Vad är värdepappersfonder och specialfonder?

Det tidigare begreppet investeringsfonder

Bestämmelserna om den svenska fondverksamheten finns sedan 2004 i LIF, lagen (2004:46) om investeringsfonder. Investeringsfonder infördes då som ett samlingsnamn för värdepappersfonder och specialfonder. Under år 2013 har bestämmelserna om specialfonder överförts till lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF), samlingsnamnet har utmönstrats ur fondlagstiftningen och LIF har ändrat rubrik till lagen om värdepappersfonder.

I IL har, som en följd av ändringarna i fondlagstiftningen, samlingsnamnet investeringsfond ersatts med uttrycken värdepappersfond och specialfond.

Svenska värdepappersfonder och specialfonder

Den svenska regleringen av fondverksamheten omfattar två fondtyper, värdepappersfonder och specialfonder. Det finns särskilda skatteregler i IL som gäller för andelar i sådana fonder. Vad som avses med en värdepappersfond framgår av lagen om värdepappersfonder (2004:46) och vad som avses med en specialfond framgår av LAIF (SFS 2013:561).

Fondernas rättsliga konstruktion

De svenska fonderna är kontraktsrättsliga fonder. Själva fonden bildas genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapitalet. Fonden är inget självständigt rättssubjekt och kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter (4 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder och 12 kap. 1 § LAIF). Den består endast av en förmögenhetsmassa. Det innebär att andelsägarna i fonden inte äger andelar i en juridisk person. Även om de gemensamt äger tillgångarna i fonden ska lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt inte tillämpas på andelsinnehavet.

Tillgångarna som finns i fonden ska förvaltas av en förvaltare (fondbolag eller AIF-förvaltare) som har tillstånd att bedriva fondverksamhet. Förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör fonden och fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden (4 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder och 12 kap. 2 § LAIF). Tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett särskilt förvaringsinstitut, t.ex. en bank (3 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 1 § LAIF). Rättsförhållandet mellan fondbolaget och andelsägarna regleras genom avtal i fondbestämmelserna för fonden och ska uppfylla de krav som ställs i lagen om värdepappersfonder och LAIF.

Finansinspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet över fondverksamheten.

En harmoniserad fondlagstiftning

Bestämmelserna om de svenska fonderna är utformade i huvudsak efter EU:s s.k. UCITS-direktiv där det senaste är (2009/65/EG) vilket kallas UCITS IV- direktivet. UCITS står för Undertaking for Collective Investment in Transferable Securities.

Värdepappersfonder är fonder som uppfyller UCITS IV- direktivets krav och som fritt får marknadsföras och säljas i andra länder inom EES. Specialfonder är nationellt reglerade fonder som i vissa avseenden avviker från reglerna i UCITS IV-direktivet.

Skillnaden består bl.a. i att en värdepappersfond måste vara öppen för investeringar från allmänheten medan en specialfond får vända sig till en begränsad krets av investerare. Andelsägarna i en värdepappersfond har rätt att på begäran omedelbart eller under vissa omständigheter så snart som möjligt få sina fondandelar inlösta medan en specialfond måste vara öppen för inlösen minst en gång om året. En värdepappersfond måste följa de placeringsregler för fondmedlen som framgår av lagen om värdepappersfonder. En specialfond kan däremot efter Finansinspektionens godkännande avvika från placeringsreglerna och placera även i vissa andra instrument som inte är tillåtna för värdepappersfonder (prop. 2012/13:155 s. 174).

Fondandelar

Andelarna i en fond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. I en fond får det numera finnas andelsklasser, d.v.s. andelar av olika slag. Andelsklasserna får vara förenade med villkor för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp och valuta. Även andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till utdelning (4 kap. 10 § lagen om värdepappersfonder och 12 kap. 5 § LAIF ).

Värdet på en fondandel är fondens värde delat med antal fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet beräknas utifrån de villkor som gäller för fondandelarna. Tillgångarna i fonden ska värderas till marknadsvärdet. Andelsvärdet (fondkursen) kallas också för NAV d.v.s. Net Asset Value per unit. När andelsägaren löser in sin andel får han ett kontant belopp som motsvarar andelens värde.

I vissa fonder betalas utdelning till andelsägarna. Andra fonder lämnar ingen utdelning.

Förvaltaren ska ha ett register över samtliga innehavare i fonden. Bekräftelse på registrering sänds till andelsägarna. Är andelen förvaltarregistrerad får förvaltaren anges i registret.

Utländska värdepappersfonder och specialfonder

Med värdepappersfonder och specialfonder avses även utländska motsvarigheter. Alla utländska fonder är dock inte att betrakta som värdepappersfonder och specialfonder enligt den svenska skattelagstiftningen.

Skatteverket har tagit ställning till vad som avses med utländska värdepappersfonder och specialfonder vid tillämpning av IL, ISKL och KupL.

Skatteverket anser att det är en bedömning enligt lagen om värdepappersfonder och LAIF som ska ligga till grund för vad som är en utländsk motsvarighet till en svensk värdepappersfond och specialfond. Det är samma bedömning som ska göras oavsett om det är fråga om begreppet värdepappersfonder och specialfonder i IL, ISKL eller undantaget från skattskyldighet i 4 § nionde stycket KupL.

Vilken legal form fonden har saknar betydelse. Både kontraktsrättsliga fonder, trustfonder och associationsrättsliga fonder kan vara utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder. Det gäller oavsett om den utländska fonden är bildad inom eller utom EES och oavsett om den omfattas av UCITS IV-direktivet eller inte under förutsättning att skattelagstiftningen i fondens hemland inte innebär att fondens inkomster beskattas hos dess delägare.

Den utländska fonden ska uppfylla följande kriterier som gäller för svenska värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen om värdepappersfonder och LAIF:

• Den ska ha tillstånd och stå under tillsyn i sitt hemland.
• Den ska enbart göra investeringar i sådana tillgångar som är tillåtna för svenska värdepappersfonder och specialfonder.
• Den ska få kapital från allmänheten eller en särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
• Den ska tillämpa principerna om riskspridning.
• Den ska återköpa eller inlösa andelarna på begäran av innehavarna med medel ur fondens tillgångar.
• Den ska tillhandahålla viss information.
• Om fonden inte är en associationsrättslig fond ska tillgångarna i fonden förvaltas av ett förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta fonden.
• Dess tillgångar ska förvaras hos ett separat förvaringsinstitut.

Samtliga fonder som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet anses vara utländska värdepappersfonder.

Utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som får säljas i Sverige enligt tillstånd av Finansinspektionen anses vara utländska specialfonder.

Utländska fonder som inte omfattas av UCITS IV-direktivet men som vid en jämförelse uppfyller villkoren i direktivet anses också utgöra utländska specialfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES.

Utländska fonder som inte uppfyller villkoren i UCITS IV-direktivet kan anses utgöra utländska specialfonder om de har tillstånd och står under betryggande tillsyn i sitt hemland och inte har större avvikelser från direktivet än att de skulle kunna motsvara en svensk specialfond. Det gäller oavsett om fonden hör hemma inom eller utanför EES. Fonden kan vara öppen för en avgränsad krets investerare men måste vara öppen för inlösen minst en gång per år. När det gäller placeringsbestämmelser och riskspridning måste en sammanvägd bedömning göras av dessa två kriterier.

Olika typer av fonder

Det finns många olika fondtyper. Här är några exempel.

Aktiefonder

En aktiefond är en fond som huvudsakligen placerar i aktier och andra aktieliknande instrument.

Tidigare fanns skattemässigt förmånliga fondsparanden i form av aktiesparfonder, som infördes 1978 och allemansfonder, som infördes 1984. Dessa fonder behandlas numera som vanliga aktiefonder men anskaffningsutgiften för de andelar som anskaffades i samband med skattesparandet får vid kapitalvinstberäkningen tas upp till ett beräknat schablonvärde.

Räntefonder

En räntefond är en fond som endast placerar i fordringar t.ex. obligationer, statsskuldväxlar och ränteindex.

Fonderna kan placera i svenska kronor eller i utländska valutor. Räntefonder innehåller regelmässigt vissa likvida medel. Dessa är normalt placerade i bank eller motsvarande och kan därför också betecknas som fordringar i svenska kronor.

Blandfonder

Blandfonder är fonder som placerar i både aktier och räntebärande värdepapper. Fördelningen mellan aktier och räntebärande värdepapper kan vara mycket olika mellan olika blandfonder och kan variera i samma fond över tiden.

SICAV-fonder

SICAV-fond är en bolagsrättsligt bildad fond med rörligt aktiekapital, som finns bl.a. i Luxemburg. En SICAV-fond som uppfyller villkoren i UCITS-direktivet har ansetts motsvara en svensk värdepappersfond (RÅ 2006 ref. 38).

Börshandlade fonder – s.k. ETF:er

En börshandlad fond eller en s.k. ETF (Exchange Traded Fund) är oftast en indexfond. Fonden följer då utvecklingen på ett underliggande index t.ex. svenska OMX S30 vid placeringar av tillgångarna i fonden. Andelarna i fonden handlas över börsen på samma sätt som man handlar aktier.