Svenska kyrkan

Svenska kyrkans relation till staten, medborgarna och övriga trossamfund

Svenska kyrkan har i drygt 400 år varit en del av staten. Kyrkan har numera fått en relativt självständig ställning i förhållande till staten. På grund av kyrkans historiska samband med staten och att vissa uppgifter som avser såväl medlemmar som icke-medlemmar finns kvar hos Svenska kyrkan omfattas den i begränsad utsträckning av särskild lagstiftning.

Svenska kyrkans utveckling – historisk bakgrund

Staten och kyrkan har genom historien varit starkt sammanvävda med varandra. Den nära relationen började under reformationen som ägde rum på 1500-talet. Under 1600-talet växte kyrka och stat samman, då den evangelisk-lutherska kyrkan blev den enda tillåtna – Svenska kyrkan. Kyrkan fungerade inte enbart som en religiös mötesplats utan också som ett forum för sociala och samhälleliga frågor i stort. Under historien har kyrkan haft ansvar för huvuddelen av samhällets omsorg i form av fattigvård, sjukvård och undervisning. Den kyrkliga verksamheten har således haft stor betydelse och varit en viktig del i samhällsutvecklingen.

Bakgrund till delningen kyrka–stat

Under 1700-talet började oppositionen mot enhetssamhället göra sig hörd. Väckelserörelser utvecklades under 1800-talet som en reaktion mot statskyrkan. Från mitten av 1800-talet inleddes en utveckling som innebar att kyrkans samhällsuppgifter successivt övertogs av statliga och borgerliga kommunala organ. Enhetskyrkans tid gick mot sitt slut. Från 1860 blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan för att gå över till ett annat av staten godkänt kristet samfund. I och med religionsfrihetslagen 1951 blev det helt fritt att lämna Svenska kyrkan utan att gå över till annat samfund. Det infördes också en möjlighet att fritt bilda trossamfund. Någon rättslig form för trossamfunden att verka i tillskapades emellertid inte. Samfunden var därför tvungna att använda sig av de redan existerande associationsrättsliga formerna för att kunna fungera praktiskt i samhället. Flertalet trossamfund valde att organisera sig som ideella föreningar, andra som stiftelser.

Under senare decennier har förändringarna skett i snabbare takt och det svenska samhället har blivit alltmer influerat av andra kulturer och religioner. Förändringarna beror främst på den ökade invandringen och internationaliseringen. Sverige har kommit att bli ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle, vilket har medfört att Svenska kyrkan inte längre har den självklara position den en gång haft. Det råder andra förutsättningar för Svenska kyrkan idag än när myndighetsprägeln var tydlig. Mot bakgrund av detta var det angeläget att förändra det lagreglerade förhållandet mellan staten och kyrkan så att det överensstämmer med den kulturella, ideologiska och religiösa situation som råder i det moderna svenska samhället.

Utgångspunkter för relationen till stat och medborgare

Ett principbeslut 1995 om relationsändring utgjorde grunden för det fortsatta kyrka–stat arbetet och ledde fram till att riksdagen tillsatte ett antal utredningar både på den kyrkliga och på den statliga sidan. Utredningarna låg till grund för den lagreglering som vid årsskiftet 1999/2000 innebar att relationsändringen mellan staten och kyrkan kom att genomföras fullt ut. Svenska kyrkan är härigenom inte längre en del av staten.

Relationsändringen har i formellt hänseende tagit sig uttryck främst genom ändringar i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen samt i nya lagar – lagen (1998:1593) om trossamfundoch lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Samtidigt upphävdes kyrkolagen (1992:300) och viss annan lagstiftning inom det kyrkliga området.

Genom lagen om trossamfund infördes en ny associationsform, registrerat trossamfund. Lagstiftningen trädde ikraft den 1 januari 2000.

Bakgrunden till införandet av denna associationsform och den rättsliga regleringen som omgärdar denna var ett viktigt steg i strävan mot en mer likvärdig behandling av Svenska kyrkan och övriga trossamfund. En förutsättning för att uppfylla detta var att ge alla trossamfund en möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda just som trossamfund. Utgångspunkten har varit att det stora flertalet av de trossamfund som är verksamma i Sverige ska kunna använda sig av den nya associationsformen för sin verksamhet. En ytterligare utgångspunkt har varit att regleringen inte ska påverka möjligheten att bedriva verksamhet för de trossamfund som inte använder sig av den nya associationsformen för sin verksamhet. Ett byte av associationsform måste ske frivilligt och vara angeläget för trossamfundet ur såväl religiös som praktisk synvinkel.

Lagen om Svenska kyrkan

Trots att en utgångspunkt för relationsändringen mellan kyrkan och staten var att uppnå en likvärdig behandling av Svenska kyrkan och övriga trossamfund framhölls i motiven till lagstiftningen att den långa gemensamma historien motiverar att staten genom en särskild lag anger de ramar inom vilka Svenska kyrkan även i fortsättningen ska verka (prop. 1997:98:116 s. 39). Grundläggande bestämmelser om vad som från statens utgångspunkt är nödvändigt för att Svenska kyrkan ska anses bibehålla sin grundläggande karaktär har därför införts i lagen om Svenska kyrkan. Av lagen framgår att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund, en öppen folkkyrka som är demokratiskt uppbyggd och som bedriver en rikstäckande verksamhet. Vidare reglerar lagen kyrkans organisatoriska uppbyggnad bl.a. med församlingarna som lokala enheter och stiften som regionala enheter.

Den nya lagen utgör endast en ramlag och anger bara i korta drag vad som ska gälla för Svenska kyrkan. En grundtanke med kyrka–statreformen var att Svenska kyrkan skulle reglera sina egna angelägenheter i andra former än genom normgivning i regeringsformens mening (prop. 1995:96:80 s. 16). Detaljerade regler om kyrkan och dess verksamhet finns därför i Kyrkoordningen som beslutas av Kyrkomötet, Svenska kyrkans högst beslutande organ.

Medlemskap i Svenska kyrkan

Före den 1 januari 2000, då Svenska kyrkan var en statskyrka, var huvudregeln att en svensk medborgare var medlem i Svenska kyrkan. Numera innebär huvudregeln att den som döps i svenska kyrkans ordning blir upptagen i kyrkan som medlem. För närmare information om kyrkotillhörighet se 29 kap. kyrkoordningen.

Medlemskap i Svenska kyrkan är kopplat till kyrkan som sådan trots att en medlem hänförs till den församling där han eller hon geografiskt hör hemma.

Svenska kyrkan enligt lagen om trossamfund

Lagen om trossamfund innehåller allmänna föreskrifter som tar sikte på alla trossamfund oavsett associationsform.

Med trossamfund avses en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst (2 § LTF). Av förarbetena framgår att begreppet gudstjänst i detta sammanhang ska förstås i vid bemärkelse så att t.ex. sammankomster för gemensam bön och meditation ska kunna innefattas (prop. 1997/98:116 s. 20–21).

Med registrerat trossamfund avses bl.a. Svenska kyrkan (5 § LTF). Svenska kyrkan blev ett registrerat trossamfund redan vid införandet av lagen, d.v.s. från den 1 januari 2000.

I förarbetena konstateras bl.a. att Svenska kyrkan under lång tid styrdes av bestämmelser som till stora delar överensstämmer med vad som gäller för borgerliga kommuner. Mot denna bakgrund kan det enligt förarbetena vara rimligt att beakta detta vid bedömning av rättsliga frågor där varken lag eller Svenska kyrkans stadgar ger tillräcklig ledning. (Prop. 1997/98:116 s. 22)

Vilka delar av är självständiga registrerade trossamfund?

Förutom Svenska kyrkan är även Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan (13 § fjärde stycket LTF). Registreringen innebär att de organisatoriska delarna har rättskapacitet och namnskydd. För närmare information om Svenska kyrkans uppbyggnad, uppdrag m.m. se lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan, lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan, SvKB 1999:1 Kyrkoordning för Svenska kyrkan och begravningslagen (1990:1144).

Mer information om lagen om trossamfund

För närmare information om lagen om trossamfund se under Övriga registrerade trossamfund - Vad är ett trossamfund och vad är ett registrerat trossamfund?

Registreringsmyndighet: Kammarkollegiet

Registreringsmyndighet är Kammarkollegiet, enligt 1 § förordning (1999:731) om registrering av trossamfund, FTF. Beslut av registreringsmyndigheten överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och för överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd (17 § LTF).

Lagen om trossamfund innehåller en möjlighet för registrerade trossamfund att genom avregistrering utan föregående likvidation övergå i en ideell förening. I sådant fall övertar föreningen trossamfundets rättigheter och skyldigheter. Denna möjlighet är inte tillämplig på Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar.

För närmare information om registrering som registrerat trossamfund se 7–14 §§ LTF och förordning (1999:731) om registrering av trossamfund.

Avgiftshjälp (uppbördshjälp)

Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten (Skatteverket) med att bestämma, debitera och redovisa avgifter från dem som tillhör Svenska kyrkan samt med att ta in avgifterna (16 § LTF).

Hjälpen omfattar dels kyrkoavgiften (medlemsavgift), dels begravningsavgiften enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144). Hjälpen med begravningsavgiften avser såväl medlemmar som icke-medlemmar. För närmare information se även lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, förordningen (1999:728) om avgift till registrerat trossamfund och förordningen (1999:729) om begravningsavgift.

Organisationsnummer

Registrerade trossamfund och dess organisatoriska delar ska tilldelas organisationsnummer, enligt 1 § lag (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Organisationsnummer för registrerade trossamfund tilldelas av Kammarkollegiet, som är registreringsmyndighet (2 § förordning (1999:731) om registrering av trossamfund, FTF).