Utgifter som inte får dras av

Privata levnadskostnader

Privata levnadskostnader och liknande utgifter får inte dras av (9 kap. 2 och 3 §§ IL).

I 12 kap. IL finns det ett antal undantag från regeln om att privata levnadskostnader inte får dras av. Man kan under vissa förutsättningar få avdrag för t.ex. utgifter för arbetsresor, hemresor samt ökade levnadskostnader vid tjänsteresor, tillfälligt arbete och dubbel bosättning.

Följande privata levnadskostnader får inte dras av:

• utgifter för gåvor
• premier för egna personliga försäkringar
• avgifter till kassor och föreningar m.m.
• utgifter för periodiska understöd till personer i samma hushåll.

Utgifter för gåvor

Avdrag medges inte för utgifter för gåvor.

Skattereduktion kan under vissa förutsättningar medges för gåvor till godkända gåvomottagare.

Premier för egna personliga försäkringar

Premier för personliga försäkringar får inte dras av. När det gäller avdragsrätten för utgifter för egen pensionsförsäkring som allmänt avdrag enligt 62 kap. IL så framgår den av 59 kap. IL, se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 12.6.

Avgifter till kassor och föreningar m.m.

Avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar som man är medlem i får inte dras av.

Avdrag medges alltså inte för medlemsavgifter till olika yrkes- eller branschföreningar även om medlemskapet är till stor nytta i den egna anställningen.

Läs mer om avdrag för medlemsavgifter och vissa andra avgifter i inkomstslaget tjänst i Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 23.16.7.

Utgifter för periodiska understöd till personer i samma hushåll

Utgifter för periodiska understöd och liknande periodiska utbetalningar till personer i samma hushåll får inte dras av.

Bestämmelser om i vilka fall avdrag för periodiska understöd får göras finns i 62 kap. 7 § IL.

Reglerna om skatteplikt för periodiska understöd framgår av 10 kap. 2 § IL och 11 kap. 47 § IL, se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 21.2.37.

Svenska allmänna skatter

Svenska allmänna skatter är inte avdragsgilla. Som sådana skatter räknas bland annat kommunal och statlig inkomstskatt och kupongskatt (9 kap. 4 § IL).

Däremot är särskilda skatter och avgifter som gäller näringsverksamhet avdragsgilla. Som exempel kan nämnas fastighetsskatt, fastighetsavgift, särskild löneskatt, socialavgifter m.m. (16 kap. 17 § IL). Utländska skatter är också avdragsgilla om de utgör omkostnader i en förvärvskälla här (16 kap. 18–19 §§ IL).

Utgifter för vissa skattefria inkomster

Om en inkomst inte ska beskattas i Sverige på grund av skatteavtal eller dispens för inkomsten av en utländsk stats beskicknings- eller konsulatfastighet, får inte heller utgifter för förvärvet av inkomsten dras av, (9 kap. 5 § jämfört med 6 kap. 17 § IL).

För varje inkomstslag anges särskilt vilka utgifter som inte får dras av. Av bestämmelserna i 12 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 42 kap. 1 § IL framgår att bara utgifter för förvärv av skattepliktiga inkomster får dras av. Av detta följer att om en inkomst inte är skattepliktig får utgifterna för att förvärva den inte dras av. Detta innebär t.ex. att underskott i ett fast driftställe inte kan utnyttjas mot överskott från annan verksamhet, om det fasta driftstället ligger i ett land med vilket Sverige har ett skatteavtal som anger att exemptmetoden ska tillämpas på inkomsten i fråga.

Avdrag för kapitalförlust kan inte vägras med hänvisning till bestämmelsen i 9 kap. 5 § IL, då en kapitalförlust inte är en utgift för förvärv av inkomst. Däremot anser Skatteverket att det inte uppstår någon avdragsgill kapitalförlust då en inkomst är undantagen från svensk beskattning på grund av bestämmelse i skatteavtal, eftersom utgifterna som är hänförliga till inkomsten inte får dras av.

Undantag för näringsbetingade aktier

Ett undantag från regeln om avdragsförbud är när utgifter är hänförliga till utdelning från ett utländskt bolag till en svensk juridisk person, om utdelningen är skattefri enligt bestämmelserna om näringsbetingade andelar (9 kap. 5 § andra stycket IL), se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 83. Anledningen till detta är att reglerna om utdelningsskattefrihet mellan svenska företag inte begränsar rätten till avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 83.10.2.2.

Utgifter för bär-, svamp- och kottplockning

Utgifter för att plocka vilt växande bär, svampar och kottar får dras av endast till den del de överstiger sådana inkomster som är skattefria enligt 8 kap. 28 § IL. Det här exemplet visar hur avdraget ska beräknas.

Räntor och avgifter

Följande räntor och avgifter får enligt 9 kap. 7 § IL inte dras av:

• räntor på studielån (4 kap. 1 § studiestödslagen [1999:1395])
• räntor på underhållsstöd (19 kap. 47 § SFB)
• avgifter på sjukersättning och bostadsbidrag (37 kap. 15 § andra stycket SFB och 98 kap. 7 § andra stycket SFB)
• räntor på förbjudna lån (11 kap. 45 IL eller 15 kap. 3 § IL).

Räntor på förbjudna lån får inte dras av (prop. 2009/10:12). Detsamma bör även gälla för den som påförts en ränteförmån på ett förbjudet lån.

Enligt 9 kap. 8 § IL får räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser inte dras av:

• 5 kap. 8 § VSL eller 8 § lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt
• 5 kap. 14–18 §§ tullagen (2000:1281)
• 65 kap. 2 §, 4 § första stycket, 5–13 och 19 §§ SFL.

Dröjsmålsavgifter och ränta som beräknas enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte heller dras av.

Böter och sanktionsavgifter

Böter och offentligrättsliga sanktionsavgifter får inte dras av (9 kap. 9 § IL).

Exempel på avgifter som inte är avdragsgilla är företagsböter, övertidsavgifter, lagringsavgifter samt förseningsavgifter och skattetillägg enligt 48 och 49 kap. SFL. Parkeringsböter och kontrollavgifter vid olovlig parkering är inte heller avdragsgilla, även om man har fått böterna under tjänsteutövning se Handledning för beskattning av inkomst vid 2013 års taxering, avsnitt 21.2.45 (Parkeringsböter i tjänsten).

Mutor och andra otillbörliga belöningar

Utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar får inte dras av (9 kap. 10 § IL).

Med muta och andra otillbörliga belöningar menas en belöning, förmån eller gåva. Hur man betecknar mutan eller belöningen saknar betydelse för den skattemässiga bedömningen.

En muta kan bestå av kontanter, varor, resor, tjänster, rabatter, presentkort eller gästfrihet av olika slag. Om mutan eller den otillbörliga förmånen består av en vara eller en tjänst ur det egna sortimentet ska i förekommande fall uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap. IL ske (prop. 1998/99:32 s. 84).

Vad menas med otillbörlig?

Begreppet otillbörlig är inte närmare preciserat i lagtexten. Vad som är otillbörligt får bestämmas efter en samlad bedömning av alla omständigheter som är betydelsefulla i det enskilda fallet (prop. 1975/76:176 s. 36).

Allmänt gäller att bedömningen av om en transaktion är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning är beroende av förmånens ekonomiska värde. Förmåner av ringa värde innebär normalt en mindre risk för påverkan och är då inte otillbörliga. En gränsdragning uppkommer mot representationsutgifter. Många förmåner av representationskaraktär faller utanför det här aktuella avdragsförbudet.

Viss hänsyn måste tas till förhållandena i andra länder när man bedömer vad som är otillbörligt. Det går inte att bortse från att synen på vad som är tillbörligt kan variera starkt från land till land (prop. 1998/99:32 s. 84).

Det finns inte något krav på att det ska finnas en lagakraftvunnen dom på bestickning eller mutbrott för att ett avdrag ska vägras. Den skattemässiga prövningen ska bara gälla om belöningen objektivt sett är otillbörlig, och inte omfatta någon prövning av om den skattskyldige haft ett brottsligt uppsåt i brottsbalkens mening (prop. 1998/99:32 s. 86).

Vilken personkrets omfattas av avdragsförbudet?

Avdragsförbudet omfattar hela den personkrets som anges i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB. Det gäller inte bara mutor och otillbörliga belöningar till arbetstagare utan även till exempelvis ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller sådana myndigheter som hör till staten eller kommun, landsting, kommunalförbund eller församling.

Arbetsgivaransvar för inte gjorda skatteavdrag

En arbetsgivare som inte har gjort rätt skatteavdrag från löner eller andra ersättningar för arbete kan med stöd av 59 kap. 2 § SFL bli betalningsansvarig för den skatt som inte dragits av. Detsamma gäller den som varit skyldig att göra skatteavdrag från ränta eller utdelning.

Den som påförts ett sådant betalningsansvar får inte göra avdrag för det fastställda ansvarsbeloppet (9 kap. 11 § IL).