OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

En bevissäkringsåtgärd ska normalt föregås av ett domstolsbeslut men i vissa fall får beslut fattas av Skatteverkets granskningsledare. Underrättelse om beslutet kan ofta ske i samband med verkställigheten.

Vem fattar beslut?

Normalt ska ett domstolsbeslut fattas

En bevissäkringsåtgärd ska normalt föregås av ett domstolsbeslut. Huvudregeln är att beslut om tvångsrevision enligt 45 kap. 3 § SFL och beslut om eftersökande och omhändertagande enligt 45 kap. 6-9 §§ SFL fattas av förvaltningsrätten. Detta sker på ansökan av Skatteverkets granskningsledare (45 kap. 13 § första stycket SFL).

Beslut om bevissäkring som granskningsledaren får fatta

I fall där beslut om åtgärden typiskt sett måste fattas snabbt och på plats hos den reviderade får granskningsledaren fatta beslut direkt utan obligatorisk prövning hos domstol.

Det rör sig om beslut i följande fall:

  • beslut om eftersökande och omhändertagande av handling i den reviderades verksamhetslokal under pågående tvångsrevision enligt 45 kap. 4 § SFL
  • beslut om omhändertagande av handling som revisorn redan har tillgång till under samverkansrevision enligt 45 kap. 5 § SFL
  • beslut om försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme enligt 45 kap. 12 § SFL (45 kap. 13 § andra stycket SFL).

Interimistiska beslut

Är möjligt avseende vissa åtgärder

I de fall domstolens beslut inte kan avvaktas har granskningsledaren behörighet att fatta så kallade interimistiska beslut om vissa åtgärder som enligt 45 kap. 13 § SFL som huvudregel ska fattas av förvaltningsrätten (45 kap. 14 § SFL).

De bevissäkringsåtgärder där granskningsledaren har möjlighet att fatta interimistiska beslut är

  • beslut om tvångsrevision enligt 45 kap. 3 § SFL
  • beslut om eftersökande och omhändertagande vid revision som genomförs på någon annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler enligt 45 kap. 6 § SFL
  • beslut om eftersökande och omhändertagande på annan plats än i den reviderades verksamhetslokaler enligt 45 kap. 7 § SFL
  • beslut om eftersökande och omhändertagande vid annan kontroll än revision enligt 45 kap. 8 § SFL.

Påtaglig risk för sabotage

Det ska finnas en påtaglig risk för sabotage innan förvaltningsrätten kan fatta beslut för att ett interimistiskt beslut ska få fattas (45 kap 14 § första stycket 1 SFL).

Vid bedömningen av om påtaglig risk för sabotage föreligger innan förvaltningsrätten kan fatta beslut ska hänsyn tas till att ett beslut från förvaltningsrätten normalt kan fås inom några dygn och att den reviderade, om grunden för åtgärden är risk för sabotage, inte behöver underrättas om att kontroll ska ske förrän i samband med verkställigheten. Normalt bör alltså förvaltningsrättens beslut kunna avvaktas. Ett interimistiskt beslut kan vara befogat t.ex. i de fall myndigheten vid en samverkansrevision uppmärksammar att den reviderade uppträder på ett sådant sätt att det finns anledning att anta att han eller hon försöker undanhålla eller förstöra material (prop. 1993/94:151 s. 159 och prop. 2010/11:165 s. 898).

Måste avse åtgärd i verksamhetslokal

Ett interimistiskt beslut måste avse en åtgärd som ska genomföras i en verksamhetslokal (45 kap. 14 § första stycket 2 SFL). Det är typen av lokal som är av intresse. Det är alltså möjligt att fatta ett interimistiskt beslut om eftersökande och omhändertagande av handlingar på annan plats än den reviderades verksamhetslokaler (enligt 45 kap. 7 § SFL) avseende t.ex. verksamhetslokaler som disponeras av den reviderades redovisningsbyrå.

Ansökan till förvaltningsrätten ska ske

Om granskningsledaren fattar ett interimistiskt beslut, så ska han eller hon så snart det kan ske och senast inom fem dagar ansöka om bevissäkring hos förvaltningsrätten. Det finns alltså en uttrycklig frist för inom vilken tid beslutet ska underställas förvaltningsrättens prövning (45 kap. 14 § andra stycket SFL).

Beslutet får verkställas genast

Ett interimistiskt beslut får verkställas genast. Observera att ett interimistiskt beslut om bevissäkring inte kan överklagas (67 kap. 5 § andra stycket SFL). Beslutet underställs istället förvaltningsrättens prövning genom granskningsledarens ansökan.

Återlämnande av handlingar

Om förvaltningsrätten avslår ansökan om bevissäkring som görs till följd av ett interimistiskt beslut, ska omhändertagna handlingar lämnas tillbaka och övriga insamlade uppgifter förstöras. Detta följer direkt av förvaltningsrättens beslut att avslå ansökan, dvs. utan något särskilt förordnande från förvaltningsrätten. Återlämnande av omhändertagna handlingar respektive förstöring av uppgifter ska också göras i de fall granskningsledaren inte gör någon ansökan (45 kap. 14 § andra stycket SFL). I båda dessa fall gäller att Skatteverket inte får återge eller åberopa innehållet i handlingarna.

Om den som beslutet om bevissäkring gäller har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka ska handlingarna överlämnas till konkursförvaltaren. Den som bevissäkringen gäller ska underrättas om överlämnandet (45 kap. 14 § tredje stycket SFL).

Rätten kan i tveksamma fall besluta om att handlingarna inte ska återlämnas förrän beslutet om att upphäva omhändertagandet har vunnit laga kraft (prop. 1996/97:100 Del 1 s. 496).

Exempel: interimistiskt beslut

En situation där det kan bli aktuellt med ett interimistiskt beslut av granskningsledaren är då revision pågår i den reviderades verksamhetslokaler och det blir fråga om en upptrappning av revisionens karaktär från samverkan till tvång. Exempelvis kan Skatteverket ha fattat beslut om revision och avser att utföra kassainventering utan att först underrätta om att revision ska ske (41 kap. 5 § SFL). Om det sedan visar sig att revisionen (kassainventeringen) inte kan genomföras i samverkan med den reviderade, har granskningsledaren, under förutsättning att det föreligger påtaglig risk för sabotage innan förvaltningsrätten kan fatta beslut, möjlighet att fatta ett interimistiskt beslut om att kassainventeringen ska genomföras som tvångsrevision med stöd av 45 kap. 3 och 14 §§ SFL.

Vad ska beslutet innehålla?

Ett beslut om bevissäkring måste innehålla såväl själva beslutet som uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar från kontroll och uppgift om vad som gäller vid verkställigheten (45 kap. 15 § SFL). Till uppgifter om vad som gäller vid verkställigheten räknas bland annat uppgift om rätten att tillkalla ombud eller biträde, och uppgift om rätten att närvara.

Utöver dessa uppgifter så ska en underrättelse om ett beslut om bevissäkring också, i de fall beslutet får omprövas eller överklagas, innehålla en upplysning av hur man begär omprövning eller överklagar (17 kap. 1 § andra stycket SFF).

Utrymmet måste preciseras vid beslut om eftersökande

Av ett beslut om eftersökande och omhändertagande ska alltid framgå i vilken lokal eller vilket utrymme som eftersökning får ske, vilket innebär att beslutet är beroende av preciserade yrkanden. Granskningsledaren måste i en ansökan om bevissäkring så långt det är möjligt precisera i vilken lokal eller i vilket utrymme verkställighet ska ske. Detta är en förutsättning för att domstolen ska kunna bedöma om skälen för åtgärden står i proportion till det intrång det innebär för den enskilde.

Kammarrätten i Stockholm har i ett avgörande avslagit Skatteverkets yrkande om rätt att eftersöka handlingar i en verksamhetslokal om sådan skulle finnas, då den lokal där eftersökning skulle ske inte ansågs nog preciserad (KRNS 2008-12-30, mål nr 9615-08).

När det gäller elektroniska handlingar så kan dessa vara lagrade på någon annan plats än den plats som beslutet om eftersökning avser men ändå vara nåbara från förrättningsplatsen. För eftersökning av sådana nåbara elektroniska handlingar som skyddas av någon form av digitalt lås och alltså inte är öppet tillgängliga, krävs att beslutet om eftersökande och omhändertagande omfattar det förvaringsutrymme där de elektroniska handlingarna fysiskt lagras, t.ex. en dator eller server på annan plats. Läs mer om befogenheter och begränsningar vid verkställigheten.

Undantag från kravet på uppgift om person eller rättshandling

I ett beslut om eftersökande och omhändertagande utan föregående föreläggande enligt 45 kap. 9 § SFL ska normalt anges identiteten på den som uppgifter söks om eller vilka handlingar som söks. Om det finns särskilda skäl behöver detta inte alltid anges (45 kap. 10 § SFL). Som exempel på särskilda skäl anges i förarbetena till TVL att kontrollen endast utgör en mindre del av en större utredning och det är angeläget av kontrolleffektivitetsskäl att så mycket som möjligt hålls hemligt tills vidare. Ett annat skäl kan vara att det är frågan om att kontrollera en kedja av rättshandlingar och det är oklart var kedjan slutar (prop. 1993/94:151 s. 158).

Det finns en motsvarande bestämmelse för beslut om tredjemansrevision. Om det finns särskilda skäl behöver det inte av ett beslut om tredjemansrevision framgå vilken person eller vilken rättshandling som kontrollen avser (41 kap. 4 § andra stycket SFL). Denna bestämmelse gäller även vid beslut om tvångsrevision (prop. 2010/11:165 s. 896).

Underrättelse om beslut om bevissäkring

Den som beslutet gäller ska omedelbart underrättas

Huvudregeln är att den som ett beslut om bevissäkring gäller omedelbart ska underrättas om beslutet (45 kap. 16 § första stycket SFL). Uttrycket ”den som ett beslut gäller” omfattar den hos vilken åtgärden ska verkställas och, när verkställigheten ska ske hos någon annan än den reviderade, även denne. Ska eftersökning och omhändertagande av handlingar ske hos exempelvis den reviderades revisor gäller beslutet både den reviderade och revisorn (prop. 2010/11:165 s. 899).

Underrättelse i samband med verkställighet om risk för sabotage föreligger

I många fall då det är aktuellt med bevissäkringsåtgärder ligger det i sakens natur att den som beslutet gäller inte kan underrättas i förväg om åtgärden ska få avsedd effekt. Om det finns en påtaglig risk för sabotage om den som beslutet gäller underrättas i förväg så får underrättelse om beslutet ske i samband med att den beslutade åtgärden verkställs (45 kap. 16 § andra stycket SFL). Förvaltningsrätten eller granskningsledaren kan alltså besluta att den som berörs av åtgärden ska underrättas först i samband med verkställigheten.

Man har i SFL valt att, som förutsättning för att underrättelse om beslutet om bevissäkring ska få skjutas upp, kräva att det föreligger påtaglig risk för sabotage. Man vill undvika att det, som i TVL, finns olika förutsättningar för att skjuta upp underrättelsen, beroende på vilken åtgärd som avses. Att påtaglig risk för sabotage föreligger har i TVL:s bestämmelser varit förutsättningen för att tvångsrevision och eftersökande och omhändertagande av handlingar vid revision ska få genomföras utan att den reviderade underrättas om att revisionen ska ske. I andra fall har det krävts att en omedelbar underrättelse har kunnat befaras försvåra genomförandet av åtgärden för att få skjuta upp underrättelsen om beslutet. Påtaglig risk för sabotage är ett centralt begrepp i reglerna om bevissäkring och man gör i nuvarande förarbeten bedömningen att det inte finns något tydligt och reellt behov av att skjuta upp en underrättelse i andra fall än där det finns en påtaglig risk för sabotage (prop. 2010/11:165 s. 900).

Observera att granskningsledaren, i de fall ansökan om bevissäkringsåtgärd görs hos förvaltningsrätten, i förekommande fall särskilt måste yrka på att underrättelse om beslutet ska ske först i samband med verkställigheten enligt 45 kap. 16 § SFL.

Bestämmelser om verkställighet av beslut om bevissäkring utan att den som besluter gäller har underrättats om beslutet finns i 69 kap. 5 § SFL.

Förvaltningsrätten kan underlåta kommunicering av ansökan

Bestämmelsen kompletteras av 10 § andra stycket punkten 4 FPL som stadgar att förvaltningsrätten kan underlåta kommunicering av en ansökan om åtgärd, om det kan befaras att kommuniceringen avsevärt skulle försvåra genomförandet av beslut i målet. Denna förutsättning är i allmänhet uppfylld i mål om bevissäkring där grunden för åtgärden är att det finns risk för sabotage.

Granskningsledaren måste i förekommande fall i sin ansökan om bevissäkringsåtgärd särskilt yrka på att förvaltningsrätten underlåter att kommunicera ansökan.

Måste granskningsledarens tilltänkta beslut kommuniceras?

Beslut om bevissäkringsåtgärd som fattas av granskningsledaren är inte att betrakta som ett sådant avgörande av ett ärende som omfattas av Skatteverkets kommunikationsskyldighet i 40 kap. 2 och 3 §§ SFL. Ett beslut om bevissäkring är att betrakta som ett beslut under beredningen. Någon skyldighet för Skatteverket att kommunicera det tilltänkta beslutet eller eventuellt tillförda uppgifter innan beslut fattas föreligger således inte.

Domstolens beslut blir offentligt

I och med att domstolen avgjort målet och beslutet finns tillgängligt via domstolens expedition så blir detta en offentlig allmän handling. Så är fallet även om domstolen bifallit Skatteverkets yrkande om att underrättelse om beslutet ska ske först i samband med verkställigheten. Detta innebär att granskningsledaren måste hålla sig underrättad om när beslutet kommer att fattas så att verkställighet kan ske omgående.

Koppling till bestämmelserna om revision

Den som ska revideras ska som huvudregel underrättas om beslutet om revision innan en revision verkställs (41 kap. 5 § SFL). Underrättelse får dock ske i samband med att revisionen verkställs om det följer av bestämmelsen i 45 kap. 16 § SFL (41 kap. 5 § andra stycket 3 SFL), dvs. när förvaltningsrätten eller granskningsledaren har beslutat att underrättelse får ske i samband med att åtgärden verkställs. Bestämmelsen finns för att det inte ska uppstå konkurrens mellan skyldigheten att underrätta den reviderade om revisionsbeslutet innan revisionen verkställs och bestämmelsen om att underrättelse om beslutet om bevissäkringsåtgärd får ske i samband med verkställigheten vid påtaglig risk för sabotage enligt 45 kap. 16 § andra stycket SFL (prop. 2010/11:165 s. 871).

Kan besluten omprövas eller överklagas?

Den beslutet gäller kan begära omprövning av ett beslut om bevissäkring fattat av granskningsledaren. Om det rör sig om ett så kallat interimistiskt beslut om bevissäkring enligt 45 kap. 14 § första stycket SFL är omprövning möjlig bara till dess förvaltningsrätten prövat frågan.

Ett beslut om bevissäkring fattat av granskningsledaren kan också normalt överklagas till förvaltningsrätten. Detta gäller dock inte de interimistiska besluten (67 kap. 5 § andra stycket SFL). Ett sådant beslut underställs istället förvaltningsrättens prövning genom granskningsledarens ansökan.

Ett beslut om bevissäkring fattat av förvaltningsrätten får överklagas till kammarrätten. Jämför dock RÅ 2007 ref. 80.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNS 2008-12-30, mål nr 9615-08 [1]
  • RÅ 2007 ref. 80 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen [1] [2]
  • Proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap 12 [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1] [2] [3] [4] [5]

Referenser inom förvaltningsrätt & förfarande