På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

De flesta arbetsgivare i ett stödområde får göra avdrag från arbetsgivaravgifterna. På grund av EU:s regler om statsstöd får dock företag inom transportsektorn eller företag som bedriver jordbruk, vattenbruk och fiske inte del av stödet.

Förutsättningar för rätt till avdraget

Arbetsgivare som har sin verksamhet inom ett stödområde får göra ett särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna. Det gäller för dem som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet. Även ideella föreningar och stiftelser, med undantag för registrerade trossamfund, får göra avdraget om de bedriver verksamheten vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe.

Bestämmelserna om det särskilda avdraget finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), i fortsättningen kallad stödområdeslagen. Syftet med avgiftslättnaden är enligt regeringen att den ska stimulera småföretagandet samt att bidra till en god service i de delar av landet som har de största geografiska lägesnackdelarna med bl.a. långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden (prop. 2001/02:45 s. 36).

Vad räknas som ett stödområde?

Av en bilaga till stödområdeslagen framgår vad som menas med ett stödområde.

Stödområdena är främst kommuner i inre Norrland och i de norra delarna av Dalarnas och Värmlands län. För några av kommunerna räknas bara delar av dessa genom att vissa församlingar har angivits som ingående i stödområdet. Med församlingar menas de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999.

Fast driftställe

För rätt till avdraget krävs att verksamheten bedrivs från arbetsgivarens fasta driftsställe eller, när det gäller ideella föreningar och stiftelser, en plats som motsvarar sådant driftställe i stödområdet (2 § stödområdeslagen). Med fast driftställe för näringsverksamhet menas en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Begreppet fast driftställe innefattar särskilt plats för företagsledning, filial, kontor, fabrik, verkstad m.m. (2 kap. 29 § IL). Du kan läsa mer om fast driftställe i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, del 3 avsnitt 50.

Observera att det ska vara fråga om en stadigvarande plats för verksamheten. Det saknar betydelse var arbetsgivaren är registrerad. Även ett företag med säte utanför stödområdet som har verksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet har därför rätt till avdraget för den del av verksamheten som kan kopplas till detta driftställe (5 § andra stycket stödområdeslagen). I prop. 2001/02:45 s. 55 sägs följande: ”I avgiftsunderlaget får endast ingå avgiftspliktig ersättning som har utgetts för arbete vid ett fast driftställe i stödområdet. Om verksamheten bedrivs så att arbete utförs vid flera fasta driftställen blir det aktuellt att skilja ut den del av ersättningen som utgetts för arbete vid driftstället inom området. Det bör dock inte medföra särskilt stora problem eftersom det vanligtvis är tillräckligt med fyra heltidsarbetande personer vid driftstället för att avdrag ska göras med maximalt belopp.”

OECD:s modellavtal

Bestämmelserna om fast driftställe i 2 kap. 29 § IL tar sikte på internationella skattefrågor och är därför utformad med utgångspunkt i de principer som ligger till grund för OECD:s modellavtal. Rätten för ett land att beskatta en näringsverksamhet är kopplad till i vilket land verksamheten har fast driftställe. I modellavtalet finns en definition av fast driftställe i artikel 5 med tillhörande kommentarer. Skatteverket anser att om arbetet vid en arbetsplats är avsedd att pågå under minst sex månader bör i regel denna plats utgöra ett fast driftställe.

Exempel: personliga assistenter

Det arbete som en personlig assistent utför hos en funktionshindrad person i dennes bostad inom stödområdet anses som arbete vid assistansföretagets fasta driftställe även om arbetsgivaren har sitt säte utanför stödområdet. Detta gäller även om assistentens arbete innebär att han under dagtid är tillsammans med den funktionshindrade på dennes utbildnings- eller arbetsplats eller liknande. Dock krävs att arbetet i stödområdet är avsett att pågå under minst sex månader.

Exempel: byggnadsarbete

För en arbetsgivare inom byggnadsbranschen utgör en byggarbetsplats ett fast driftställe om arbetet där ska pågå minst sex månader. Ett byggföretag med säte utanför stödområdet kan därför ha rätt till avdrag från arbetsgivaravgifterna om företagets verksamhet vid platsen för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamheten ska pågå under minst sex månader.

Exempel: konsultföretag

Ett konsultföretag med säte utanför stödområdet anses ha fast driftställe inom stödområdet om en anställd hos företaget ska arbeta i en kunds lokaler inom stödområdet och arbetet är avsett att pågå under minst sex månader.

Exempel: skogsarbete

För dem som arbetar med skogsavverkning och annat skogsarbete på en skogsfastighet som tillhör arbetsgivaren anses platsen för skogsarbetet utgöra arbetsgivarens fasta driftställe. Det gäller oberoende av om företaget på den fastigheten har någon av de anordningar som lagtexten anger såsom plats för företagsledning, filial, kontor m.m. (RÅ 2001 ref. 38). Om arbetet utförs på en skogsfastighet som inte tillhör arbetsgivaren blir skogsfastigheten arbetsgivarens fasta driftställe om arbetet där är avsett att pågå minst sex månader.

Exempel: tjänsteresor

Det är arbetsgivarens faktiskt bedrivna arbete inom stödområdet som avgör om arbetsgivaren får göra det särskilda avdraget från arbetsgivaravgifterna. Om personer som är anställda vid ett fast driftställe i stödområdet företar kortvariga tjänsteresor utanför området innebär det inte att arbetsgivaren förlorar sin rätt till avdraget för de löner som betalas ut under den tid tjänsteresorna pågår.

I vilka fall får avdrag inte göras?

Arbetsgivare som inte får göra avdraget

Vissa arbetsgivare är uteslutna från rätten till avdrag oavsett verksamhet, eftersom avdraget är avsett att vara en stimulans för näringslivet (1 och 3 §§ stödområdeslagen). De undantagna arbetsgivarna är:

  • kommuner
  • landsting
  • statliga myndigheter
  • statliga affärsdrivande verk
  • registrerade trossamfund.

Ett av stat eller kommun helägt aktiebolag har däremot rätt till det särskilda avdraget om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Eftersom avdrag bara medges för arbete i utgivarens näringsverksamhet (undantag för vissa ideella föreningar) får exempelvis privatpersoner som betalar arbetsgivaravgifter inte göra det särskilda avdraget.

Verksamheter som inte ge rätt till avdrag

Vissa verksamheter ger inte rätt till särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna (4 § stödområdeslagen). Det är verksamheter som omfattas av särskilda stödbestämmelser inom EU. De verksamheter det gäller är följande:

  • fiskeriverksamhet, vattenbruksverksamhet eller sådan jordbruksverksamhet som avser produkter som anges i bilaga 1 till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
  • transportverksamhet.

I bilaga 1 till EU-fördraget finns uppräknat de flesta tänkbara produkter som ingår i ett jordbruk.

Den som uteslutande bedriver verksamhet av de angivna slagen får alltså inte göra det särskilda avdraget.

Om en arbetsgivare bedriver blandad verksamhet som både omfattar någon av de nämnda verksamheterna och annan verksamhet, kan arbetsgivaren göra avdrag från arbetsgivaravgifterna för denna andra verksamhet om den bedrivs vid fast driftställe inom stödområdet.

Som stöd för att avgränsa vilka verksamheter som inte ger rätt till avdrag från arbetsgivaravgifterna kan man använda Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI 2007). SNI 2007 har som bas EU:s näringsgrensstandard. Observera att det kan finnas verksamheter med annan SNI-kod än de nedan uppräknade som inte har rätt till stödet. Till sådan jordbruksverksamhet som inte ger rätt till avdrag bör verksamheter med SNI-koder som hör till grupperna 011 - 015 räknas. Däremot räknas inte service till jordbruk, t.ex. avbytarverksamhet som jordbruk och har därför rätt till avdraget. Till fiske och vattenbruk bör räknas verksamheter med SNI-kod tillhörande grupp 03.

Till transportverksamhet bör räknas järnvägstransport (SNI-kod 491 och 492), övrig landtransport (kod 493 och 494), sjötransport (kod 501 – 504), lufttransport (kod 511 och 512 med undantag för kod 5122 rymdfart). Verksamheter som tillhör dessa huvudgrupper ger därför inte rätt till de särskilda avdragen. Stödtjänster till transport såsom resebyråverksamhet samt post- och telekommunikationer ger däremot rätt till det särskilda avdraget om verksamhet bedrivs från fast driftställe i stödområdet.

Observera att det inte är SNI-koden som sådan som är avgörande för frågan om företaget har rätt till särskilt avdrag utan det är den verksamhet som företaget rent faktiskt bedriver som anger om det har rätt till avdraget.

Avdragets storlek och hur det beräknas

Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska från summan av avgifterna avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. Sammanlagt får avdrag dock göras med högst 7 100 kr per månad vilket motsvarar högst 85 200 kr per år (5 § första stycket stödområdeslagen). Avdraget beräknas för varje månad. Om arbetsgivaren inte kunnat göra fullt avdrag en viss månad kan företaget inte utnyttja detta följande månader.

Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften och i andra hand från arbetsgivaravgifterna.

Exempel: hur avdraget beräknas

Avgiftsunderlaget en månad uppgår till 60 000 kr. Avdrag från arbetsgivaravgifterna får då göras med 10 % d.v.s. 6 000 kr. Arbetsgivaravgiftena före avdraget uppgår till 18 852 kr och efter avdraget 12 852 kr.

Begränsningsregel – ersättningar till personer över 65 år

En grundprincip på socialavgiftsområdet är att avdrag från avgifterna aldrig får medföra att den sammanlagda avgiften att betala blir lägre än ålderspensionsavgiften på 10, 21 procent. Därför finns här en regel som säger att avdrag inte får göras för anställda för vilka endast ålderspensionsavgift betalas (2 § första stycket stödområdeslagen). Det gäller för anställda eller andra mottagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre.

Begränsningsregel – ersättningar till personer som inte fyllt 26 år

Arbetsgivare som har anställda som vid årets ingång inte fyllt 26 år betalar en lägre arbetsgivaravgift. Därför finns även här en begränsningsregel som säger att för den del av avgiftsunderlaget som avser löner till unga får det särskilda avdraget inte medföra att arbetsgivaravgiften understiger ålderspensionsavgiften (5 § första stycket stödområdeslagen). På den del av underlaget som avser ersättningar till unga får särskilt avdrag därför göras från underlaget med högst skillnaden mellan avgiftssatsen för unga och ålderspensionsavgiften (jfr prop. 2008/09:7 s. 17).

Exempel: begränsningsregel - ersättningar till unga

En arbetsgivare har 2013 två anställda i sin verksamhet i stödområdet, en som är 30 år och en som är 24 år. Båda tjänar 20 000 kr per månad. För 30-åringen beräknas avdraget till 2 000 kr (= 20 000 x 10 %). För 24-åringen betalas arbetsgivaravgifter med 15,49 %. Skillnaden mellan avgiftssatsen för unga och ålderspensionsavgiften är 5,28 % (= 15,49 – 10,21). Därför blir avdraget för 24-åringen 1 056 kr (= 20 000 x 5,28 %). Det sammanlagda avdraget blir då 3 056 kr. Eftersom det ligger under taket, 7 100 kr per månad kan arbetsgivaren göra särskilt avdrag med 3 056 kr.

Begränsningsregel - koncerner

Syftet med det särskilda avdraget från socialavgifterna är i första hand att stimulera småföretagandet (prop. 2001/02:45 s. 36). Avdragsrätten är därför begränsad för företag som ingår i större företagsgrupper med intressegemenskap. Begränsningsregeln säger att om flera företag ingår i en och samma koncern ska de vid bedömningen av avdragsrätten anses som en (1) avgiftsskyldig (5 § tredje stycket stödområdeslagen). Med koncern menas samtliga inom civilrätten förekommande koncernbegrepp. Det innebär att utländska koncerners dotterbolag i Sverige inte anses ingå i en koncern när det handlar om rätten till särskilda avdrag. Detsamma gäller i det fall en fysisk person äger flera aktiebolag utan att det är fråga om ett koncernförhållande, dvs. om den fysiska personen inte bedriver enskild näringsverksamhet (prop. 1996/97:21 s. 21 och 28). Begränsningsregeln för koncerner innebär att om det inom en koncern bedrivs verksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet kan det alltså bli aktuellt för moderbolaget att göra ett utvidgat särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna. Det gäller även om moderbolaget självt inte bedriver sin verksamhet inom stödområdet. I första hand ska avdraget göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget ska det företaget bestämma hur avdraget ska fördelas mellan dotterföretagen.

Statliga stöd av mindre betydelse och kumulationskontrollen

Enligt EU-rätten är allt statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden förbjudet (artikel 107.1 EUF-fördraget). En medlemsstat måste underrätta kommissionen om den ger stöd för att kommissionen ska kunna avgöra om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden (artikel 108.3 EUF-fördraget). Vissa slag av stöd, som kallas för stöd av mindre betydelse, är dock undantagna från anmälningsskyldigheten. För att ett stöd ska anses utgöra stöd av mindre betydelse får det totala stöd som beviljas ett företag inte överstiga 200 000 euro under en treårsperiod (Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006). För vägtransportsektorn är stödtaket 100 000 euro under en treårsperiod. Förordningen gäller inte för stöd till jordbruks-, fiske- och vattenbrukssektorn.

Den nämnda förordningen ställer krav på medlemsländerna om att medlemsländerna ska kontrollera att stöd av mindre betydelse inte kumuleras, dvs inte läggs samman med andra statliga stöd så att takgränsen överskrids (kumulationskontroll).

Bestämmelser i vår interna rätt har införts i förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet. För att säkerställa kumulationskontrollen ska en stödgivare enligt förordningen kontrollera att beloppsgränsen 200 000 euro under en treårsperiod inte överskrids (19 §). Det finns också regler om informationsskyldighet för såväl stödgivare som mottagare. Den stödgivande myndigheten ska informera mottagaren om att stödet har karaktären av stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (20 §). De särskilda avdragen från socialavgifterna utgör statligt stöd av mindre betydelse. Stödet har inte konstruerats som ett bidrag utan företag får stödet genom att göra avdrag i arbetsgivardeklarationen utan något ansökningsförfarande. På grund av det blir det särskilda svårigheter att verkställa den nämnda kumulationskontrollen. För närvarande är det ingen risk med de statliga stöd som förekommer att dessa tillsammans med de särskilda avdragen från socialavgifterna skulle överskrida taket 200 000 euro under en treårsperiod.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2001 ref. 38 [1]

EU-författningar

  • Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse [1]

Lagar & förordningar

  • Förordning (1988:764) om statligt stöd till näringslivet [1] [2] [3]
  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1] [2]
  • Lag (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]

Propositioner

  • Proposition 2001/02:45 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter, m.m. [1] [2] [3]
  • Proposition 2008/09:7 Kraftfullare nedsättning av socialavgifter för unga [1]

Ställningstaganden

  • Utvidgat företagsstöd och fast driftställe [1]

Övrigt

  • Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering (SKV 399 del 3) [1]
  • fördraget om upprättandet av europeiska gemenskapen [1]
Till toppen