Områden: Förvaltningsrätt & förfarande, Skattebetalning & borgenärsarbete, Socialavgifter

Datum: 2025-01-29

Dnr: 8-14825-2025

1 Sammanfattning

När Skatteverket betalat ut lönegaranti under en företagsrekonstruktion ska myndigheten av företaget återkräva olagligt statsstöd som beviljats i form av betalda arbetsgivaravgifter1

Skatteverket anser att statens betalning av arbetsgivaravgifterna utgör tidpunkten för återkravsfordrans uppkomst gentemot arbetsgivaren. Det innebär att denna fordran inte kan ingå i en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan.

2 Frågeställning

Skatteverket anser att staten ger ett olagligt statsstöd genom att betala ett företags arbetsgivaravgifter i samband med en företagsrekonstruktion och att staten därför ska återkräva detta från företaget. Staten får härigenom en fordran på företaget.

Under en företagsrekonstruktion ska en borgenär delta med en fordran i planförhandlingen endast om den har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion.

Frågan är när statens återkravsfordran avseende det olagliga statsstödet kan anses ha uppkommit.

3 Gällande rätt m.m.

Den som utger avgiftspliktig ersättning ska betala arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980), SAL. Löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete är avgiftspliktiga. Med ersättning för arbete likställs garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497), se 2 kap. 1, 10 och 11 §§ SAL.

I en planförhandling deltar borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion om fordringarna berörs direkt av ett förslag till rekonstruktionsplan, 4 kap. 3 § lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, FrekL.

Högsta Domstolen har i NJA 1998 s 834 slagit fast att staten, i avsaknad av en särskild reglering motsvarande 28 § lönegaranti­lagen, saknar möjlighet att göra gällande en rätt till konkursutdelning avseende arbetsgivaravgifterna. Domstolen anförde bl.a. följande:

”Enligt 28 § lönegarantilagen inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären i fråga om utbetalt garantibelopp. Utdelning i konkursen för en arbetstagares fordran som ersatts av garantin tillfaller staten intill detta belopp. Någon motsvarande regel finns däremot inte för arbetsgivaravgift beräknad på utbetalt garantibelopp. I avsaknad av någon sådan regel kan staten redan av detta skäl inte anses ha rätt till betalning i konkursen för sin omtvistade fordran.”

Högsta domstolen har i NJA 2009 s 291 gjort följande allmänna uttalanden i fråga om tidpunkten för fordringars uppkomst:

”Tidpunkten för en fordrans uppkomst har betydelse för många rättsliga spörsmål […]. Att en fordran inte slutligt uppkommit vid en kritisk tidpunkt hindrar inte att den i en specifik tillämpningssituation ändå kan anses ha förelegat då, om åtminstone visst eller vissa – om än inte alla – för fordringens slutliga tillblivelse nödvändiga omständigheter förelegat vid tidpunkten.

[…]

Av stor betydelse för frågan om en fordrans uppkomsttidpunkt – när omständigheterna är sådana att fordringen vid den kritiska tidpunkten kan sägas ha varit svävande – är syftet med den bestämmelse vars tillämpning är i fråga [hänvisningar uteslutna]. Huruvida fordringen skall anses ha funnits vid den kritiska tidpunkten trots att den inte var fullgången är alltså i hög grad beroende av ändamålet med den aktuella regeln.”

I den juridiska litteraturen har konstaterats att ”Med att en fordran är fullgången menas att samtliga omständig­heter som grundar fordran har inträffat.”2 Det ovan citerade avsnittet i NJA 2009 s 291 har kommenterats på följande sätt:

”Det är följaktligen i de fall då fordran har varit svävande vid den kritiska tidpunkten, som syftet med bestämmelsen ska ha stor betydelse. Det är då den funktionalistiska bedömningen ska avgöra om fordran har uppkommit såvitt avser den aktuella regeln (eller, med domstolens formulering, om den ska anses ha funnits vid den kritiska tidpunkten).

Vad som avses med svävande preciseras i den andra meningen i citatet ovan. Det är en icke-fullgången fordran som avses. Med en icke-fullgången fordran får förstås att endast något eller några av de rättsfakta som konstituerar att fordran blir fullgången har uppkommit före den kritiska tidpunkten. Exempelvis är en penningfordran inte fullgången, om den har sin grund i ett ingånget köpeavtal, i vilket fordran har villkorats av att varan ska levereras, och leverans ännu inte skett. Penningfordran är då svävande. Om en kritisk tidpunkt inträffar medan penningfordran är svävande ska ändamålet med den regel, i vilken den kritiska tidpunkten ingår, ha stor betydelse enligt denna funktionalistiska bedömning”.3

Vidare har det i den juridiska litteraturen uttalats att ”En penningförpliktelses uppkomsttidpunkt har betydelse i olika sammanhang. […] I fråga om uppkomsttidpunkten är det i vissa fall lämpligare att analysen utgår från borgenären (frågan blir när fordringen skall anses ha uppkommit) än från gäldenären (då frågan blir när förpliktelsen skall anses ha uppkommit)”.4 Och att:

”Om en förpliktelse vilar på endast ett momentant rättsfaktum (t ex ett muntligt skuldåtagande) måste den naturligtvis anses ha uppkommit med detta.

Om förpliktelsen vilar på flera rättsfakta är det lika självklart att förpliktelsen inte kan anses ha uppkommit innan inträffandet av det första för förpliktelsen nödvändiga rättsfaktumet (rf1) har gjort det.

[…]

”Om en förpliktelses uppkomst förutsätter förhandenvaron av flera rättsfakta, så har i praxis uppkomsttidpunkten i olika typfall (d v s enligt olika regler) bestämts på skilda sätt. Uppkomsttidpunkten är alltså relativt bestämd” 5

4 Bedömning

En arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på den lön som utbetalats till arbetstagaren (2 kap. 10 § SAL). En arbetsgivare är dock inte skyldig att betala sådana arbetsgivar­avgifter som staten har betalat enligt 2 kap. 1 och 11 §§ SAL avseende lönegaranti. Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 11 §§ SAL innebär att staten har en klar och tydlig skyldighet att betala arbetsgivar­avgifter på utbetald lönegaranti. Såsom Högsta domstol­en konstaterade i NJA 1998 s 834 så saknas det en uttrycklig lagbestämmelse som ger staten rätt att kräva betalning av en arbetsgivare för de arbetsgivar­avgifter som staten betalat i samband med utbetalning av lönegaranti. Staten har därför inte någon regress­fordran gentemot arbetsgivaren grundad på att betal­ningen av arbetsgivaravgifterna skulle ha gjorts i arbetsgivarens ställe.

Skatteverket anser emellertid att när myndigheten har betalat ut lönegaranti under en företagsrekonstruktion så ska myndig­heten ändå återkräva det olagliga statsstöd som beviljats i form av betalda arbetsgivaravgifter6 Ett sådant återkrav har sin grund i Europeiska unionens statsstödsregler. Att det i detta fall är fråga om återkrav av olagligt statsstöd och inte någon annan typ av fordran är av avgörande betydelse för bedömningen av när fordran kan anses uppkommen.

Vid ett beslut om företagsrekonstruktion finns det inte någon fullgången förpliktelse för arbetsgivaren att återbetala det olagliga statsstödet. Statens fordran kan inte heller anses vara ”svävande” eller ”ofullgången” vid denna tidpunkt. För att så ska vara fallet krävs det att gäldenären (arbetsgivaren) innan beslutet om företagsrekonstruktion måste ha blivit för­pliktad gentemot borgenären (staten) genom ett rättsfaktum av något slag. Endast i en sådan situation är det aktuellt att diskutera om en fordran kan ha uppkommit någon gång innan det sista nödvändiga rättsfaktumet har inträffat. Ett typfall är att gäldenären har gjort sig skyldig till en skadegörande handling gentemot borgenären men där skadan uppkommer vid ett senare tillfälle.

Arbetsgivaren har, såsom ovan redogjorts för, inte varit skyldig att betala några arbetsgivar­avgifter eftersom denne inte betalat arbetstagarnas lön. Arbets­givar­ens förpliktelse att återbetala det olagliga statsstödet vilar istället uteslutande på det rättsfaktum att staten betalat arbetsgivaravgifter utan att kunna kräva betalning av dessa av arbetsgivaren. Det finns därmed ingen möjlighet att anse att statens återkravsfordran kan ha uppkommit vid en tidigare tidpunkt än då Skatteverket har betalat arbetsgivaravgifter för lönegarantin (t.ex. redan när anställningsavtalen träffades).

Skatteverket anser därför att statens betalning av arbetsgivaravgifterna utgör tidpunkten för återkravsfordrans uppkomst i den mening som avses i 4 kap. 3 FrekL. Det innebär att denna fordran inte kan ingå i en skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan.

__________

Fotnot

1 Skatteverkets ställningstagande ”När Skatteverket har betalat ut lönegaranti under en företagsrekonstruktion ska myndigheten återkräva det statsstöd som beviljats i form av betalda arbetsgivaravgifter (8-14796-2025)

2 Schytzer/Fordrans uppkomst inom insolvensrätten, sid 25, Iustus förlag, 2020

3 A.a. sid 138 f

4 Lindskog/Betalning sid 96, fotnot 246, Norstedts förlag, 2024

5 A.a. sid 97 f

6 Se ställningstagandet ”När Skatteverket har betalat ut lönegaranti under en företagsrekonstruktion ska myndigheten återkräva det statsstöd som beviljats i form av betalda arbetsgivaravgifter”, 2025-01-15, dnr 8-14796