OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 5 sep 2014. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Artikel 21 innehåller omfattande undantag från avtalets övriga artiklar om inkomst av rörelse och tjänst. Beskattningsrätten fördelas på olika sätt beroende på verksamhetens art, lokalisering och varaktighet. Artikeln saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.

Punkt 1

Punkt 1 innebär att artikel 21 har företräde framför alla andra artiklar i avtalet utom artikel 8 Sjöfart och luftfart. Inkomst av sådan verksamhet som behandlas i artikel 8 ska alltså beskattas enligt den artikeln även om verksamheten är av det slag som avses i artikel 21 (prop. 1986/87:94 s. 38). I alla andra fall ska endast artikel 21 tillämpas på inkomst av sådan verksamhet och anställning som omfattas av denna artikel.

I punkt 1 anges också de grundläggande förutsättningar som måste vara uppfyllda för att artikeln överhuvudtaget ska vara tillämplig på en viss verksamhet. Verksamheten ska bedrivas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat och ha samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster som är belägna i en avtalsslutande stat. Kolväteförekomsterna behöver inte finnas i en annan avtalslutande stat än den där personen har hemvist. Verksamheten behöver inte heller bedrivas i en annan avtalslutande stat än den där personen har hemvist. Anledningen till detta är att vissa av punkterna 2–9 kan tillämpas även på verksamhet i personens hemviststat (prop. 1997/98:32 s. 61). Uttrycket ”i en avtalsslutande stat” omfattar förutom statens landområde dess territorialvatten och kontinentalsockel; se vidare artikel 3 punkt 1 och prop. 1983/84:19 s. 151.

De konkreta beskattningsreglerna finns i punkterna 2–9. För att dessa ska vara tillämpliga måste de förutsättningar beträffande verksamhetens art, lokalisering och varaktighet som anges där vara uppfyllda. Tillämpningsområdet för artikel 21 är därför i praktiken mindre än vad punkt 1 ger intryck av.

Punkt 2

Punkt 2 innehåller särskilda regler om när ett fast driftställe eller stadigvarande anordning ska anses föreligga vid verksamhet i samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster. Reglerna innebär att fast driftställe föreligger även i vissa fall då det inte skulle följa av artikel 5. Stadigvarande anordning definieras inte i någon annan artikel.

Det område utanför en stats kust som avses med uttrycken ”utanför kusten i annan avtalsslutande stat”, ”utanför kusten i denna andra stat” och ”utanför kusten i denna stat” i punkterna a)–c) är dess territorialvatten och kontinentalsockel; se vidare artikel 3 punkt 1 och prop. 1983/84:19 s. 151.

Punkterna 3–4

Vid beräkningen enligt punkt 3 av den tid verksamheten pågår avses, liksom i avtalet i övrigt, med ”dag” även del av dag (protokollspunkt VI punkt 4).

Punkt 4 innebär att flera företags verksamheter i vissa fall ska läggas ihop vid tidsberäkningen enligt punkt 3. Regeln motverkar att punkt 3 kringgås genom att verksamheten delas upp mellan företag med intressegemenskap. Begreppet ”intressegemenskap” definieras i artikel 3 punkt 1 i).

Punkterna 5–6

Punkt 5 ger företagets hemviststat uteslutande beskattningsrätt till inkomst av viss användning av skepp, båtar och luftfartyg oberoende av om det är fråga om internationell trafik (jfr artikel 8 punkt 1). Vilka skepp, båtar och luftfartyg som omfattas av bestämmelsen är också avgörande för tillämpningen av punkterna 7 c) och d) om anställningsinkomster.

Av punkt 1 följer att punkt 5 har företräde framför artikel 7 Inkomst av rörelse men inte framför artikel 8 Sjöfart och luftfart. Om en inkomst omfattas av artikel 8 ska alltså den artikeln tillämpas även om verksamheten är av det slag som avses i artikel 21 punkt 5 (prop. 1986/87:94 s. 38).

Alla skepp, båtar och luftfartyg som används i samband med utvinning av olja och naturgas omfattas inte av punkt 5. Gränsdragningsproblem uppkommer framför allt när det gäller skepp och båtar (fartyg). I bestämmelsen räknas vissa fartygstyper upp, nämligen bogserbåtar, försörjningsfartyg och andra hjälpfartyg. I dessa fall är alltså fartygstypen avgörande. Särskilt när det gäller ”andra hjälpfartyg” kan det vara svårt att avgöra vilka fartyg som omfattas. Bestämmelsen omfattar även ”transport av personal eller materiel med skepp till eller innanför område som avses i punkterna 2 a) och 2 b)”. Transporten behöver däremot inte börja i ett nordisk land. I detta fall är det fartygets användning som är avgörande, inte fartygstypen. Fartyg som används för sådana transporter brukar kallas supplyfartyg men benämningen är alltså inte avgörande. Det finns även fartyg som kombinerar flera av de nu nämnda funktionerna.

Det finns inte någon sjörättslig klassificering av fartyg som exakt motsvarar begreppen i artikel 21 punkt 5 utan frågan om vilka fartyg som omfattas avgörs i första hand av de avtalsslutande staternas skattemyndigheter.

Punkt 6 innebär att endast hemviststaten har beskattningsrätt till kapitalvinst avseende sådana skepp, båtar och luftfartyg som omfattas av punkt 5.

Punkt 7

Punkt 7 gäller beskattningen av anställda i företag som bedriver sådan verksamhet som avses i punkterna 1 och 2. Den omfattar endast arbete som en person med hemvist i en avtalsslutande stat utför i en annan avtalsslutande stat, det vill säga på en annan nordisk stats landområde, territorialvatten eller kontinentalsockel; se vidare artikel 3 punkt 1 och prop. 1983/84:19 s. 151. I annat fall gäller avtalets vanliga bestämmelser om beskattning av anställningsinkomster, oftast artikel 15.

Punkt 7 a) ger arbetsstaten beskattningsrätt under där angivna förutsättningar. Även den anställdes hemvistat har beskattningsrätt i dessa fall och dubbelbeskattning undanröjs enligt artikel 25. För en person med hemvist i Sverige som arbetar i enskild tjänst innebär det exempt i Sverige enligt artikel 25 punkt 6 b). Om arbetet pågår i arbetsstaten högst 30 dagar under en tolvmånadersperiod har endast hemvistaten beskattningsrätt (artikel 26 punkt 1).

Vid arbete ombord på skepp, båt eller luftfartyg som avses i punkt 5 gäller i stället punkterna c) och d).

Vid beräkningen av vistelsetiden i arbetsstaten avses, liksom i avtalet i övrigt, med ”dag” även del av dag (protokollspunkt VI punkt 4).

Punkt 7 b) anger vissa fall då endast den anställdes hemviststat har beskattningsrätt. Som framgår av avtalstexten tillämpas punkten endast efter överenskommelse mellan behöriga myndigheter i de berörda staterna.

Punkt 7 c) innehåller ett viktigt undantag från punkt 7 a). Vid arbete ombord på skepp eller båt som avses i punkt 5 får inkomsten beskattas i den avtalsslutande stat där den person som använder skeppet eller båten har hemvist. Även den anställdes hemvistat har beskattningsrätt i dessa fall och dubbelbeskattning undanröjs enligt artikel 25. För en person med hemvist i Sverige som arbetar i enskild tjänst innebär det exempt i Sverige enligt artikel 25 punkt 6 b).

Alla skepp, båtar och luftfartyg som används i samband med utvinning av olja och naturgas omfattas inte av punkt 5. Om skeppet, båten eller luftfartyget inte omfattas av punkt 5 kan punkt 7 c) inte tillämpas på den anställdes inkomster. I stället gäller punkt 7 a).

Den som använder skeppet eller båten är oftast den anställdes arbetsgivare men så behöver inte vara fallet. Om den person som använder skeppet eller båten inte har hemvist i något nordiskt land kan punkt 7 c) inte tillämpas. I stället gäller punkt 7 a).

Liksom punkt 7 i övrigt är punkt 7 c) tillämplig endast på arbete som en person med hemvist i en avtalsslutande stat utför i en annan avtalsslutande stat, det vill säga på en annan nordisk stats landområde, territorialvatten eller kontinentalsockel, se vidare artikel 3 punkt 1 och prop. 1983/84:19 s. 151. I annat fall gäller avtalets vanliga bestämmelser om beskattning av anställningsinkomster, oftast artikel 15.

Punkterna 8–9

Bestämmelserna gäller endast kapitalvinster.

Punkt 8 har sin bakgrund i dansk lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar vinst uppstår i vissa fall när en flyttbar borranläggning eller hotellplattform som använts utanför den danska kusten flyttas till område utanför Danmark (prop. 1986/87:94 s. 38).

Punkt 9 innebär att kapitalvinst avseende sådana rättigheter och andelar som anges där får beskattas i den stat där kolväteförekomsterna finns. Detta gäller alltså utan hinder av artikel 13. Även hemvistaten har beskattningsrätt och dubbelbeskattning undanröjs enligt artikel 25.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Övrigt

  • proposi8tion 1983/84:19 [1]
  • proposition 1983/84:19 [1] [2] [3]
  • proposition 1986/87:94 [1] [2] [3]
  • proposition 1997/98:32 [1]