Verkställighet av betalningssäkring

Begäran om verkställighet

Som huvudregel gäller att beslut enligt SFL är omedelbart verkställbara. I fråga om beslut om betalningssäkring är detta av särskild vikt. Betalningssäkringens syfte, dvs. att i en risksituation säkra en framtida betalning, gör att domstolens beslut kan verkställas omedelbart, även om beslutet inte har vunnit laga kraft (68 kap. 1 § SFL).

Skatteverket begär verkställighet av betalningssäkringen hos KFM

KFM verkställer beslut om betalningssäkring på begäran av Skatteverket (69 kap. 13 § SFL). Domstolens beslut blir offentligt i och med att det expedieras. I de flesta ärenden om betalningssäkring har domsstolen förordnat att den betalningsskyldige inte ska underrättas om beslutet före KFM:s verkställighetsförrättning. Domstolen lämnar ut beslutet till Skatteverket, som omgående begär verkställighet hos KFM. KFM underrättar och delger den skattskyldige beslutet i samband med verkställigheten (46 kap. 13 § SFL, 17 kap. 8 § SFF).

Skatteverkets begäran till KFM om verkställighet ska vara skriftlig. Skatteverket bifogar domstolens beslut till sin begäran om verkställighet. Skatteverket ska också lämna uppgifter om tillgångar eller annan för verkställigheten relevant information som Skatteverket har till KFM (7 § IndrF).

Hos KFM finns specialverkställighetsteam (S-team) som ska svara för verkställigheten. För att KFM ska kunna planera verkställigheten bör Skatteverket lämna sin information så tidigt som möjligt och senast i samband med att ansökningen ges in till domstolen. Om granskningsledaren tagit egendom i förvar ska detta meddelas KFM även om KFM tidigare fått uppgifter om detta eller har biträtt granskningsledaren när egendomen togs i förvar.

Inhibition och hävning

När ett beslut om betalningssäkring har överklagats kan kammarrätten på den betalningsskyldiges begäran besluta om verkställighetsförbud, s.k. inhibition (28 § FPL).

Om inhibition meddelas får förvaltningsrättens beslut tills vidare inte verkställas. Detta innebär emellertid inte att egendom som redan har betalningssäkrats ska lämnas tillbaka.

Hävningsbeslut från förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens egen hävningsrätt kan leda till att domstolen helt eller delvis undanröjer sitt beslut (46 kap. 10 § SFL). Vid en hävning ska den egendom som beslutet avser omedelbart lämnas tillbaka, om inte domstolen särskilt beslutat att åtgärderna ska bestå till dess hävningsbeslutet vunnit laga kraft (69 kap. 14 § SFL). Läs mer om hävning.

Förfarandet hos KFM

Beslutet om betalningssäkring verkställs hos KFM enligt samma regler som gäller vid utmätning, men med vissa begränsningar och skillnader (69 kap. 15 § SFL).

Ett utmätningsförfarande kan sägas bestå av tre delar

1. ansökan, beslut och säkerställande
2. försäljning
3. fördelning mellan olika fordringsanspråk och utbetalning.

En betalningssäkring berör endast förfarandet i den första delen och någon försäljning eller utbetalning får i princip inte förekomma. Syftet med betalningssäkringen är inte att egendom ska säljas utan det är fråga om ett rent säkerställande.

Betalningssäkrad egendom kan dock utmätas för någon annans fordran och säljas. I så fall sätter KFM in de medel från försäljningen som belöper på betalningssäkringsfordringen på ett räntebärande konto i avvaktan på att de kan utmätas för den fordran som hör ihop med betalningssäkringen.

Hänvisningar till UB

Kopplingen till förfarandet vid utmätning görs genom hänvisning till de bestämmelser i utsökningsbalken (UB) som ska tillämpas även vid betalningssäkring (69 kap. 15 § SFL).

Många men inte alla bestämmelser i UF är tillämpliga vid betalningssäkring, vilka framgår av 18 kap. 2 § andra stycket UF.

Den avgörande skillnaden i förhållande till utmätning, dvs. att den ianspråktagna egendomen inte ska försäljas, uppnås genom att det i 69 kap. 15 § SFL hänvisas även till bestämmelserna om kvarstad (16 kap. 14 § första och tredje styckena samt 15 § UB).

Ett beslut om betalningssäkring ska verkställas skyndsamt av KFM. KFM ska påbörja verkställigheten samma dag eller senast dagen efter att KFM har fått begäran om verkställighet. Det kan finnas speciella skäl som gör att verkställigheten måste senareläggas (18 kap. 2 § UF).

Med utgångspunkt från bestämmelserna i UB följer här en översiktlig genomgång av verkställighetsförfarandet.

Delgivning av FR:s beslut

Om domstolen har beslutat att den betalningsskyldige ska underrättas om beslutet först i samband med verkställigheten och att delgivning ska användas, så ska KFM anlitas för delgivningen (17 kap. 8 § SFF). När delgivning skett ska delgivningsbeviset omgående översändas till domstolen.

Ingen underrättelse i normalfallet

I 69 kap. 15 § SFL hänvisas bl.a. till 4 kap. 12 § UB. Där anges i första stycket att gäldenären ska underrättas innan utmätning sker. I andra stycket i samma bestämmelse anges emellertid att underrättelse inte behövs om det finns risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller om saken är brådskande av något annat skäl. Vid betalningssäkring blir detta i praktiken en huvudregel, eftersom förvaltningsrätten oftast beslutar om underlåten kommunicering och underrättelse före KFM:s verkställighetsförrättning. Endast undantagsvis, t.ex. om GRL har tagit egendom i förvar som täcker hela fordringsbeloppet, finns det skäl att i förväg underrätta den betalningsskyldige om utmätningsförrättningen.

Lagstadgad undersökningsplikt

KFM ska i den utsträckning det behövs utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka i vilken omfattning den betalningsskyldige har egendom att ta i anspråk (s.k. tillgångsundersökning, se 4 kap. 9 § UB).

Skatteverket har en skyldighet att underrätta KFM om den betalningsskyldiges ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen (7 § IndrF).

Egendom som kan betalningssäkras

Grundregeln är att all egendom som kan bli föremål för utmätning också kan betalningssäkras (4 kap. 2 § UB).

För utmätning av lön, pension, sjukpenning m.m. gäller dock särskilda bestämmelser enligt 7 kap. UB. SFL hänvisar inte till reglerna om löneutmätning och liknande. Lön och annan liknande förmån kan därmed inte betalningssäkras förrän utbetalning faktiskt har skett.

Säkerställande

Den egendom som tas i anspråk för betalningssäkring ska säkerställas (6 kap. UB). Det finns olika sätt att genomföra detta, beroende på vilken typ av egendom som säkras och var den befinner sig.

• Pengar och löpande skuldebrev tas om hand (6 kap. 2 § UB).
• Tillgodohavande på bankkonton och andra enkla fordringar säkerställs genom s.k. förbudsmeddelande till sekundogäldenären (6 kap. 3 § UB).
• Annan lös egendom tas om hand, förseglas eller märks ut och lämnas kvar (6 kap. 4 § UB).
• Om egendomen finns hos tredje man kan KFM förbjuda denne att utan KFM:s tillstånd lämna ut egendomen eller vidta någon annan åtgärd med den till skada för sökanden (6 kap. 7 § andra stycket UB).

Betalningssäkring kräver typiskt sett att lös egendom tas om hand av KFM. Någon gång kan det emellertid bli aktuellt att pröva om egendomen i stället bör lämnas kvar hos gäldenären. Detta gäller i speciella undantagsfall i fråga om t.ex. djur och stora maskiner, jfr JO 1988/89 s. 324.

Tvångsåtgärder

Vid verkställigheten har KFM rätt att använda det tvång som behövs för att genomföra tillgångsundersökningen och säkerställa egendom som tagits i anspråk. Om KFM möter motstånd vid förrättningen kan de begära biträde av polis. Bestämmelser om tvångsmedel och KFM:s möjligheter att hålla förhör med gäldenären och tredje man när denne är skyldig att lämna uppgifter finns i 2 kap. 10–17 §§ UB.

Försäljning endast i särskilt undantagsfall

Eftersom betalningssäkring inte syftar till annat än att säkra betalning får KFM i princip inte göra mer än att ta egendomen i anspråk. Den betalningsskyldige ska kunna betala på förfallodagen mot att den egendom som betalningssäkrats lämnas tillbaka. Om det är lös egendom som tagits i anspråk och denna snabbt minskar i värde eller kräver alltför kostsam vård finns det emellertid en möjlighet för KFM att sälja egendomen på begäran av part (16 kap. 14 § tredje stycket UB).

I förarbetena tycks det som att lagstiftaren utgått från att det är Skatteverket och inte KFM som har att agera som part (prop. 2010/11:165 s. 1179). Det är emellertid KFM som är borgenärsföreträdare, även om en avstämning med Skatteverket regelmässigt bör ske före en eventuell försäljning (2 kap. 30 § andra stycket UB).

När det ska bedömas om förutsättningarna för försäljning är uppfyllda ska den betalningssäkrade egendomens värde sättas i relation till förvaringskostnaden (se HovR 1993-09-07, mål nr Ö 1593/93).

Fast egendom kan till skillnad från lös egendom aldrig bli föremål för försäljning enbart på grund av att fastigheten betalningssäkrats.

Värdesäkring av egendom

KFM har rätt att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt ska tas tillvara. Hit hör att vårda egendomen på ett godtagbart sätt, dvs. så som en normalt aktsam person skulle vårda just den typen av egendom (4 kap. 31 § UB).

Förrättningskostnader

Kostnader kan uppstå inte bara för verkställighetens genomförande utan också i samband med att egendomen värdesäkras. Om gäldenären inte betalar skattefordringen och den därför överlämnas till KFM för verkställighet kan utmätning ske för såväl skattefordringen som för förrättningskostnader, se nedan.

Beneficium för fysisk person

När verkställigheten avser en fysisk person ska KFM ta hänsyn till gäldenärens rätt till beneficium, dvs. gäldenärens behov för att kunna försörja sig och sin familj (5 kap. 1–2 §§ UB).

KFM underrättar Skatteverket

KFM ska alltid underrätta Skatteverket om resultatet av en verkställighet. Har egendom tagits i anspråk ska beslutet om betalningssäkring stå kvar och inte till någon del hävas. KFM underrättar Skatteverket genom att lämna över en kopia av verkställighetsprotokollet. Om KFM har tagit emot en säkerhet ska KFM meddela Skatteverket genom att lämna en kopia av beslutet. Om det inte finns några tillgångar som kan bli föremål för betalningssäkring ska Skatteverket få uppgift även om detta (19 kap. 3 § SFF).

Hävning om tillgångar uppenbart saknas

Om tillgångar som kan betalningssäkras inte påträffas i samband med verkställigheten och det framstår som uppenbart att sådana saknas och heller inte kan förväntas påträffas, ska Skatteverket göra en framställning om hävning hos förvaltningsrätten. Sedan domstolen beslutat om hävning ska Skatteverket underrätta KFM (18 kap. 6 § SFF).

Om det senare framkommer att den betalningsskyldige har tillgångar får Skatteverket ge in en ny ansökan om betalningssäkring. Det saknar då betydelse att betalningssäkring har beslutats tidigare. Res judicata kan inte uppkomma i denna situation, dvs. det finns inget hinder mot att saken prövas på nytt.

Bevakningsskyldighet om tillgångar finns

Om KFM tar tillgångar i anspråk måste Skatteverket bevaka vad som händer med den fordran som beslutet om betalningssäkring avser. Läs om hävning.

Skatteverket ska underrätta KFM om framställningen och om domstolens hävningsbeslut (18 kap. 6 § SFF).

Den betalningsskyldige kan begäras i konkurs

Visar det sig att den betalningsskyldige saknar egendom till full täckning för statens fordran kan den betalningsskyldige begäras i konkurs (jfr NJA 1992 s. 280).

Att ansöka om konkurs blir aktuellt endast i undantagsfall, om det finns risk för att möjligheterna till återvinning eller dylikt annars går förlorad. I konkursmålet har staten bevisbördan för att det finns en skattefordran och för att den betalningsskyldige är på obestånd (Handledningen för borgenärsarbetet 2012 (SKV237) Avsnitt 15.6.1.1)

Rättsverkningar

Verkställigheten medför inte förmånsrätt enligt de bestämmelser som gäller för utmätning i FRL. Eftersom syftet med betalningssäkringen endast är att förhindra att den betalningsskyldige gör sig av med sina tillgångar är den ianspråktagna egendomen i princip tillgänglig även för andra borgenärer och kan utmätas för andra fordringar. Om betalningssäkrad egendom senare utmäts för annan fordran, som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, ska egendomen emellertid anses samtidigt utmätt för den betalningssäkrade fordringen (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 15 § andra stycket UB).

Om utmätningen av någon anledning bortfaller, så faller också betalningssäkringens utmätningsverkan.

Överlåtelse- och förfogandeförbud

Den betalningsskyldige får inte överlåta betalningssäkrad egendom eller till skada för borgenären på annat sätt förfoga över egendomen, om inte KFM medger det av särskilda skäl (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 14 § första stycket UB).

Om ett olovligt förfogande sker är detta straffbart som överträdelse av myndighets bud (17 kap. 13 § BrB).

Vidare är den betalningsskyldiges rättshandling i princip ogiltig (prop. 1978/79:28 s. 41 f. och 161 f.). Eftersom det normala förfaringssättet vid betalningssäkring är att egendomen omhändertas av KFM är möjligheterna till godtrosförvärv i praktiken mycket små.

För vissa typer av egendom, bl.a. fast egendom, finns speciella regler om registrering. Också i sådana fall är möjligheterna till godtrosförvärv mycket små. Registreringen hos inskrivningsmyndigheten av att betalningssäkring har verkställts är offentlig och ska lämnas ut i gravationsbevis avseende fastigheten.

Betalning med betalningssäkrade medel

Med hänvisning till KFM:s möjlighet att medge undantag från gäldenärens förfogandeförbud har JO uttalat att betalningssäkrade medel i vissa fall bör kunna användas för att betala den skuld som en betalningssäkring avser innan fordringen har överlämnats för indrivning (JO 1988/89 s. 297).

KFM har gjort bedömningen att betalningssäkrade medel får användas för att betala den fordran som ligger till grund för en betalningssäkring under förutsättning att gäldenären inte har några andra skulder som är föremål för verkställighet samt att det inte finns någon risk för att den betalningsskyldige försätts i konkurs inom en snar framtid (KFM:s ställningstagande 5/08/IND).

Betalningsanstånd

En betalningssäkrad fordran kan komma att omfattas av ett betalningsanstånd. Till skillnad mot vad som gäller vid utmätning påverkas dock inte betalningssäkringen av anståndsbeslutet. För att de vidtagna säkringsåtgärderna ska återgå krävs att säkringsbeslutet upphör att gälla.

Företagsrekonstruktion

Om den betalningsskyldige beviljas företagsrekonstruktion får beslut om betalningssäkring inte meddelas under den tid rekonstruktionen pågår. Har betalningssäkring redan beslutats när rekonstruktionen påbörjas får vidare verkställighetsåtgärder inte vidtas (2 kap. 17 § FrekL). Däremot behöver inte redan vidtagna åtgärder återgå.

Förrättningskostnader

Förrättningskostnader som uppstår i ett betalningssäkringsmål, t.ex. kostnader för transport och förvaring av egendom, betraktas som förrättningskostnader vid senare verkställighet av den fordran som betalningssäkrats (69 kap. 15 § SFL jämfört med 17 kap. 9 § första stycket UB). För att staten ska kunna ta ut kostnaden av gäldenären krävs att betalningssäkringen fortfarande består när verkställigheten äger rum. Har betalningssäkringsbeslutet satts ner efter att förrättningskostnaderna uppstått får den betalningsskyldige endast krävas på kostnader som hänför sig till sådan egendom som fortfarande är betalningssäkrad när verkställigheten äger rum.

Det förhållandet att kostnader för verkställighet av betalnings-säkringen får tas ut hos gäldenären som förrättningskostnad innebär inte att KFM får betalningssäkra för ett högre belopp än det belopp som anges i domstolens beslut.