OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Man kan få avdrag för advokat- och rättegångskostnader om syftet med processen har varit att förvärva eller behålla intäkter och om man har haft skälig anledning att driva processen.

Allmänna avdragsregler gäller

Avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader regleras inte särskilt i IL. Avdragsrätten får i stället bedömas med hjälp av den allmänna avdragsbestämmelsen i 12 kap. 1 § IL. Av bestämmelsen framgår att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Man måste också bedöma om det finns någon bestämmelse som hindrar avdraget, exempelvis 9 kap. 2 § IL som säger att avdrag inte kan medges för privata levnadskostnader.

Enligt praxis medges avdrag för styrkta advokat- och rättegångskostnader för att förvärva och bibehålla en inkomst, om man har haft skälig anledning att få saken prövad i en process.

Har man förvärvat eller bibehållit en inkomst?

För att avdrag ska komma i fråga måste det finnas en motsvarande inkomst från motparten i processen. Antingen en tidigare inkomst som man processar för att behålla eller öka, eller att man får en ny inkomstkälla.

Om processen gällt en redan befintlig inkomst, t.ex. en anställning, har avdrag enligt praxis medgetts för t.ex. tvist om omplacering och uppsägning, tvist om lönefordran och avgångsvederlag och tvist om skadeståndsskyldighet mot arbetsgivaren (RÅ 1975 ref. 101 och RÅ 1993 ref. 34).

Den som driver en rättsprocess mot en ny utbetalare, t.ex. Försäkringskassan, och inte får rätt till någon skattepliktig inkomst har inte rätt till något avdrag. Detta gäller även om processen i sig kan anses ha varit motiverad.

Avdrag bör inte medges när tvisten gäller rätten till en ny anställning. Det handlar i sådant fall mer om kostnader för att söka arbete, vilka är privata levnadskostnader enligt 9 kap. 2 § IL.

Skälig anledning att driva processen

Förutom att processen ska ha handlat om att antingen förvärva eller bibehålla en inkomst så ska den skattskyldige, i de fall han eller hon har förlorat tvisten, även ha haft en skälig anledning att driva processen för att få avdrag för rättegångskostnaderna. För att bedöma frågan om den skattskyldige kan anses ha haft skälig anledning att driva kravet till rättegång, får Skatteverket väga samman samtliga omständigheter. Att utgången i målet kan vara negativ för den skattskyldige har inte någon avgörande betydelse (RÅ 1993 ref. 34). Den omständigheten att den skattskyldige helt eller delvis vinner målet eller uppnår förlikning innebär ofta att det varit motiverat att driva processen.

I de fall den som processar mot sin arbetsgivare eller mot t.ex. en myndighet konstateras ha gjort oegentligheter som lett till uppsägning eller indragen ersättning bör detta tala för att avdrag inte medges, eller enbart medges delvis med skäligt belopp.

En anställd som hade tankat sina privata bilar på bolagets bekostnad fick inte avdrag för rättegångskostnaderna. Domstolen ansåg att han måste ha insett att han inte haft rätt till sådant fritt drivmedel, och har därför inte hade skälig anledning att driva målet i rättegång (KRNJ 2013-10-23, mål nr 1231-13, HFD meddelade inte prövningstillstånd).

Hur har domstolen bedömt tvistefrågan?

Den som inleder en process anser sig ju alltid ha grundad anledning till detta, men när Skatteverket gör en skattemässig bedömning av avdragsrätten bör det vägas in hur domstolarna i målet har bedömt tvistefrågan.

Skatteverket kan hämta ledning i domstolens dom. Domstolen hänvisar i vissa fall till rättegångsbalkens bestämmelse som säger att den part som förlorar ett tvistemål ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnader, om inte annat är föreskrivet. I lagen om rättegång i arbetstvister sägs att domstolen kan bestämma att vardera parten ska bära sin egen rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Behövde man driva processen i flera instanser?

Ibland kan det vara befogat att få saken prövad i första instans, men kanske inte i andra, om utgången i första instans är väldigt klar. Detta är ofta svåra bedömningar.

I princip bör Skatteverket kunna vägra den skattskyldige avdrag när det är uppenbart av någon lagregel eller praxis att någon högre ersättning inte kan betalas ut till den skattskyldige. I övriga fall får man se på vad det är för typ av frågor och om det kan bedömas vara skäligt att driva process. I många fall bör avdrag kunna medges för kostnaderna i första instans. När det gäller kostnaderna i nästa instans kan det vara svårare, men avdrag kan även medges för de kostnader som uppkommer i denna process.

I ett mål ansåg både tingsrätten och arbetsdomstolen att den skattskyldige haft skälig anledning att få tvisten prövad i tingsrätten, men arbetsdomstolen ansåg att han inte hade haft samma skäl för att fullfölja processen. Därför fick han bara avdrag för de rättegångskostnader som hänförde sig till tingsrättsprocessen (RÅ 1993 ref. 34).

Processer om annat än att förvärva eller bibehålla en inkomst

Om tvisten gäller något annat än att förvärva eller bibehålla intäkter medges inte avdrag. Man kan till exempel inte få avdrag för rättegångskostnaderna om man har åtalats för tjänstefel, även om kostnaderna berott på yrkesutövningen.

Avdrag medges inte heller för kostnader för skatteprocesser. Kostnader för ombudsarvoden och andra kostnader i skattemål är normalt inte kostnader för att förvärva eller behålla intäkter.

Dom, förlikningsavtal och skiljedom

Avdrag kan medges för advokat- och rättegångskostnader både när det handlar om en dom i domstol, vid ett förlikningsavtal och vid en skiljedom. Avdragsrätt kan också finns även om processen har lösts innan den har gått till domstol.

Vilka kostnader kan man få avdrag för?

Man kan få avdrag för styrkta advokat- och rättegångskostnader om det finns förutsättningar för avdrag. Avdrag kan även medges för motpartens rättegångskostnader som man enligt en dom måste betala.

Man kan även få avdrag för övriga skäliga kostnader som varit nödvändiga för att man ska kunna driva sitt ärende. Det ska finnas en tydlig koppling mellan processen och kostnaderna, bevisbördan ligger på den skattskyldige. Vid tveksamma fall kan ett skäligt avdrag medges. Det kan handla om kostnader för nödvändiga resor, övernattning, intyg m.m. Man kan inte få avdrag för måltider eller schablonbelopp för ökade levnadskostnader, det är inte fråga om någon tjänsteresa.

När ska kostnaderna dras av?

Om man yrkar avdrag för rättegångskostnader och tvisten ännu inte är löst, så finns det inte tillräckligt underlag för att Skatteverket ska kunna bedöma avdragsrätten. Om det senare framkommer att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda kan avdraget då även omfatta de kostnader som uppkommit tidigare år. Detta är ett undantag från kontantprincipen (läs om advokat- och rättegångskostnader under När ska utgifter dras av?).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNJ 2013-10-23, mål nr 1231-13 [1]
  • RÅ 1975 ref. 101 [1]
  • RÅ 1993 ref. 34 [1] [2] [3]

Lagar & förordningar