OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Skatteverket kan under vissa omständigheter träffa en överenskommelse om betalning i stället för att ansöka om företrädaransvar.

Vad är en överenskommelse?

En överenskommelse om betalningsskyldighet innebär att Skatteverket avtalar med en företrädare om att denne ska betala en viss del av den juridiska personens skatter och avgifter som skulle kunna omfattas av en ansökan om företrädaransvar. Myndigheternas möjlighet att träffa överenskommelser lagreglerades för att öka rättssäkerheten. Tanken var också att möjligheterna att träffa överenskommelser skulle begränsas något genom att det i lagtexten uttryckligen skulle framgå under vilka omständigheter en överenskommelse fick träffas (prop. 2002/03:128 s. 35 f).

En överenskommelse innebär normalt att betalningsskyldigheten begränsas i förhållande till det krav som Skatteverket skulle göra gällande i en domstolsprocess. För att Skatteverket ska träffa en överenskommelse ska det föreligga omständigheter som kan motivera att företrädaren inte görs ansvarig för den totala skulden (prop. 2002/03:128 s. 54).

Skatteverket får träffa överenskommelser om betalningsskyldigheten, om det inte med hänsyn till företrädarens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt (59 kap. 19 § SFL).

Möjligheten att träffa en utomprocessuell överenskommelse reglerades först 1 januari 2004. Innan dess var den möjligheten enbart en följd av att talan om företrädaransvar var ett dispositivt tvistemål vid allmän domstol. Myndigheterna utnyttjade ofta förlikningsmöjligheten eftersom den möjliggjorde en effektiv och kostnadsbesparande indrivningsmöjlighet avseende obetalda skatter och avgifter för staten. Även enskilda efterfrågade den dels för att slippa processa inför domstol och dels för att det innebar en möjlighet att förhandla om ansvarsbeloppets storlek.

Verkan av en överenskommelse

Om överenskommelsen fullföljs inom rätt tid avstår staten från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende de skulder som omfattas av överenskommelsen (59 kap. 20 § SFL). En fullgjord överenskommelse är inte att likställa med ett lagakraftvunnet beslut om skatt vilket var fallet enligt SBL. I SFL finns inga sådana likställighetsbestämmelser.

Om en domstolsprocess pågår

En överenskommelse kan träffas även om det pågår en domstolsprocess om företrädaransvar. En sådan överenskommelse får verkan först sedan talan i målet om företrädaransvar har återkallats och målet har avskrivits av domstolen. Detta för att utesluta risken för att två beslut uppstår i samma fråga (59 kap. 19 § andra stycket SFL).

Överenskommelse efter en dom

En överenskommelse kan också träffas efter att en domstol utdömt ansvar om företrädaransvar, t.ex. under en process i kammarrätten. För att en sådan överenskommelse ska få verkan krävs att Skatteverket återkallar talan i kammarrättsmålet och att kammarrätten undanröjer förvaltningsrättsdomen samt avskriver målet från vidare handläggning (RÅ 2006 ref. 20).

En överenskommelse efter en dom i kammarrätten bör endast kunna bli aktuell vid mycket speciella undantagsfall. För att en sådan överenskommelse ska bli gällande krävs att Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer underinstansdomen och avskriver målet från vidare handläggning. För att Högsta förvaltningsdomstolen ska göra det krävs det prövningstillstånd. Det finns inga garantier för att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd (HFD mål nr 7202-13).

När det tidigare avgörandet undanröjs har det inte längre någon rättskraft. Skulle överenskommelsen inte fullföljas till någon del innebär detta att Skatteverket kan ansöka om företrädaransvar igen.

Den fullföljda överenskommelsen kan inte överklagas

En fullföljd överenskommelse kan inte överklagas. Den kan inte heller angripas genom resning som var fallet med överenskommelser enligt SBL. Istället är en företrädare hänvisad till att väcka talan i allmän domstol om att överenskommelsen är ogiltig med hänsyn till avtalsrättsliga regler eller yrka skadestånd på grund av att Skatteverket har agerat felaktigt eller försumligt (SOU 2009:58 s. 1467).

Olämpligt från allmän synpunkt?

Om det saknas saklig grund för att begränsa betalningsskyldigheten kan det anses olämpligt från allmän synpunkt att ingå en överenskommelse. Det bör alltså föreligga handläggnings- eller processekonomiska skäl för att begränsa betalningsskyldigheten, annars kan det anses olämpligt från allmän synpunkt. Kravet på att en överenskommelse inte ska vara olämplig från allmän synpunkt har inte till syfte att försvåra möjligheterna att ingå en överenskommelse.

Skäl för överenskommelse

I förarbetena till SBL anges exempel på omständigheter av handläggnings- eller processekonomisk art som kan motivera Skatteverket att bara göra gällande betalningsansvar för en del av det processbara beloppet. Som exempel anges utredningssvårigheter, värderingsproblem avseende tillgångar, företrädarens betalningsförmåga och liknande (prop. 1996/97:100 s. 444).

Om företrädaren saknar utmätningsbara tillgångar men kan erbjuda upplånade medel talar det för en överenskommelse. Det sägs vidare att det i regel inte är meningsfullt att besluta om betalningsskyldighet på större belopp än vad företrädaren kan bedömas kunna betala. Övriga skulder som är föremål för indrivningsuppdrag bör också vägas in när betalningsförmågan och möjligheterna att begränsa förlusterna för staten bedöms.

Som exempel på omständigheter som kan utgöra skäl för att träffa en överenskommelse anges i prop. 2002/03:128 s. 54 f. att

  • skäl för delvis befrielse föreligger
  • företrädarens ålder talar för en överenskommelse
  • snabbare och säkrare betalning erhålls
  • sociala eller medicinska skäl föreligger
  • de utmätningsbara tillgångarna har lägre värde än det erbjudna beloppet.

Skäl mot överenskommelse

Det finns också omständigheter som talar mot att betalningsskyldigheten ska begränsas. Det kan till exempel mot bakgrund av företrädarens personliga förhållanden vara olämpligt att träffa överenskommelse om betalningsskyldighet. Som exempel på omständigheter som kan utgöra skäl för att det är olämpligt ur allmän synpunkt att träffa en överenskommelse anges i prop. 2002/03:128 s. 55 att

  • brottslighet har förekommit i näringsverksamheten
  • näringsförbud kan vara aktuellt
  • företrädaren har varit inblandad i flera konkurser
  • företrädaren har höga inkomster eller stora tillgångar
  • näringsverksamheten har varit oseriös
  • befrielsegrunder saknas helt
  • målet har prejudikatintresse och kan bidra till rättsutvecklingen
  • brister i redovisning eller betalning förekommer i ny näringsverksamhet
  • om företrädarens inflytande eller intresse i den nya verksamheten framstår som begränsat bör ändå utredning göras om den verkliga ställningen i verksamheten.

Utredning om en överenskommelse

Skatteverket har ett ansvar för att ett ärende blir tillräckligt utrett. Särskilt när en myndighet vidtar en åtgärd i allmänt intresse vilar utredningsansvaret tyngre på myndigheten än i ärenden där en enskild begär en förmån av samhället. Detta innebär att Skatteverket inte kan fatta beslut om att ingå en överenskommelse utan att först ha utrett att det finns förutsättningar för att väcka talan om betalningsskyldighet föreligger. Skatteverket måste alltså konstatera att såväl de objektiva som de subjektiva förutsättningarna föreligger innan verket fattar beslut om att ingå en överenskommelse (prop. 2002/03:128 s. 55 f.). Läs mer om Skatteverkets utredningsskyldighet.

Skatteverket ska även ta ställning till de kända omständigheter som talar för att en företrädare ska få befrielse helt eller delvis. Innan en överenskommelse träffas som innebär en eftergift, ska det göras en utredning om företrädarens personliga förhållanden och en bedömning ska ha gjorts om en överenskommelse är olämplig från allmän synpunkt.

Den juridiska personen behöver inte vara försatt i konkurs

En överenskommelse med en företrädare för en juridisk person som inte är försatt i konkurs är formellt möjlig. I normalfallet försöker en juridisk person med betalningsproblem träffa en avbetalningsplan eller nå en ackordsuppgörelse i syfte att undanröja ett konkurshot. Om den juridiska personen träffar en avbetalningsplan med Kronofogden eller Skatteverket kan det som ett led i den uppgörelsen ingå att företrädaren går i personlig borgen för den juridiska personens skulder. Om den juridiska personen inte betalar sin skuld kan borgensförbindelsen göras gällande istället för en process om företrädaransvar. Från Skatteverkets sida kan borgensförbindelser endast komma ifråga då anstånd med betalning medges enligt 63 kap. SFL.

När Skatteverket godtar ett ackord med juridiska personer ska, som ett led i uppgörelsen, hänsyn tas till företrädaransvar.

När den juridiska personen har en ny företrädare

En överenskommelse med en juridisk person som inte är försatt i konkurs kan bli aktuell när den juridiska personen har bytt företrädare. Skatteverket kan då träffa en överenskommelse med den tidigare företrädaren för en skuld som denne, men inte den nya företrädaren, kan göras ansvarig för. Den tidigare företrädaren kan ha ett intresse av att helt klippa banden med den tidigare juridiska personen och de krav som kan ställas på företrädaren med anledning av det tidigare företrädarskapet. Regressvis kan företrädaren sedan återkräva ett belopp motsvarande inbetald överenskommelse av den juridiska personen. Vid eventuella exekutiva åtgärder mot den juridiska personen har företrädaren samma möjligheter som Skatteverket att begära och få betalning (59 kap. 21 § SFL).

Företrädaren ska kunna betala beloppet

Det finns ingen anledning att träffa en överenskommelse på större belopp än vad företrädaren kan bedömas kunna betala. Företrädarens nuvarande ekonomiska situation ska utredas och denne bör lämna redogörelse för såväl tillgångar och skulder som för inkomster och utgifter. Det kan finnas skäl att se på hela familjens ekonomi. Det bör också göras klart hur överenskommelsen ska finansieras för att utesluta att betalning sker med ”svarta pengar” eller pengar från brottslig verksamhet.

Processekonomi kan bli avgörande

I vissa fall kan det finnas skäl att träffa en överenskommelse av processekonomiska skäl även om företrädaren har tillgångar motsvarande det stämbara beloppet. Domstolsprocessen, ofta med muntlig förhandling i mål om företrädaransvar, är en kostsam handläggningsform för staten och indrivningskostnaderna kan också bli höga. Det innebär att det av processekonomiska skäl kan vara ekonomiskt fördelaktigt med en överenskommelse som innebär en betalningsskyldighet som är lägre än det stämbara beloppet.

Om det pågår indrivningsuppdrag avseende andra statliga fordringar mot företrädaren vid utredningen om överenskommelse bör även dessa vägas in i sammanhanget (prop. 1996/97:100 s. 444). Dessa indrivningsuppdrag ska beaktas både när betalningsförmågan och möjligheterna att begränsa förlusterna för staten bedöms. En överenskommelse kan i sådant fall innebära att företrädaren ska betala in hela sin personligen restförda skuld jämte viss andel av den juridiska personens skuld.

Överenskommelse med flera företrädare

Ibland finns det flera företrädare för en juridisk person och då kan det vara möjligt att väcka talan om företrädaransvar mot en eller flera av företrädarna. Det finns inget hinder mot att träffa en överenskommelse med alla eller vissa av dessa företrädare.

Av handläggnings- eller processekonomiska skäl kan utgången bli att Skatteverket träffar överenskommelser med de företrädare som vill och har ekonomiska möjligheter. Övervägande skäl talar för att överenskommelsen bör vara individualiserad i förhållande till respektive företrädare och utan villkorsvis koppling till någon annan företrädare. Det kan bli handläggningsproblem eftersom inbetalda pengar ska föras över till företrädarens skattekonto om överenskommelsen upphör att gälla. Har då en gemensam överenskommelse träffats kan det vara oklart till vems skattekonto överföringen ska ske. Vid individuella men villkorsvis knutna överenskommelser kan samtliga överenskommelser komma att bli ogiltiga om en av företrädarna inte uppfyller sina förpliktelser. Det innebär att vad som inbetalts av en företrädare måste föras över till dennes skattekonto, för att där spärras mot utbetalning i avvaktan på att ansvar fastställs eller ny överenskommelse träffas.

Skatteverket är oförhindrat att ansöka om företrädaransvar gentemot övriga företrädare avseende den delen av skatten som inte blir betald av överenskommelsen. Det bör dock stå klart att någon del av det krävda beloppet kommer att dömas ut och bli betalt för att det ska bli aktuellt att inleda en process.

Överenskommelsens innehåll

Det finns minimikrav på vad en överenskommelse ska innehålla (13 kap. 11 § SFF). Parterna måste kunna förutse vilka konsekvenser en överenskommelse får och därför måste överenskommelsen vara så tydlig som möjligt. I överenskommelsen ska anges

  1. parternas namn eller firma samt person-, organisations- eller annat identifikationsnummer
  2. datum för överenskommelsen
  3. den skatte- eller avgiftsskuld som överenskommelsen avser
  4. det belopp företrädaren ska betala
  5. den tidpunkt eller de tidpunkter när betalning senast ska ske.

Med den skatte- eller avgiftsskuld som avses i punkten 3 menas det belopp, obetalt underskott på skattekontot, som skulle kunna gjorts gällande i en ansökan om företrädaransvar (prop. 2002/03:128 s. 56). Skatteslag, belopp och förfallodagar ska anges.

Med den eller de tidpunkter som nämns i punkten 5 avses när en viss betalning av överenskommelselikviden ska vara Skatteverket till handa. Det bör också av överenskommelsen framgå vart betalningen ska ske. I normalfallet bör det avtalas att betalning ska ske omgående och genom en engångsbetalning. Betalningen av överenskommelselikviden bör endast i undantagsfall ske genom delbetalningar under en längre tid och då bara om det är till uppenbar fördel för det allmänna.

Kravlistan är uttömmande

Kraven som anges i förordningstexten är uttömmande. En överenskommelse kan liksom vid tidigare förlikningar innehålla olika villkor under förutsättning att dessa inte strider mot lag eller god sed eller innefattar en omöjlig prestation. Skatteverket bör vara restriktiv med att ta in andra villkor i en överenskommelse. Det gynnar normalt inte staten eftersom företrädaren kan häva en överenskommelse genom att bryta mot villkoren.

Skatteverket kan ställa krav för att ingå en överenskommelse

Det finns däremot inget hinder mot att Skatteverket ställer upp krav för att ingå en överenskommelse. Det kan t.ex. innebära att företrädaren ska betala sina personliga skatteskulder. Om frågan om överenskommelse väcks sedan ett ärende om företrädaransvar har inletts, vilket är det normala, kan staten bli ersättningsskyldig enligt 43 kap. SFL. I dessa fall bör därför ingå ett villkor om att vardera parten står för sina kostnader i det ärendet eller ett mål som avskrivs med anledning av överenskommelsen.

Skatteverket borde också kunna avtala att företrädarens regressrätt är efterställd staten vid en eventuell utdelning i konkurs, låt vara att villkorets betydelse har minskat i och med att staten numera inte har förmånsrätt för skattefordringar.

Parterna kan välja att träffa en ny överenskommelse

Om företrädaren och Skatteverket är överens om att en överenskommelse bör ha ett annat innehåll är det inte nödvändigt att låta den förfalla genom att låta tidsfristen för fullgörande löper ut. I sådant fall kan parterna träffa en ny överenskommelse med önskat innehåll. I den nya överenskommelsen ska det nya innehållet framgå.

Verkan av en fullföljd överenskommelse

En fullföljd överenskommelse innebär att staten avstår från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende de skatter och avgifter som omfattas av överenskommelsen (59 kap. 20 § första stycket SFL). Därför är det viktigt att tydligt specificera vilka skatteskulder som omfattas av överenskommelsen.

Förutom de minimikrav som anges i SFF har parterna stor frihet att bestämma villkoren för överenskommelsen. Det är begripligt om företrädaren vill att överenskommelsen i största möjliga utsträckning ska ge en försäkran mot ytterligare betalningsanspråk avseende den juridiska personens skatteskulder. Även för Skatteverket måste i flertalet fall ett sådant krav framstå som rimligt, särskilt som myndigheten alltid har krav på sig att i samband med en överenskommelse göra en fullständig och allsidig utredning av ansvarsförutsättningarna (prop. 2002/03:128 s. 56). Skatteverket anser att det inte föreligger hinder för att en överenskommelse omfattar alla den juridiska personens skatte- och avgiftsskulder som är obetalda vid tidpunkten för överenskommelsen. Det spelar då ingen roll om vissa av dessa poster inte skulle omfattas av en talan om företrädaransvar (Skatteverkes ställningstagande Överenskommelser om företrädaransvar - avtalets gränser). Det bör inte vara möjligt att låta en överenskommelse omfatta annat än betalningsansvar enligt företrädaransvarsreglerna i 59 kap. SFL. Om det finns förutsättningar för personligt ansvar enligt 25 kap. ABL kvarstår möjligheten att träffa förlikning i denna fråga. En sådan uppgörelse kan villkoras av att betalning sker i enlighet med en överenskommelse om företrädaransvar.

Vad händer om överenskommelsen inte fullföljs?

Om en överenskommelse inte fullföljs inom rätt till upphör den att gälla (59 kap. 20 § andra stycket SFL). Om företrädaren har betalat in det överenskomna beloppet, men inte inom rätt tid eller om något annat villkor inte är uppfyllt, kan Skatteverket välja att ingå en ny överenskommelse med ett innehåll som överensstämmer med företrädarens handlande.

Om företrädaren inte betalar enligt överenskommelsen bör ansökan om företrädaransvar omgående ges in till förvaltningsrätten. Det bör också utredas om det finns anledning att ansöka om betalningssäkring.

Ett belopp som inbetalats på grund av en överenskommelse som sedan inte fullföljs ska överföras till företrädarens eget skattekonto (59 kap. 20 § andra stycket SFL). Bestämmelsen är tvingande till företrädarens fördel och kan inte avtalas bort. Om företrädaren därigenom får ett överskjutande belopp på sitt skattekonto, kan företrädaren ha möjlighet att genom återbetalning återfå inbetalda medel. Om ett ansvarsbeslut kan antas komma dömas ut kan det föreligga hinder mot återbetalning (64 kap. 4 § punkten 3 b SFL).

Det kan föreligga hinder mot återbetalning om pengarna kan behövas för att betala ett ansvarsbelopp som kan antas komma att beslutas efter det att talan om företrädaransvar har väckts (64 kap. 4 § punkten 3 b SFL). Mycket talar för att det i det i många av dessa fall föreligger hinder mot återbetalning eftersom det finns en utredning till grund för den brutna överenskommelsen som visar att förutsättningar för utdömt ansvar finns.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFDs beslut 2013-11-21 i mål nr 7202-13 [1]
  • RÅ 2006 ref. 20 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap 12 [1] [2]
  • Proposition 2002/03:128 Företrädaransvar m.m. [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]

Ställningstaganden

  • Överenskommelser om företrädaransvar - avtalets gränser [1]

Övrigt

  • SOU 2009:58 [1]