Rättskällor och lagstiftningens hierarki

Rättskällor

Den som ska lösa ett rättsligt problem måste i första hand försöka finna en författningsbestämmelse som behandlar det aktuella problemet. Ofta går det inte att besvara en viss frågeställning enbart med ledning av lagtexten. För att kunna tolka lagtexten måste man ha kännedom om de ytterligare rättskällor som finns. De viktigaste är lagens förarbeten samt rättspraxis och doktrin.

Till rättskällorna räknas ibland även handelsbruk, sedvänja och avtal.

Lagstiftningens hierarki

Lagstiftning innebär ett skapande av generella normer för situationer av visst slag eller för vissa typer av handlingssätt. All lagstiftning har inte samma dignitet utan lagstiftningen kan sägas bilda en hierarki med grundlagarna och riksdagsordningen överst och därunder – i fallande dignitetsordning – riksdagens lagar, regeringens förordningar och myndigheters föreskrifter. Grundlagarna står över alla andra lagar vilket innebär att innehållet i övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna. På samma sätt får en förordning inte strida mot lag o.s.v. Lagar eller andra föreskrifter får heller inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen (2 kap. 19 § RF).

För Skatteverkets del tillkommer dessutom Skatteverkets allmänna råd och Skatteverkets ställningstaganden. Dessa utgör dock inte föreskrifter och är därför inte bindande. I och med Sveriges anslutning till EU har även EU:s rättsakter fått direkt betydelse för den svenska rättskälleläran. De rättsakter som är av störst betydelse för skatterätten är EU-fördraget och vissa direktiv.

Skatteområdet

Föreskrifter som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden ska meddelas genom lag (8 kap. 2 § RF). Som exempel nämns bl.a. föreskrifter om skatt till staten. Hit hör regler om vem som är skyldig att betala skatt, hur skatten ska tas ut, hur stor skatten ska vara och hur den ska beräknas samt regler om fastställande av underlag för uttaget av skatt och skattebetalning.

Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter (14 kap. 4 § RF). Grunderna för denna beskattning regleras i lag (8 kap. 2 § RF).