OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Idrottsutövare kan få avdrag för vissa kostnader i den idrottsliga verksamheten, till exempel för idrottsutrustning och resor.

Avdragsgilla kostnader

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomsterna ska dras av som kostnad från summan av de skattepliktiga inkomsterna i den idrottsliga verksamheten (12 kap. 1 § IL). Avdrag medges i princip för samtliga kostnader som varit nödvändiga för verksamheten, i normalfallet dock inte med så stora belopp att underskott uppstår.

Skatteverket anser att utgifter som överstiger motsvarande inkomst inte bör vara avdragsgilla i de fall utgifterna inte kan hänföras till någon inkomstgivande verksamhet eller när de i övrigt helt eller delvis har karaktär av personliga levnadskostnader, som till exempel kan förekomma vid föreningsarbete eller tävlingsdeltagande. Överskjutande kostnader är normalt sett sådana privata levnadskostnader som man inte får avdrag för (9 kap. 2 § IL).

En idrottsutövare har i vissa fall rätt till avdrag för agent- och managerkostnader.

Reglerna för avdragsrätt behandlas mer utförligt i SKV M 2012:22 och SKV A 2008:31.

Idrottsutrustning

En idrottsutövare kan få avdrag för utgifter för inköp av idrottsredskap eller annan specialutrustning för den idrottsliga verksamheten. Den allmänna avdragsbegränsningen på 5 000 kr gäller (12 kap. 2 § tredje stycket IL).

Avdrag medges för

  • Skyddsutrustning och skyddskläder (12 kap. 32 § IL), till exempel hjälm, hörselskydd, tandskydd, benskydd och ishockeyhandskar. Med skyddskläder menas sådana kläder och skor som har särskilda skyddsegenskaper mot bland annat mekaniska skador.
  • Idrottsredskap som är nödvändiga för att kunna utöva sporten, till exempel klubba, racket, bollar, skridskor, skidor och stavar. Även skor kan i vissa fall vara idrottsredskap, men de ska då avvika från vanliga träningsskor så mycket att de i praktiken bara kan användas vid utövande av sporten, t.ex. fotbollsskor med dobbar och skidpjäxor.
  • Domarutrustning, till exempel visselpipa, stoppur, signalkort och flaggor.

Ska det vara direktavdrag eller förslitningsavdrag?

Det är vanligtvis anskaffningskostnaden som är avdragsgill. Idrottsutövaren kan göra direktavdrag för utrustning som kostar mindre än ett halvt prisbasbelopp, d.v.s. 22 200 kr för 2013, eller som kan beräknas ha en användningstid på högst tre år. För utrustning som kostat 22 200 kr eller mer, och som kan användas under mer är tre år, bör avdraget delas upp på lika stora årliga förslitningsavdrag (RÅ 1991 ref. 55). Om utrustningen kommer att kunna användas i fem år ska därför en femtedel av kostnaden dras av varje år.

Avdraget ska i vissa fall reduceras

Avdraget ska reduceras om utrustningen även har karaktär av personlig levnadskostnad, eller om den kan utnyttjas även i annan verksamhet. I så fall får en skälig del av anskaffningskostnaden dras av. Avdrag medges inte för utrustning som erhållits kostnadsfritt.

Det här kan man inte få avdrag för

Avdrag medges inte för

  • Inköp av kläder och skor som inte är skyddskläder eller idrottsredskap. Avdrag medges därför inte för till exempel tävlingskläder, domarkläder, träningsoverall, träningsskor, regnkläder och underställ. Detta gäller även om kläderna enbart används i tjänsten eller i tävlingssammanhang.
  • Utgifter för tvätt av kläder.
  • Utgifter för egna motions- eller träningspass och liknande, även om t.ex. spelare och domare kan ha höga krav på fysisk förmåga i sina uppdrag.

Schablonavdrag i vissa fall

Som alternativ till avdrag för övriga utgifter enligt vanliga regler kan avdrag av praktiska skäl i vissa fall medges med ett skäligt belopp i form av ett schablonbelopp. Avdrag kan medges enligt en schablon under följande förutsättningar:

  • Idrottsutövaren ska själv ha stått för den huvudsakliga delen av kostnaderna för den idrottsliga verksamheten.
  • Inkomsterna från den idrottsliga verksamheten ska inte vara utövarens huvudsakliga inkomster, utan dessa ska komma från någon annan anställning eller verksamhet.

Kostnaderna får då schablonmässigt beräknas till samma belopp som bruttoersättningen för uppdraget, men högst 3 000 kr. I bruttoersättningen ska man räkna in samtliga skattepliktiga ersättningar och förmåner från den idrottsliga verksamheten, men inte avdragsgilla traktamenten och reseersättningar vid tjänsteresor. Schablonavdraget anses omfatta idrottsutövarens samtliga avdragsgilla övriga utgifter i den idrottsliga verksamheten, förutom utgifter för resor och ökade levnadskostnader. Den allmänna avdragsbegränsningen på 5 000 kr gäller även när kostnaderna beräknas enligt en schablon. Om schablonregeln används får underskott inte uppkomma.

Administrativa ledare får inte använda schablonavdraget. Inte heller kursledare, cirkelledare m.fl. som leder kvällskurser eller liknande i motion, gymnastik eller andra idrottsaktiviteter och som får ersättning per timme, per kväll, per månad eller liknande har rätt att göra schablonavdrag. För dessa svarar i regel arbetsgivaren eller uppdragsgivaren för merparten av kostnaderna och de är vanligtvis helt jämställda med lärare i andra kurser. Kursledare, cirkelledare m.fl. får i stället göra avdrag enligt de allmänna reglerna för de faktiska kostnaderna de haft.

Tjänsteställe och den vanliga verksamhetsorten

Begreppen ”tjänsteställe” och ”den vanliga verksamhetsorten” har betydelse för de avdrag som idrottsutövaren kan göra.

För idrottsutövare och tävlingsfunktionärer är tjänstestället normalt den lokal eller arena där förberedelser, träningar och tävlingar regelmässigt äger rum. För funktionärer med administrativa arbetsuppgifter kan en klubblokal eller liknande plats vara tjänsteställe.

Idrottsdomares tjänsteställe

När man bedömer idrottsdomares tjänsteställen skiljer man på domare som anlitas av olika idrottsföreningar, och domare som anlitas av ett idrottsförbund på riks- eller distriktsnivå.

Domare som anlitas av olika idrottsföreningar

Skatteverket anser att en idrottsdomare normalt har sitt tjänsteställe på den plats där matchen eller tävlingen äger rum när han eller hon anlitas och ersätts av en lokal idrottsförening eller annan arrangör för att döma i en match eller tävling.

Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom klargjort tjänsteställets placering för en annan kategori uppdragstagare (tolkar) med många olika tillfälliga uppdragsgivare. Domstolen har angivit att uppdragstagaren har sitt tjänsteställe där huvuddelen av arbetet utförs och inte i bostaden, även om vissa förberedelser och administrativa uppgifter utförts där (HFD 2013 ref. 19). Därmed får rättsläget för tjänsteställets placering för uppdragstagare med liknande förhållanden anses vara klarlagt, och motsvarande tillämpning bör göras för idrottsdomare med olika tillfälliga uppdragsgivare.

Domare som anlitas av ett idrottsförbund

En idrottsdomare som anlitas och ersätts av ett idrottsförbund på riks- eller distriktsnivå för att inom sitt uppdrag döma matcher eller tävlingar anses däremot normalt ha sitt tjänsteställe i bostaden och inte på de platser där tävlingarna äger rum. Detta gäller även om den lokala idrottsföreningen betalar ut en mindre del av ersättningen till domaren, till exempel reseersättning. Att ett riks- eller distriktsförbund utser vilken idrottsdomare som ska döma i en viss match innebär inte att domaren är anlitad av förbundet.

Resor i tjänsten

Vid resor i tjänsten, till exempel i samband med matcher och tävlingar på bortaplan, medges avdrag enligt reglerna för tjänsteresor (12 kap. 5 § IL). Detta gäller under förutsättning att idrottsutövaren har betalat samtliga drivmedelskostnader för tjänsteresan. Avdrag för ökade levnadskostnader under tjänsteresor med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten medges enligt allmänna regler (12 kap. 5–17 §§ IL).

Resor till och från arbetet

Avdrag för utgifter för resor mellan bostaden och tjänstestället medges enligt reglerna för avdrag för resor mellan bostad och arbetsplatsen i 12 kap. 26–30 § IL. Idrottsutövaren får avdrag för resor i samband med träningar och tävlingar på ordinarie träningsplats (tjänstestället).

Idrottsdomares resor

En idrottsdomare anses normalt ha sitt tjänsteställe på platsen för den match eller tävling där domaren ska döma. Detta innebär att resorna till dessa spelplatser är resor mellan bostaden och arbetet, inte tjänsteresor.

Referenser på sidan

Allmänna råd

  • Skatteverkets allmänna råd om beskattning av idrottsersättningar att tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 2009 [1]

Domar & beslut

  • HFD 2013 ref. 19 [1]
  • RÅ 1991 ref. 55 [1]

Lagar & förordningar

Meddelanden

  • Skatteverkets information om beskattning av idrottsersättningar att tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 2013 [1]

Ställningstaganden

  • Avdrag för underskott av tjänsteinkomst [1]
  • Tjänsteställe för idrottsdomare [1]