OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

En upplagshavare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att yrkesmässigt tillverka, bearbeta, lagra, ta emot eller avsända bränsle enligt ett uppskovsförfarande i ett skatteupplag.

Allmänt om godkänd upplagshavare

I direktiv 2008/118/EG definieras en godkänd upplagshavare som en fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet tillverka, bearbeta, förvara, ta emot eller avsända punktskattepliktiga varor enligt ett uppskovsförfarande i ett skatteupplag (artikel 4.1 i direktiv 2008/118/EG). Direktivets bestämmelser har implementerats i LSE. I Sverige är det Skatteverket som beslutar om godkännande av upplagshavare.

Ett godkännande som upplagshavare kan endast omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

En upplagshavare som tar emot bränsle som flyttas under uppskovs­förfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet (4 kap. 3 b § LSE).

En upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom enligt 5 kap. 1 § 1 LSE eller 5 kap. 1 b § LSE. Om upplagshavaren avser att flytta bränsle under ett uppskovsförfarande ska han även ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom vid flyttningen av bränslet (4 kap. 4 § första och tredje stycket LSE).

Den som i egenskap av godkänd upplagshavare hanterar bränsle enligt uppskovsförfarandet är skattskyldig (4 kap. 1 § 1 LSE).

Förutsättningar för godkännande som upplagshavare

Ett godkännande som upplagshavare förutsätter att den sökande

Bestämmelserna grundar sig på artiklarna 15 och 16 i direktiv 2008/118/EG.

Verksamhetens art

Ett godkännande som upplagshavare förutsätter att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet av viss art. För att kunna godkännas ska den sökande avse att i yrkesmässig verk­samhet i Sverige (4 kap. 3 § första stycket 1-3 LSE):

  1. tillverka eller bearbeta bränslen
  2. på flygplats lagra flygfotogen (KN-nr 2710 19 21), som flyttats under ett uppskovsförfarande, för försäljning till förbrukning i luftfartyg när luftfartyget inte används för privat ändamål, eller
  3. i större omfattning hålla bränslen i lager.

Observera att det räcker att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet enligt en av ovan nämnda punkter för att kunna godkännas som upplagshavare. Godkännandet ger honom dock rätt att under uppskovsförfarande även hantera bränsle enligt övriga punkter. Godkännandet som upplagshavare begränsas därmed inte till den typ av verksamhet som den sökande uppgav i sin ansökan.

Med ”yrkesmässig verk­samhet” i 4 kap. 3 § första stycket LSE menas en verksamhet som

  • ut­gör närings­verk­samhet enligt 13 kap. IL, eller
  • bedrivs i former som är jäm­förliga med en till sådan närings­verk­sam­het hänförlig rörelse och ersättningen för omsätt­ning­en i verk­sam­heten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr (1 kap. 4 § LSE).

Vad gäller bearbetning i punkten 1 uttalas följande i förarbetena:

Det torde på bränsleområdet endast i begränsad om­fatt­ning förekomma att någon bearbetar ett bränsle utan att detta genom processen förvandlas på sådant sätt att det är att anse som tillverkning av ett nytt bränsle. Ett fall där bestämmelsen om bearbetning bör kunna komma ifråga, är för de näringsidkare som omförpackar bräns­len i skattefria småförpackningar om högst en liter (prop. 1994/95:54 s. 106).

Bestämmelsen i punkten 2 innebär en möjlighet för den som avser att yrkesmässigt lagra och återförsälja flygfotogen på flygplats att bli godkänd som upplagshavare utan krav på att kunna lagra flygfotogen i viss omfattning. Av förarbetena uttalas bl.a. följande om bestämmelsen i punkten 2:

För bedömningen av om verksamheten avses att bedrivas på en ”flygplats” kan den definition av ”flyg­plats” som finns i 2 § lagen (2000:150) om marktjänster på flygplatser tjäna som utgångspunkt. Notera dock att den definitionen avgränsar områden som behövs för de kommersiella luftfartstjänsterna, vilket enligt lagens förarbeten inte omfattar flygningar där företag använder sina egna luftfartyg för att transportera sin personal samt rent militära flygplatser (prop. 1999/2000:41, s. 39). Flygplats enligt den nu aktuella punkten avses dock omfatta samtliga markområden som är inrättade för landning, start och manöver av luftfartyg, som behövs för luftfartyg som används för annat än privat ändamål.

För att godkännas som upplagshavare enligt den nya punkten krävs även att flygfotogenen är avsedd att åter­försäljas för förbrukning i luftfartyg när luftfartyget används för annat än privat ändamål (prop. 2010/11:12 s. 35).

Notera att bestämmelserna i 4 kap. 3 § LSE inte innebär några principiella begränsningar avseende bränsleslag och loka­lise­ring av skatteupplag när någon väl har uppfyllt förut­sättningarna för att godkännas som upplagshavare med bestämmelsen i punkten 2 som grund. Det är således t.ex. möjligt att få ett utrymme på en annan plats än en flygplats godkänt som skatteupplag, under förutsättning att utrymmet bedöms lämpligt.

Kravet på lagerhållning i punkten 3 ska anses uppfyllt om sökanden disponerar över en lagerkapacitet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE på minst 500 kubik­meter (12 § FSE). Det krävs inte att upp­lags­havaren vid varje till­fälle faktiskt har denna mängd bränsle i lager utan det räcker att han – vid egna depåer eller genom avtal om förvaringsutrymme hos annan – har möjlighet att ta en sådan lagerkapacitet i anspråk (prop. 1994/95:54 s. 106). Detta uttalande har i en senare proposition kom­menterats enligt följande:

Detta uttalande måste emellertid ses mot bakgrund av vad som sägs i regeln om godkännande som upplags­havare, nämligen att han ska avse att i större omfattning hålla bränsle i lager. Man kan inte av uttalandet dra slutsatsen att en som i sin ansökan anger att han avser att lagra bränsle, men därefter i praktiken inte gör det, uppfyller kraven för ett godkännande. Dagens regler gör det alltså fullt möjligt att återkalla ett godkännande som upp­lags­havare för den som i princip aldrig lagrar bränsle (prop. 2000/01:118 s. 75).

Rättsfall: återkallelse av godkännandet med anledning av att upplagshavaren inte ansågs lagra bränslen i större omfattning

Skatte­verket hade återkallat ett bolags godkännande som upplagshavare med anledning av att bolaget inte ansågs hålla bränslen i lager i större omfattning. Bolagets lagring hade under­stigit 500 kubikmeter olja. Vidare hade bolaget under en årsperiod lagerfört i genomsnitt mindre än 150 kubikmeter olja. Kammar­rätten upphävde Skatteverkets beslut och gjorde följande bedömning:

Bolaget disponerar den lagringskapacitet som är förut­satt för att ett godkännande som upplagshavare skall meddelas och även fortsättningsvis kunna gälla. Av utredningen framgår vidare att bolaget över tiden inte utnyttjat det förhyrda lagrets fulla kapacitet och att det genomsnittliga utnyttjandet varit avsevärt lägre. För myndighetsutövning gäller allmänt sett en försiktighets­princip vad avser återkallelser av givna tillstånd. Med hänsyn till lagstiftningens utformning och i länsrättens dom återgivna förarbetsuttalanden (se ovan, Skatte­verkets anmärkning) kan kammarrätten inte finna att förutsättningar förelegat för återkallelse av god­kännande av bolaget som upplagshavare (KRSU 20071010, mål nr 232307).

Lämplighet

Ett godkännande som upplagshavare förutsätter att den sökande är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omstän­dig­heterna i övrigt (4 kap. 3 § andra stycket LSE).

Av förarbetena till LTS framgår att den sökandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt ska vara sådana att sökanden kan anförtros ställning som upplagshavare med rätt att lagra skattepliktiga varor under suspension av skatten, d.v.s. under ett uppskovsförfarande. Det framgår också att man vid bestämmande av de krav som ska ställas för godkännande även måste beakta att upplagshavaren kan verka inom ett sammanhängande EU-system med rätt att skattefritt sända och ta emot varor till respektive från andra EU-länder. Om en upplagshavare inte längre uppfyller kraven på lämplighet ska godkännandet återkallas (jfr prop. 1994/95:56 s. 86). Detta uttalande avser godkännande av upplags­havare för tobaksvaror. Eftersom formuleringen av motsvarande bestämmelse i LSE avseende uppskovsbränsle är identisk med den aktuella bestämmelsen i LTS bör uttalandet kunna anses vägledande även vid tillämpningen av LSE.

I förarbetena uttalas även följande om lämplighet:

Det är av central betydelse för de upplagshavare och registrerade avsändare som flyttar obeskattade varor under uppskovsförfarande att mottagningsrapporten erhålls snarast möjligt. Mottagningsrapporten utgör det säkraste beviset på att varorna tagits emot på föreskrivet sätt. Systematisk, eller regelmässigt, upprepad under­låtenhet att sända mottagningsrapport inom föreskriven tid bör därför kunna utgöra grund för återkallelse av godkännande som upplagshavare eller registrerad varu­mottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 177 jämförd med s. 193).

Rättsfall

Kammarrätten har i ett antal ärenden prövat frågan om upplagshavares lämplighet. Domarna avser både återkallelse av godkännande som upplagshavare och avslag på ansökan om godkännande som upplagshavare. Domarna gäller lämplighetsprövning enligt LAS men har betydelse även för tillämpningen av LSE. Domarna refereras här.

Skatteupplag

Ett godkännande som upplagshavare förutsätter att den sökande dispo­nerar över ett utrymme beläget i Sverige som kan godkännas som skatte­upplag (4 kap. 3 § andra stycket LSE). För upplagshavare i Sverige kan därmed endast utrymmen belägna i Sverige godkännas som skatteupplag. En upplagshavare kan ha flera godkända skatteupplag. Läs mer om skatteupplag här.

Ansökan om godkännande som upplagshavare

Ansökan om godkännande som upplagshavare ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Ansökan ska göras på blanketten ”Ansökan, Upplagshavare – Skatt på energi” (SKV 5377).

I en ansökan om godkännande som upplagshavare ska den sökande ange vilket eller vilka bränslen som sökanden avser att godkännandet ska omfatta. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i förordning (EG) nr 684/2009 (7 § FSE). Observera att ett godkännande som upplagshavare endast kan omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

Observera att en förutsättning för att kunna godkännas som upplagshavare är att den sökande disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag. Den sökande ska därför även lämna in en ansökan om godkännande av skatteupplag.

Ingen separat ansökan om godkännande som registrerad avsändare för upplagshavare

Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare (4 kap. 3 § fjärde stycket LSE). Den som ansöker om godkännande som upplagshavare behöver därför inte göra en separat ansökan om godkännande som registrerad avsändare.

Beslut om godkännande som upplagshavare

Skatteverket prövar frågor om godkännande av upplagshavare (5 § FSE). Om Skatte­verket finner att förutsättningar för godkännande som upplagshavare finns meddelar Skatte­verket ett beslut om att den sökande har godkänts som upplagshavare. Av beslutet framgår från och med vilket datum som godkännandet gäller.

Av beslutet ska framgå vilket eller vilka bränslen som godkännandet gäller. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i förordning (EG) nr 684/2009 (7 § FSE). Observera att ett godkännande som upplagshavare endast kan omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

I samband med godkännandet tilldelar Skatteverket upplagshavaren ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i förordning (EU) nr 389/2012 (11 § FSE). Detta punktskattenummer framgår av beslutet.

Observera att en förutsättning för att kunna godkännas som upplagshavare är att den sökande disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag. Godkännande av skatteupplag görs dock i ett separat beslut.

Den som godkänns som upplagshavare godkänns samtidigt som registrerad avsändare

Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare (4 kap. 3 § fjärde stycket LSE). Dessa två god­kännanden görs dock i separata beslut. Det automatiska godkännandet som registrerad avsändare gäller samma bränsleslag som godkännandet som upplagshavare.

Skatteupplag

En förutsättning för att en aktör ska kunna vara godkänd som upplagshavare är att aktören har ett utrymme godkänt som sitt skatteupplag (jfr 4 kap. 3 § andra stycket LSE).

Skatteupplag är ett utrymme där en godkänd upplagshavare har fått rätt att tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och avsända skatte­pliktigt bränsle under ett uppskovsförfarande (jfr artikel 4.11 i direktiv 2008/118/EG). En upplagshavare har därmed rätt att på sitt skatteupplag:

  • hantera bränsle under ett uppskovsförfarande
  • ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande
  • avsända bränsle under ett uppskovsförfarande.

Upplagshavares hantering av bränsle under uppskovsförfarande

En upplagshavares hantering av skattepliktigt bränsle ska äga rum i ett godkänt skatteupplag för att omfattas av ett uppskovs­förfarande (4 kap. 3 § tredje stycket LSE). En upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränsle måste alltså ske i ett godkänt skatte­upplag för att omfattas av ett uppskovsförfarande.

Om en aktör som är godkänd som upplagshavare hanterar bränsle utanför ett skatteupplag gör han inte det i egenskap av upplags­havare och det kan därmed inte heller ske inom systemet för skatteuppskov. Aktören blir då skattskyldig enligt andra bestäm­melser (jfr prop. 2009/10:40 s. 162 jämförd med s. 190). En upplagshavare kan dock flytta bränsle under skatteuppskov från sitt skatteupplag om det sker enligt ett uppskovsförfarande.

Upplagshavares mottagande och avsändande av bränsle under uppskovsförfarande

En upplagshavare kan ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande endast på sitt skatteupplag eller sin direkta leveransplats (jfr 3 a kap. 2 § LSE). Om en aktör som är godkänd som upplagshavare tar emot bränsle på en annan plats än på sitt skatteupplag eller sin direkta leveransplats gör han inte det i egenskap av upp­lagshavare och mottagandet kan därmed inte heller ske inom systemet för skatteuppskov. Aktören kan då bli skattskyldig enligt andra bestämmelser.

En upplagshavare kan avsända bränsle under ett uppskovsförfarande endast från sitt skatteupplag (jfr 3 a kap. 2 § LSE).

Äganderätten saknar betydelse för skatteansvaret

En upplagshavare har skatteansvaret för samtliga bränslen i ett för honom godkänt skatteupplag oavsett om han äger bränslet eller inte (jfr prop. 2000/01:118 s. 66 ff.). Äganderätten saknar alltså betydelse i detta sammanhang. Äganderätten kan dock ha betydelse för skatteansvaret i det fall en godkänd upplagshavare försätts i konkurs.

Ansökan om godkännande av skatteupplag

Ansökan om godkännande av skatteupplag ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Ansökan ska göras på blanketten ”Ansökan, Skatteupplag, Alkoholskatt – Tobaksskatt – Skatt på energi” (SKV 5384).

I en ansökan om godkännande av skatteupplag ska den sökande ange vilket eller vilka bränslen som sökanden avser att godkännandet ska omfatta. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i förordning (EG) nr 684/2009 (7 § FSE).

Den sökande ska visa att förutsättningar för godkännande av skatteupplag finns och lämna de uppgifter och handlingar som framgår av 2–5 §§ SKVFS 2013:12 (1 § andra stycket SKVFS 2013:12). Den sökande ska bl.a. lämna följande uppgifter och handlingar:

  • precisera vilket utrymme som ansökan gäller i en ritning eller skiss samt beskriva utrymmet och det närmast kringliggande området (2 § SKVFS 2013:12)
  • visa att han äger eller på annat sätt disponerar över utrymmet, exempelvis genom att lämna in en kopia av hyresavtal, samarbetsavtal eller liknande (3 § SKVFS 2013:12)
  • visa att utrymmet är utrustat med lås- och reglingsanordningar samt inbrottslarm genom att lämna en beskrivning av utrymmets larm- och säkerhetsanordningar eller på annat sätt visa att bränslet är skyddat mot tillgrepp om sådan utrustning saknas (4 § SKVFS 2013:12).

Om utrymmet som ansökan gäller redan är godkänt som skatteupplag för en eller flera upplagshavare kan utrymmet godkännas som sökandens skatteupplag om sökanden visar

  • att de bränslen som varje upplagshavare förvarar i utrymmet kommer att hållas fysiskt avskilda, eller
  • att det finns rutiner som säkerställer att det vid varje tidpunkt finns uppgifter som visar vilka bränslen och vilken kvantitet denne förvarar i utrymmet (5 § SKVFS 2013:12).

Beslut om godkännande av skatteupplag

Skatteverket prövar frågor om godkännande av skatteupplag (5 § FSE).

Skatteverket meddelar godkännande av skatteupplag för visst utrymme. Sådant godkännande kan meddelas för till­verk­nings­lokal, lagringscistern, lagerlokal, byggnad, depå, anläggning, område eller liknande. Godkännande kan även meddelas för en del av till­verk­nings­lokal, lagerlokal, byggnad, depå, anläggning eller liknande (1 § SKVFS 2013:12).

Mobila anläggningar för lagring av olja kan inte godkännas som skatteupplag. En upplagshavares försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgör depå kan inte heller godkännas som skatteupplag (prop. 1994/95:54 s. 116). Med försälj­ningsställe avses även konsigna­tionsstationer och cisterner med nyckelräkneverk, med undantag av sådana verk som är uppställda i direkt anslutning till en depå.

När det gäller skatteupplag för flygfotogen på flygplats har följande uttalande gjorts i förarbetena:

I regel är det de befintliga depåerna på flygplatsen, dvs. s.k. flygplatscisterner, som kommer att tjäna som skatteupplag i dessa fall. Det gäller oavsett om försälj­ning av flygfotogenen sker direkt från depån (se prop. 1994/95:54 s. 116). Att tankningen i vissa fall sker genom ”självbetjäning” påverkar inte det förhållandet att depån, eller cisternen, kan godkännas som skatte­upplag (prop. 2010/11:12 s. 35).

Den sökande ska på Skatteverkets begäran lämna Skatteverket tillträde till utrymmet för att kontrollera att förutsättningarna för godkännande är upp­fyllda (6 § SKVFS 2013:12).

Skatteverket kan godkänna utrymmet som skatteupplag om den sökande har visat att förutsättningar för godkännande finns och har lämnat de uppgifter och handlingar som framgår av 2-5 §§ SKVFS 2013:12 (1 § SKVFS 2013:12). Skatteverket meddelar då den sökande detta genom ett beslut.

Av beslutet ska framgå:

  • från och med vilket datum som godkännandet gäller
  • vilket eller vilka bränslen, enligt de koder som finns i bilaga II i förordning (EG) nr 684/2009, som godkännandet gäller (7 § FSE)
  • vilket utrymme som avses.

I samband med godkännandet tilldelar Skatteverket skatteupplaget ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i förordning (EU) nr 389/2012 (11 § FSE). Detta punktskattenummer framgår av beslutet.

Direkt leveransplats

En upplagshavare kan ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande även på en annan plats än på ett godkänt skatteupplag (jfr 3 a kap. 2 § LSE). Detta kan upplagshavaren göra bara om denne har anmält platsen i förväg till Skatteverket. Denna plats kallas direkt leveransplats. Den direkta leveransplatsen ska vara belägen i Sverige. En upplagshavare kan ha flera direkta leveransplatser.

En upplagshavare kan ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande endast på sitt skatteupplag eller sin direkta leveransplats.

När en upplagshavare tar emot bränsle på en direkt leveransplats inträder skattskyldigheten för honom (5 kap. 1 § 1 LSE). Bränslet upphör därmed att omfattas av uppskovsförfarandet. En upplagshavare kan alltså inte hantera bränsle under ett uppskovs­förfarande på en direkt leveransplats.

Bestämmelserna om direkt leveransplats grundar sig på artikel 17.2 i direktiv 2008/118/EG.

Anmälan om direkt leveransplats

En upplagshavare som avser att ta emot bränsle på en direkt leveransplats, ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av bränslet till den direkta leveransplatsen påbörjas (9 § första stycket FSE). Platsen behöver sedan inte anmälas av upplagshavaren i särskild ordning till Skatteverket inför varje enskild flyttning. En anmälan kan alltså göras i samband med ansökan om godkännande som upplagshavare eller vid ett senare tillfälle.

Anmälan om direkt leveransplats ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Anmälan ska göras på blanketten ”Anmälan, Direkt leveransplats, Alkoholskatt – Tobaksskatt – Skatt på energi” (SKV 5369).

Observera att det är fråga om en anmälan och inte en ansökan. Detta innebär att det inte är aktuellt att meddela ett beslut om godkännande av den direkta leveransplatsen.

Identifikationskod för direkt leveransplats

Skatteverket får tilldela den direkta leveransplatsen en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige under ett uppskovsförfarande (9 § andra stycket FSE).

Skattverket tilldelar alla direkta leveransplaster en sådan identifikationskod.

Lagerbokföring och lagerinventering

En upplagshavare ska för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktigt bränsle. En upplagshavare ska även regelbundet inventera lagret av sådant bränsle (4 kap. 3 a § LSE). Skatteverket har meddelat föreskrifter om vad sådan lagerbokföring ska innehålla och när lager­inventering ska ske (RSFS 2003:45).

Återkallelse av godkännande

Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av Skatteverket om

  • förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
  • ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
  • upplagshavaren begär det (4 kap. 5 § första stycket LSE).

Om ett godkännande som upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registerad avsändare (4 kap. 5 § andra stycket LSE).

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (4 kap. 5 § tredje stycket LSE).

Rättsfall: fråga om godkännandet som upplagshavare med automatik upphör att gälla vid underlåtenhet att anmäla förändringar

I en dom som avsåg ansvar för smugglingsbrott uttalade hovrätten att godkännandet som upplagshavare inte med automatik upphör att gälla vid underlåtenhet att anmäla förändringar. I målet var det fråga om ett godkännande som upplagshavare enligt LAS. Domstolens argumentation är dock relevant även vid tillämpningen av LSE. Domen refereras här.

Godkännande som upplagshavare vid konkurs

Om en godkänd upplagshavare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet (4 kap. 5 a § första stycket LSE).

Det är samma godkännande som upplagshavare som övergår till konkursboet. Det är alltså inte fråga om att konkursgäldenärens godkännande återkallas och ersätts med ett godkännande för konkursboet. I det s.k. SEED-registret kommer därmed endast kontaktuppgifterna för godkännandet att ändras. I övrigt behåller godkännandet sina identifikationsuppgifter i SEED-registret. Om konkursförvaltaren inte önskar att godkännandet ska kvarstå kan förvaltaren begära att godkännandet återkallas (jfr prop. 2013/14:10 s. 119 och 120).

Möjlighet att godkännas både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare

Skatteverket anser att ett företag kan vara godkänt både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare. Företaget måste då veta i vilken egenskap företaget tagit emot bränslet i varje enskilt fall.

Företaget ska då också ha två separata lagerbokföringar, d.v.s. en lagerbokföring för den verksamhet som före­taget bedriver i egenskap av upplagshavare och en lager­bokföring för den verksamhet som företaget bedriver i egenskap av skattebefriad förbrukare (Skatteverkets ställningstagande Möjlighet att godkännas både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRSU 2007-10-10, mål nr 2323-07 [1]

EU-författningar

  • KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov [1] [2]
  • KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov [1]
  • RÅDETS DIREKTIV 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG [1] [2] [3] [4]
  • RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 [1] [2]

Föreskrifter

  • Skatteverkets föreskrifter om godkännande av skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi; [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]
  • Skatteverkets föreskrifter om upplagshavares lagerbokföring och lagerinventering enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi; [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1994/95:54 Ny lag om skatt på energi, m.m. [1] [2] [3]
  • Proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. [1]
  • Proposition 2000/01:118 Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m. [1] [2]
  • Proposition 2009/10:40 Det nya punktskattedirektivet [1] [2]
  • Proposition 2010/11:12 Upplagshavare för flygfotogen på flygplats samt kompletterande bestämmelse om skattefrihet för biogas [1] [2]
  • Proposition 2013/14:10 Vissa frågor om förfarandet avseende skatt på alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter [1]

Ställningstaganden

  • Möjlighet att godkännas både som upplagshavare och som skattebefriad förbrukare [1]