Värdering av förmåner

Huvudregel: följer inkomstskattelagens regler

Enligt huvudregeln ska förmånernas värde vid beräkningen av skatteavdrag bestämmas enligt inkomstskattelagens bestämmelser (11 kap. 9 § SFL). Utbetalaren ska tillämpa värderingsreglerna på egen hand, d.v.s. utan att det finns något beslut av Skatteverket.

Förmåner ska värderas till marknadsvärdet om inte annat följer av andra bestämmelser. Med marknadsvärdet avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han eller hon själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. 2 § IL).

Vidare gäller att följande förmåner ska värderas enligt schablon (61 kap. 3 § och 5–17 §§ IL):

• kostförmåner
• bilförmåner
• vissa reseförmåner
• ränteförmåner.

Läs mer om värderingen av förmåner enligt inkomstskattelagen.

Undantag från huvudregeln

Undantagen från huvudregeln vid skatteavdrag avser följande två fall:

• bostadsförmåner
• om det finns beslut om justerat förmånsvärde vid beräkningen av arbetsgivaravgifter för bostadsförmåner, bilförmåner och kostförmåner.

Bostadsförmåner

När man värderar bostadsförmåner vid beräkningen av skatteavdrag gäller särskilda regler (11 kap. 10 § första stycket SFL). Utgivaren av bostadsförmånen ska värdera förmånen enligt särskilda värdetabeller som Skatteverket tar fram årligen. Dessa tabeller gäller dock endast för andra bostäder än semesterbostäder eller bostäder i arbetsgivarens hushåll (61 kap. 3 a § IL). De värdetabeller som tas fram bygger på hyresprisundersökningar som Statistiska centralbyrån gör varje år. Värdena framgår av Skatteverkets föreskrifter. De värden som ska tillämpas för beskattningsår 2015 finns i SKVFS 2014:17. Dessa schablonvärden används också när man beräknar underlaget för arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 a § SAL).

Skatteverket anser att värdetabellerna ska användas även för bostadsförmåner i form av hotellrum.

Justerat förmånsvärde

Om det finns synnerliga skäl kan arbetsgivaren ansöka om att Skatteverket ska besluta om att förmånsvärdet ska justeras i följande två situationer:

• bostadsförmåner (11 kap. 10 § andra stycket SFL)
• justerat värde för bilförmåner och kostförmåner (11 kap. 11 § SFL).

De värden som Skatteverket beslutar om ska användas i underlaget för att beräkna skatteavdraget.

Justerat värde för bostadsförmåner

En förmån av fri eller delvis fri bostad ska värderas till hyrespriset på orten när förmånstagaren beskattas. När utgivaren beräknar underlaget för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska värdet i stället räknas efter vissa schabloner fastställda av Skatteverket, se under Bostadsförmåner (ovan).

Om bostadsförmånsvärdet som bestäms enligt schablontabellen avviker med mer än 10 procent från det värde som följer enligt huvudregeln vid beskattningen (marknadsvärdet), kan Skatteverket på arbetsgivarens begäran besluta om ett justerat förmånsvärde vid beräkningen av arbetsgivaravgifterna (2 kap. 10 c § SAL). Om sådant beslut finns ska samma värde även användas i underlaget för att beräkna skatteavdraget (11 kap. 10 § andra stycket SFL).

Skatteverket kan också på ansökan från arbetsgivaren besluta om ett justerat bostadsförmånsvärde vid beräkningen av arbetsgivaravgifter i de fall en tjänstebostad är större än vad den anställde och dennes familj behöver (2 kap. 10 c § SAL). Om det finns ett sådant beslut om arbetsgivaravgifter ska motsvarande värde användas i underlaget för att beräkna skatteavdraget (11 kap. 10 § andra stycket SFL).

Läs mer om justerat bostadsförmånsvärde vid beräkningen av arbetsgivaravgifter.

Justerat värde för bilförmåner och kostförmåner

En arbetsgivare eller annan utgivare kan ansöka om att få det schablonberäknade värdet för en bilförmån eller kostförmån justerat vid beräkningen av arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 b § SAL). Om Skatteverket har beslutat om ett justerat förmånsvärde vid beräkningen av underlaget för arbetsgivaravgifterna ska detta värde också användas i underlaget för att beräkna skatteavdraget (11 kap. 11 § SFL).

Läs mer om justerat värde för bilförmåner och kostförmåner vid beräkningen av arbetsgivaravgifter.

Endast arbetsgivaren kan ansöka om justering

För att undvika att förmånsvärdena för bostad, bil och kost blir justerade ”dubbelt” vid beräkningen av skatteavdraget finns en särskild bestämmelse som innebär en begränsning när det gäller justeringen av värdet (55 kap. 12 § SFL). Denna begränsning avser särskild beräkningsgrund för den anställde.

Bestämmelserna om justering av förmånsvärde för bostad, bil och kost får tillämpas på begäran av förmånstagaren bara om Skatteverket på begäran av arbetsgivaren har beslutat om justering av förmånsvärdet vid beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 b och 10 c §§ SAL).

Om mottagaren betalar för en förmån

Om den som får en skattepliktig förmån betalar en ersättning till arbetsgivaren eller någon annan utgivare för förmånen ska ersättningen sätta ned förmånens värde vid beräkningen av skatteavdraget. Samma sak gäller även vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och vid beskattningen.

Nettolöneavdrag påverkar förmånsvärdet

För att det ska räknas som en betalning till arbetsgivaren krävs att det är frågan om en verklig betalning eller att den anställde betalar av sin nettolön (nettolöneavdrag). Principen om att mottagarens betalning för en förmån ska påverka förmånsvärdet gäller oavsett om förmånen värderas enligt en schablon eller marknadsvärdet.

Bruttolöneavdrag påverkar inte förmånsvärdet

Det förekommer ofta att anställda som kompensation för att de får en förmån går med på en lägre lön. Det kallas för bruttolöneavdrag eller löneväxling. Mellanskillnaden mellan den lön den anställde hade innan förmånen och den lön han eller hon sedan får (bruttolöneavdraget) kan inte i något fall betraktas som en betalning som får reducera förmånsvärdet.

Läs mer om nettolöneavdrag och bruttolöneavdrag under Värdering av förmåner vid beräkning av arbetsgivaravgifter.

Om skatteavdraget är större än den kontanta lönen

En vanlig fråga är hur en arbetsgivare ska göra om det en viss månad ges ut förmåner av så stort värde att den kontanta lönen inte är tillräckligt stor för att hela det skatteavdrag som föranleds av förmånerna ska kunna göras. Det kan vara en anställd som vid ett tillfälle utnyttjat personaloptioner eller fått värdepapper där den preliminära skatten på förmånen kanske överstiger den kontanta bruttolönen. Arbetsgivaren ska i sådana fall göra ett skatteavdrag som är lika stort som hela den kontanta bruttolönen.

Det ytterligare skatteavdrag som skulle ha gjorts om det hade funnits utrymme i den kontanta lönen, får arbetsgivaren inte ”läka” genom att följande månad göra större skatteavdrag än vad som gäller de ersättningar som hör till följande månads utgivna ersättning. Den anställde kan naturligtvis begära att arbetsgivaren följande månader gör ett förhöjt skatteavdrag eller begära att Skatteverket omprövar beslutet om preliminär A-skatt (55 kap. 6 § SFL).

Förmån av fri skatt

Normalt avtalar en arbetsgivare och en anställd om en bruttolön. Arbetsgivaren gör skatteavdrag på bruttolönen och betalar ut en nettolön. Det förekommer dock att en arbetsgivare och en arbetstagare kommer överens om en nettolön och att den anställde därutöver ska få skattekompensation i form av fri skatt. Detta förfarande förekommer ibland när ett svenskt företag rekryterar nyckelpersoner utomlands. Syftet är att personen ska vara tillförsäkrad en viss garanterad ersättning oberoende av skattenivån i sysselsättningslandet.

För att avgöra om det är fråga om en förmån av fri skatt eller inte måste arbetsgivaren göra en bedömning av vad som avtalats mellan parterna. Det gäller att bestämma om det är fråga om ett nettolöneavtal eller bruttolöneavtal. Mer att läsa om denna bedömning finns under Skattekompensation.

Nettolöneavtal – arbetsgivaren svarar för skatterna

Är det fråga om en avtalad nettolön där arbetsgivaren fullt ut svarar för de svenska skatterna, ska en bruttolön beskattas för inkomståret. Om det inte finns någon bruttolön angiven i avtalet måste förmånen beräknas med utgångspunkt i skattetabellen. Skatteverket anser att bruttolönen utgör summan av den bestämda nettolönen och skatteavdraget enligt tabellen. Detta innebär att en förmån av fri skatt jämställs med kontant bruttolön. Sedan ska denna förmån av fri skatt också redovisas som avdragen skatt, eftersom arbetsgivaren genom avtalet om fri skatt får anses ha gjort ett skatteavdrag med det framräknade skattebeloppet.

Bruttolöneavtal – arbetstagaren svarar för skatterna

Ett bruttolöneavtal innebär att arbetstagaren själv ska svara för skatterna men kompenseras för de ökade skattekostnaderna i Sverige. Vid ett sådant avtal inträder skattskyldigheten för de ersättningar som arbetsgivaren betalar ut först när arbetstagaren kan disponera dessa. Detta innebär att kontantprincipen ska tillämpas för dessa ersättningar, d.v.s. arbetsgivaren ska göra skatteavdrag enligt de regler som gäller vid det tillfälle då kompensationen betalas ut till den anställde eller kommer den anställde till del på annat sätt.