Kläder

När är arbetskläder skattefria?

Förmån av uniform och andra arbetskläder är skattefri, om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat (11 kap. 9 § IL).

Uniform

Skattefrihet gäller för förmån av fri uniform, dvs. sådan klädsel för tjänstebruk som fastställts och utformats i detalj av en myndighet eller en annan arbetsgivare. En uniforms primära syfte är att utmärka en viss befattning eller vissa befogenheter. Utmärkande för en uniform är att den har en tydligt avvikande utformning från vanliga kläder (SKV A 2012:31 för kalenderåret 2013 och SKV A 2013:25 för kalenderåret 2014).

Övriga arbetskläder

Fria arbetskläder, som utgörs av klädsel som i och för sig lämpar sig för privat bruk, t.ex. kostym och dräkt, bör anses skattefria om arbetsgivarens namn, symbol eller logotyp är varaktigt fäst på klädseln på ett sätt som gör att den märkbart avviker från vanliga kläder och därför inte kan antas komma att användas för privat bruk (SKV A 2012:31 för kalenderåret 2013 och SKV A 2013:25 för kalenderåret 2014).

Om en arbetsgivare vill tillhandahålla sina anställda ordinära klädesplagg, t.ex. jackor, kostymer, dräkter, skjortor, blusar och byxor, som arbetskläder utan att det uppkommer en skattepliktig förmån bör följande krav vara uppfyllda. Kläderna bör

• utgöra arbetskläder, dvs. de tillhandahålls för att användas i tjänsten
• vara obligatoriska att använda i tjänsten för den anställde
• vara avpassade för tjänsten, dvs. plaggen bör vara enhetliga för viss personal eller ha någon annan särskild egenskap
• vara försedda med arbetsgivarens namn eller logotyp så att de märkbart avviker från vanliga plagg.

För skattefrihet för sådana plagg räcker det således inte att de är försedda med logotyp, eller att plaggen enligt avtal inte får användas privat, utan samtliga nämnda förutsättningar bör vara uppfyllda.

Skatteverket anser dock att skattefrihet bör gälla om anställda i samband med särskilda arbetsuppgifter tillfälligt lånar plagg som arbetsgivaren äger och förvarar på arbetsplatsen för att kunna användas av anställda, t.ex. i samband med framträdande på scen.

När det gäller omfattningen av skattefriheten för fria arbetskläder framgår av förarbetena att kläder som utsätts för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt bör undantas från beskattning. Exempel på yrkesgrupper som kan anses ha sådana arbetskläder är betongarbetare, murare, smidesarbetare och svetsare.

Fria överdrags- och skyddskläder samt fri tvätt av sådana kläder beskattas inte. Undantagna från beskattning är också sådana fria skyddskläder som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme och kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållanden. Skattefriheten motiveras i det fallet med att denna typ av kläder är att jämställa med arbetsredskap.

Även kläder som är särskilt avpassade för arbetet och som inte lämpligen kan användas privat bör undantas från beskattning. Så kan vara fallet på grund av klädernas utformning, t.ex. snitt och färgsättning eller på grund av att de är särskilt utpräglade för det slags yrkesutövning det är fråga om. Det gäller t.ex. kläder som ska användas av anställda i ett företag inom livsmedels-, restaurang- och hotellnäringen eller i sjukvården. Skattefrihet gäller dock inte generellt för kläder av enhetlig typ som av tradition bärs av anställda i vissa verksamheter. I de fallen rör det sig många gånger om kläder som med fördel också kan användas privat (prop. 1987/88:52, s. 58–59).

Kontanta bidrag för inköp av uniform och andra arbetskläder är alltid skattepliktiga.