På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Vissa ersättningar, till exempel avgångsvederlag är underlag för arbetsgivaravgifter eftersom de ges ut med anledning av ett avtal om arbete. Pension är dock aldrig underlag för arbetsgivaravgifter.

Avgiftspliktig ersättning

Underlaget för arbetsgivaravgifter är första hand löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete. Men också annat som ges ut med anledning av ett avtal om arbete är avgiftspliktigt (2 kap. 10 § SAL). Med uttrycket ”annat som utges med anledning av ett avtal om arbete” vill lagstiftaren markera att en ersättning inte nödvändigtvis behöver utgöra en direkt ersättning för arbete för att vara avgiftspliktig. Det är tillräckligt att ersättningen har sin grund i ett bakomliggande avtal om arbete. Avgångsvederlag och arbetsrättliga skadestånd är exempel på sådana avgiftspliktiga ersättningar. Med avtal om arbete menas både anställningsavtal och uppdragsavtal (prop. 2000/01:8 s. 103).

Avgångsvederlag

I samband med att någon blir uppsagd från sin anställning är det inte ovanligt att arbetsgivaren utbetalar stora avgångsvederlag till den som sagts upp. I vissa fall kan avgångsvederlag bestå av två delar. En del ska täcka lön under skälig uppsägningstid. Den andra delen kan vara en form av skadestånd eller en betalning för att ”köpa ut” en anställd. Även om avgångsvederlaget inte kan sägas vara ersättning för utfört arbete ska den som ger ut ersättningen betala arbetsgivaravgifter på hela avgångsvederlaget, dvs. även på den skadeståndsliknande delen. Det beror på avgångsvederlagets koppling till den tidigare anställningen; det ges ut ”med anledning av ett avtal om arbete” (2 kap. 10 § SAL). Detta gäller även om avgångsvederlaget betalas ut periodiskt med viss andel årligen under ett antal år.

Avgiftsskyldighet för avgångsvederlag i sin helhet infördes i och med skattereformen år 1990. Skattereformen innebar att så gott som samtliga inkomster i inkomstslaget tjänst, som inte var särskilt undantagna, skulle bli underlag för socialförsäkringsförmåner. Därmed skulle de också vara underlag för fulla avgifter. Detta framgår av propositionen om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m. (prop. 1990/91:54 s. 164). Där uttalade man följande om andra avgångsvederlag från arbetsgivare än sådana som betalas ut på grund av avtalsförsäkringar (AGB, AGS och TFA):

”Beträffande andra avgångsvederlag än de i det föregående nämnda finns enligt min mening inte tillräckliga skäl till särbehandling i förhållande till andra anställningsinkomster. Eftersom avgångsvederlag så gott som alltid torde ha sin grund i ett anställningsförhållande kommer de regelmässigt att utgöra inkomst av tjänst. Med hänsyn till de tidigare nämnda förändringarna i AFL och SAL kommer de dessutom normalt att utgöra underlag för fulla socialavgifter samt bli förmånsgrundande.”

Avtalsförsäkringar

Ersättningar som betalas ut på grund av olika avtalsförsäkringar är i många fall också underlag för arbetsgivaravgifter. Med avtalsförsäkringar avses försäkringar som grundar sig på kollektivavtal. Det kan vara olika slag av avgångsersättningar, gruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (AGB, AGS och TFA). I många fall ger utfallande belopp från avtalsförsäkringarna rätt till förmåner från socialförsäkringen och de försäkringsbolag som administrerar dessa försäkringar ska då betala arbetsgivaravgifter på utgivna ersättningar eftersom ersättningarna ges ut med anledning av ett avtal om arbete. Arbetsgivaravgifter ska dock inte betalas för alla utfallande belopp från avtalsförsäkringar utan i vissa fall ska utgivna ersättningar i stället vara underlag för särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (2 kap. 16 § SAL).

Pension

Arbetsgivaravgifter ska inte betalas på ersättningar som är pension (2 kap. 10 § SAL). Detta gäller även om pensionen betalas ut direkt av den tidigare arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska i stället betala särskild löneskatt på sina kostnader för anställdas pensionering enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP). Underlaget för sådan löneskatt redovisas i arbetsgivarens inkomstdeklaration och fastställs vid inkomstbeskattningen. Denna form av löneskatt får inte sammanblandas med lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, SLF, som betalas på avsättningar till vinstandelsstiftelse samt på vissa förmåner från avtalsförsäkringar. Du kan läsa om SLP i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering avsnitt 97 respektive om SLF på sidorna Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Avgångsvederlag (lön) eller pension

Ibland uppstår gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra om viss ersättning ska anses som avgiftspliktig lön, avgiftspliktigt avgångsvederlag eller sådan pension som inte är avgiftsgrundande. Skattereglerna om vad som ska avses med pension finns i 10 kap. 5 § IL. Där anges bl.a. att pension är ersättning som betalas ut på grund av tidigare tjänst. Pension är något som utbetalas till den som upphört att utföra förvärvsarbete åt utbetalaren. Pension utbetalas också i regel periodiskt antingen livsvarigt eller under en begränsad tid. Till grund för pension ligger normalt en pensionsutfästelse där arbetsgivaren lovat att från en viss framtida tidpunkt börja utbetala pension till den anställde.

Frågan om ersättningar från en tidigare arbetsgivare ska ses som lön, avgångsvederlag eller pension får avgöras vid en bedömning av varje enskilt fall. Vissa uttalanden som kan ge viss vägledning finns i SOU 1985:63 s. 132. Där sägs bl.a. följande: ”I begreppet pension får emellertid anses ligga att ett belopp ska utgå periodiskt under viss tid efter avslutad anställning.” Vidare sägs att avgångsvederlag inte är pension och ”detsamma bör gälla om ett vederlag utgår under mycket begränsad tid efter anställningens slut. Enligt reglerna för pensionsförsäkring ska belopp på grund av sådan försäkring utgå under minst fem år. Detta kan tas som stöd för att om belopp utgår under minst fem år är arrangemanget att anse som pension.”

Det kan inträffa att en person får ersättningar som utbetalaren kallar pension samtidigt som personen fortsätter att arbeta åt arbetsgivaren i ungefär samma utsträckning som tidigare. I ett sådant fall bör man i stället betrakta beloppen som kontant lön för utfört arbete. Det är utbetalaren som ska visa att ersättningarna är pension, t.ex. genom att den anställde har minskat sin arbetstid och att pensionen därför utgör kompensation för den lön den anställde går miste om på grund av arbetstidsminskningen. Särskilt höga krav på bevisningen bör ställas när den anställde har ett starkt ägarinflytande i arbetsgivarens verksamhet och därför själv kan påverka löner och pensioner.

Du kan läsa mer om dessa gränsdragningsproblem i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering avsnitt 21.3.3.1.

Skadestånd

Samma resonemang som förs för avgångsvederlag gäller också för skadestånd som en arbetsgivare utbetalat till en anställd eller f.d. anställd. Ett sådant skadestånd från arbetsgivare utgör så gott som alltid skattepliktig inkomst av tjänst för den anställde. Ett skadestånd kan exempelvis vara kompensation för någon arbetsrättslig kränkning som arbetsgivaren gjort sig skyldig till. I ett sådant fall bör skadeståndet visserligen inte kunna anses som ersättning för utfört arbete. Skadeståndet får, även om en del av det betecknas som ideellt skadestånd, ändå anses ha sådan koppling till anställningen att det utgör underlag för arbetsgivaravgifter. Rätten till skadeståndet har en sådan koppling till anställningen att det betalas ut ”med anledning av ett avtal om arbete” (2 kap. 10 § SAL).

Du kan läsa mer om skattereglerna för skadestånd i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering avsnitt 21.2.48.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1]
  • Lag (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster [1]
  • Lag (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader [1]
  • Socialavgiftslag (2000:980) [1] [2] [3] [4] [5]

Propositioner

  • Proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag [1]

Övrigt

  • Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering (SKV 399 del 2) [1] [2]
  • Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering (SKV 399 del 4) [1]
Till toppen