OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Vad är en konkurs?

Tingsrätten beslutar om konkurs på ansökan av gäldenären själv eller av en borgenär. En nödvändig förutsättning är att gäldenären är på obestånd. Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig (1 kap. 2 § KonkL).

Genom konkursen ska gäldenärens samlade tillgångar användas till betalning av borgenärernas fordringar. Konkursens viktigaste funktion är att hindra en kapplöpning (latin concursus) mellan borgenärerna om gäldenärens tillgångar. Skuldavvecklingen ska därför ske under ordnade former. Detta sker genom att tillgångarna tas omhand av en konkursförvaltare som utses av tingsrätten att företräda ett konkursbo (1 kap. 1 § KonkL).

Är gäldenären en näringsidkare ska rörelsen läggas ned. En konkurs utesluter dock inte att verksamheten drivs vidare en tid av konkursförvaltaren. Det förekommer att verksamheten rekonstrueras genom att tillgångarna säljs som ett paket till en och samma köpare. Är konkursgäldenären ett aktiebolag upphör bolaget att existera som juridisk person när konkursen avslutas.

Tillgångarna ska omsättas i pengar på ett sådant sätt att det ger borgenärerna bästa möjliga utdelning. Om gäldenären är en fysisk person får han eller hon behålla egendom som gäldenären eller gäldenärens familj behöver, s.k. beneficium. Återvinningsregler gör det möjligt att häva vissa betalningar och illojala transaktioner som vidtagits mot borgenärerna innan konkursen.

Betalning av borgenärernas fordringar sker genom att förvaltaren upprättar ett utdelningsförslag. I princip ska alla borgenärer behandlas lika och få betalt proportionellt mot storleken av var och ens fordran. Genom en konkurs fördelas alltså en verksamhets förlust mellan de olika borgenärerna. Vissa prioriterade fordringar, t.ex. de som är förenade med panträtt eller företagshypotek, har dock rätt att få betalt före andra (förmånsrätt). Lönefordringar har företräde av sociala skäl. Fordringarnas inbördes ställning regleras i FRL. Fordringar som saknar förmånsrätt kallas oprioriterade. Konkursförvaltaren ska så snart som möjligt bedöma om det finns så stora tillgångar att även oprioriterade borgenärer kan få utdelning. I så fall bör förvaltaren se till att det ordnas ett särskilt bevakningsförfarande. Samtliga borgenärer måste då anmäla sina fordringar inom en viss tid.

Konkursansökan och god inkassosed

Vad som gäller för indrivning av en fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd regleras i Inkassolagen (1974:182). All inkassoverksamhet ska bedrivas enligt god inkassosed. I lagen regleras bl.a. hur krav mot en gäldenär ska framställas och vad kravet ska innehålla. Vidare anges att någon rättslig åtgärd inte får vidtas förrän inkassokrav framställts och den angivna tiden löpt ut, för såvitt inte särskilda skäl för omedelbar åtgärd föreligger. I lagen finns även en bestämmelse om skadestånd vid otillbörlig inkassoåtgärd.

Högsta domstolen har slagit fast att om inte särskilda omständigheter föreligger bör en konkursansökan anses vara en inkassoåtgärd i lagens mening (NJA 1990 s. 585). I det aktuella fallet var ansökningen otillbörlig på grund av att den uppenbarligen hade riktats mot fel person.

Kronofogden är undantagen från inkassolagen

Inkassolagen gäller inte för Kronofogdens verksamhet (1 § tredje stycket). I den utredning som föregick lagen föreslogs att den endast skulle omfatta indrivning av enskild fordran, för att på så vis undanta hanteringen av det allmännas krav på skatter, avgifter, böter m.m. I förarbetena utvidgades undantaget till att omfatta alla former av indrivning hos exekutiv myndighet oavsett om det är fråga om allmänt eller enskilt mål. Grunden för detta var de särskilda regler som reglerar de exekutiva myndigheternas verksamhet (prop. 1974:42 s. 69). Kronofogdens åtgärder enligt UB och IndrL (vari tidigare ingick konkursansökan) omfattas således inte av lagen.

Skatteverket omfattas av inkassolagen

Något motsvarande undantag från inkassolagen har inte gjorts för Skatteverkets del. För skattekontofordringar och andra statliga fordringar som hos Kronofogden verkställs som allmänna mål är det dock särskilt reglerat hur fordringshanteringen ska gå till vad gäller betalningsuppmaning och begäran om indrivning (70 kap. 1-3 §§ SFL samt 3−4 §§ IndrF). För sådana fordringar som handläggs enligt förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar gäller däremot Inkassolagens bestämmelser fullt ut, se 10–12 §§ i fordringsförordningen samt Kammarkollegiets föreskrift KAMFS 2006:1.

Eftersom en konkursansökan får göras för fordringar som ännu inte har förfallit till betalning är det enligt konkurslagen inte något krav att borgenären har tillställt gäldenären någon betalningsuppmaning innan en ansökan inges till tingsrätten. Domstolen kan således inte ogilla ett yrkande att en gäldenär ska försättas i konkurs på den grunden att borgenären inte har skickat något inkassokrav innan konkursansökan ingavs. Däremot kan iakttagande av ”god inkassosed” bli föremål för prövning i andra sammanhang, t.ex. vid en skadeståndstalan i samband med ett ogillande av en konkursansökan.

Hur ska Skatteverket använda inkassokrav i samband med en konkursansökan?

En konkursansökan ska – oavsett vilken obeståndsgrund som åberopas – normalt ha föregåtts av ett inkassokrav med hot om att konkursrättsliga åtgärder kan komma att inledas om betalningen uteblir. Ett sådant krav ska vara skriftligt och bl.a. innehålla tidsfrist för betalning eller gäldenärens invändningar. God inkassosed kräver dessutom att en fordran är förfallen till betalning innan inkassoåtgärder vidtas. Hot om konkursrättsliga åtgärder bör användas restriktivt och är en lämplig åtgärd endast om försök att få betalt på annat sätt har misslyckats. Det kan dock finnas särskilda skäl som innebär att en konkursansökan inte behöver föregås av något inkassokrav, se Datainspektionens allmänna råd ”Tillämpning av inkassolagen”, reviderad september 2011.

I inkassokravet ska skulderna specificeras. Även sådana fordringar som ännu inte överlämnats för indrivning ska tas med. Det bör också tydliggöras för gäldenären att det inte är tillräckligt att de i skuldspecifikationen angivna skulderna betalas före konkurs­förhandlingen. Om Skatteverket har ingett en konkursansökan och gäldenären har nya skulder på skattekontot kan denne nämligen komma att försättas i konkurs vid konkursförhandlingen med stöd av NJA 1982 s. 641.

Betalningsuppmaning när fordran inte är överlämnad för indrivning

I normalfall krävs en särskild betalningsuppmaning (dvs. ett regelrätt inkassokrav) där gäldenären får kännedom om att Skatteverket avser att ansöka om konkurs om denne inte betalar. En sådan betalningsuppmaning ska göras om handläggaren efter genomförd borgenärsutredning avser att ansöka om konkurs med åberopande av fordringar som ännu inte överlämnats för indrivning. Syftet med att skicka en betalnings­uppmaning är att ge gäldenären en sista chans att betala och på så sätt undvika konkurs. Om inte skulden betalas kan detta sägas bekräfta bedömningen att gäldenären är på obestånd och att det finns godtagbara skäl för konkursansökan. Endast om det finns särskilda skäl kan en sådan särskild betalningsuppmaning underlåtas. Det bör då vara fråga om situationer när det i samband med revision eller skattekontroll har uppkommit misstankar om ekonomisk brottslighet eller skatteundandragande av gäldenärer som kan antas vara på obestånd samt att det föreligger fara i dröjsmål. Ett annat exempel där det kan vara särskilt brådskande att inge en konkursansökan är då en återvinningsfrist riskerar att löpa ut.

Om Skatteverket har ansökt om konkurs för en viss fordran och, med stöd av NJA 1982 s. 641, åberopar en annan uppkommen fordran vid konkursförhandlingen föreligger det även sådana särskilda skäl att underlåta en särskild betalnings­uppmaning.

Betalningsuppmaning när fordran redan är föremål för indrivning hos Kronofogden

Kronofogden underrättar i regel gäldenären om ett inkommet mål innan myndigheten vidtar några åtgärder för att driva in fordran. Det saknas i regel skäl för Skatteverket att under denna s.k. avitid hos Kronofogden inge en konkursansökan för samma fordringar. Nya omständigheter som kommer till handläggarens kännedom kan dock medföra att det finns anledning att omedelbart ansöka om konkurs trots att avitiden löper hos Kronofogden. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter som tyder på att gäldenären ägnar sig åt omfattande ekonomisk brottslighet.Någon betalningsuppmaning behöver inte göras eftersom det då finns särskilda skäl att låta bli en sådan underrättelse .

Om Kronofogden har gjort ett misslyckat utmätningsförsök och det bedöms vara aktuellt att inge en konkursansökan är det många gånger lämpligt att gäldenären först får del av en särskild betalningsuppmaning. I regel har det gått en längre tid sedan statens fordran förföll till betalning och överlämnades till Kronofogden för indrivning. Det kan därför anses rimligt att på nytt uppmana gäldenären att betala skatteskulden och undvika en konkurs. En bedömning får göras från fall till fall.

Inget hindrar Skatteverket från att skicka ut flera betalningsuppmaningar före en konkursansökan så länge det bedöms finnas en möjlighet att få betalt för statens fordringar. Som tidigare anförts är en konkurs inte ett självändamål för Skatteverket. I brådskande fall eller när det framstår som uppenbart obehövligt att på nytt betalningsuppmana gäldenären kan dock en konkursansökan omedelbart lämnas in.

Betalningsuppmaning vid ”blandade fordringar”

Om statens totala fordran består av både sådana som överlämnats för indrivning och sådana som ännu inte har överlämnats behövs normalt ingen särskild betalningsuppmaning för de senare. Det kan dock även här vara lämpligt med en sådan uppmaning i det enskilda fallet.

Betalningsuppmaning i samband med borgenärsbesök

En uppmaning att betala kan också lämnas muntligt vid ett borgenärsbesök. I en sådan situation finns särskilda skäl att underlåta ett skriftligt inkassokrav. Syftet med besöket måste dock stå klart för gäldenären. Det får inte vara fråga om något förtäckt ”delgivningsbesök” utan besöket ska verkligen syfta till att diskutera betalningsproblemen och förutsättningarna för att få en lösning på detta. En diskussion om det ekonomiska läget och hur uppkomna skulder ska kunna betalas kan mycket väl utmynna i att handläggaren avslutar besöket med att direkt överlämna en betalningsuppmaning enligt 2 kap. 9 § KonkL.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • NJA 1982 s. 641 [1]
  • NJA 1990 s. 585 [1]

Lagar & förordningar

  • Förordning (1993:1138) om hantering av statliga fordringar [1]
  • Indrivningsförordning (1993:1229) [1]
  • Inkassolag (1974:182) [1]
  • Konkurslag (1987:672) [1] [2] [3]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1]

Propositioner

  • Proposition 1974:42 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till inkassolag m.m. [1]