OBS: Detta är utgåva 2015.11. Visa senaste utgåvan.

Här får du veta hur beskattning av syntetiska optioner ska ske.

Skattepliktig förmån av förvärv av syntetiska optioner

En syntetisk option är en konstruerad option. Ett incitaments­program som baseras på syntetiska optioner är en anställningsförmån som innebär en rätt att få ett på visst sätt beräknat kontantbelopp som betalas ut tidigast efter en bestämd kvalifikationstid, en så kallad kan-tidpunkt. Avtalen kan i vissa fall innehålla flera optioner med olika kan-tidpunkter.

En syntetisk option kan antingen utgöra ett värdepapper eller en personaloption.

Ett exempel på en syntetisk option som klassificeras som en personaloption är de amerikanska Stock Appreciation Rights (SARs).

Hur ska syntetiska optioner beskattas?

Högsta förvaltningsdomstolen har i flera fall prövat hur syntetiska optioner ska beskattas. I ett fall köpte en anställd syntetiska optioner. För optionerna betalade den anställde en viss ersättning, en premie. Den anställde hade vissa möjligheter att överlåta rättig­heterna. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att en förverkligad värdeförändring av optionen skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Den anställde hade köpt en option med karaktär av värdepapper. Någon förmånsbeskattning i inkomst­slaget tjänst vid köpet blev inte aktuell, eftersom den anställde enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet betalat en ersättning som motsvarade optionens marknadsvärde (RÅ 1997 ref. 71).

En variant av syntetisk option innebär att det finns en valmöjlighet mellan förvärv av värdepapper och kontantavräkning. I dessa fall framgår det av villkoren vem som har rätt att bestämma om optionerna ska medföra leverans av underliggande aktier eller resultera i en kontantavräkning. Vem som har valmöjligheten avgör vid vilken tidpunkt och på vilket sätt beskattning ska ske. Om optionen enligt villkoren är en personaloption och det är den anställde som kan välja mellan värdepapper och kontanter sker beskattning enligt personaloptionsregel (10 kap 11 § andra stycket IL). Den anställde har då en absolut rätt att få värdepapper. Om det däremot är arbetsgivaren som ensidigt har rätten att välja ska beskattning ske enligt kontantprincipen när optionen kan utnyttjas (10 kap. 8 § IL). Detta under förutsättning att optionen utgör en personalotion. Det avgörande för beskattningstidpunkten, om optionen utgör en personaloption, är vem som har valmöjligheten (RÅ 2003 not. 41).

När det gäller syntetiska optioner, som inte utgör värdepapper, och som endast leder till att innehavaren erhåller ett kontantbelopp är personaloptionsregeln inte tillämplig. Detta eftersom optionerna inte ger någon rätt att få värdepapper. Beskattning bör i stället ske enligt huvudregeln vid kan-tidpunkten (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733). Beskattningstidpunkten för syntetiska optioner som inte utgör värdepapper ska i vissa fall ske i två steg, vid kan-tidpunkten och vid utnyttjandet för mellanskillnaden mellan det kontantbelopp som betalas ut och det tidigare beskattade beloppet. Detta gäller exempelvis för SARs. Läs även om beskattningstidpunkten för syntetiska optioner.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1994 not. 41 [1]
  • RÅ 1994 not. 733 [1]
  • RÅ 1997 ref. 71 [1]
  • RÅ 2003 not. 41 [1]

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1] [2]