Distansförsäljning till Sverige

Vad är distansförsäljning?

Bestämmelser om skattskyldighet vid distansförsäljning till Sverige finns i 4 kap. 1 § 3 och 9–10 §§ LSE.

Bestämmelserna grundar sig på artikel 36 i direktiv 2008/118/EG. Skattskyldighet enligt dessa bestämmelser förutsätter att bränslet släppts för konsumtion innan det förs in i Sverige. Den skatt som har betalats i avsändarlandet ska under vissa förutsättningar återbetalas (artikel 36.5 i direktiv 2008/118/EG).

Distansförsäljning innebär att någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattat bränsle och bränslet transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (4 kap. 9 § första stycket LSE).

Förutsättningen att bränslet ska förvärvas av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet innebär att dessa bestämmelser endast ska tillämpas vid försäljning till privatpersoner eller offentligrättsliga organ. Om en näringsidkare köper beskattat bränsle från ett annat EU-land gäller i stället bestämmelserna i 4 kap. 1 § 5 och 11 § LSE, d.v.s. för in/tar emot-bestämmelserna (prop. 2009/10:40 s. 167 jämförd med s. 191).

För att bestämmelserna om distansförsäljning ska bli tillämpliga krävs att det aktuella bränslet finns i ett annat EU-land varifrån det transporteras till Sverige av säljaren eller för säljarens räkning. Det har däremot ingen betydelse för tillämpningen i vilket land säljaren befinner sig (prop. 2009/10:40 s. 167–168 jämfört med s. 191).

Säljaren är skattskyldig

Den som säljer bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 4 kap. 9 eller 9 b § LSE är skattskyldig (4 kap. 1 § 3 LSE). I vissa fall kan dock mottagaren bli skattskyldig istället för säljaren.

Säljaren ska ställa säkerhet

Vid distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § LSE ska säljaren ställa säkerhet hos Skatteverket för betalning av skatten på det bränsle som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga skatten på bränslet (4 kap. 9 § andra stycket LSE).

Säljaren ska företrädas av en godkänd representant i Sverige

Vid distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § LSE ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige (4 kap. 9 a § första stycket LSE). Begreppet ”etablerad” ska ha samma innebörd som i ML och SFL (prop. 2009/10:40 s. 168).

Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Ett sådant godkännande får ges när säljaren har ställt säkerhet för skatten. Representanten ska som ombud för säljaren svara för redovisning av skatt. Representanten ska också företräda säljaren i övriga frågor som gäller skatt enligt LSE. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgängligt hos representanten (4 kap. 9 a § första stycket LSE). Däremot är representanten inte skattskyldig (prop. 1994/95:54 s. 111).

Det bakomliggande syftet med att utse en representant är att det ska finnas en person på plats i Sverige (prop. 2009/10:40 s. 168).

Skatteverket har med stöd av 10 § FSE fastställt formulär för anmälan om registrering som distansförsäljare och ansökan om godkännande av representant (SKV 5336).

Skatteverket kan återkalla representantens godkännande om förutsättningarna för godkännandet inte längre finns eller om representanten begär det. Ett sådant beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (4 kap. 9 a § andra stycket LSE).

Distansförsäljning vid enstaka tillfälle

Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer bränsle till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 4 kap. 9 och 9 a §§ LSE, anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten på bränslet innan bränslet avsänds från det andra EU-landet (4 kap. 9 b § LSE).

När det handlar om distansförsäljning vid ett enstaka tillfälle kan det uppfattas som onödigt betungande att utse en representant och därför ställs heller inget sådant krav (prop. 2009/10:40 s. 169).

Skatteverket har fastställt en blankett (SKV 5372) för anmälan om distansförsäljning vid enstaka tillfälle (10 § FSE).

Överföringar utan vinstsyfte

Bestämmelserna i 4 kap. 9 och 9 b §§ LSE omfattar även sådana överföringar av bränsle som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser (4 kap. 9 § tredje stycket LSE).

Mottagaren är skattskyldig i vissa fall

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten i Sverige ska den som tar emot varor som avsänts till Sverige enligt 4 kap. 9 eller 9 b § LSE vara skattskyldig i stället för säljaren (4 kap. 10 § LSE).

Den som tar emot beskattat bränsle enligt 4 kap. 10 § LSE är skattskyldig (4 kap. 1 § första stycket 4 LSE).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 36.3 i direktiv 2008/118/EG. Enligt denna artikel kan destinationsmedlemsstaten föreskriva att mottagaren av varorna vid distansförsäljning under vissa förutsättningar ska vara skattskyldig i stället för säljaren. Mottagaren kan enligt direktivet utses som skattskyldig om säljaren inte har följt kraven på registrering och ställande av säkerhet för skatten. Härigenom ger direktivet upphov till en situation där mottagaren av varorna har ett intresse av att förvissa sig om att säljaren fullgör sina skyldigheter avseende skattebetalning i destinationsmedlemsstaten. Mot denna bakgrund har i 4 kap. 10 § LSE föreskrivits att mottagaren av varorna ska vara skattskyldig för de varor som han eller hon tar emot, om säljaren inte har ställt säkerhet för den svenska skatten på varorna (prop. 2009/10:40 s. 169 jämförd med s. 191).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten och det alltså är mottagaren som är skattskyldig, ska mottagaren redovisa skatten för varje händelse som medför skattskyldighet (26 kap. 8 § SFL). Skulle säljaren trots detta ändå betala skatten på varorna ska beloppet återbetalas till säljaren. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser (prop. 2009/10:40 s. 169 jämförd med s. 191).