KRNS mål nr 1858-24 – Skattetillägg avseende orealiserad värdeförändring av valutaderivat som inte tagits upp till beskattning

Kammarrätten i Stockholms dom den 20 januari 2025, mål nr 1858-24

Beskattningsår 2019

Sammanfattning

Kammarrätten har ansett att ett bolag inte har lämnat någon oriktig uppgift då bolaget inte har tagit upp en orealiserad positiv värdeförändring på ett valutaderivat som säkrade en skuld i utländsk valuta till beskattning. Skatteverket har därmed inte haft fog för att påföra bolaget skattetillägg.

Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning och har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).

Skatteverket anser att om ett derivatinstrument som är en kapitaltillgång säkrar valutarisken på en lånefordran eller skuld i utländsk valuta ska värdeförändringen på balansdagen beräknas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § IL och, på samma sätt som för den skuld eller lånefordran i utländsk valuta som säkras, löpande påverka företagets skattemässiga resultat. Värdeförändringen ska räknas som en ränteutgift eller en ränteinkomst vid tillämpning av de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna (24 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL).

Referat

Bolaget hade under beskattningsår 2019 skulder i utländsk valuta som säkrats genom ett valutaderivat. Skulderna hade värderats till kursen vid beskattningsårets utgång enligt 14 kap. 8 § IL vilket innebar att orealiserade valutakursförluster på skulderna dragits av vid beskattningen. Valutakursförändringen medförde samtidigt att valutaderivatet gick upp i värde och att bolaget tog upp en intäkt avseende den orealiserade värdeförändringen i redovisningen. Värdeförändringen på valutaderivatet, som utgjorde en kapitaltillgång hos bolaget, hanterades dock som en ej skattepliktig intäkt vid beskattningen.

Skatteverket beslutade att ta upp den orealiserade värdeförändringen på derivatet till beskattning samt att påföra bolaget skattetillägg.

Enligt de regler om avdragsbegränsning för negativa räntenetton som infördes den 1 januari 2019 ska såväl valutakursförändring på lånefordringar och skulder i utländsk valuta som värdeförändring på valutaderivat som säkrar sådana lånefordringar och skulder utgöra ränta och ingå i bolagets räntenetto (24 kap. 2-4 och 23 §§ IL). Skatteverket ansåg att värdeförändringen på valutaderivatet även skulle tas upp till beskattning med hänvisning till att det av 24 kap. 4 § andra stycket IL framgår att värderingen ska göras på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § IL. Det innebar, enligt Skatteverket, att värdeförändringen på valutaderivatet löpande skulle påverka företagets skattemässiga resultat, på samma sätt som valutakursförändringen på den skuld i utländsk valuta som säkrats.

Bolaget överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten i den del det avsåg påfört skattetillägg, och yrkade att detta skulle undanröjas, bland annat med hänvisning till att någon oriktig uppgift inte lämnats. Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

Bolaget överklagade frågan om skattetillägg till kammarrätten som konstaterade att den fråga som skulle prövas var om det fanns grund för Skatteverket att ta ut skattetillägg på grund av att oriktig uppgift lämnats. För att avgöra detta behövde domstolen dock först ta ställning till om Skatteverket hade stöd för att ta upp den orealiserade värdeförändringen på valutaderivatet till beskattning.

Kammarrätten konstaterade att det krävs stöd i lag för att Skatteverket ska kunna ta upp en orealiserad värdeförändring på bolagets derivatinstrument till beskattning och fann att sådant stöd saknas. Det är enligt kammarrätten inte tillräckligt att det går att utläsa en viss avsikt ur förarbetena för att det ska finnas grund för beskattning. Enligt domstolen kan inte 24 kap. 4 § IL tolkas på så sätt att den begränsning av tillämpningsområdet som kommer till uttryck i första stycket, dvs. att paragrafen endast gäller vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln i 24 kap. 21–29 §§ IL, endast avser definitionerna av ränteutgift och ränteinkomst. Lagtexten måste enligt kammarrätten läsas som att denna begränsning även avser den del av andra stycket som handlar om att derivatinstrumentet ska värderas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § IL. Därmed ger inte 24 kap. 4 § andra stycket IL stöd för Skatteverkets beskattning. Genom att redovisa värdeförändringen som en icke skattepliktig intäkt hade bolaget följaktligen inte lämnat någon oriktig uppgift. Det saknades därför enligt kammarrätten grund för att ta ut skattetillägg varför bolagets överklagan bifölls.

Skatteverkets kommentar

Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning och har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen.

Skatteverket anser att om ett derivatinstrument som är en kapitaltillgång säkrar valutarisken på en lånefordran eller skuld i utländsk valuta ska värdeförändringen på balansdagen beräknas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § IL och, på samma sätt som för den skuld eller lånefordran i utländsk valuta som säkras, löpande påverka företagets skattemässiga resultat. Värdeförändringen ska räknas som en ränteutgift eller en ränteinkomst vid tillämpning av de generella ränteavdragsbegränsningsreglerna (24 kap. 4 § andra stycket IL). Om derivatinstrumentet vid tidigare balansdag har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften påverkar detta omkostnadsbeloppet vid kapitalvinstberäkningen (24 kap. 4 § andra stycket och 48 kap. 17 § IL och prop. 2017/18:245 s. 386).