Värdering av förmåner

Huvudregel

Den som ger ut ersättning för arbete ska betala arbetsgivaravgifter. Som ersättning för arbete räknas också värdet av olika förmåner i annat än pengar som mottagaren får (2 kap. 10 § SAL). Det ska vara förmåner som ges ut på grund av utfört arbete eller med anledning av ett avtal om arbete som är avgiftspliktiga. Dessutom är det bara sådana förmåner som är skattepliktiga som ingår i underlaget för avgifter eftersom arbetsgivaravgifter inte betalas på skattefria ersättningar (2 kap. 12 § SAL). Vanliga skattepliktiga förmåner är

• fri bil
• fria luncher
• fri bostad.

Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter är huvudregeln att förmånerna ska värderas enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen med undantag för fri bostad och fritt drivmedel vid bilförmån. Du kan läsa om de undantagen längre ned. De vanligaste förmånerna värderas enligt fastställda schabloner. Det gäller främst för bilförmån och kostförmån. Exempelvis är värdet av en fri måltid, lunch eller middag, 84 kr för 2014. Om arbetsgivaren bjuder en anställd på middag ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter på värdet 84 kr och den anställde blir beskattad för samma värde. Det gäller oavsett vad middagen kostade. Även förmånlig ränta på lån från arbetsgivaren värderas enligt särskilda schabloner. Övriga skattepliktiga förmåner värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärde menas det pris den anställde skulle ha fått betala om han själv köpt varan eller tjänsten för egna pengar (61 kap. 2 § IL). Du kan läsa mer om såväl skattepliktiga som skattefria förmåner i Skatteverkets information om vissa förmåner för beskattningsåret 2014, SKV M 2013:18.

Betalning för förmån

Om den som får en skattepliktig förmån betalar en ersättning till arbetsgivaren eller annan utgivare för förmånen ska den ersättningen sätta ned förmånens värde både vid beskattningen och vid beräkning av arbetsgivaravgifter. För att det ska räknas som en betalning till arbetsgivaren krävs att den anställde betalar med egna pengar, dvs. av sin lön efter skatteavdrag. En betalning behöver inte ske direkt till arbetsgivaren. Om exempelvis den som har en bilförmån själv betalar en reparation till en bilverkstad räknas även det som betalning för förmånen. I en bilförmån ligger att arbetsgivaren står för alla kostnader för bilen utom för drivmedel.

Exempel: nettolöneavdrag

En anställd har en bilförmån som värderas till 2 500 kr per månad. Den anställde betalar av sin nettolön, 500 kr per månad till arbetsgivaren. Underlaget för arbetsgivaravgifter på förmånen blir då 2 000 kr. Samma värde blir också underlag för skatteavdrag och för den anställdes beskattning.

I exemplet har den anställde betalat för förmånen av sin nettolön.

Bruttolöneavdrag – löneväxling

Ett alternativ till nettolöneavdrag är att byta förmån mot lön, något som ofta kallas för löneväxling eller bruttolöneavdrag. Det är inte ovanligt att en anställd som kompensation för att få en förmånsbil går med på en lägre lön. Det blir den nya lägre lönen som han eller hon beskattas för och som blir underlag för de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren ska betala. Det som sker är att den anställde bytt ut kontant lön mot en förmån. Något som är viktigt att komma ihåg är att bruttolöneavdraget inte kan ses som en betalning för förmånen utan det är en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd om en ny lägre lön. Man kan bara betala något med pengar man fått i handen, dvs. med lön efter skatteavdrag.

Exempel: bruttolöneavdrag

En anställd har en bilförmån som värderas till 2 500 kr per månad. Den anställde går med på en lönesänkning för att få förmånen. Sänkningen är 500 kr per månad. Eftersom lönesänkningen inte är en betalning för förmånen blir underlaget för arbetsgivaravgifter på förmånen 2 500 kr. Samma värde blir också underlag för skatteavdrag och för den anställdes beskattning.

Indirekt förmån

Om det inte är den anställde själv utan en anhörig till denne som får en förmån från den anställdes arbetsgivare blir förmånen ändå underlag för arbetsgivaravgifter. Det gäller även om den som fått förmånen inte har utfört något arbete åt den som ger ut den. I ett mål i HFD hade en arbetsgivare sålt en begagnad traktor till en anställds hustru för ett pris under marknadsvärdet. Hustrun var inte anställd. Traktorn skulle användas vid driften av en jordbruksfastighet som tillhörde hustrun. Skillnaden mellan marknadsvärdet och det pris hon betalade beskattades som inkomst av tjänst hos den anställde och inte hos hustrun (RÅ 1989 ref. 57). Målet gällde inkomstbeskattning men eftersom förmånen ansågs vara utgiven till den anställde och därför en ersättning för hans arbete blir den också underlag för arbetsgivaravgifter.

Undantag 1: bostadsförmån

Ett av undantagen från huvudregeln som säger att förmåner ska värderas enligt bestämmelserna i IL handlar om förmån av bostad i Sverige (2 kap. 10 a § första stycket 1 och andra stycket SAL). Undantaget ska dock inte tillämpas på

• fri semesterbostad
• fri bostad i arbetsgivarens hushåll.

När man beräknar underlaget för arbetsgivaravgifter ska annan fri bostad än semesterbostad eller bostad i privathem värderas enligt särskilda värdetabeller i stället för att följa marknadsvärdet. Vid beskattningen gäller marknadsvärdet varför det alltså kan bli olika värden på samma förmån, ett vid beskattningen och ett annat vid underlaget för avgifter. Skatteverket tar årligen fram särskilda tabeller där förmånsvärden för fri bostad anges med belopp per kvadratmeter bostadsyta och månad. Landet har indelats i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Ett förmånsvärde bestäms för varje område. Dessutom fastställs ett värde för bostäder belägna på landsbygd. Detta värde ska motsvara 90 % av det lägsta värde som fastställts för de olika områdena. Värdet som gäller för bostad på landsbygd blir aldrig aktuellt att använda inom Stor-Stockholm eller Stor-Göteborg. Bostadsförmånsvärden inom de områdena är väsentligen enhetliga oavsett om bostaden är belägen inom gruppbebyggelse eller mer ensligt belägen (SKV M 2013:18 avsnitt 4.5.1). Som underlag för schablonvärdena ligger hyresundersökningar utförda av Statistiska Centralbyrån. De förmånsvärden som gäller för 2014 finns i bl.a. Skatteverkets meddelanden SKV M 2013:18. Dessa schablonvärden används också när man beräknar underlag för skatteavdrag (11 kap. 10 § SFL). Samma värde redovisas på kontrolluppgiften (15 kap. 11 § SFL). Vid beskattningen däremot gäller inte schablonerna utan då beräknas förmånsvärdet med ledning av hyrespriset på orten, dvs. marknadsvärdet.

Semesterbostad

Värdering av fri eller subventionerad semesterbostad ska göras till marknadsvärdet enligt huvudregeln i IL. Detta innebär att samma värderingsregel ska vara grund för såväl arbetsgivaravgifter, skatteavdrag som inkomstbeskattning. Skatteverket anser att en anställd som kan disponera arbetsgivarens fritidsbostad ska beskattas för möjligheten att använda egendomen för privat bruk och inte för ett faktiskt nyttjande (2011-11-23, dnr 131 625311-11/111).

Om det saknas hyresmarknad på orten där semesterbostaden finns eller om det av andra orsaker är svårt att göra en objektiv beräkning av värdet med utgångspunkt i marknadsvärdet får värderingen i stället göras enligt vissa schabloner (se SKV M 2013:18 avsnitt 4.6.1).

Bostad i arbetsgivarens hushåll

Bostadsförmån som en fysisk person får av en annan fysisk person och som ges ut i dennes hushåll ska beräknas enligt en särskild schablon (61 kap. 3 a § IL). Ett exempel på när det kan inträffa är när den som arbetar som s.k. au pair får bo i ett rum i arbetsgivarens bostad. Värdet av den förmånen beräknas till 600 kr för hel kalendermånad eller 20 kr per dag för del av månad.

Undantag 2 - drivmedelsförmån

När den som har bilförmån också får fritt drivmedel ska den förmånen vid inkomstbeskattningen värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Detta uppräknade värde ska också användas vid beräkning av skatteavdrag och redovisas på kontrolluppgiften för den anställde. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter ska värdet av det fria drivmedlet däremot beräknas till marknadsvärdet utan någon uppräkning (2 kap. 10 a § första stycket 2 SAL). Observera att regeln om uppräkning av värdet i förhållande till marknadsvärdet endast gäller för drivmedel i samband med bilförmån. Om arbetsgivaren svarar för drivmedel till den anställdes privata bil, ska förmånsvärderingen även vid inkomstbeskattningen göras till drivmedlets marknadsvärde.

Justerat värde för bilförmån och kostförmån

Om det finns synnerliga skäl kan den som har bilförmån, kostförmån eller bostadsförmån i annans hushåll få det schablonberäknade förmånsvärdet justerat vid beskattningen. Reglerna om detta finns i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ IL.

För att en arbetsgivare eller annan utgivare ska kunna få använda sig av justerade förmånsvärden som underlag för arbetsgivaravgifter krävs att arbetsgivaren ansöker och får ett beslut om det från Skatteverket (2 kap. 10 b § SAL). Ett sådant beslut om justerat förmånsvärde gäller också för skatteavdrag (11 kap. 11 § SFL). Ansökningar om att under löpande kalenderår få tillämpa justerat förmånsvärde enligt denna punkt avser oftast frågor om bilförmåner. Skatteverkets beslut innebär en förhandsprövning eftersom en prövning av om den anställde har skäl att få värdet justerat kan göras först efter att inkomstdeklarationen har lämnats. Beslutet, som gäller arbetsgivaravgifter och skatteavdrag bygger på uppgifter som arbetsgivaren lämnar om hur bilen är avsedd att användas, t.ex. att den kommer att vara lastad med tung och skrymmande last eller att den ska ha sådan fast inredning eller utrustning som gör bilen mindre lämpad för privat användning.

Ett sådant beslut till arbetsgivaren om justerat förmånsvärde har enbart betydelse för beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Beslutet är inte bindande för Skatteverket vid inkomstbeskattningen för den anställde. Det justerade förmånsvärdet ska visserligen anges på kontrolluppgiften och ligger därför till grund för det beskattningsförslag som finns förtryckt på inkomstdeklarationen (15 kap. 11 § SFL). På kontrolluppgiften ska dock arbetsgivaren genom ett kryss markera att förmånsvärdet har justerats (15 kap. 9 § första stycket 4 SFL). Skatteverket får på det sättet en signal om att det kan finnas skäl att pröva om de grunder som arbetsgivaren åberopat som skäl för justering också har förelegat under beskattningsåret för den anställde.

Om arbetsgivaren fått ett beslut från Skatteverket om justerade förmånsvärden ska arbetsgivaren informera den anställde som har förmånen om beslutet (2 kap. 10 d § SAL). Skälet till det är att den anställde ska få information om justeringen så att han eller hon inte själv ansöker om ändring av skatteavdraget på samma grunder.

Justerat bostadsförmånsvärde

En arbetsgivare eller annan utgivare kan även ansöka om att få det schablonberäknade värdet av fri eller delvis fri bostad justerat vid beräkning av arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 c § SAL). Justering kan göras om det förmånsvärde som finns i de särskilda värdetabellerna för bostadsförmåner avviker med mer än 10 procent av marknadshyran för bostaden (61 kap. 2 § IL). Skatteverket kan då besluta att arbetsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter på marknadsvärdet i stället för schablonvärdet.

Om en tjänstebostad är större än vad den skattskyldige och hans familj behöver, ska förmånsvärdet vid inkomstbeskattningen bestämmas till värdet av en normal bostad för dem. Detta gäller bara om bostadens storlek beror på representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten (61 kap. 20 § IL). En arbetsgivare kan också i detta fall ansöka hos Skatteverket om att vid beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag få använda det justerade värdet om det avviker från värdet enligt värdetabellerna med mer än 10 procent.

Arbetsgivaren ska underrätta den anställde om Skatteverket har beslutat om justerade förmånsvärden för bostad på samma sätt som gäller enligt beslut om justering av förmånsvärden för bil och kost (2 kap. 10 d § SAL).

Du kan läsa mer om värdering av fri bostad i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering avsnitt 22.7.