På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

OBS: Nedan visas versionen från 16 apr 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Stiftelser kan delas in i olika grupper t.ex. efter ändamål eller destinatärer. De vanligaste stiftelsetyperna listas i bokstavsordning med information om bland annat syfte och verksamhet.

Skillnaden mellan föreningar och stiftelser

Gränsen mellan föreningar och stiftelser kan i vissa fall vara oklar. Efter stiftelselagens tillkomst är de tillfällen då denna frågeställning uppkommer dock mer sällsynta än tidigare.

Typiskt för en förening är att det finns medlemmar och att det finns möjlighet att fritt – efter beslut inom föreningen – ändra stadgarna i sin helhet. T.ex. att ändra föreningens ändamål eller att upplösa föreningen. Antalet medlemmar i en förening kan variera. Läs mer om de civilrättsliga bestämmelserna för ideella föreningar.

En stiftelse däremot är en självägande egendomsmassa. Det finns inga medlemmar i en stiftelse. Beslut om att ändra t.ex. en stiftelses ändamål eller att upplösa stiftelsen kräver tillstånd från Kammarkollegiet eller länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.

De vanligaste stiftelsetyperna

Stiftelser kan delas in på flera olika sätt t.ex. efter

  • stiftelsens ändamål
  • stiftelsens destinatärer
  • hur stiftelsen har förvärvat sina tillgångar
  • hur stiftelsen bedriver sin verksamhet
  • vilken lagstiftning som är tillämplig på stiftelsen.

Även vid inkomstbeskattningen delas stiftelser in i olika grupper. De indelningar som används vid inkomstbeskattningen saknar oftast inverkan på den civilrättsliga bedömningen av en stiftelse.

För att kunna bedöma en stiftelse behövs stiftelseurkunden och i förekommande fall även stiftelsens stadgar. Dessa kan ingå i en och samma handling, t.ex. ett testamente, ett kommunfullmäktigeprotokoll eller ett kollektivavtal. Om föreskrifterna i stiftelseurkunden har ändrats genom beslut av Kammarkollegiet eller på annat sätt krävs också tillgång till ändringarna. I vissa fall krävs även tillgång till årsredovisning eller andra handlingar.

Den uppräkning som görs här är i bokstavsordning och saknar annan indelning.

Anslagsstiftelser

Statlig verksamhet eller verksamhet där staten samverkar med privaträttsliga subjekt i stiftelseform förekommer, men var framför allt vanliga förr. Verksamheten i en sådan stiftelse regleras ofta genom en författning eller liknande men också samverkansavtal förekommer.

Dessa stiftelser har i huvudsak finansierats genom årliga bidrag och inte genom en varaktig förmögenhetsdisposition vid bildandet. Exempel är Norrlandsfonden och Stiftelsen Svenska Filminstitutet.

Det har också varit vanligt att kommunal verksamhet bedrivits i stiftelseform t.ex. kollektivtrafik, bostadsbolag och fastighetsförvaltning.

Sedan stiftelselagen kom till är det inte längre möjligt att bilda stiftelser som är beroende av löpande anslag. Dessa anslagsberoende stiftelser uppfyller inte varaktighetskriteriet. Löften om ytterligare anslag kan inte heller beaktas utan det är endast den förmögenhet som finns vid bildandet som påverkar bedömningen av varaktigheten. Stiftelselagen är dock tillämplig på de anslagsstiftelser som fanns när lagen trädde ikraft.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfondens ändamål är att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Fonden bildades genom ett beslut av 1928 års riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt. Allmänna arvsfonden omfattas inte av stiftelselagen (prop. 1993/94:9 s. 59) utan regleras i lag (1994:243) om Allmänna arvsfonden.

Avkastningsstiftelser

En avkastningsstiftelse tillgodoser sitt syfte genom att ur den löpande avkastningen dela ut kontanta bidrag. Stiftelsens förmögenhet består oftast av värdepapper eller banktillgodohavanden. Förmögenheten ska vara godtagbart placerad och stiftelsen får i princip inte förbruka medel för annat än till förmån för det syfte och den destinatärskrets som stiftaren bestämt. Detta innebär i princip att en avkastningsstiftelse i praktiken inte kan utöva näringsverksamhet. Förmögenheten kan dock vara godtagbart placerad i t.ex. en hyresfastighet, vilket innebär att stiftelsen genom detta innehav blir näringsutövare.

Familjestiftelser

Med familjestiftelse menas en stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose en viss familjs, en viss släkts eller bestämda personers intressen. Destinatärskretsen är bestämd i förväg och dessa personer har då företrädesrätt till utdelningen från stiftelsen. I de fall destinatärskretsen omfattar bestämda fysiska personer är familjestiftelserna undantagna från stiftelselagens tillämpningsområde (1 kap. 7 § SL).

Antalet familjestiftelser överstiger troligen inte 700.

Familjestiftelser behandlas i avsnitt 5.2 i Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl. 2012 (SKV 327).

Företagsanknutna stiftelser

Stiftelser som grundats av företag för att främja arbetstagares trygghet i form av sociala förmåner kallas ibland företagsstiftelser men benämns också tryggandestiftelser. Regler för dessa stiftelser finns i tryggandelagen. Lagen reglerar två slags stiftelser, pensionsstiftelser och personalstiftelser. Stiftelselagen omfattar inte dessa stiftelser (1 kap. 1 § andra stycket SL). Läs mer under Stiftelser enligt tryggandelagen.

Till gruppen företagsanknutna stiftelser hör även personal- och pensionsstiftelser som inte omfattas av tryggandelagen. De omfattas i stället av stiftelselagen. Även kollektivavtalsstiftelser och vinstandelsstiftelser benämns ibland som företagsanknutna. Dessa behandlas nedan.

Insamlingsstiftelser

Det karakteristiska för en insamlingsstiftelse är att det vid bildandet av stiftelsen inte behöver finnas något stiftelsekapital, någon förmögenhetsbildning har inte skett vid bildandet. Istället sker bildandet av stiftelsen efter ett upprop av stiftaren eller stiftarna. Detta kan ske i någon tidning eller att man på annat sätt vänder sig till allmänheten, anställda på ett företag eller medlemmarna i en viss förening. Det saknar betydelse för stiftelsebildningen om stiftaren tillskjuter egna medel, det är själva uppropet som utgör bildandet för en insamlingsstiftelse. En stiftelse kan således inte bli en insamlingsstiftelse i efterskott.

Om en stiftelse utgör en vanlig stiftelse eller insamlingsstiftelse är bara relaterat till sättet stiftelsen bildats på. Vilken verksamhet som sedan bedrivs i stiftelsen kan vara lika i båda stiftelseformerna. För insamlingsstiftelserna finns dock ett krav på användning av intäkterna i 11 kap. 2a § SL som saknar motsvarighet för vanliga stiftelser. Men det ska framgå av stiftelsens namn om det är en insamlingsstiftelse.

På grund av sättet för bildandet faller insamlingsstiftelsen utanför stiftelselagens allmänna definition av en stiftelse och stiftelselagen är bara tillämplig i särskilt angivna delar på insamlingsstiftelser, se 11 kap. SL. För att det ska kunna vara en insamlingsstiftelse ska krävs att det rör sig om insamling av pengar. En insamling av t.ex. kläder eller annat lösöre leder inte till att en insamlingsstiftelse bildas.

Kollektivavtalsstiftelser

En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kollektivavtal kommer överens om att inrätta en stiftelse som ska tillgodose sitt syfte främst genom att utge kontanta bidrag ur de medel som arbetsgivare löpande betalar in till stiftelsen (11 kap. 3 § SL). Inte heller för en kollektivavtalsstiftelse sker någon förmögenhetsbildning vid bildandet av stiftelsen och den faller därför utanför stiftelselagens allmänna definition av stiftelse. En skillnad mellan kollektivavtalsstiftelser och vanliga stiftelser är att kollektivavtalsstiftelsers stiftelseförordnande kan ändras och upphävas genom en skriftlig överenskommelse mellan stiftarna och stiftelsen. Stiftelselagen är endast delvis tillämplig på kollektivavtalsstiftelser

Kyrkliga stiftelser

Församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelseliknande karaktär omfattas inte av stiftelselagen (prop. 1993/94:9 s. 58). Prästlönetillgångarna – prästlönefastigheter och prästlönefonder – regleras inte heller av stiftelselagen, se 4 § lag (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220). Läs mer om Svenska kyrkans stiftelser.

Gravfonder som tillkommit innan lagen (1963:537) avseende gravrätter, och som ska förvaltas särskilt för all framtid, omfattas inte av stiftelselagen. För närmare information se prop. 1993/94:9 s. 59.

Näringsdrivande stiftelser

Näringsdrivande stiftelser förekommer på många olika områden, t.ex. inom kulturområdet, skola, vård och omsorg.

En avkastningsstiftelse kan i normalfallet inte utöva näringsverksamhet på grund av kravet på att förmögenheten ska vara godtagbart placerad och på hur avkastningen får användas. En verksamhetsstiftelse däremot tillgodoser normalt sitt ändamål genom den bedrivna verksamheten. Om stiftelsen har placerat sin förmögenhet i t.ex. en hyresfastighet innebär det att den anses bedriva näringsverksamhet. Detta gäller också avkastningsstiftelser.

Innan en stiftelse börjar bedriva näringsverksamhet ska detta anmälas till tillsynsmyndigheten. Stiftelsen ska registreras i stiftelseregistret och ska också lämna uppgifter om under vilken firma som verksamheten kommer att bedrivas. Om firmanamnet avviker från stiftelsens namn får ordet stiftelse eller en förkortning av detta inte ingå i firmanamnet. Registreringen ger skydd för stiftelsens firma, men endast inom det område som registreringen omfattar. Se 8 kap. SL och firmalagen (1974:156).

Om en näringsdrivande stiftelse bedriver näring i ett annat firmanamn än stiftelsens ska det av firmans handlingar (fakturor m.m.) framgå att det är en stiftelse som bedriver verksamheten. Se vidare i 8 kap. 4 § SL.

Stiftelselagens bestämmelser om stiftelsens firma gäller vid sidan av firmalagens bestämmelser.

Samstiftelser

Med en samstiftelse avses en stiftelse som – efter tillstånd från Kammarkollegiet – bildats genom att flera mindre stiftelser med likartade ändamål har slagits samman till en stiftelse (6 kap. 1 § SL). Ordet samstiftelse förekommer ibland i den nya stiftelsens namn. Ändamålet för en sådan stiftelse ligger vanligen mycket nära de ursprungliga stiftelsernas ändamål.

Samstiftelser ska inte förväxlas med samförvaltning. Samförvaltning innebär att flera stiftelser förvaltas gemensamt och att deras kapital ingår i en gemensam kapitalförvaltning. Varje stiftelse har en kvotandel av de intäkter, kostnader, tillgångar och skulder som omfattas av samförvaltningen (2 kap. 5 § SL).

Sociala fonder

Under efterkrigstiden infördes genom riksdagsbeslut ett system med prisutjämningsavgifter på trävaruprodukter. Systemet syftade till att motverka en inhemsk prishöjning. Staten träffade avtal med skogsindustrins branschorganisationer som innebar att en viss del av försäljningspriset på branschprodukterna tillfördes särskilda stiftelser. Stiftelserna skulle främja sociala, skogsvårdande och vetenskapliga ändamål och medgavs skattebefrielse för inkomst och förmögenhet. Regleringen finns i SFS 1947:339, 1948:497, 1950:25, 1951:148, 1951:149 och 1959:82 och innehåller inte några civilrättsliga regler. I avsaknad av särskilda regler bör sådana fonder – under förutsättning att en stiftelse bildats – behandlas som vanliga stiftelser. Eftersom dessa stiftelser bildats innan stiftelselagen trätt ikraft ska de inskränkningar som finns för s.k. äldre stiftelser i stiftelselagen tillämpas.

Se mer i avsnittet om inkomstbeskattning i Handledning för stiftelser, ideella föreningar, samfälligheter m.m. 2012 (SKV 327), avsnitt 12.8.

Tryggandestiftelser

Pensions- och personalstiftelser regleras inte i stiftelselagen utan i tryggandelagen. Enligt tryggandelagen kan arbetsgivare inrätta två olika typer av stiftelser: pensionsstiftelser och personalstiftelser. Dessa behandlas under Stiftelser enligt tryggandelagen.

Vanliga stiftelser

Det stora flertalet stiftelser är s.k. vanliga stiftelser som omfattas av bestämmelserna i stiftelselagen. Vanliga stiftelser indelas i Sverige huvudsakligen i två typer: avkastningsstiftelser och verksamhetsstiftelser. Exempel på vanliga stiftelser är stipendiestiftelser, bostadsstiftelser och forskningsstiftelser.

Verksamhetsstiftelser

En verksamhetsstiftelse tillgodoser sitt syfte genom att bedriva verksamhet antingen genom näringsverksamhet, t.ex. att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla sjukvård, eller genom ideell verksamhet, t.ex. att utan marknadsmässig ersättning tillhandahålla tjänster. Sammansättningen av verksamhetsstiftelsens förmögenhet bestäms i första hand av den verksamhet som stiftelsen ska bedriva.

Vinstandelsstiftelser

Vinstandelsstiftelser har till ändamål att ge de anställda vid ett företag del i företagets vinst. Ett vinstandelssystem kan fungera så att företaget ensidigt utfäster sig att till en stiftelse varje år överlämna en viss del av sin vinst. Stiftelsen förvaltar varje årlig avsättning som en separat förmögenhetsmassa. När en viss tid har förflutit (t.ex. fem år), får den som var anställd det år avsättningen ägde rum välja mellan att ta ut sin andel i förmögenhetsmassan och att låta andelen stå kvar till dess att han eller hon pensionerats.

Vinstandelsstiftelser bildas inte av arbetsgivaren utan av personalorganisation som de anställda är medlemmar i. Vinstandelsstiftelser kan inte omfattas av tryggandelagen. Detta beror dels på att stiftelserna inte bildas av arbetsgivare, dels på att stiftelsernas ändamål strider mot tryggandelagen. Normalt är vinstandelsstiftelsens destinatärskrets direkt eller indirekt angiven i förordnandet, d.v.s. tillgångarna får endast användas till förmån för bestämda fysiska personer, och stiftelselagen är därför inte tillämplig på dessa stiftelser. Vinstandelsstiftelserna har ofta endast en varaktighet på tre eller fyra år och uppfyller därför inte heller stiftelselagens krav på varaktighet.

I vinstandelsstiftelsers namn ingår ofta uttrycken resultatandel och vinstandel, men även uttryck som bonus, resultat, resultatbonus, m.fl. förekommer.

En vinstandelsstiftelse med en varaktighet på tre eller fyra år omfattas inte av stiftelselagen eftersom varaktighetskriteriet i sådant fall inte anses uppfyllt. Vinstandelsstiftelsen har dessutom ofta en bestämd destinatärskrets vilket innebär att stiftelselagen enligt bestämmelsen i 1 kap. 7 § SL inte är tillämplig. Vinstandelsstiftelser behandlas i avsnitt 55.32 i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering (SKV 399).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Övrigt

  • Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering (SKV 399 del 3) [1]
  • Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl. 2012 (SKV 327) [1] [2]
  • firmalagen (1974:156) [1]
  • lag (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220) [1]
  • prop. 1993/94:9 [1] [2] [3]

Referenser inom stiftelser, ideella föreningar, trossamfund - civilrätt

Till toppen