Beslut delas in i beslut under handläggnings- eller beredningsstadiet och slutliga beslut som innebär att myndigheten skiljer ett ärende från sig.
Ett s.k. beredningsbeslut är en typ av beslut under handläggningen av ett ärende. Exempel på beredningsbeslut är
Beredningsbeslut kan i regel inte överklagas annat än i samband med det slutliga beslutet.
Ett interimistiskt beslut är ett beslut i sak under handläggningen som meddelas omedelbart och som gäller till dess att annat beslutas eller ett beslut som vunnit laga kraft föreligger.
Interimistiska beslut innebär således att myndigheten provisoriskt tar ställning i saken. Ett interimistiskt beslut kan i allmänhet överklagas särskilt.
Ett beslut varigenom en myndighet skiljer ett ärende från sig och alltså för sin del avslutar ärendets handläggning är ett slutligt beslut.
I allmänhet innebär det slutliga beslutet att själva sakfrågan avgörs. Men ett slutligt beslut kan också innebära att myndigheten skiljer ärendet från sig utan att någon prövning av sakfrågan skett genom att ärendet avvisas, avskrivs eller överlämnas till annan myndighet.
Ett avvisningsbeslut är ett s.k. slutligt beslut, där myndigheten slutligen skiljer sig från ärendet genom beslutet.
Ett avvisningsbeslut kan t.ex. fattas
då den myndighet som ska pröva ett överklagande finner att den som överklagar beslutet inte är saklegitimerad (dvs. att klaganden inte har ett sådant intresse i saken att beslutet påverkar hans rättsliga ställning eller rör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen)
Om överklagandet har kommit in för sent ska det enligt 24 § första stycket FL inte tas upp till prövning utan avvisas. Detta innebär att handlingarna inte ska skickas vidare enligt 25 § FL. Ett avvisningsbeslut förutsätter att myndigheten vet vilken dag klaganden fick del av beslutet. För det fall att myndigheten inte vet detta bör utgångspunkten vara att skrivelsen har kommit in i rätt tid. Om omständigheterna gör det sannolikt att tiden är överskriden bör en närmare undersökning göras (prop. 1985/86:80, s. 74).
Avvisningsbeslutet kan tecknas på klagandens skrivelse (s.k. tergalbeslut) eller sättas upp som ett särskilt beslut. Klaganden ska underrättas i båda fallen. I anslutning till beslutet ska det framgå hur klaganden går till väga om han eller hon vill överklaga beslutet
Ett avvisningsbeslut får alltid överklagas, eftersom det alltid kan sägas gå den klagande emot (22 § förvaltningslagen).
Ett avskrivningsbeslut är ett s.k. slutligt beslut, där myndigheten slutligen skiljer ärendet från sig genom beslutet.
Ett ärende kan avskrivas från vidare handläggning exempelvis om en sökande återkallar sin ansökan eller en klagande återkallar sitt överklagande. I det senare fallet är beslutet förbehållet den högre, överprövande instansen. Andra skäl till att ett ärende avskrivs kan vara att nya omständigheter har inträffat som gör att t.ex. en ansökan inte längre är aktuell eller att sökanden har avlidit. I rättsfallet RÅ 1994 ref. 100 ansågs dock klagandens efterlämnade hustru ha rätt att överta den avlidnes talan.
Ett avskrivningsbeslut med anledning av att sökanden återkallar sin ansökan kan tecknas på sökanden skrivelse om återkallelse (s.k. tergalbeslut) eller sättas upp som ett särskilt beslut. Sökanden ska underrättas i båda fallen.
Rätten att överklaga ett avskrivningsbeslut styrs av regleringen i 22 § FL. Det innebär att ett sådant beslut måste ha gått den enskilde emot för att det ska få överklagas.