

• den som beslutet gäller har begärt omprövning
• beslutet överklagas
• det finns andra skäl, d.v.s. på Skatteverkets initiativ.

Omprövningen får inte avse villkoren för undantag från skatteplikt som prövats av skattemyndigheten i det andra EU-landet (18 kap. 43 § ML). Det innebär att omprövningen av ett identifieringsbeslut inte får avse frågan om årsomsättningströskeln i det andra EU-landet (se ovan) har överskridits. Omprövningen får inte heller avse en återkallelse av identifieringsbeslut som endast beror på att undantagslandet har meddelat Skatteverket att villkoren för undantaget inte längre är uppfyllda och därför inte har rätt att tillämpa undantaget. Företaget får i dessa fall i stället vända sig till undantagslandet för att begära rättelse enligt det landets bestämmelser (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument A, 5.1, punkterna 2 och 3).

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (18 kap. 44 § ML). Liksom vid omprövningar enligt skatteförfarandelagen ska inte Skatteverket ta ställning till om omprövningen skulle innebära ett nackdelsbeslut för företaget eller inte .

Skatteverket får inte ompröva ett beslut i en fråga som har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol (res judicata). Skatteverket får inte heller på eget initiativ ompröva ett identifieringsbeslut till nackdel för den som beslutet gäller (18 kap. 45 § ML). Då ska istället bestämmelserna om återkallelse tillämpas (se ovan).

Om Skatteverket på eget initiativ omprövar ett återkallelsebeslut till nackdel för den som beslutet gäller, ska omprövningsbeslut meddelas senast två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Det är begränsat vad som skulle kunna omprövas till nackdel för företaget. Ett omprövningsbeslut som är till fördel för den som beslutet gäller får meddelas även efter denna tid (18 kap. 46 § ML).

Förfarandet i övrigt i samband med beslut

Vid prövning av frågor om identifiering eller återkallelse tillämpas enligt 18 kap. 47 § ML bestämmelserna i SFL i fråga om

• uppgifter som har lämnats för någon annans räkning i 4 kap. SFL
• Skatteverkets utredningsskyldighet och kommunikations­skyldighet i 40 kap. 1–3 §§ SFL
• begäran om omprövning som lämnas till domstol i 66 kap. 18 § SFL
• besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 § SFL.

Den sista punkten innebär att identifieringsbeslut och återkallelser av identifieringsbeslut gäller omedelbart.

Överklagande

Ett överklagande av ett beslut om identifiering eller återkallelse ska ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet (24 kap. 6 § ML). I övrigt gäller 67 kap. SFL vid överklagande av sådana beslut (24 kap. 1 § ML)

Beslut om identifiering eller återkallelse får inte överklagas om överklagandet avser sådana villkor för undantag från skatteplikt som prövats av skattemyndigheten i ett annat EU-land (24 kap. 8 § ML). Det innebär att om Skatteverket inte har meddelat ett identifieringsbeslut eller återkallat ett identifieringsbeslut på grund av att undantagslandet har meddelat Skatteverket att företaget inte uppfyller villkoren för undantaget och därför inte har rätt att tillämpa undantaget, så får Skatteverkets beslut inte överklagas i den delen. Den beskattningsbara personen får i stället vända sitt till undantagslandet med sitt överklagande (mervärdesskatte­kommitténs riktlinje från det 123:e mötet den 20 november 2023, dokument A, 5.1, punkterna 2 och 3)