OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Marknadsvärdet är det pris som mottagaren av en förmån normalt får betala på orten för motsvarande förmån. I många fall motsvaras marknadsvärdet av arbetsgivarens kostnad.

Priset på orten

Värdet av produkter, varor eller andra förmåner ska beräknas till marknadsvärdet, d.v.s. det pris man normalt får betala på orten för varan, tjänsten eller förmånen (61 kap. 2 § IL).

Principen att skattepliktiga förmåner ska värderas till marknadsvärdet har sin grund i synsättet att olika typer av arbetsersättningar ska bli föremål för en enhetlig och neutral beskattning. I samband med skattereformen lyftes särskilt fram att marknadsvärdet ska gälla utan tillämpning av försiktighetsprincip. Man bör alltså sträva efter att förmånen får ett värde som motsvarar det verkliga värdet (prop. 1989/90:110 s. 319-321 och 655).

Värdering till marknadsvärdet utan tillämpning av någon typ av försiktighetsprincip innebär att hänsyn inte ska tas till mottagarens personliga förhållanden. Den omständigheten att förmånen inte kan bytas ut mot pengar eller ett påstående från mottagaren att denne inte skulle ha skaffat sig förmånen om den inte tillhandahållits av arbetsgivaren utgör normalt inte tillräckliga skäl för lägre värdering än marknadsvärdet. Inte heller ska låg inkomst beaktas vid tillämpning av reglerna.

Marknadsvärdet får anses motsvara det regelmässigt förekommande priset för varan eller tjänsten.

Om marknadsvärdet inte direkt kan fastställas ska värdet tas upp till ett belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan förväntas gälla vid en betalning med kontanta medel.

Arbetsgivarens kostnad kan oftast godtas

Många gånger motsvaras marknadsvärdet av arbetsgivarens kostnad för förmånen (inklusive mervärdesskatt), t.ex. när arbetsgivaren köpt varan eller tjänsten på öppna marknaden. Utgångspunkten är då att en anställd som själv skulle ha anskaffat motsvarande vara eller tjänst hade haft motsvarande kostnad. Man kan dock då få bortse från sådan mängdrabatt som större arbetsgivare m.fl. kan få. I dessa fall bör därför förmånsvärdet i stället beräknas till priset före rabatten. I de fall arbetsgivaren själv producerat varan eller tjänsten kan dennes kostnad, i det fallet produktionskostnaden, normalt inte anses som marknadsvärde.

Om en utgivares kostnad (inklusive mervärdesskatt) för t.ex. en skattepliktig rekreationsresa kan anses motsvara marknadspriset, bör denna läggas till grund för beskattningen. Den omständigheten att mottagaren av olika skäl inte tidigare gjort sådana resor, medför normalt inte någon annan bedömning.

Frångå arbetsgivarens kostnad

I vissa fall är det inte rimligt att lägga beställarens totalkostnad till grund för värderingen. Detta kan bli aktuellt t.ex. om det gäller ett researrangemang som specialbeställts och därför inneburit högt kostnadsläge och mottagaren inte haft något inflytande över dess utformning. I dessa speciella fall bör förmånsvärdet beräknas med utgångspunkt från det pris som förmånstagaren hade kunnat få om personen själv sålt motsvarande resa (RÅ 1996 ref. 75).

Läs mer om värdering till marknadsvärdet SKV M 2012:23, avsnitt 4.2.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1996 ref. 75 [1]

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1]

Meddelanden

  • Skatteverkets information om vissa förmåner för beskattningsåret 2013 [1]

Övrigt

  • proposition 1989/90:110 [1]
Till toppen