OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Förmån av fritt drivmedel i samband med skattepliktig bilförmån beräknas till marknadsvärdet uppräknat med 1,2. I andra sammanhang värderas förmån av fritt drivmedel till marknadsvärdet.

Drivmedelsförmån i samband med bilförmån

Om den anställde förutom bilförmån även haft förmån av fritt drivmedel för förmånsbilen ska denna förmån värderas separat.

Marknadsvärdet uppräknat med 1,2 vid beskattningen

Drivmedelsförmån i samband med bilförmån ska beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 för den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för bilens totala körsträcka under den tid den anställde haft bilförmånen. Om den anställde gör sannolikt att den mängd drivmedel som denne har förbrukat vid privat körning är lägre, ska marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån (61 kap. 10 § IL).

Marknadsvärdet är det pris på orten som den anställde själv skulle ha betalat för motsvarande mängd drivmedel (61 kap. 2 § IL).

Regeln med uppräkna med 1,2 gäller för alla typer av drivmedel, d.v.s. även el.

En månads förskjutning

Förmån av drivmedel räknas till månaden efter den då förmånen kommit den anställde till del (10 kap. 10 § IL). Det innebär att den som får drivmedel i januari blir skattskyldig för denna i februari, och förmånen redovisas i arbetsgivardeklarationen som arbetsgivaren ska lämna i mars.

För beskattningsår 2013 ska den anställde ta upp till beskattning den drivmedelsförmån som denne fått fr.o.m. december 2012 t.o.m. november 2013.

Betalning till arbetsgivaren

Om den anställde ersätter arbetsgivaren med ett visst belopp, t.ex. drivmedlets marknadsvärde, ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp (61 kap. 11 § IL). I ett sådant fall anses den anställde ha drivmedelsförmån även om denne betalat hela marknadsvärdet. Detta innebär att det uppkommer en skattepliktig förmån som motsvarar uppräkningen, d.v.s. 20 procent av marknadsvärdet.

Betalning till utomstående

Någon drivmedelsförmån uppkommer inte för en anställd som har bilförmån och som enligt avtal själv betalar drivmedlet för privatkörningen till ett utomstående företag. Detta förutsätter dock att arbetsgivaren inte gör avdrag för mervärdesskatt på drivmedlet (Skatteutskottets uttalande i FiU 1996/97:1, s. 106). I detta fall görs alltså ingen uppräkning med 20 procent.

Den anställde har bevisbördan

Om den anställde gör sannolikt att den mängd drivmedel som denne har förbrukat vid privat körning är lägre än bilens totala förbrukning, ska marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån (61 kap. 10 § IL).

Den anställde har bevisbördan för att värdet är något annat än motsvarande allt drivmedel för bilen. Det krävs att det finns ett underlag som styrker att tjänstekörning har gjorts i en viss omfattning för att en anställd ska kunna göra sannolikt att värdet är något annat (prop. 1996/97:19 s. 90). Detta görs i första hand genom en körjournal eller liknande handling. Även om körjournal saknas kan det ibland av omständigheterna i ärendet framstå som troligt att bilen använts för tjänsteresor i verksamheten. I sådana fall ska en skälig fördelning göras mellan tjänstekörning och privatkörning. Man får då beakta den totala körsträckan, eventuellt annat underlag för tjänstekörning, verksamhetens behov av körning, bilens karaktär av arbetsfordon, eventuell omfattning av arbetsresor, privat bilinnehav m.m.

När en anställd haft bilförmån och arbetsgivaren dessutom betalat drivmedlet finns en presumtion för att den anställde också haft en drivmedelsförmån (RÅ 2010 ref. 30).

Ingen förmån när bilen används privat i ringa omfattning

Om ingen skattepliktig bilförmån uppkommer på grund av att bilen använts endast i ringa omfattning för privata resor uppkommer inte heller någon drivmedelsförmån för motsvarande körning. Läs mer om ringa omfattning.

Mervärdesskatt

Om arbetsgivaren betalar drivmedlet för förmånsbilen får normalt en skattepliktig förmån anses ha uppkommit som ska värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant fall är arbetsgivaren också berättigad till avdrag för den ingående mervärdesskatten på drivmedlet (FiU 1996/97:1 s. 106 f).

Arbetsgivaravgifter – marknadsvärdet

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska drivmedelsförmånen värderas till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2 (2 kap. 10 a § SAL).

Drivmedelsförmån vid bilpool

Vid beräkning av bilförmån när den anställde byter bil vid ett flertal tillfällen under året kan bilförmånen beräknas med ledning av ett genomsnittsvärde för de bilar som disponerats under året. Detta kan bli aktuellt vid minst tio bilbyten någorlunda jämt fördelade under året. Läs mer om bilförmån vid byte av bil.

I de fall ovanstående beräkningsregel för bilförmån vid bilbyte tillämpas är det inte rimligt att kräva en fullständig körjournal för varje bil för att kunna fastställa drivmedelsförmånen. Skatteverket anser att i dessa fall är det tillräckligt att varje anställd för en personlig körjournal som visar de privata resorna. Av körjournalen bör framgå vilken bil som används för de privata resorna samt att mätarställningen vid resans början och slut noteras. Skatteverket anser att i dessa fall får en genomsnittlig drivmedelsförbrukning för poolbilarna användas vid beräkningen av drivmedelsförmånen.

Drivmedelsförmån men inte förmånsbil

Förmån av fritt drivmedel som inte avser förmånsbil beskattas till marknadsvärdet, d.v.s. priset på för drivmedlet (61 kap. 2 § IL). I dessa fall görs alltså ingen uppräkning av drivmedelsförmånen.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2010 ref. 30 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. [1]
Till toppen