Den som är skyldig att använda ett kassaregister kan välja att erbjuda kunden ett elektroniskt kvitto eller ett papperskvitto

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att det inte finns något krav på att det kvitto som ska framställas och erbjudas kunden ska vara i pappersform. Detta innebär att näringsidkaren har möjlighet att bestämma om den vill erbjuda kunden ett papperskvitto eller ett elektroniskt kvitto. Näringsidkaren kan även välja att erbjuda kvitto i båda formerna till sina kunder.

2 Frågeställning

Vid varje försäljning ska ett av kassaregistret framställt kvitto tas fram och erbjudas kunden. Ett sådant kvitto kan antingen vara i pappersform eller i elektronisk form.

Fråga är om skatteförfarandelagens krav ska anses vara uppfyllt när en näringsidkare väljer att ta fram och erbjuda enbart ett elektroniskt kvitto, eller om det alltid måste finnas möjlighet att erbjuda ett kvitto i pappersform.

3 Gällande rätt m.m.

Den som i näringsverksamhet säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska, med vissa undantag, använda ett kassaregister (39 kap. 4-5 §§ skatteförfarandelagen [2011:1244], SFL).

Om det föreligger en skyldighet att använda ett kassaregister ska vid varje försäljning ett av kassaregistret framställt kvitto tas fram och erbjudas kunden (39 kap. 7 § andra stycket SFL).

Ett kassakvitto får vara antingen ett papperskvitto eller ett elektroniskt kvitto (jämför 2 kap. 3 § och 7 kap. 1 § SKVFS 2021:17).

I förarbeten till skatteförfarandelagen anges att lagens formkrav är teknikneutrala och innebär att lagen är flexibel och ger utrymme för en successiv utveckling av formerna för elektroniskt uppgiftslämnande (prop. 2010/11:165 s. 343 f.). I senare förarbeten om uppgifter som ska lämnas av plattformsoperatörer förtydligas att skatteförfarandelagens teknikneutralitet inte bör tolkas på så sätt att det alltid måste finnas en möjlighet att lämna uppgifter på pappersblanketter (prop. 2022/23:6 s. 136 f.).

4 Bedömning

Skatteverkets anser att den som är skyldig att använda ett kassaregister har rätt att välja i vilken form den vill erbjuda kunden ett kvitto. Det innebär att en näringsidkare kan välja att enbart ta fram och erbjuda kunden ett elektroniskt kvitto. Näringsidkaren kan även välja att erbjuda kvitto i båda formerna till sina kunder.

Ordalydelsen i 39 kap. 7 § andra stycket SFL anger endast att ett av kassaregistret framställt kvitto ska tas fram och erbjudas kunden vid varje försäljning. Det finns således inte något i lagtexten som ger uttryck för i vilken form näringsidkaren är skyldig att ta fram och erbjuda ett kvitto. Av Skatteverkets föreskrifter framgår att ett kassakvitto kan vara antingen i pappersform eller i elektronisk form.

I förarbetet till skatteförfarandelagen har det särskilt framhållits att skatteförfarandelagen är teknikneutral. Detta har förtydligats i senare förarbeten från 2022 där det framgår att det inte alltid finns en rätt att få lämna uppgifter på papper, vilket ger stöd för bedömningen att det inte finns ett krav i lagen på att kunden alltid ska kunna erbjudas ett kvitto i pappersform.

Näringsidkarens skyldighet innebär endast att ett kvitto ska tas fram och erbjudas kunden vid varje försäljning. Denna skyldighet är uppfylld oavsett om kunden erbjuds ett papperskvitto eller ett elektroniskt kvitto. I vissa fall kan det vara så att kunden inte vill eller inte kan ta emot exempelvis ett elektroniskt kvitto. Det är Skatteverkets bedömning att det inte har någon betydelse i vilken form kunden önskar att få sitt kvitto eller i vilken form kunden kan ta emot ett kvitto för att näringsidkaren ska anses ha uppfyllt kravet i 39 kap. 7 § SFL.

Skatteverket har tidigare ansett att en näringsidkare alltid måste kunna erbjuda ett papperskvitto om en kund vill ha ett sådant för att uppfylla sin skyldighet att ta fram och erbjuda ett kvitto enligt SFL. Detta ställningstagande innebär således en förändring av den tidigare bedömningen.