OBS: Detta är utgåva 2014.5. Sidan är avslutad 2015.
Grundavdrag kan under vissa förutsättningar medges för begränsat skattskyldiga personer när de inkomstbeskattas för tjänst eller näringsverksamhet.
Begränsat skattskyldiga personer kan medges grundavdrag när de beskattas enligt IL för inkomster av tjänst eller näringsverksamhet.
Detta förutsätter att överskottet av förvärvsinkomster i Sverige och andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Detta gäller för begränsat skattskyldiga som ska beskattas enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 och 3 IL, d.v.s. de som begärt att bli beskattade enligt IL i stället för enligt SINK eller A-SINK samt de som beskattas för näringsverksamhet från fast driftställe eller fastighet i Sverige.
Grundavdrag medges mot överskott av aktiv näringsverksamhet (63 kap. 5 § IL). Det innebär att en svensk näringsidkare som endast är verksam genom en självständig näringsverksamhet utomlands, inte kan få grundavdrag enligt IL:s bestämmelser. En näringsidkare som är verksam både i Sverige och utomlands kan inte heller få grundavdrag mot överskottet av den utländska näringsverksamheten om den är självständig i förhållande till den svenska näringsverksamheten.
Enligt artikel 49 i EG-fördraget är det i princip förbjudet med inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i artikel 31 i EG-avtalet. EG- fördragets bestämmelser är överordnade den svenska skattelagstiftningen, och skatteregler som strider mot fördraget får inte tillämpas om de är till nackdel för den enskilde. EU-domstolens praxis innebär att det är förbjudet att ha bestämmelser som hindrar det egna landets medborgare från att etablera sig i en annan medlemsstat.
När självständig näringsverksamhet bedrivs utomlands kan IL:s bestämmelser för grundavdrag, allmänna avdrag och pensionssparavdrag medföra en sämre behandling av den utländska näringsverksamheten än om den hade bedrivits i Sverige. Skatteverket anser därför att näringsidkare som bedriver självständig näringsverksamhet i annat EES-land kan begära att bli beskattad för dess resultat på samma sätt som när verksamhet bedrivs i Sverige. Det innebär att om en näringsverksamhet som enbart bedrivs i ett annat EES-land skulle ha klassificerats som aktiv näringsverksamhet om den hade bedrivits i Sverige, kan avdragen medges.
Om en verksamhet bedrivs både i Sverige och självständigt i ett annat EES-land görs en gemensam bedömning av hela verksamheten för att komma fram till om den är aktiv eller passiv. Eftersom EG-fördragets bestämmelser är överordnade den interna skattelagstiftningen ska Skatteverket ta hänsyn till gemenskapsrätten. Skatteregler som strider mot EG-fördraget får i princip inte tillämpas om de är till nackdel för den skattskyldige.
När det gäller de aktuella bestämmelserna är det många gånger svårt att avgöra vad som är till fördel eller nackdel för den skattskyldige och han eller hon har alltid rätt att bli beskattad enligt IL:s bestämmelser om det är till fördel. Skatteverket anser att ett val att tillämpa EG-fördragets bestämmelser även påverkar andra möjligheter till avdrag och kvittning av inkomster, vilket får betydelse för betalning av skatt och egenavgifter.
Det innebär att Skatteverket inte kan bedöma vad som är till fördel eller nackdel över tid för den skattskyldige. Skatteverket frångår därför inte IL:s ordalydelse annat än på en uttrycklig begäran från den skattskyldige.