OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Särskilda processuella regler gäller vid överklagande av utmätningsbeslut. Hos domstol handläggs överklagade utmätningsmål enligt lagen om domstolsärenden.

Företrädare för staten i utmätningsmål

När Kronofogden handlägger allmänna mål företräder myndigheten sökanden utom i två fall. Sökanden (t.ex. Försäkringskassan) för sin talan själv vid avvisning på grund av bristfällig ansökan enligt 2 kap. 5 § UB, en situation som mycket sällan förekommer i allmänna mål, och vid invändning mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB (t.ex. preskriptionsinvändning).

Skatteverket företräder alltid staten när talan förs i ett överklagat utmätningsmål (2 kap. 30 § UB). Detta innebär att staten byter företrädare när ett utmätningsmål lämnar Kronofogden och går över till domstol.

Kronofogden företräder sökanden vid handläggning hos Kronofogden

När Kronofogden handlägger allmänna mål är det i huvudsak också Kronofogden som företräder sökanden. Exempel på arbetsuppgifter är att:

  • ta ställning till frågor om anstånd med löneutmätning och anstånd med försäljning av utmätt egendom
  • begära indragning av hela egendomen efter en andelsutmätning
  • begära att en fastighet tas i anspråk vid utmätning av ett pantbrev samt begära ett nytt försäljningsförsök och yttra sig över ett avgivet bud
  • avstå från utredning om och utmätning av fast egendom
  • företräda sökanden vid rättelse av en utmätning (prop. 2006/07:99 s. 38−39).

Vilka beslut vid utmätning får överklagas?

Praktiskt taget alla beslut som Kronofogden fattar kan överklagas (18 kap. 2–6 §§ UB). Även åtgärder som inverkar på en parts eller tredje mans rätt får överklagas (2 kap. 21 § UB).

Kronofogden kan inte överpröva en exekutionstitel

En gäldenär kan inte få en exekutionstitel överprövad i ett förfarande hos Kronofogden. I ett fall hade förvaltningsrätten och kammarrätten fastställt att ett bolag var skattskyldig för en fordonsskatt. Hovrätten fann att det fanns hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB eftersom bolaget enligt hovrätten inte borde ha ansetts vara betalningsskyldig för fordonsskatten. Enligt HD hade hovrätten inte något lagligt utrymme för att underkänna exekutionstiteln i form av förvaltningsrättens dom (NJA 2006 s. 657).

Detta synsätt bekräftades av HD i ett senare avgörande. Eftersom länsstyrelsens beslut att återkräva utbetalda lönegarantimedel utgjorde ett överklagbart förvaltningsbeslut har det funnits väldigt begränsade möjligheter att i verkställighetshänseende underkänna exekutionstiteln. Det har inte funnits något utrymme för att underkänna beslutet på den grunden att återkravsfordringen skulle omfattas av ett offentligt ackord (se Rättsfallskommentar).

Rättsfall: oklar exekutionstitel

Tidigare har HD uttalat att ett beslut där en förvaltningsdomstol har ålagt en enskild att betala tillbaka uppburen ersättning utgör en exekutionstitel som kan ligga till grund för verkställighet. Det är inte nödvändigt med en uttrycklig föreskrift om betalningsskyldighet i domslutet för att domen ska anses vara en fullgörelsedom. Det räcker med att lämna överklagandet utan bifall (NJA 1991 s. 363).

I ett nytt avgörande ändrar HD tidigare praxis. HD konstaterar att Försäkringskassans beslut om återbetalning inte är ett bindande förvaltningsbeslut utan ett partsbesked. Oavsett hur beslutet är formulerat kan det inte anses innefatta en betalningsskyldighet enligt 1 kap. 1 § UB. HD fann att domstolens dom efter överklagande inte utgör någon verkställbar exekutionstitel eftersom myndighetsbeslutet inte innefattar någon betalningsförpliktelse (se Rättsfallskommentar till NJA 2013 s. 413).

Beslut om verkställighet gäller omedelbart

Kronofogdens beslut gäller omedelbart med undantag för utdömande av vite. Ett överklagande hindrar inte att verkställigheten fortsätter (2 kap. 19 § UB). För att hindra fortsatt verkställighet krävs att domstol beslutar om inhibition (18 kap. 12 § UB).

Vem har rätt att överklaga Kronofogdens beslut?

Kronofogdens beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (18 kap. 2 § UB). Ett överklagande kan alltså göras av någon annan än en part i målet. Gäldenären kan även överklaga beslut som rör tredje mans rätt, t.ex. att utmätt egendom tillhör tredje man. Det är domstolen som prövar om klaganden är saklegitimerad. Det avgörande är om klaganden har ett skyddsvärt intresse som berörs av beslutet (NJA 1987 s. 457 och 1999 s. 622). Se vidare Gregow, Utsökningsrätt, 4 uppl. 2012, s. 408 ff. och Kronofogdens handbok Utmätning avsnitt 15.3.1.

Skatteverkets talerätt mot Kronofogdens beslut

Skatteverket bör kunna överklaga sådana beslut som Kronofogden meddelar i dess egenskap av verkställande myndighet och som går verket emot. Det ligger i sakens natur att Skatteverket sällan har anledning att överklaga Kronofogdens beslut. I undantagsfall kan det dock finnas situationer där Kronofogden och Skatteverket gör olika tolkningar av gällande rätt. Lagstiftaren har velat renodla rollerna för Kronofogden och Skatteverket genom att överföra de offensiva borgenärsåtgärderna till Skatteverket. Kvar finns den partsneutrala rollen för Kronofogden som verkställande myndighet. Det bör då finnas möjlighet för Skatteverket att inta en självständig hållning gentemot Kronofogden. Om Kronofgodens beslut kan sägas vara till nackdel för det borgenärsintresse som Skatteverket representerar bör Skatteverket också ha talerätt mot beslutet.

Kronofogden ska som verkställande myndighet yttra sig

Om ett överklagande inte avvisas ska Kronofogden så snart som möjligt skicka det och övriga handlingar till rätten (18 kap. 10 § UB). Vid behov ska Kronofogden i samband med det yttra sig i egenskap av verkställande myndighet (17 kap. 3 § UF). Denna funktion måste hållas isär från Skatteverkets borgenärsroll. Inte sällan har det blivit fråga om att överklaga och hävda grovt rättegångsfel när Skatteverket inte har hörts innan domstolen fattat ett beslut som är negativt för staten (22 § ÄrendeL).

Utmätningsmålen handläggs enligt ÄrendeL

Umätningsmålen handläggs enligt ÄrendeL. Förfarandet påminner mycket om förvaltningsprocesslagen, vilket innebär att handläggningen i princip är skriftlig men kan kompletteras med sammanträden där t.ex. vittnesförhör kan hållas. Eftersom ÄrendeL saknar hänvisning till 37 kap. RB, så är det i ett utmätningsmål inte möjligt att höra en part under sanningsförsäkran. Det finns inga hinder mot att åberopa nya omständigheter och ny vittnesbevisning vid förhandlingen. Detta gäller dock inte i HD.

Utmätningsmålen är koncentrerade till vissa tingsrätter (17 kap. 1 § UF). För prövning i hovrätten krävs prövningstillstånd.

Partsställningen i överklagade utmätningsmål

Överklagade utmätningsmål handläggs som domstolsärenden, och huvudregeln i sådana ärenden är att den myndighet som fattat det överklagade beslutet blir motpart till den som överklagar beslutet (11 § ÄrendeL).

Skatteverket är motpart i överklagade utmätningsmål

När det gäller överklagade utmätningsmål innebär dock bestämmelsen i 18 kap. 1 § tredje stycket UB ett undantag från denna ordning. Att Kronofogden som beslutsmyndighet i dessa fall inte ska agera som part beror på att utmätningsmålen bygger på ett ansökningsförfarande, där parterna består av den som begär verkställighet (sökanden, oftast en utmätningsborgenär) och den som verkställigheten riktar sig mot (svaranden, oftast en utmätningsgäldenär). I allmänna mål agerar visserligen Kronofogden inte bara som beslutande myndighet utan även som sökande, men i dessa fall är det särskilt reglerat att Skatteverket går in som motpart i domstolen vid ett överklagande (2 kap. 30 § första stycket andra meningen UB). Skatteverkets motpart är antingen gäldenären eller tredje man. Om det är tredje man som är klagande så är inte gäldenären part. Gäldenären har dock möjlighet att få partsställning genom att intervenera med stöd av 14 kap. 9 § RB. Kronofogden kan således inte i sin egenskap av verkställande myndighet klaga över domstolsbeslut genom vilken en åtgärd har upphävts eller ändrats. Det är Skatteverket som genom sin partsroll har denna möjlighet.

Vem har rätt att överklaga beslut om förrättningskostnader hos Kronofogden?

KFM anser att om tvistefrågan endast avser förrättningskostnader så bör klagandens motpart vara Kronofogden, oavsett om kostnaderna hänför sig till ett allmänt mål eller enskilt mål. Hovrätten har i ett avgörande ansett att Kronofogden inte har rätt att överklaga ett beslut rörande enbart förrättningskostnader hos KFM (Göta HovR 2011-05-31, i mål nr ÖÄ 829-11). Kronofogden klagade till HD men HD meddelade inte prövningstillstånd.

Även med beaktande av ovan nämna hovrättsavgörande är rättsläget oklart. I avvaktan på ett klargörande, bör Skatteverket agera på följande sätt när myndigheten föreläggs av en domstol att yttra sig i ett överklagat utmätningsmål som enbart avser förrättningskostnader:

  • Om överklagandet rör kostnader som hänför sig enbart till enskilda mål bör Skatteverket förklara att partsbehörighet enligt 2 kap. 30 § UB inte föreligger och att myndigheten avstår från att yttra sig i sak.
  • Om överklagandet rör kostnader som helt eller delvis hänför sig till ett allmänt mål bör Skatteverket yttra sig i sak i enlighet med föreläggandet. Det kan dock vara lämpligt att lyfta fram partsfrågan genom att påpeka att Skatteverket utgår från att myndighetens partsbehörighet enligt 2 kap. 30 § UB även omfattar situationen att tvistefrågan enbart rör förrättningskostnader i ett allmänt mål (se Rättsfallskommentar).

Tidsfrister för överklagan

Huvudregeln är att ett överklagande av Kronofogdens beslut ska göras inom tre veckor från delgivningen, om inte laga förfall visas (18 kap. 7 § UB). För Skatteverkets del kan det bli aktuellt att överklaga t.ex. ett beslut om hävande eller annan rättelse av utmätning eller ett beslut om verkställighet av kvarstad och betalningssäkring. Det finns vissa specialbestämmelser om tidsfrister (se vidare handbok Utmätning avsnitt 16.3).

Tiden för överklagan utgår från delgivning av beslut

Trots att besvärsfristen utgår från delgivning delges inte alla beslut, vilket i praktiken innebär att klagotiden är obegränsad. Det är särskilt föreskrivet att vissa beslut ska delges (se vidare handbok Utmätning, sista stycket i avsnitt 16.3.4).

Olika tider för när ett beslut vinner laga kraft

Ett beslut om utbetalning eller fördelning till sökanden kan överklagas inom tre veckor från beslutet (18 kap. 7 § tredje stycket UB). Ett beslut om utmätning kan enligt samma paragraf överklagas inom tre veckor från det att sökanden eller svaranden fått ta del av beslutet. Det kan därför hända att beslutet om utbetalning/fördelning vinner laga kraft innan själva utmätningsbeslutet vinner laga kraft. I tidigare praxis har hinder ansetts föreligga mot att pröva ett överklagande av en utmätning sedan ett beslut om utbetalning av utmätta penningbelopp har vunnit laga kraft (NJA 1990 s. 166). Europadomstolen har dock funnit att svensk praxis strider mot Europakonventionens artikel 6.1 om rätt till domstolsprövning (ECHR36124/06, Olsby mot Sverige).

Nytt: 2015-10-23

Skatteverket har med anledning av Europadomstolens dom tagit ställning till hur verket ska agera när ett utmätningsbeslut överklagas efter att beslut om fördelning eller utbetalning av medel har fått laga kraft.

Rättegångskostnader i utmätningsmål

I ärenden där motparterna är enskilda kan domstolen besluta att en part kan få ersättning för sina rättegångskostnader (32 § ÄrendeL). Enligt praxis är denna bestämmelse inte tillämplig när staten är part i ett överklagat utsökningsmål (NJA 1998 s. 443). Detta innebär att den vinnande parten inte kan få sina rättegångskostnader ersatta av staten. Motsvarande gäller när tredje man är vinnande part (NJA 2000 s. 109).

Rättsfall: staten har ansetts vara enskild part

Staten har likställts med en enskild part i ett överklagat utsökningsmål. Staten var utmätningsborgenär men tvisten avsåg verkställighet av utmätningsäldenärens fordran mot tredje man och där staten på grund av utmätningen har trätt in i den enskilde fordringsägarens (d.v.s. utmätningsgäldenärens) ställe. HD fann att i sådant fall ska staten anses som enskild part vid tillämpningen av 32 § ÄrendeL, trots att fordringen är utmätt för skatteskulder (NJA 2012 s. 896).

Skatteverket anser att i överklagade utmätningsmål ska verket som huvudregel hävda att bestämmelserna i 18 kap. RB inte är tillämpliga när Skatteverket är part. Detta gäller oavsett om det är gäldenären eller tredje man som är motpart. Undantaget är det fallet att Kronofogden har utmätt gäldenärens domfästa fordran hos tredje man och denne efter utmätning blir gäldenär i ett särskilt utmätningsmål (enskilt mål).

Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång

HD:s praxis att staten som motpart inte kan bli ansvarig för rättegångskostnader har ifrågasatts efter att Europadomstolen funnit att Polen i en liknande situation brutit mot Europakonventionens bestämmelse om rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolens dom har åberopats av advokater som i utsökningsmål haft staten som motpart och då gjort gällande att bestämmelsen i 32 § ÄrendeL och dess tillämpning strider mot Europakonventionens regler om rätten till rättvis rättegång. Det finns ännu inte något beslut där svensk domstol har godtagit denna argumentation (se Rättsfallskommentar 131 289448-14/111, Rättsfallskommentar 131 289452-14/111 samt HovR SoB 2013-04-22 i mål ÖÄ 822-12). Justitiekanslern har ogillat ett skadeståndsanspråk som grundat sig på att en tingsrätt skulle ha överträtt Europakonventionen när den avslagit ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett utmätningsärende (se Rättsfallskommentar).

Beslutets rättskraft i utmätningsmål

Ett beslut av hovrätt eller HD i överklagat utmätningsmål bör inte få mera bindande verkan än Kronofogdens egna beslut. Ett beslut i ett överklagat utmätningsmål har endast rättskraft i förhållande till det utmätningsbeslut som domstolens beslut avser (Gregow, Utsökningsrätt, 4 uppl. 2012, s. 57 och prop. 1980/81:8 s. 159-161). Med hänsyn till att Kronofogdens verksamhet främst rör rent faktiska förhållanden är frågan om rättskraft av beslut i utmätningsmål annorlunda än t.ex. då det gäller domar i rättegång. En tidigare verkställighetsansökan utgör i princip inte hinder mot att en ny ansökan med samma yrkande tas upp till prövning.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • ECHR36124/06 Olsby v. Sweden [1]
  • Göta HovR 2011-05-31, i mål nr ÖÄ 829-11 [1]
  • HovR SoB 2013-04-22 i mål ÖÄ 822-12 [1]
  • NJA 1987 s. 457 [1]
  • NJA 1990 s. 166 [1]
  • NJA 1991 s. 363 [1]
  • NJA 1998 s. 443 [1]
  • NJA 1999 s. 622 [1]
  • NJA 2000 s. 109 [1]
  • NJA 2006 s. 657 [1]
  • NJA 2012 s. 896 [1]
  • NJA 2013 s. 413 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1980/81:8 med förslag till utsökningsbalk [1]
  • Proposition 2006/07:99 En fristående kronofogdemyndighet m.m. [1]

Rättsfallskommentarer

  • Eftersom länsstyrelsens beslut att återkräva utbetalda lönegarantimedel utgör ett överklagbart förvaltningsbeslut har det funnits ytterligt begränsad möjlighet att i verkställighetshänseende underkänna exekutionstiteln. Något utrymme för att underkänna beslutet på den grunden att återkravsfordringen skulle omfattas av ett offentligt ackord har inte förelegat [1]
  • HD - Om ett myndighetsbeslut som inte innefattar en betalningsförpliktelse i den mening som avses i 1 kap. 1 § UB överklagas till förvaltningsdomstol så utgör inte domstolens dom någon verkställbar exekutionstitel [1]
  • Kronofogdemyndigheten (KFM) har inte ansetts ha rätt att överklaga ett tingsrättsavgörande rörande förrättningskostnader hos KFM [1]
  • Rättegångskostnader i utsökningsmål [1]
  • Rättegångskostnader och rätten till rättvis rättegång [1]
  • Skadeståndsanspråk med hänvisning till en överträdelse av Europakonventionen när en tingsrätt har avslagit ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett utmätningsärende har ogillats av Justitiekanslern [1]

Ställningstaganden

  • Rättegångskostnader i överklagade utsökningsmål [1]
  • Överklagande av utmätningsbeslut efter att beslut om fördelning eller utbetalning av medel har fått laga kraft [1]

Övrigt