Riksskatteverkets allmänna råd om beskattning av bränslen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi

Riksskatteverket (RSV) lämnar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen följande allmänna råd om beskattning av bränslen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi.

1 Skattepliktig kvantitet

1.1 Omräkning av volym till vikt

   Av 2 kap. 1 § första stycket 7 (1994:1776) om skatt på energi (LSE) framgår att energiskatt och koldioxidskatt skall betalas för kolbränslen per vikt.

Allmänna råd:

   Om försäljning av kolbränslen sker efter volym kan volymen i hektoliter räknas om till ton genom att multipliceras med följande omräkningstal:

	Bränslen	Omräkningstal
	Stenkol
	- antracit	0,0914
	- gaskol, kokskol, ångkol och annat stenkol	0,0750
	Briketter och liknande fasta bränslen av sten- eller brunkol	0,0664
	Koks	0,0500

1.2 Vatten i bränsle

   Av 2 kap. 1 § LSE framgår vidare att energiskatten och koldioxidskatten beräknas efter vikt på vissa bränslen och efter volym på andra bränslen.

Allmänna råd:

Beträffande vatten som förekommer i skattepliktiga bränslen bör följande tillämpas.    I fasta bränslens skattepliktiga vikt bör det vatten som förekommer i bränslet anses ingå.    Vid beräkning av skatt för flytande bränsle får hänsyn tas till vattenföroreningar som avsevärt överstiger det normala. I fråga om tjock eldningsolja anses vatten- och sedimenthalter som överstiger en procent som onormala.

   Enligt 3 kap. 1 § LSE skall svavelskatt betalas för svavelinnehållet i torvbränsle ur KN-nr 2703 och bränsle som avses i 2 kap. 1, 3 och 4 §§.

Allmänna råd:    

Beträffande vatten som förekommer i skattepliktiga bränslen bör följande tillämpas.    Vid beräkning av svavelskatt för flytande bränsle får hänsyn tas till vattenföroreningar som avsevärt överstiger det normala.

1.3 Gasblandningar

   I 2 kap. och 3 kap. LSE finns bestämmelser om när energiskatt, koldioxidskatt samt svavelskatt skall tas ut. Av dessa bestämmelser framgår att gas som levereras genom rörledningar kan beskattas olika då gasen består av en blandning av gaser.

Allmänna råd:    

Om gas som levereras genom rörledning består av en blandning av komponenter som beskattas på olika sätt, bör skatten beräknas särskilt för var och en av de ingående skattepliktiga komponenterna. Den levererade gasvolymen bör delas upp med utgångspunkt i andelen av de till denna gasvolym tillförda komponenterna under redovisningsperioden.

2 Avdrag

   Enligt 7 kap. 1 § första stycket 1 LSE får den som är skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt. Kammarrätten i Stockholm har i en dom den 10 april 1989 (mål nr 500-1987) ansett att, vid raffinering av spillolja, 25 procent av den återvunna oljan härrör från tidigare beskattad olja om inte annat kan styrkas.

Allmänna råd:    

Om den beskattade andelen av spilloljan - schablonvolymen 25 procent eller den större andel som styrkts - har beskattats i varierande grad beroende på ursprung, när det gäller energiskatt och koldioxidskatt, bör en schabloniserad uppdelning av den beskattade oljan kunna göras enligt följande när ursprunget inte är känt. Avdraget bör därvid beräknas efter den skatt som gäller för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE.    För 20 procent av volymen bör avdraget beräknas efter vilken skatt som slutligt belastar förbrukningen i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet.    Avdrag bör medges för skatten på den bensin som återförs i samband med lastning av tankfordon på depå och lossning av tankfordonet vid försäljningsställe och därefter återvinns i vätskeform. Eftersom den bensin som återvinns på detta sätt anses vara beskattad.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE får den som är skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle som tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

Allmänna råd:

   Avdrag för skatt på bensin som återtagits i samband med återgång av köp bör medges endast om bensinen sålts i beskattat skick och om köpeskillingen återbetalats eller krediterats till fulla beloppet inklusive skatt.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket 3 LSE får den som är skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där.

Allmänna råd:   

 Avdrag bör styrkas genom en handling som visar att bränslet förts till tredje land eller till en frizon eller ett frilager.

3 Skattebefriade användningsområden

3.1 Annat ändamål än motordrift eller uppvärmning

   Av 6 a kap. 1 § första stycket 1 LSE framgår att hel befrielse från energi-, koldioxid- och svavelskatt skall ske för bränsle som förbrukas för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning.

Allmänna råd:   

 Med bränsle som förbrukats för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning bör avses bränsle som används för tillverkning av vissa produkter utan att bränsle förbrukas för energialstring. Någon förbränning anses således inte ske utan bränslet ingår kemiskt oförändrat i produkten. Detta bör gälla t.ex. fasta bränslen som används för tillverkning av grafitelektroder och elektrodmassa, eller oljor som används som lösningsmedel eller för dammbindning, skumdämpning eller liknande.    Även bränsle som används som reduktionsmedel vid elektrotermiska processer kan anses ha förbrukats för annat ändamål än uppvärmning. Tillverkning av kiselkrom och kalciumkarbid är att anses som exempel på sådana processer. Vidare bör med förbrukning för sådant ändamål avses användning av bränsle i en kemisk reaktion vid kemiska processindustrier. Krackning av eldningsolja vid tillverkning av bensin kan vara ett exempel på detta.

3.2 Användning i skepp och båtar för annat än privat ändamål

   Av 6 a kap. 1 § första stycket 3 LSE framgår att hel befrielse från energi-, koldioxid- och svavelskatt skall ske för bränsle som förbrukas i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål. Av första stycket 3 framgår också att detta inte gäller för bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE.    Av 6 a kap. 1 § första stycket 4 LSE framgår att hel befrielse från energi-, koldioxid- och svavelskatt skall ske för bränsle som förbrukas i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål. Av första stycket 4 framgår också att bränsle som inte ger befrielse är bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE.

Allmänna råd:    

Som användning av skepp och båtar för privat ändamål bör avses bl.a. användning:

• för privat bruk under semestertid eller annan fritid,
• för fritidsfiske,
• för resor med eget skepp eller egen båt mellan bostad och arbetsplats eller för annat privat bruk, och

• i skepp eller båt som yrkesmässigt hyrs ut utan skeppare till något av nämnda ändamål.

     Med användning av skepp och båtar för annat än privat ändamål bör avses bl.a. användning:

• i yrkesmässig sjöfart,
• i yrkesmässigt fiske,
• i taxibåtstrafik eller för annan person- eller godsbefordran som utförs mot ersättning,
• för transporter i yrkesmässig verksamhet (t.ex. hantverkare som använder fartyg för transport i sin verksamhet), och
• för yrkesmässigt anordnande av fisketur.

   Mudderverk, dock inte skepp som bedriver muddringsverksamhet och är registrerade i skeppsregistret, bör inte anses hänförliga till sådana skepp eller båtar som medför rätt till skattebefrielse eller återbetalning av skatt enligt LSE.

3.3 Kraftvärme m.m.

   Av 6 a kap. 1 § första stycket 7 LSE framgår att hel befrielse från energiskatt och koldioxidskatt skall medges för förbrukning vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av 3 §. Av första stycket 7 framgår också att detta inte medges för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b.    Enligt 6 a kap. 3 § första meningen LSE skall vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning, för den del av bränslet som förbrukas för framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast utgöra 50 procent.    Av 7 kap. 1 § första stycket 4 LSE framgår att den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap..

3.3.1 Värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar

Allmänna råd:    

Vid samtidig produktion av skattepliktig elektrisk kraft och värme bör båda produkterna framställas och nyttiggöras i mer än obetydlig omfattning för att avdrag skall medges för halva energiskatten. När man gör bedömningen av om framställningen av elektrisk kraft respektive värme har tillräcklig omfattning bör hänsyn kunna tas till vald produktionsteknik och andra omständigheter.    Vid produktion av kraftvärme genom mottrycksteknik bör elproduktionen anses ske i mer än obetydlig omfattning om förhållandet mellan el- och värmeproduktionsförmågan (a-värdet) uppgår till minst 0,20 om värmen i huvudsak nyttiggörs i form av hetvatten. Med el- och värmeproduktionsförmåga bör förstås det konstruktivt högsta möjliga a-värdet och inte vad som produceras momentant. Om värmen i stället i huvudsak nyttiggörs i form av ånga bör a-värdet uppgå till minst 0,05 för att avdrag skall kunna medges.

3.3.2 Fördelning av bränsle mellan el- och värmeproduktion

Allmänna råd:

   Vid samtidig produktion av elektrisk kraft och värme i en kraftvärmeanläggning bör bränsleåtgången fördelas på el- och värmeproduktion i förhållande till uppmätt elproduktion respektive värmeproduktion. Med nyttiggjord värme bör avses den värmemängd som har överförts från ångcykeln till fjärrvärmevattnet eller motsvarande i kraftvärmeanläggningen. Om t.ex. en tredjedel av den sammanlagda energiproduktionen består av elektrisk kraft så bör en lika stor andel av det förbrukade bränslet anses hänförligt till elproduktionen.

3.3.3 Fördelning av olika bränslen

Allmänna råd:    

Om bränslen som inte är skattepliktiga, t.ex. avfallslutar, råvaruavfall eller sopor, används samtidigt som skattepliktiga bränslen för elproduktionen i en kraftvärmeanläggning eller ett kondenskraftverk bör, om annat inte visas, i första hand de skattepliktiga bränslena anses förbrukade för produktion av skattepliktig elektrisk kraft, därefter för icke skattepliktig elektrisk kraft och sist för värme. Turordningen mellan de skattepliktiga bränslena får väljas fritt.

3.3.4 Ånga som används för olika ändamål

Allmänna råd:    

Om ånga som avleds före en turbin i ett kraftvärmeverk för att användas för annat ändamål än att generera kraft och värme i själva turbinanläggningen bör ångan inte anses använd i en kraftvärmeanläggning. Eventuell befrielse från skatt på det bränsle som använts för att producera den sålunda avledda ångan, bör bestämmas av det ändamål för vilket ångan förbrukas. Om ångan används t.ex. vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet bör 6 a kap. 1 § första stycket 9 LSE tillämpas.    Om bränslen som inte är skattepliktiga används samtidigt som skattepliktiga bränslen bör det inte ske någon proportionering av respektive bränsle mellan ånga som går till turbinen och ånga som avleds. De skattepliktiga bränslena bör i första hand anses förbrukade för produktion av elektrisk kraft. I övrigt bör turordningen mellan olika bränslen få väljas fritt.

3.3.5 Schablon för elkraftsåtgång vid produktion av mottryckskraft

Allmänna råd:

   Vid produktion av mottryckskraft bör schablonmässigt anses, om inte annat visas, att 1,5 procent av elproduktionen nyttiggörs inom elproduktionsrörelsen. Denna del av den producerade elektriska kraften bör inte anses vara skattepliktig och skattebefrielse bör inte medges för det bränsle som använts för produktionen.

3.3.6 Schablon för elkraftsåtgång vid produktion av kondenskraft

Allmänna råd:    Vid produktion av elkraft i ett kondenskraftverk bör schablonmässigt anses, såvitt inte annat visas, den del av produktionen som inte är skattepliktig uppgå till fem procent.

3.4 Metallurgiska processer

   Av 6 a kap. 1 § första stycket 8 LSE framgår att befrielse skall ges för hela energi- och koldioxidskatten för kolbränslen och petroleumkoks för förbrukning i metallurgiska processer. Av 6 a kap. 1 § första stycket 12 LSE framgår att skattebefrielse skall ges för hela svavelskatten för förbrukning i metallurgiska processer.

Allmänna råd:

Inom järn- och stålindustrin bör den del av processen som börjar med sintertillverkning och slutar med göt, ämnen eller gjutgods hänföras till metallurgiska processer. Förbrukning av kolbränslen för den fortsatta bearbetningen i t.ex. värmnings- och värmebehandlingsugnar bör inte räknas hit.    För icke-järnmetaller och ferrolegeringar bör skattebefrielsen omfatta de processteg som innebär sintring, smältning eller reduktion. Bränning av kalksten och dolomit bör inte anses höra till den metallurgiska processen.    Skattebefrielsen bör inte omfatta större kvantitet bränsle än den mängd som maximalt behövs för den metallurgiska processen.

3.5 Tillverkningsprocessen i industriell verksamhet

   Av 6 a kap. 1 § första stycket 9 LSE framgår att skattebefrielse ges för hela energiskatten och 70 procent av koldioxidskatten för vissa bränslen som förbrukas för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet.

Allmänna råd:    

Bedömningen av tillverkningsprocessens omfattning, dvs. när den skall anses påbörjad respektive avslutad, bör utgå från de företagsekonomiska huvudfunktionerna tillverkning, försäljning, administration samt forskning och utveckling (FoU).    Man bör inte göra en geografisk koppling till arbetsställe när det gäller en tillverkningsprocess utan funktionen som sådan bör vara avgörande. T.ex. bör varmhållning av råvaror, som sker i ett lager som är avskilt från det område där produktionen äger rum, anses vara en del av tillverkningsprocessen.    Energiförbrukning som sker i och kring byggnad och mark som är knuten till pågående förädling - antingen sammansättningsproduktion, detaljtillverkning eller sönderdelande produktion - bör anses förbrukad i tillverkningsprocessen. Således får bränsleförbrukning i lokaler där verksamhet bedrivs som har samband med tillverkningen, t.ex. kontorslokaler avsedda för inköp till, planering och styrning av produktionen (driftskontor), driftslaboratorier och andra lagerutrymmen än färdigvarulager anses vara hänförlig till sådan verksamhet som hör till tillverkningen.    Till försäljningsverksamhet bör hänföras lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning. Energi som förbrukats i och kring byggnad och mark där sådan lagerhållning bedrivs, t.ex. för varmhållning eller kylning av färdigproducerade varor, eller i övrigt för försäljningsverksamheten, bör således inte anses ha förbrukats i tillverkningsprocessen.    Verksamheten i och kring huvud- och försäljningskontor bör inte betraktas som sådan verksamhet som har samband med tillverkningsprocessen. När det gäller laboratorier bör innebörden av begreppen FoU enligt bokföringsnämndens rekommendation BFN R 1, Redovisning av forsknings- och utvecklingskostnader vara vägledande. Verksamhet som är knuten till grundforskning bör inte anses hänförlig till tillverkningsprocessen, medan däremot tillämpad forskning och utvecklingsarbete bör räknas dit.

4 Återbetalning av skatt

4.1 Begränsning av koldioxidutsläpp

   Om koldioxidskatt har tagits ut för annat bränsle än sådant som beskattas som bensin och har någon begränsat utsläpp av koldioxid i samband med förbrukning av bränslet, medger enligt 9 kap. 4 § LSE beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av koldioxidskatten i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.

Allmänna råd:

   Återbetalning bör medges endast för koldioxid som avskiljs ur rökgaserna. Askans innehåll av oförbränt bränsle bör således inte medföra återbetalning.    Även bindning av koldioxid i växter bör i princip ge rätt till återbetalning. I fall då förbränningsgaser leds genom växthus anses schablonmässigt, såvitt inte annat visas, att utsläppet av koldioxid från det bränsle som alstrar gaserna begränsas med 14 procent.

4.2 Leverans av kyla

   Om värme har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, medger enligt 9 kap. 5 § första stycket LSE beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som framställt värmen återbetalning av     1. energiskatten på elektrisk kraft, och     2. energiskatten och 70 procent av koldioxidskatten på bränsle, dock inte bensin, råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, som förbrukats vid framställning av värmen.    Bestämmelserna i första stycket 2 tillämpas även på råtallolja, dock att återbetalning av energiskatt medges till ett belopp som motsvarar den energiskatt och 70 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.    Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet.

Allmänna råd:    

Leverans av kyla bör jämställas med leverans av värme.

5 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

   Enligt 5 kap. 1 § första stycket 2 LSE inträder skattskyldigheten för upplagshavare när bränsle tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag. Enligt 5 kap. 1 § första stycket 3 LSE inträder skattskyldigheten för upplagshavare när bränsle importeras utan att föras till ett skatteupplag.

Allmänna råd:

   Om en upplagshavare tar emot bränsle från en annan upplagshavare eller importerar bränsle bör följande gälla för att skattskyldighet för bränslet inte skall inträda.    Bränslet bör transporteras direkt till ett skatteupplag utan mellanlagring. Bränslet bör, om inte transportens längd eller oförutsedda händelser medför att detta är omöjligt, anlända till ett skatteupplag inom två dygn från det att bränslet tagits emot.

För ytterligare information, se Riksskatteverkets meddelanden RSV M 2002:10

___________    

Dessa allmänna råd tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2002 och ersätter Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV Ip 1991:1) om svavelskatt, Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV Ip 1993:1) om allmän energiskatt och koldioxidskatt på bränslen, Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV Ip 1993:3) om bensinskatt och koldioxidskatt på bensin och Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV Ip 1993:6) om diseloljeskatt.