Skuldsanering är en möjlighet för svårt skuldsatta personer att lösa sina ekonomiska problem.
Det huvudsakliga syftet med lagen om skuldsanering är att den ska vara rehabiliterande på så sätt att svårt skuldsatta personer får en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem. De ska på det sättet få en chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. En skuldsanering medför flera positiva effekter för gäldenären. Förutom att han eller hon blir kvitt sin skuldbörda så motiveras även personen att förbättra sin ekonomiska situation över huvud taget. Samtidigt måste rehabiliteringssyftet vägas mot borgenärernas intressen av att få betalt för sina fordringar.
Ett annat syfte är att möjligheterna till skuldsanering ska verka preventivt genom att det inte blir lika lätt att få krediter och att färre människor därför hamnar i situationer med en övermäktig skuldbörda.
Slutligen är ett syfte att borgenärerna ska gynnas av en skuldsanering på så sätt att gäldenären kan betala åtminstone någon del av sina skulder. I förlängningen bör också samhället i stort gynnas eftersom man kan förvänta sig att det kan bidra till ökade skatteintäkter och minskade sociala kostnader.
En skuldsanering måste bygga på ett ekonomiskt betraktelsesätt (prop 1993/94:123 s. 97).
Om KFM bedömer att gäldenärens ansökan varken ska avvisas eller genast avslås så ska myndigheten snarast besluta att ett skuldsaneringsförfarande ska inledas (ett inledandebeslut), 14 § andra stycket SksanL.
Beslutet kungörs i Post- och Inrikes Tidningar så att var och en som har en fordran mot gäldenären ska kunna anmäla denna till KFM. I kungörelsen anges dagen för beslutet att inleda skuldsanering och vilken som är den sista dagen för att anmäla fordringar mot gäldenären. Borgenärerna har normalt en månad på sig att anmäla sina fordringar. KFM skickar även det inledande beslutet till Skatteverket, 15 § SksanL.
Om en borgenär inte anmäler sin fordran i rätt tid så faller denna bort (preklusion). Fordringen kommer att ingå i ett beslut om skuldsanering men borgenären får ingen betalning och kan inte heller i något annat sammanhang göra fordringen gällande mot gäldenären.
Beträffande redan kända borgenärer (d.v.s. huvudsakligen sådana som har tagits upp i gäldenärens ansökan – eller som på annat sätt är kända) inträder ingen preklusion enbart av det skälet att borgenären underlåtit att anmäla sina fordringar ”i rätt tid”. Det är underlåtenheten att överhuvudtaget anmäla sin fordran i ärendet som kan leda till preklusion (se NJA 2004 s. 220). Skatteverket kan således anmäla en skattefordran så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft.
Ett beslut om att inleda ett skuldsaneringsförfarande medför att sådana fordringar som har uppkommit före detta beslut inte kan verkställas i enlighet med UB:s regler. KFM kan varken besluta om utmätning eller betalningssäkring för en sådan fordran (22 § SksanL).
En fordran på skatt eller avgift som uppkommit efter ett inledandebeslut ska redovisas och betalas av gäldenären som vanligt. Det kan alltså även bli fråga om verkställighet enligt utsökningsbalken för en sådan fordran.
Om nya fordringar uppkommer mellan inledandebeslutet och beslutet om skuldsanering så ska Skatteverket informera KFM om dessa i samband med Skatteverkets yttrande över förslaget till skuldsanering. Detta kan leda till att KFM avslår en ansökan om skuldsanering med motiveringen att förutsättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda (13 § andra stycket SksanL).
Beträffande fordringar som debiteras av andra myndigheter än Skatteverket så bevakar dessa myndigheter sina egna fordringar och överlämnar fordringarna till KFM för verkställighet.
Skuldsanering innebär att gäldenären genom ett beslut av KFM (eller domstol) helt eller delvis befrias från ansvar för betalning av sina skulder (23 § SksanL). Genom beslutet befrias gäldenären även från betalning av fordringar som inte är kända i skuldsaneringsärendet.
Det finns fordringar som är undantagna från skuldsanering, exempelvis en fordran på familjerättsligt underhåll (prop. 1993/94:123 s. 216, 7 § 3 stycket SksanL). Man kan aldrig befrias från sådana fordringar genom skuldsanering.
Om gäldenären ändå betalar en fordran som ingår i skuldsaneringen efter det att skuldsaneringsförfarandet har inletts så kan gäldenären inte återkräva betalningen. Rättsläget är jämförbart med betalning av en fordran som har preskriberats (prop. 1993/94:123 s. 105 samt Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen [1 mars 2013, Zeteo] kommentaren till 23 § SksanL).
En betalning till KFM av en skattefordran som är preskriberad krediteras på vanligt sätt av myndigheten. Om betalning av en fordran sker med anledning av att en betalningsuppmaning från KFM eller Skatteverket av misstag har skickats ut trots att fordran är preskriberad så är betalningen inte att betrakta som frivillig. Återbetalning ska därför ske. Om gäldenären efter en sådan betalningsuppmaning betalar en skattefordran fullt ut trots att den ingår i skuldsaneringen kan betalningen inte heller anses vara frivillig. Skatteverket ska därför återbetala det belopp som överstiger vad gäldenären ska betala enligt den beslutade betalplanen.
En ansökan om skuldsanering förfaller om gäldenären avlider (32 § tredje stycket SksanL). Om gäldenären avlider efter det att skuldsanering har beviljats så gäller beslutet även för gäldenärens dödsbo om beslutet hade vunnit laga kraft när gäldenären avled. Om skuldsaneringen innehåller en betalningsplan bör dödsboet kunna göra gällande det uppskov med betalningen som planen innebär (Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen [1 mars 2013, Zeteo] kommentaren till 32 § SksanL). I bouppteckningen ska skulden tas upp enligt skuldsaneringsbeslutet.
Efter en skuldsanering kan borgenären kräva full betalning av en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen.
Möjligheten att få skuldsanering finns även i andra länder än Sverige, t.ex. i våra nordiska grannländer. Sverige har dock inte träffat några mellanstatliga överenskommelser inom detta område.
En skuldsanering har endast rättsverkan i den beslutande staten. Ett skuldsaneringsbeslut som meddelas i ett annat land har därför inte någon rättsverkan i Sverige såvitt avser sådana svenska fordringar där Skatteverket företräder staten. Om en skuldsanering eller motsvarande har meddelats i ett insolvensförfarande som omfattas av förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden (EU:s insolvensförordning) har beslutet dock rättsverkan inom hela EU med undantag för Danmark. Av bilaga A och B till förordningen framgår vilka förfaranden som medlemsstaterna har anmält. Ett beslut om skuldavskrivning som meddelats inom ramen för ett sådant förfarande har därför rättsverkan inom hela EU. Europeiska kommissionen har nyligen föreslagit vissa ändringar av förordningen som bl.a. skulle innebära att även det svenska skuldsaneringsförfarandet kommer att omfattas av förordningen. Förslaget har ännu inte trätt i kraft.
Om gäldenären beviljas skuldsanering i ett annat land kan han eller hon tänkas komma in med en begäran till Skatteverket om motsvarande eftergift för svenska skatter m.m. Tidigare har det ansetts att en sådan begäran inte kunde tas upp som en ansökan om skuldsanering eller nedsättning av fordran eftersom gäldenären inte har hemvist i Sverige (4 § SksanL). EU-domstolen har dock den 8 november 2012 ansett att hemvistkravet i 4 § SksanL strider mot artikel 45 i FEUF, skyddet för fri rörlighet för personer (461/11, Radziejewski), se även KFM:s kommentar till domen (2013-05-06, dnr 831 14825-13/121).