Syntetiska optioner

Skattepliktig förmån av förvärv av syntetiska optioner

En syntetisk option (Stock Appreciation Right, SAR), är en anställningsförmån enligt ett optionsavtal som innebär en rätt att få ett på visst sätt beräknat kontantbelopp som betalas ut tidigast efter en bestämd kvalifikationstid, en så kallad kan-tidpunkt. Avtalen kan i vissa fall innehålla flera optioner med olika kan-tidpunkter.

Eftersom en syntetisk option inte ger rätt till värdepapper räknas SAR:s inte som personaloptioner och beskattas inte enligt personaloptionsregeln (10 kap. 11 § andra stycket IL). SAR:s kan i vissa fall ses som värdepapper och beskattas då enligt värdepappersregeln (10 kap. 11 § första stycket IL). Skatteverket anser att beskattning av syntetiska optioner kan ske på olika sätt beroende på hur avtalen är skrivna.

Hur ska syntetiska optioner beskattas?

Högsta förvaltningsdomstolen har i flera fall prövat hur syntetiska optioner ska beskattas. I ett fall köpte en anställd syntetiska optioner. För optionerna betalade den anställde en viss ersättning, en premie. Den anställde hade vissa möjligheter att överlåta rättigheterna. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att en förverkligad värdeförändring av optionen skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Den anställde hade köpt en option med karaktär av värdepapper. Någon förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst vid köpet blev inte aktuell, eftersom den anställde enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet betalat en ersättning som motsvarade optionens marknadsvärde (RÅ 1997 ref. 71).

En variant av SAR innebär ett komplement till vanliga personaloptioner. I dessa fall finns det en valmöjlighet om optionen ska leda till att den anställde får värdepapper eller kontanter. Om det finns en valmöjlighet är bedömningen om optionen ska anses som en personaloption eller ett värdepapper beroende av om valmöjligheten ligger på den anställde eller på arbetsgivaren. Om det är den anställde som kan välja mellan värdepapper och kontanter är optionen en personaloption. Den anställde har då en absolut rätt att få värdepapper. Om det däremot är arbetsgivaren som har rätten att välja är det inte en personaloption. Beskattning ska då ske enligt kontantprincipen när optionen kan utnyttjas (10 kap. 8 § IL). Det avgörande är vem som har valmöjligheten (RÅ 2003 not. 41).

När det gäller SAR:s utan valmöjlighet är reglerna om personaloptioner inte tillämpliga, eftersom de inte ger någon rätt att få värdepapper. Beskattning bör i stället ske enligt huvudregeln vid kan-tidpunkten (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733).

Kompletterande information

Läs också om beskattningstidpunkten för syntetiska optioner.