OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Skatteverkets syfte med en konkursansökan

Att Skatteverket har en fordran mot en gäldenär innebär inte i sig att Skatteverket alltid ska ansöka om konkurs. Skatteverket ska utifrån en bedömning av processekonomi och allmänprevention avgöra om en konkursansökan ska ges in. Tre syften ska särskilt beaktas när en handläggare ska göra en bedömning av om en konkursansökan ska inges:

  • Att en konkurs förhindrar fortsatt skuldsättning.
  • Att en konkurs kan förhindra ekonomisk brottslighet.
  • Att en konkurs troligen medför att staten får utdelning.

En konkursansökan kan göras trots att inte något av dessa syften föreligger men i normalfallet bör minst ett av dessa syften alltid finnas med (Skatteverkets riktlinjer för skattebetalning).

Anstånd istället för konkursansökan

Om det är till fördel för det allmänna har Skatteverket möjlighet att bevilja anstånd med betalning av skatt, s.k. borgenärsanstånd (63 kap. 23 § SFL). Med ledning av en borgenärsutredning kan betalningsanstånd ges till näringsidkare som Skatteverket har förtroende för och där vi bedömer att ett anstånd ger ett bättre ekonomiskt resultat än andra åtgärder, som t.ex. att lämna in en konkursansökan. Några andra hänsyn än statens fiskala intressen får inte tas. Till exempel ska inte arbetsmarknadspolitiska eller sociala hänsyn vägas in.

Det är skillnad om det är näringsidkare eller privatperson

I normalfallet finns det ingen anledning att ansöka om konkurs gentemot privatpersoner som inte bedriver näringsverksamhet. Att en skatteskuld är stor ska inte innebära någon annan inställning. Naturligtvis bör en stor skuld vara en tydlig signal till handläggaren att noggrant utreda hur skulden har uppkommit. Även när det gäller en person som är styrelseledamot i flera aktiebolag ska bedömningen av om konkursansökan är en lämplig borgenärsåtgärd göras mot bakgrund av om personen kan anses vara näringsidkare eller inte. Samma sak gäller en person som tidigare har dömts till företrädaransvar. Om ett bulvanförhållande föreligger bör både bulvanen och den person bulvanen företräder behandlas som näringsidkare. Ideella föreningar och stiftelser som inte betalar skatter och avgifter bör i normala fall hanteras som näringsidkare.

För privatpersoner som bedriver näringsverksamhet i liten skala är det normalt effektivare att vidta andra borgenärsåtgärder i stället för en konkursansökan, såsom återkallelse av godkännande för F-skatt och anmälan om indragning av trafiktillstånd. Arbetsredskap och annan utrustning i gäldenärens verksamhet är i regel beneficieegendom, sådan egendom som inte ingår i ett konkursbo (5 kap. 1 § 3 UB).

En ansökan förhindrar att nya skulder uppkommer

Även om en konkursansökan många gånger är ett kraftfullt påtryckningsmedel för en borgenär att få betalning är detta inte ett självständigt syfte för Skatteverket. JO har uttalat att ”Ett konkursförfarande är inte avsett att tjäna som ett hjälpmedel för att driva in en tvistig fordran eller för att förmå en motsträvig men solvent gäldenär att betala en skuld.” (se rättsfallskommentar).

Alla typer av näringsidkare, fysiska och juridiska personer, som bedriver verksamhet och inte betalar sina skatter och avgifter bör dock försättas i konkurs så snabbt som möjligt om det kan konstateras att andra borgenärsåtgärder inte kommer att leda till eller inte har lett till betalning. På så sätt förhindras fortsatt skuldsättning till staten på ett tidigt stadium.

Exempel: bolag med en enstaka skatteskuld

Ett bolag har en enstaka skatteskuld som överlämnats till Kronofogden för indrivning. Skulden kan t.ex. ha uppkommit efter en revision och kan uppgå till ett förhållandevis stort belopp. Om bolaget sköter den löpande inbetalningen av skatter och avgifter kan man diskutera hur situationen bör hanteras. Är det lämpligt att gå in med en konkursansökan i sådant fall? En konkursansökan är i detta fall inte nödvändig för att förhindra fortsatt skuldsättning. Samtidigt ska en bedömning även göras utifrån allmänpreventiva skäl.

Om Skatteverket inte avser att gå in med en konkursansökan är det viktigt att det finns en borgenärsutredning som motiverar att verket har fortsatt förtroende för bolaget trots att utmätningsbara tillgångar saknas. Finns det godtagbara förklaringar till dagens ekonomiska situation för bolaget, t.ex. att fordran uppkommit genom en långvarig skatteprocess där den slutliga utgången varit tveksam?

Även när en skatteprocess pågår under lång tid och anstånd med betalning medges därför att utgången av processen är oviss måste ett bolag räkna med risken att i slutändan bli betalningsskyldigt för skattebeloppet och därför se till att ha beredskap för detta. Betalning ska normalt göras så snart ett skattebelopp blir slutligt fastställt och tidigare anståndsbeslut hävts. Om gäldenären inte betalar kommer skulden att överlämnas till Kronofogden för indrivning. Vid tillgångsundersökningen kan det komma fram att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar till full betalning av skulden.

Om Skatteverket i ett osäkert rättsläge drivit en skatteprocess t.ex. för att få en ny lagstiftning prövad och bolaget skött löpande skatter under tiden är det i regel olämpligt att så snart processen är avslutad lämna in en konkursansökan. Om bolaget inte kan lämna nöjaktiga förklaringar till oförmågan att betala skatteskulden kan det dock vara lämpligt att med stöd av allmänprevention ansöka om konkurs.

Exempel: enskild näringsidkare med andra skulder än skatter och avgifter

En annan situation är hur en enskild näringsidkare ska hanteras som sköter löpande skatter och avgifter, men inte betalar t.ex. underhållsstöd. I exemplet finns inte några utmätningsbara tillgångar och inte heller några förutsättningar att återkalla godkännande för F-skatt. En konkursansökan i detta fall förhindrar inte att gäldenären kan få nya skulder för underhållsstöd.

Frågan är om det i dessa fall finns allmänpreventiva skäl som gör sig gällande? För att det ska kunna anses vara fråga om allmänpreventiva skäl bör det röra sig om så betydande belopp att det kan påverka konkurrenssituationen mellan näringsidkare. I normalfallet torde det sällan bli fråga om så stora belopp.

En gäldenär som systematiskt drar på sig t.ex. felparkeringsavgifter på stora belopp bör å andra sidan försättas i konkurs. Näringsidkaren kan i det senare fallet förmodligen hålla lägre priser än konkurrenterna genom att han underlåter betalning av vissa skulder. Det är en uppgift för Skatteverket att stävja osund konkurrens där allmänpreventiva skäl kan åberopas.

En ansökan förhindrar ekonomisk brottslighet

Ett bolag som upphört med sin verksamhet utan att betala skatter och avgifter omfattas många gånger av syftet att förhindra ekonomisk brottslighet. Det är väl känt att sådana bolag ofta kan användas för diverse brottslighet. En borgenärsutredning bör utvisa hur förhållandena är i det enskilda fallet.

Det är dock inte något självändamål för Skatteverket att ansöka om konkurs mot näringsidkare som har upphört med sin verksamhet men som har kvarvarande skulder till staten. Många av dessa blir efter en tid föremål för tvångslikvidation och därefter försatta i konkurs efter ansökan av likvidatorn. En likvidator är nämligen skyldig att ansöka om konkurs om han kan konstatera att bolaget är på obestånd (25 kap. 36 § ABL).

En ansökan innebär konkursutdelning

Ett av syftena med att ansöka om konkurs är att få i vart fall någon utdelning genom ett konkursförfarande. Av borgenärsutredningen ska det framgå varför det ekonomiska utfallet för staten bedöms vara mer fördelaktigt i en konkurs än genom andra indrivningsåtgärder. Handläggaren måste därför beakta de konkurskostnader som tillkommer.

Återvinning

En återvinning kan tillföra konkursboet tillgångar som i sin tur förväntas ge utdelning till staten. Om borgenärsutredningen visar att det finns misstankar om återvinningsbara transaktioner, t.ex. stora betalningar till leverantörer, avyttring av värdefull egendom, säkerheter som lämnats efter det att krediten getts, avsättningar till fonder, stora gåvor m.m. föreligger i regel skäl för konkursansökan.

Detsamma gäller om det finns misstankar om olovliga värdeöverföringar m.m. enligt 17 kap. ABL (t.ex. köp till överpris, försäljning till underpris, utbetalningar till tredje man, vederlagsfri pantsättning eller koncernbidrag).

Efter att förmånsrätten för både skatter och fordringar på grund av utbetald lönegaranti har avskaffats har möjligheterna till utdelning för staten försämrats kraftigt. Det innebär att staten får överväga för och nackdelar med olika tillvägagångssätt för att bevaka sina intressen (prop. 2007/08:161 s. 44).

Skatteverket ska göra en processekonomisk bedömning

Skatteverket ska även beakta processekonomi vid sin bedömning av om en konkursansökan ska ges in. Detta bör förstås i den inskränkta betydelsen att det ska avse Skatteverkets överväganden och kostnader vid en ansökan om konkurs. Det kan t.ex. vara fråga om att Skatteverket riskerar mycket stora rättegångskostnader för den händelse att domstolen avslår konkursansökan. Det är dock inte fråga om att Skatteverkets handläggare förväntas göra en bedömning utifrån något hänsynstagande till ett generellt samhällsekonomiskt ansvar.

Att en konkurs oundvikligen för med sig kostnader för olika aktörer, förutom Skatteverket i dess borgenärsarbete, och att kostnaderna många gånger ytterst ska betalas av statliga medel har ingen självständig betydelse. Skatteverket är i detta avseende likställd andra borgenärer.

Ansöka om konkurs eller återkalla godkännande för F-skatt?

Det är i regel en lika ingripande borgenärsåtgärd att initiera en återkallelse av godkännande för F-skatt som att ansöka om konkurs. Det har ingen avgörande betydelse att Skatteverket själv kan besluta om återkallelse medan konkursbeslut meddelas av domstol. Konsekvenserna blir likartade för den näringsidkare inom tjänstesektorn som inte kan åstadkomma rättelse. I praktiken kommer verksamheten att upphöra, antingen genom ett konkursbeslut eller genom ett beslut om återkallelse av godkännande för F-skatt.

Återkalla ett godkännande för F-skatt

Skatteverket kan återkalla ett godkännande för F-skatt om innehavaren brister i redovisning eller betalning av skatt, i en utsträckning som inte är obetydlig (9 kap. 1 och 4 §§ SFL). Skatteverket anser att återkallelse i normalfallet endast bör ske om de obetalda skatterna överstiger 30 000 kr. I undantagsfall kan godkännande för F-skatt återkallas vid ett lägre belopp, t.ex. om det kan misstänkas att F-skattsedeln används i skatteundandragande syfte. Endast om det finns särskilda skäl får Skatteverket avstå från att återkalla trots att förutsättningarna är uppfyllda.

En helhetsbedömning av gäldenärens ekonomiska situation

En grundläggande tanke i Skatteverkets borgenärsarbete är att handläggaren ska göra en helhetsbedömning av gäldenärens ekonomiska situation när det finns tecken på att denne inte kan eller inte vill betala uppkomna skatteskulder. Detta innebär att arbetet, så långt det är möjligt, inte bör begränsas av schabloner.

Det finns i normala fall inte anledning att lämna ge in en konkursansökan för en skattefordran som inte uppgår till 30 000 kr. Det kan dock i undantagsfall vara motiverat att frångå beloppsgränserna och lämna in en konkursansökan för skulder som anses vara för obetydliga för att initiera en återkallelse av godkännande för F-skatt. Det bör då främst vara fråga om att nå andra effekter med konkursansökan än att enbart förhindra fortsatt skuldsättning. Borgenärsutredningen visar i detta fall att bolagets verksamhet bör upphöra.

Om det framkommer uppgifter som tyder på ekonomisk brottslighet kan det finnas skäl att agera snabbt oavsett skatteskuldens storlek.

Samordnad handläggning

Om det finns särskilda skäl att låta bli att återkalla ett godkännande för F-skatt, trots att beloppsgränsen uppnåtts, så finns det heller ingen anledning att ge in en konkursansökan. Grunden för detta är att bedömningarna korresponderar med varandra på så vis att förutsättningen för att inte återkalla är att betalningsoförmågan kan bedömas som tillfällig medan en konkursansökan förutsätter att betalningsoförmågan inte är endast tillfällig, d.v.s. att obestånd föreligger.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Aktiebolagslag (2005:551) [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2] [3]
  • Utsökningsbalk (1981:774) [1]

Propositioner

  • Proposition 2007/08:161 Företagshypotek – en bättre säkerhet för lån till företag [1]

Rättsfallskommentarer

  • Konkursansökan får inte användas som hjälpmedel för att driva in en fordran [1]

Ställningstaganden

  • Riktlinjer för skattebetalning [1]