OBS: Detta är utgåva 2014.14. Sidan är avslutad 2015.
Skatteverket kan återkalla ett beslut om godkännande som gåvomottagare dels på eget initiativ, dels på initiativ av gåvomottagaren. Här kan du läsa om grunderna för återkallelse och om Skatteverkets rätt att ta ut kontrollavgift.
Skatteverket kan återkalla ett beslut om godkännande dels på eget initiativ, dels på initiativ av gåvomottagaren. En gåvomottagare är skyldiga att omedelbart underrätta Skatteverket om de inte längre uppfyller ett eller flera av de krav som anges i 6–8 §§ GML (13 § GML).
Skatteverket ska, enligt 15 § GML, återkalla ett godkännande som gåvomottagare om
Om det föreligger synnerliga skäl får Skatteverket avstå från återkallelse vid punkterna 2, 3 och 6 i uppräkningen ovan.
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart även om det överklagas (16 § GML).
För att utreda ett ärende om återkallelse har Skatteverket möjlighet att förelägga gåvomottagaren att lämna underlag för att verket ska kunna ta ställning till om ett godkännande ska återkallas. Skatteverket får meddela de förelägganden som behövs (14 § GML). Det är bara i samband med återkallelse som det är möjligt att förelägga enligt gåvomottagarlagen. I propositionen skriver regeringen om utredningen i gåvomottagardelen och möjligheten att förelägga (prop. 2011/12:1 s. 464):
En del av kontrollen av de godkända gåvomottagarna kommer att ske i samband med beskattningen eftersom vissa av de godkända gåvomottagarna måste vara inskränkt skattskyldiga. I övrigt är verket oförhindrat att kontrollera användningen av insamlade medel, redovisning, etc. Skatteverket bör inom ramen för sin tillsyn ha möjlighet att, när ett godkännande av någon anledning sätts i fråga och det övervägs om återkallelse bör ske, kunna utfärda de förelägganden som behövs för att verket ska kunna ta ställning till om ett godkännande ska återkallas.
När det gäller andra situationer än återkallelse konstateras i propositionen att det följer av allmänna principer att en ansökan får avslås om den sökande inte har kommit in med den utredning som behövs för att visa att förutsättningarna för att godkänna en sökande. På grund härav behövs inte möjligheten att förelägga i dessa situationer. Inte heller när det gäller bristande betalning av ansöknings- eller årsavgift finns detta behov.
Ett föreläggande enligt gåvomottagarlagen omfattas inte av skatteförfarandelagens bestämmelser.
Skatteverket har rätt att ta ut en kontrollavgift om en gåvomottagare inte längre uppfyller förutsättningarna för ett godkännande och inte meddelat Skatteverket detta (17 § GML). I propositionen framhålls vikten av att de skattskyldiga – givarna – ska kunna lita på att myndighetsbesluten är riktiga och att de godkända gåvomottagarna står under tillräcklig tillsyn (prop. 2011/12:1 s. 467). Till följd av detta kvarstår rätten till skattereduktion för givarna fram till dess beslut om återkallelse meddelats. Kontrollavgiften utgör en sanktion gentemot gåvomottagaren för sådana gåvor som mottas när förutsättningar härför inte längre föreligger.
Kontrollavgiften motsvarar 10 % av de gåvor som tagits emot efter den tidpunkt då en underrättelse borde ha kommit in till Skatteverket och till dess frågan prövats och godkännandet återkallats. Underlaget utgörs av de gåvor som ingår i givarens underlag för skattereduktion enligt 67 kap. 25 § IL. Kontrollavgiften tas lägst ut med 5 000 kr.
Om värdet på de gåvor som felaktigt tagits emot inte kan beräknas tillförlitligt får Skatteverket uppskatta värdet till ett skäligt belopp.
Kontrollavgiften tillfaller staten. Hur kontrollavgiften ska debiteras och betalas samt hur den ska verkställas och drivas in regleras i skatteförfarandelagen och kontrollavgiften debiteras via skattekontot (19 § GML).
Skatteverket får helt eller delvis befria gåvomottagaren från en kontrollavgift, om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det finns andra särskilda skäl (18 § GML). Till sådana särskilda skäl räknas t.ex. att frågan är svårbedömd eller att bristen är botad eller berott på omständigheter utanför mottagarens kontroll.