På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårOBS: Detta är årsutgåva 2014.2. Visa senaste årsutgåvan.
På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårArtikeln motsvarar artikel 17 i OECD:s modellavtal med vissa skillnader.
Punkt 1 är tillämplig oavsett om personen är självständig yrkesutövare eller anställd och innebär att verksamhetsstatens beskattningsrätt inte begränsas av reglerna om stadigvarande anordning i artikel 14 punkt 1 a) eller av 183-dagarsreglerna i artikel 14 punkt 1 b) respektive artikel 15 punkt 2.
Punkt 1 överensstämmer i sak med artikel 17 punkt 1 i OECD:s modellavtal (där nämns dock artikel 7 i stället för artikel 14 eftersom modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning).
Punkt 2 har till syfte att förhindra att punkt 1 kringgås genom bildande av bolag som uppbär inkomsterna av artistens eller sportutövarens verksamhet (prop. 1983/84:19 s. 149). Den överensstämmer i sak med artikel 17 punkt 2 i OECD:s modellavtal (där nämns dock artikel 7 i stället för artikel 14 eftersom modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning).
Punkt 2 är subsidiär i förhållande till punkt 1 och beskattning enligt punkt 2 får ske endast när artistens eller sportutövarens inkomst inte kan beskattas enligt punkt 1. Punkt 2 utgör inte stöd för att beskatta en arbetsgivares eller arrangörs egna inkomster, till exempel entréavgifter (RÅ 2002 ref. 89).
Punkt 3 om verksamhet som huvudsakligen bekostas med offentliga medel saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.