På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Grundläggande beloppsgräns för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter är 1 000 kr.

Beloppsgränsen 1 000 kronor

Arbetsgivaravgifter ska inte betalas på ersättning till en person om ersättningen under året är mindre än 1 000 kr (2 kap. 14 § SAL). Beloppsgränsen gäller oavsett om ersättningen är i kontanter eller i form av skattepliktiga förmåner. Inte heller egenavgifter ska betalas på ersättningar under beloppsgränsen (3 kap. 9 § SAL).

Samma beloppsgräns, 1 000 kr, finns även när det gäller förmåner från socialförsäkringen. Man får inte pensionsgrundande inkomst beräknad på ersättning från en och samma utgivare om ersättningen under året sammanlagt är lägre än 1 000 kr (59 kap. 22 § SFB). Ersättningen är inte heller sjukpenninggrundande (25 kap. 16 § SFB). Här finns alltså exempel på den grundläggande principen om att avgiftsskyldigheten i möjligaste mån ska vara kopplad till vad som ger förmåner från socialförsäkringen. Undantag finns dock t.ex. på ersättningar som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp.

Så snart ersättningen är minst 1 000 kr blir utgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter och då från första kronan. Varje år ska bedömas för sig. Om någon ger ut 900 kr i december år 1 och 950 kr i januari år 2 till samma person ska arbetsgivaravgifter inte betalas på ersättningarna under förutsättning att mottagaren inte fått andra ersättningar från utgivaren respektive år. Om utgivaren i exemplet betalar ut ytterligare 100 kr i februari år 2 till samma person blir utgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter eftersom den sammanlagda ersättningen under året uppgår till minst 1 000 kr (2 kap. 24 § fjärde stycket SAL). Utgivaren ska då redovisa och betala arbetsgivaravgifter senast den 12 mars år 2 på ett underlag av 1 050 kr.

Beloppsgränsen när utbetalaren gör avdrag för utgifter

Om ersättningen för arbetet är avpassad för att täcka utgifter i arbetet som mottagaren har, ska den kostnadstäckande delen av ersättningen inte ingå i avgiftsunderlaget (2 kap. 21 § SAL). I ett fall hade en förening betalat ut ersättningar till musiker där beloppen till respektive musiker var 1 000 kr eller mer. Föreningen hade rätt att göra avdrag för musikernas utgifter i arbetet enligt schablon med 30 % av ersättningen. Efter avdraget blev ersättningarna till samma mottagare lägre än 1 000 kr under året. Högsta förvaltningsdomstolen fann dock i en dom att var och en av de utbetalda ersättningarna uppgick till minst 1 000 kr. Den omständigheten att avgiftsunderlaget blev mindre genom att avdrag för utgifter beviljades, medför inte att skyldigheten att betala avgifter bortfaller (RÅ 1988 ref. 105).

Exempel: Beloppsgränsen när utbetalaren gör avdrag för utgifter

En förening betalar en musiker 1 300 kr för en spelning. När föreningen ska redovisa underlag för arbetsgivaravgifter får föreningen göra ett schablonavdrag med 30 % av gaget för de beräknade utgifter i arbetet som musikern kan ha. Underlaget för avgifterna blir då 910 kr, således under 1 000 kr. Men då ersättningen till musikern, 1 300 kr, överstiger beloppsgränsen ska föreningen betala arbetsgivaravgifter. Föreningen skulle i stället ha kunnat betala ut gage med 910 kr och en kostnadsersättning på 390 kr. Då ska föreningen inte betala arbetsgivaravgifter. Kostnadsersättningar är avgiftspliktiga bara till den del det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren inte får dra av vid beskattningen (2 kap. 11 § 1 SAL).

Ingen övre beloppsgräns på ersättningar över ”taket”

Det finns inte någon övre beloppsgräns för när socialavgifter ska betalas. Även löner och andra ersättningar som överstiger det inkomsttak som finns för beräkningen av förmåner från socialförsäkringen ska ingå i avgiftsunderlaget. Ersättningar som sammanlagt under året överstiger 7,5 inkomstbasbelopp är dock inte pensionsgrundande (59 kap. 4 § SFB). Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ska bortses från ersättningar som överstiger 7,5 prisbasbelopp (25 kap. 5 § SFB). Det förhållandet att arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter ska betalas även på ersättningar som överstiger vad som är förmånsgrundande är ett exempel på avsteg från det samband som i regel råder mellan socialförsäkringen och socialavgifterna. Däremot betalar den enskilde inte allmän pensionsavgift på den del av den sammanlagda inkomsten som överstiger 8,07 inkomstbasbelopp.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Övrigt

Till toppen