Justitiekanslern och justitieombudsmännen

Justitiekanslern

Justitiekanslern, JK, utnämns av regeringen och är regeringens högste ombudsman. JK:s arbetsuppgifter och befogenheter som ”statens jurist” regleras främst i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn och i förordningen med instruktion för Justitiekanslern.

Vilka omfattas av JK:s tillsyn?

JK har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina skyldigheter (1 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).

Statliga myndigheter samt tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter omfattas av JK:s tillsyn i den utsträckning som regeringen föreskriver (2 § lagen om justitiekanslerns tillsyn). Även andra, oavsett om de är knutna till statliga myndigheter eller inte, som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning omfattas också av JK:s tillsyn (3 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern och 3 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).

JK har också tillsyn över kommunala myndigheter och andra myndigheter som inte är statliga samt tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter.

JK bör inte ingripa mot lägre befattningshavare som saknar självständiga befogenheter, om det inte finns särskilda skäl (4 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).

Undantag från JK:s tillsyn

JK:s tillsyn omfattar inte regeringen eller statsråd och inte heller riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter (2 § lagen om justitiekanslerns tillsyn). Regeringens handläggning av ärenden och statsrådens tjänsteutövning granskas i stället av konstitutionsutskottet (13 kap. 1 § RF).

Tillsynen omfattar inte heller ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling (3 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).

Arbetsuppgifter

JK ska bevaka statens rätt och bistå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. JK får också ta över uppgiften från en annan myndighet att bevaka statens rätt i en tvist som prövas eller kan bli föremål för prövning av en allmän domstol (2 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).

JK ska också vaka över tryck- och yttrandefriheten och är ensam åklagare när det gäller brott mot tryck- och yttrandefriheten (6 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern). En annan åklagaruppgift är att värna om meddelarfriheten och anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare till massmedierna och att beivra överträdelser av dessa regler.

JK utövar tillsyn över advokaternas disciplinverksamhet som företrädare för det allmänna (7 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern) och har vissa befogenheter inom kreditupplysnings- och inkassolagarnas områden samt får del av vissa beslut från Datainspektionen (8 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).

JK bevakar rättshjälpsystemet och har t.ex. rätt att föra talan mot beslut om rätthjälp och ersättningar av allmänna medel till advokater, bl.a. offentliga försvarare (10 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).

JK handlägger också ersättningsanspråk som riktar sig mot staten och som sker med stöd av bl.a.

• 46 kap. 20 § skatteförfarandelagen, SFL, d.v.s. för ren förmögenhetsskada i betalningssäkringsärenden
• Skadeståndslagen, vid felaktigt beslut eller vid underlåtenhet att meddela beslut och
• 48 § personuppgiftslagen, PuL.

Se 3 § förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.

JK får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger denne i tjänsten eller i uppdraget (5 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).

Justitieombudsmännen

Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän (justitieombudsmän, JO) som ska utöva tillsyn över tillämpningen av lagar och andra författningar i offentlig verksamhet (13 kap. 6 § RF). Det ska finnas fyra ombudsmän, varav en chefsjustitieombudsman och tre justitieombudsmän. Härutöver kan finnas en eller flera ställföreträdande ombudsmän. Chefsjustitieombudsmannen är administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av verksamheten (8 kap. 11 § riksdagsordningen).

Vilka omfattas av JO:s tillsyn?

JO:s arbetsuppgifter och befogenheter regleras i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (l). JO:s tillsyn omfattar statliga och kommunala myndigheter samt tjänstemän och befattningshavare vid dessa myndigheter (2 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

Tillsynen omfattar även andra som innehar tjänster eller uppdrag som innebär myndighetsutövning, såvitt avser denna verksamhet. För befattningshavare vid Försvarsmakten gäller särskilda bestämmelser.

JO bör inte ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter, om det inte finns särskilda skäl för ett ingripande (8 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

Undantag från JO:s tillsyn

JO:s tillsyn omfattar bl.a. inte riksdagens ledamöter, regeringen eller statsråd, JK och ledamöter av beslutande kommunala församlingar. Ombudsmännen står inte heller under tillsyn av varandra (2 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). Handläggningen av regeringsärenden och statsrådens tjänsteutövning granskas dessutom av konstitutionsutskottet (13 kap. 1 § RF).

Arbetsuppgifter

JO ska särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar reglerna om saklighet och opartiskhet i regeringsformen och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte åsidosätts i den offentliga verksamheten (3 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). JO ska också verka för att avhjälpa brister i lagstiftningen (4 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

JO bedriver tillsynen genom sin prövning av klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar som ombudsmännen anser behöver göras (5 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

JO avgör ärenden genom beslut där JO får uttalar sig om en åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. JO får också göra uttalanden som avser att främja en enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning (6 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

Särskild åklagare

JO kan som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som brister i sin tjänsteutövning och som därigenom har begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott (6 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

JO kan delegera utredning och prövning till en annan myndighet

JO kan också uppdra åt en annan myndighet att utreda och pröva en fråga som väckts genom klagomål när så bedöms lämpligt och myndigheten inte tidigare prövat saken (18 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). JO bör inte utreda förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden om inte särskilda skäl föreligger (20 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

JO ska få tillgång till de upplysningar som behövs

JO har tillgång till domstolars och myndigheters protokoll och handlingar. Domstolar och förvaltningsmyndigheter samt anställda hos staten eller kommuner ska lämna JO de upplysningar och yttranden han eller hon begär. Denna skyldighet gäller även andra som står under JO:s tillsyn. Allmän åklagare är skyldig att på begäran biträda JO (13 kap. 6 § RF).

Årlig ämbetsberättelse

JO ska årligen senast den 15 november lämna riksdagen en tryckt ämbetsberättelse som avser tiden 1 juli närmast föregående år till och med 30 juni innevarande år. Berättelsen ska innehålla en redogörelse för vissa av de åtgärder som JO vidtagit i tillsynsverksamheten och för andra viktigare beslut som JO har meddelat. Berättelsen ska även innehålla en översikt över verksamheten i övrigt (11 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

När ledamöter av HD och HFD begår brott i tjänsten

Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen väcks i Högsta domstolen av JK eller JO. Högsta domstolen prövar också – på talan av JK eller JO – om ledamot av Högsta förvaltningsdomstolen ska skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Motsvarande gäller för Högsta förvaltningsdomstolen och ledamot av Högsta domstolen (11 kap. 8 § RF, 9 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän, samt 8 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).